Dejtingtråden nr 30!

Status
Stängd för vidare inlägg.
ush vad jag känner igen mig. Allt var guld och gröna skogar tills det hela uppdagade sig men även då var det som om det i hans hjärna inte alls hade hänt på något sätt och allt skulle fortsätta som vanligt, och det var mitt fel att allt gick åt helvete. Det är sånt mindfuck med sådana situationer MEN en sak jag lärt mig att oavsett hur han behandlat dig när ni var tillsammans har han ju ändå svikit dig på så många sätt, för han har behandlat dig illa i själva handlingen att vara otrogen. Så glöm inte det när du ser tillbaka på hur ”bra” ni hade det. Det gjorde i alla fall lättare för mig att gå vidare när jag kom ihåg det.
Beklagar det som hänt dig med 💔 och tack!
 
Amen. :bow: Du sätter fingret på Precis den stora anledningen till att jag inte ens Vill träffa någon. Det är tom en större anledning än mina egna issues, för mina egna issues bygger till väldigt stor del på precis detta. Dvs jag orkar inte med att alltid hamna i att till slut suger det bara energi, som jag redan från början har för lite av.
Jag har ingen som helst erfarenhet av män som inte förr eller senare gör mig besviken på de där punkterna, det sipprar alltid fram till slut att de vill hålla sig i sin överlägsna könsroll på ett eller annat vis även om de verkade vettiga från början. Ffa har jag aldrig träffat någon som på allvar förstår problemen med könsnormer och är intresserad av att påverka dem trots att det främst inte är för egen vinning utan mestadels ett samhällsansvar (även om de har barn ser de inte behovet ur ett större perspektiv). Min skepticism är därför enorm vad gäller män som visar intresse för mig, och det är viktigt för mig att poängtera min hållning i dessa frågor om jag själv har nåt intresse tillbaka. Jag bara Orkar Inte med en snubbe till som ska fostras och läras upp kring vad jämställdhet är på riktigt. Jag går ändå oftast bet på det trots energiuttaget det var att föreläsa...
Men precis... Han jag träffar nu har inte så stor koll, tror jag, det verkar mest vara en konstig slump att han beter sig vettigt. Fast han förstår absolut vad jag menar när jag börjar prata om sådant osv. Det är väl lite det som också förvirrar mig. Jag har träffat flera som påstår sig vara insatta och försöka motverka negativa stereotypa könsroller, men som ändå ramlar dit och inte märker det öht. Hur kan då en som inte verkar tänka så mycket på det komma undan och vara bra? Det känns som om jag missar något.
 
Ska på dejt nr 2 med killen från i söndags i kväll, vi kom överens om att gå på en vinbar tillsammans, så det blir förhoppningsvis kul! Har dock lite ångest över vad jag ska ha på mig... men försöker tänka att jag bara ska vara mig själv och antigen så gillar han mig som jag är, eller så kan det vara.

Det här funkade inte jättebra tror jag.... Dejten var rätt så trevlig - fast jag börjar tycka att han är en aning klyschig, men otroligt sexig ändå, särskilt hans ögon... Så jag var redo för iaf lite hångel på slutet av kvällen, men fick inte ens en puss på kinden, bara en stel kram och så adjö. Och inte ett ljud på hela dagen i dag, så känns inte som han är så interesserad längre.

Får väl höra av mig imorgon och kolla läget. Har evt en annan jag tänkte försöka boka en träff med i veckan.. DB har varit knäpptysst sedan våran "allvarsprat" för en vecka sedan, så jag känner att jag behöver distrahera mig med andra för att inte tänka på honom och skriva till honom hela tiden.
 
Men precis... Han jag träffar nu har inte så stor koll, tror jag, det verkar mest vara en konstig slump att han beter sig vettigt. Fast han förstår absolut vad jag menar när jag börjar prata om sådant osv. Det är väl lite det som också förvirrar mig. Jag har träffat flera som påstår sig vara insatta och försöka motverka negativa stereotypa könsroller, men som ändå ramlar dit och inte märker det öht. Hur kan då en som inte verkar tänka så mycket på det komma undan och vara bra? Det känns som om jag missar något.

Jag har precis samma dilemma. Den här killen är inte alls speciellt insatt, ffa inte kring termer. Men jag tycker ändå att när han resonerar kring frågor så för han ett vettigt resonemang oavsett vad han kallar det. Klart han kan säga nån blunder ibland men vem gör inte det, jag är den första att erkänna att jag själv också påverkas av normer även om jag är högst upplyst om att de existerar. Det viktiga är väl eg hur resonemanget ser ut, inte att en råkar uttrycka sig klantigt.
Jag är ju inte helt glad över att ha träffat nån som har barn, men måste ändå säga att barnet är en bra indikator på inställningen kring jämställdhet :o Jag blir verkligen impad över hur engagerad den här pappan är i allt kring sitt barn, han tänker och resonerar himla vettigt tycker jag. Han förstår inte alls varför han ska anses vara mindre förälder än mamman osv. Jag erkänner motvilligt att jag är impad, för eg tycker jag inte att det ska göra en imponerad att en förälder tar sitt ansvar och faktiskt Vill vara förälder. Men som samhället ser ut är det väl inte så konstigt ändå :o

Nåväl, jag brukar tänka att han får lite utrymme att falla på eget grepp. Det är ju så det brukar bli. Jag är fortfarande skeptisk även om jag gillar honom skarpt.
 
Men så ont om normaltänkande män är det väl inte nu för tiden? Eller är det jag som lever i en filterbubbla?

I min omgivning (både kollegor och vänner) är det regel snarare än undantag att vara högst medveten om normer och samhällsstrukturer, och genuint vilja förändra läget. (Och inte för att de alltid har ett speciellt politiskt intresse, utan för att de vill vara "rimliga människor i ett rimligt samhälle".) Sen är det ju få människor som aldrig någonsin lyckas reproducera dessa normer ändå, eftersom motsatsen kräver att man ständigt tänker på det (när nu samhället ändå är riggat så).

Även mina tinderdejter har varit genomtänkta och "bra" personer. Om det inte vore för att den vanliga attityden syns så fort man rör sig på stan skulle jag faktiskt tro att något har hänt på riktigt...
 
Men så ont om normaltänkande män är det väl inte nu för tiden? Eller är det jag som lever i en filterbubbla?

I min omgivning (både kollegor och vänner) är det regel snarare än undantag att vara högst medveten om normer och samhällsstrukturer, och genuint vilja förändra läget. (Och inte för att de alltid har ett speciellt politiskt intresse, utan för att de vill vara "rimliga människor i ett rimligt samhälle".) Sen är det ju få människor som aldrig någonsin lyckas reproducera dessa normer ändå, eftersom motsatsen kräver att man ständigt tänker på det (när nu samhället ändå är riggat så).

Även mina tinderdejter har varit genomtänkta och "bra" personer. Om det inte vore för att den vanliga attityden syns så fort man rör sig på stan skulle jag faktiskt tro att något har hänt på riktigt...


Det låter ju helt fantastiskt. Jag har nog tyvärr levt i en annan bubbla, så jag blir tragiskt nog förvånad över att höra män som Inte resonerar såsom jag förväntar mig utifrån miljön jag kommer från. Men jag hoppas verkligen att jag levt i en skev verklighet, det vore ju underbart.
 
Men så ont om normaltänkande män är det väl inte nu för tiden? Eller är det jag som lever i en filterbubbla?

I min omgivning (både kollegor och vänner) är det regel snarare än undantag att vara högst medveten om normer och samhällsstrukturer, och genuint vilja förändra läget. (Och inte för att de alltid har ett speciellt politiskt intresse, utan för att de vill vara "rimliga människor i ett rimligt samhälle".) Sen är det ju få människor som aldrig någonsin lyckas reproducera dessa normer ändå, eftersom motsatsen kräver att man ständigt tänker på det (när nu samhället ändå är riggat så).

Även mina tinderdejter har varit genomtänkta och "bra" personer. Om det inte vore för att den vanliga attityden syns så fort man rör sig på stan skulle jag faktiskt tro att något har hänt på riktigt...
Det fåtal män jag hittat som på riktigt verkar medvetna har varit i monogama relationer sedan länge och därmed inte på något sätt aktuella för något annat än vänrelationer (sedan har det ofta visat sig att de trots allt tyckt att det varit "jobbigt" att bara vara vän med mig, oftast pga att de inte fixar att vara vän med någon av motsatt kön). Kanske finns det massvis av bra män, men de rör sig i så fall i kretsar där jag aldrig är, tyvärr. Ett fåtal som till en början verkar bra har jag absolut träffat, men de har så småningom visat sig bara vara bekväma med tex kvinnor som tar plats så länge de själva får ta ännu mer plats osv. Lite "var gärna hur bra som helst, bara jag får vara ännu bättre" :grin:
 
Det låter ju helt fantastiskt. Jag har nog tyvärr levt i en annan bubbla, så jag blir tragiskt nog förvånad över att höra män som Inte resonerar såsom jag förväntar mig utifrån miljön jag kommer från. Men jag hoppas verkligen att jag levt i en skev verklighet, det vore ju underbart.

Nej, det är ju tyvärr uppenbart att det finns olika bubblor. :down: Därför är jag lite positivt överraskad av att ha stött på övervägande den typen även på Tinder.

Det fåtal män jag hittat som på riktigt verkar medvetna har varit i monogama relationer sedan länge och därmed inte på något sätt aktuella för något annat än vänrelationer (sedan har det ofta visat sig att de trots allt tyckt att det varit "jobbigt" att bara vara vän med mig, oftast pga att de inte fixar att vara vän med någon av motsatt kön). Kanske finns det massvis av bra män, men de rör sig i så fall i kretsar där jag aldrig är, tyvärr. Ett fåtal som till en början verkar bra har jag absolut träffat, men de har så småningom visat sig bara vara bekväma med tex kvinnor som tar plats så länge de själva får ta ännu mer plats osv. Lite "var gärna hur bra som helst, bara jag får vara ännu bättre" :grin:

Känner igen det där, sån var mitt ex (och en del av gubbarna på jobbet, männen i min ålder är mer "på riktigt" medvetna). Ett annat genomgående drag är just att både mina bekanta och de dejter jag träffat har en nära vänkrets där kön inte verkar vara en urvalsparameter... Folk som valt en enkönat heteromanlig bekantskapskrets har jag inte alls lika positiva erfarenheter av.
 
Men så ont om normaltänkande män är det väl inte nu för tiden? Eller är det jag som lever i en filterbubbla?

I min omgivning (både kollegor och vänner) är det regel snarare än undantag att vara högst medveten om normer och samhällsstrukturer, och genuint vilja förändra läget. (Och inte för att de alltid har ett speciellt politiskt intresse, utan för att de vill vara "rimliga människor i ett rimligt samhälle".) Sen är det ju få människor som aldrig någonsin lyckas reproducera dessa normer ändå, eftersom motsatsen kräver att man ständigt tänker på det (när nu samhället ändå är riggat så).

Även mina tinderdejter har varit genomtänkta och "bra" personer. Om det inte vore för att den vanliga attityden syns så fort man rör sig på stan skulle jag faktiskt tro att något har hänt på riktigt...

Jag upplever att många män numera lärt sig vad man ska säga och inte säga, så att de framstår som reko. Men få lever därefter. Mycket snack och liten verkstad skulle jag säga, tyvärr. Ett exempel från mina kollegor: alla säger att de är för lika lön för lika arbete, men ändå tjänar en mindre erfaren man flera tusenlappar mer än en betydligt erfarnare och bättre kvinna på min arbetsplats, och är det någon man som tagit upp det som ett problem? Nej.
 
Jag upplever att många män numera lärt sig vad man ska säga och inte säga, så att de framstår som reko. Men få lever därefter. Mycket snack och liten verkstad skulle jag säga, tyvärr. Ett exempel från mina kollegor: alla säger att de är för lika lön för lika arbete, men ändå tjänar en mindre erfaren man flera tusenlappar mer än en betydligt erfarnare och bättre kvinna på min arbetsplats, och är det någon man som tagit upp det som ett problem? Nej.
Precis. Eller "Självklart ska män ta lika stort ansvar för att fixa i hemmet osv. Åh, förresten, vi kanske kan ses imorgon istället, jag kom på att min mor kommer hem till mig ikväll för att putsa fönstren, hon gillar att göra sådant" :cautious:
 
Precis. Eller "Självklart ska män ta lika stort ansvar för att fixa i hemmet osv. Åh, förresten, vi kanske kan ses imorgon istället, jag kom på att min mor kommer hem till mig ikväll för att putsa fönstren, hon gillar att göra sådant" :cautious:

Men alltså, om någon vill putsa mina fönster så skiter jag fullkomligt i om det är en kvinna eller man, vederbörande får jättegärna(!!!) komma när som helst..... :love: Det betyder inte att jag är anti jämställdhet.
 
Vågar knappt fira, livrädd att de ska smälla till med nytt inreseförbud eller att nått ska gå fel 😱
@Migo
Men det är väl fortfarande inreseförbud, fram till åtminstone 31 Oktober?
Min bror (Amerikansk medborgare) ska komma om två veckor och har garderat upp med en advokat som han kan ringa ifall det blir problem. Han kom hit för några veckor sedan också och mellanlandade då i Amsterdam, det var mer där han fick problem då det är inreseförbud i hela EU. Det var lättare sen när han skulle in i Sverige då han där hade Svenska dokument som kunde styrka vad han skulle här att göra.
Så förbered er med dokument så långt det går!
 
@Migo
Men det är väl fortfarande inreseförbud, fram till åtminstone 31 Oktober?
Min bror (Amerikansk medborgare) ska komma om två veckor och har garderat upp med en advokat som han kan ringa ifall det blir problem. Han kom hit för några veckor sedan också och mellanlandade då i Amsterdam, det var mer där han fick problem då det är inreseförbud i hela EU. Det var lättare sen när han skulle in i Sverige då han där hade Svenska dokument som kunde styrka vad han skulle här att göra.
Så förbered er med dokument så långt det går!
Sverige har undantag för partners till svenska medborgare, om de har för avsikt att gifta sig eller bli sambos. Jag har full koll på både vilka dokument som krävs hur reglerna ser ut. Detta undantag har funnits sen Augusti.
 
@Migo
Ja, jag vet att Sverige har det. Det var därför jag varnade dig ifall han mellanlandar, så att han har rätt dokument med sig DÄR, annars blir han satt på ett plan tillbaka. Det hände brorsans "granne" på flyget från USA då de skulle genom kontrollen på Amsterdam för att ta sig till anslutningsflyget till Sverige.
Som jag skrev var det inga större problem när han väl kom till Sverige.
 
Ett fåtal som till en början verkar bra har jag absolut träffat, men de har så småningom visat sig bara vara bekväma med tex kvinnor som tar plats så länge de själva får ta ännu mer plats osv. Lite "var gärna hur bra som helst, bara jag får vara ännu bättre" :grin:

Exakt så. Både bland vänner, kollegor samt (numera före detta) partners... Det är alltid så himla häftigt med starka, självständiga tjejer så länge de inte konkurrerar med männen...
 
Men alltså, om någon vill putsa mina fönster så skiter jag fullkomligt i om det är en kvinna eller man, vederbörande får jättegärna(!!!) komma när som helst..... :love: Det betyder inte att jag är anti jämställdhet.
Jovisst, men när det går igen i allting hela tiden, att det hela tiden "råkar" vara så att kvinnorna ska hjälpa sina vuxna söner med hushållsarbete, för att de råkar gilla det... När det ena dagen är fönstertvätt, andra dagen klädtvätt, tredje dagen dammsugning... Någonstans även OM det vore så att kvinnan gillade de sysslorna, så tänker jag att mannen borde vilja vara vuxen nog att sköta sitt egna hem lite också.
 
Jovisst, men när det går igen i allting hela tiden, att det hela tiden "råkar" vara så att kvinnorna ska hjälpa sina vuxna söner med hushållsarbete, för att de råkar gilla det... När det ena dagen är fönstertvätt, andra dagen klädtvätt, tredje dagen dammsugning... Någonstans även OM det vore så att kvinnan gillade de sysslorna, så tänker jag att mannen borde vilja vara vuxen nog att sköta sitt egna hem lite också.

Fy sjutton så osexigt!
 
Någonstans även OM det vore så att kvinnan gillade de sysslorna, så tänker jag att mannen borde vilja vara vuxen nog att sköta sitt egna hem lite också.
Min fd svärmor är sån där. I hennes fall handlar det inte så mycket om att mitt ex, som annars är en mycket kapabel person, inte klarar eller vill, utan det handlar mer om att han låter henne hållas. För i grund och botten gör hon det där för att känna sig behövd. Det blev bättre när hennes äldsta son skaffade barn så hon fick barnbarn att ro om, men hennes syfte med livet försvann liksom när mitt ex, som är yngst, flyttade hemifrån. Tyvärr. Hon och jag har pratat mycket om detta och hon gjorde sina barn till sin hobby. Hon jobbade heltid och sen var det bara barnen som gällde. Nu när de är över 40 år gamla, har egna barn etc, så finner hon att hennes liv inte har så stort syfte längre. Att hon liksom är klar.

Det är en typisk kvinnofälla tror jag, tillsammans med att hon har väldigt stort kontrollbehov. För hennes man, tillika pappa till barnen, är väldigt bra på att ta hand om hus och hem och han är fullt kapabel. Han har dessutom lite myror i brallan och måste ha någonting att göra hela tiden, så han fixar och pular med någonting mest hela tiden.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 144
Senast: Whoever
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 581
Senast: Enya
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
13 342
Senast: LovingLife
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp