Jag ber om ursäkt för mitt dålig minne, kommer inte ihåg vad som är skrivet om just GK och historiken... men det bästa att göra är väl att inte ses? Att fortsätta ses kommer ju alltid att underhålla känsloläget.. talar givetvis av egen erfarenhet
--------
Jag är också i det är läget med att ha för mkt känslor. Det är förjävligt och jag hatar det varje dag. Jag och vad-det-nu-är har inte setts på 3v, inte sen den gången vi kom till nån sorts punkt om vart vi står. Dagen efter när jag ville ses och prata färdigt kunde eller orkade eller ville han inte (jag vet inte vilket och det spelar ingen roll). Sedan dess har allt legat lågt, vi har hörts lite på messenger men betydligt lugnare än innan. Han skriver ibland kryptiska hintar men aldrig nåt uttalat. Jag skrev innan jul och frågade bara rakt upp och ner om vi skulle ses på uppesittarkväll, men han svarade att han tyvärr hade fullt upp med barn osv. Så kan det ju vara Men nu tycker jag bollen ligger hos honom. Vill han ses kan han säga det, vill han inte ses så är det väl helt okej det med. Men då fattar jag inte hans behov av att fortsätta skriva med mig heller..? Nej jag ska inte övertänka om detta mer i den här tråden, det är bara ett konstaterande att jag förstår mig inte på hans intentioner.
Det har helt klart varit lättare att distansera känslor genom att inte ses. Jag är nyktrare nu än förr sas, jag vet att han har all kapacitet att döda mig fullständigt känslomässigt. Och jag vet att hans mindre sunda sidor är mkt destruktiva med mig och för mig. Det är nog lika bra att detta bara dör ut helt enkelt. Jag orkar inte med nåt mer hjärtekrossande för det har varit alldeles tillräckligt redan. Hela historien hade kunnat besparas mig för det har verkligen mest spätt på min skeptiska läggning mot män generellt (det behövdes Inte för det var alldeles tillräckligt överdrivet innan - tack för den liksom).