Dejtingtråden nr 30!

[EmmaBovary]

Exakt så. Jag är ganska tolerant om jag känner att jag har koll på intentionerna, jag kan tom leva med osunda vanor bevisligen. Ingen är perfekt och ffa - vem är jag att döma? Beteendeförändring däremot, mindfuckar mig bevisligen totalt. Kan hända att det är mina hjärnspöken, han kanske inte är annat än trött. Who knows. Det är inte för inte som jag hatar att involvera mig känslomässigt med nån.

Jag är likadan och har svårt som fan med förändrat beteende, men det har också skapat konflikter som egentligen inte funnits när jag gått för all in i den tanken.

Känner f.ö igen mig i att inte dejta någon för sakens skull, utan för att man verkligen vill ha just den personen och vara dåligt kk-material etc. Därför skär det sig ofta, för de flesta jag träffat har inte riktigt fungerat så.

 

[Masqueradee]

Stör mig på att tinder börjat med att visa när någon är online...

 

[Bison]

Apropå att dejta kollegor.
Jag har jobbat med min kollega ikväll, länge sen sist nu och det var väldigt trevligt!
Han har nyligen blivit sambo med sin tjej och vi pratade mycket om det och allt annat mellan himmel och jord.
Nästa år jobbar vi mycket tillsammans.
Så skönt att vi fortfarande är bra vänner och har kvar vår lättsamma, trevliga relation till varandra.
Alltid helt odramatiskt och enkelt

 

[Sezziyanen]

Börjat tröttna på hur stor % fejkprofiler det är på tinder numera.

 

[Tonto]

Börjat tröttna på hur stor % fejkprofiler det är på tinder numera.

Kanske därför folk har trott att min profil är fejkprofil? Eller jag har fått typ "Är lättad över att din profil inte är fejk" och "åh du är inte fejk?".

 

[enough]

Kommer ge upp dejting helt snart....

Fick ju en del machovibbar av killen. Men att han var en sån som inte respekterar vad andra INTE gillar i sängen hade jag inte trott.
Fast jag är väldigt attraherad av honom och till viss del varit det bästa sex jag haft på flera år så klarar jag inte av att någon totalt ignorerar att jag sagt att jag inte alls gillar vissa grejer i sängen.

Blir så himla besviken, trots att vi inte träffats mer än några veckor, har han lyckats komma mig nära på ett vis som det brukar ta mycket längre tid för personer att göra.

Usch så tråkigt och så förbannad jag blir på sånt! Fattar besvikelsen men bra att du reagerar starkt på det, är alltför lätt att släta över oacceptabla saker när man börjat tycka om någon.

Kommer att tänka på en kille jag dejtade länge för ett par år sen. Bra och fin på många sätt, men han hade en ställning han gillade som gjorde ont för mig, vi fick avbryta direkt varje gång. Ändå fortsatte han envist försöka med den i princip varje gång vi hade sex. Konsekvensen:jag tröttnade på att säga ifrån och härdade ut lite smärta ibland, när det nu tydligen var så skönt för honom. Först sen vi slutat träffas började jag tänka på hur åt helvete det var.

 

[Eurydome]

Jag vill påpeka att min radar och min misstänksamhet redan innan vi träffades var enorm. Jag undvek män i allmänhet. Jag dejtar heller inte i allmänhet. Denna man tog kontakt med mig efter att vi var inbjudna till samma event så att säga. Jag var skeptisk i flera veckor, typ en månad, innan jag ens nästan erkände nåt intresse.
Därför gör det mig aningen bitter på livet att när jag för första gången i mitt liv sedan dess att jag var 22 år gammal, låter en för mig tidigare okänd man ta plats i mitt liv på det här viset, så leder till detta ett jävla skit. Nej han kan inte lastas för historiken, men det är ändå så det är. Vilket jag varit tydlig med honom om. Jag randomdejtar inte, jag vill inte ha nån i mitt liv öht bara för sakens skull utan Han var undantaget för att Han var Han och jag gillade Honom. Eller ja, den har var första 2-isch månaderna. Därefter har jag haft överseende med sjuklighet, jag har haft tålamod, jag har gett chanser osv grundat på den han visade upp i början. Nu vet jag inte längre. Den han visat de senaste veckorna känns för mig mer som en självupptagen människa som inte är mer intresserad av mig än av ett köttstycke. Vilket förvånar mig då jag hela tiden sagt att jag är noll procent en kk-personlighet. Vi får väl se, om vi ens ses igen så jag kan ta ett snack face to face. Eller om vi bara låter det rinna ut.

Ja men det jag menar är att om jag numera skulle hamna i en sådan situation som du beskriver så skulle mina tidigare erfarenheter gjort att jag skulle släppa personen som en gammal disktrasa, direkt. Jag hade inte lagt ner energin att ta ett snack och inte hållit det öppet att fortsätta. Förmodligen hade jag skrivit något ytterst kort om att vi inte kommer ses mer, bara för att jag skulle kunna vara säker på att han inte hör av sig mer.

 

[_Taggis_]

Konsekvensen:jag tröttnade på att säga ifrån och härdade ut lite smärta ibland, när det nu tydligen var så skönt för honom. Först sen vi slutat träffas började jag tänka på hur åt helvete det var.

Låter som flera av mina relationer. Därför har jag inte sex med nån, och om det händer så är det jäääävligt lång väg dit och jag ska vara så in i helvete säker på att jag vill ha den personen. Och det är ändå alltid förknippat med ångest de typ 20-ish första gångerna tills jag utvärderat hur den personen är i sängen och om det är värt risken med att upptäcka just det du beskriver.
Jag har så att säga inget intresse av sex som grej. Och ingen kan förstå varför. Det som är så myyyysigt

 

[EmmaBovary]

Låter som flera av mina relationer. Därför har jag inte sex med nån, och om det händer så är det jäääävligt lång väg dit och jag ska vara så in i helvete säker på att jag vill ha den personen. Och det är ändå alltid förknippat med ångest de typ 20-ish första gångerna tills jag utvärderat hur den personen är i sängen och om det är värt risken med att upptäcka just det du beskriver.
Jag har så att säga inget intresse av sex som grej. Och ingen kan förstå varför. Det som är så myyyysigt

Okej, där var vi lite annorlunda då, jag är intresserad av att ha sex etc., och väntar inte med det om jag träffar någon jag är intresserad av. Men annars klarar jag mig bäst själv, då jag tenderar att få känslor lite för lätt och det blir en smetig sörja av allting. Så... dejtar jag någon så vill jag ligga med den, men jag dejtar inte lättvindigt och vill inte ha sex med någon som jag inte dejtar/är ihop med. Tänkte annorlunda när jag var yngre, eller inbillade mig att jag klarade av sånt snarare.

 

[_Taggis_]

Okej, där var vi lite annorlunda då, jag är intresserad av att ha sex etc., och väntar inte med det om jag träffar någon jag är intresserad av. Men annars klarar jag mig bäst själv, då jag tenderar att få känslor lite för lätt och det blir en smetig sörja av allting. Så... dejtar jag någon så vill jag ligga med den, men jag dejtar inte lättvindigt och vill inte ha sex med någon som jag inte dejtar/är ihop med. Tänkte annorlunda när jag var yngre, eller inbillade mig att jag klarade av sånt snarare.

Jag väntar med det helt enkelt för att jag inte vill ligga innan jag är säker på att jag verkligen vill det. Inte för att det är nån princip eller nåt move av att vara svårfångad. Då blir det även automatiskt att jag ligger inte med nån jag inte träffat rätt så mkt, dvs inga krogragg och liknande. Jag ser inte alls poängen med det.
Ju äldre jag blir ju värre blir det, motståndet är högre, troligen för att jag inte lyssnat tillräckligt mkt på mig själv förr.

 

[the_connemara]

Sov hos The Guy tills idag. Helt annan känsla efter vårt ändå extremt korta snack där vi ju bara konstaterade att vi var helt överens precis som innan. Blev lite överraskad först, vi har mest hängt som vänner innan och tramsar massa vilket varit chill men nu var det supermysigt.

Ang att dejta kollegor så hade vi samma arbetstider idag och jag frågade om han ville ha skjuts. "Absolut, om du kommer i tid...?". Han är alltid minst 10 tidigt och jag är stolt hela veckan om jag lyckas stämpla in prick ett enda pass 15 min innan vi behövde åka för att vara där mer än 10 min innan var vi klara Jag bryr mig noll om folk på jobbet vet vi träffas och det verkade han också göra.

Anlände samtidigt som den nyfiknaste damen, min retfulla specialist och några andra. Damen vågade inte säga ett ljud och specialisten ba "såhär tidig har du aldrig varit, VAD beror detta på?" vid frukosten med alla. "Går man upp I tid kommer man I tid " svarade jag bara. The Guy satt tyst och låtsades som ingenting, vi sa nog inte ens hej. Sedan från ingenstans pratade vi om kaffet han gav mig dagen innan jag drack. Specialist missnöjd

 

[Elektronen]

Usch så tråkigt och så förbannad jag blir på sånt! Fattar besvikelsen men bra att du reagerar starkt på det, är alltför lätt att släta över oacceptabla saker när man börjat tycka om någon.

Kommer att tänka på en kille jag dejtade länge för ett par år sen. Bra och fin på många sätt, men han hade en ställning han gillade som gjorde ont för mig, vi fick avbryta direkt varje gång. Ändå fortsatte han envist försöka med den i princip varje gång vi hade sex. Konsekvensen:jag tröttnade på att säga ifrån och härdade ut lite smärta ibland, när det nu tydligen var så skönt för honom. Först sen vi slutat träffas började jag tänka på hur åt helvete det var.

Just nu känns det piss och känner mig sårad. Vet inte om vi kommer ses mer, iaf inte på det viset. Men har ju gemensamt intresse så borde nog försöka prata mer. Jag var ganska upprörd när jag skrev till honom igår och var kanske lite väl hård. Idag har vi inte hörts alls. Inser att jag har känslor för honom .

Det låter inte kul det du beskriver och tror tyvärr inte att det är så ovanligt. Det blir så respektlöst när en viss "grej" i sexet blir viktigare än att båda tycker att det är härligt/skönt.

 

[the_connemara]

Kommunikation alltså, vilken fucking grej ❤

 

[_Taggis_]

Jag tycker att det är bra att kunna ventilera och faktiskt slippa känna sig som ett ufo när tankarna bara spinner loss. Få input av andra i samma sits.

Exakt den funktionen har den här tråden för mig. Inget annat. Jag är inte ute efter medhåll, daltande osv utan behöver lufta mina tankar innan skallen sprängs. Oavsett det är realistiska tankar eller ej. Det är intressant när folk utanför ens egen bubbla ger lite input på saker och ting, men i slutänden är det ju bara en själv som står där med kaoset.
Nu har jag rageat loss i 4 dagar (nä inte bara på detta, på allt i livet). Nu är det nog. Nu går jag vidare, läser igenom allting ett varv till och kräks lite för mig själv och ja... Tar åt mig av de konstruktiva inlägg jag läst. Så funkar jag. Men får jag aldrig kräkas och vara arg, då kommer jag heller inte ut på andra sidan. Och jag tycker väl personligen att det är trevligare och mer konstruktivt att sitta på ett forum och spy galla, än att göra det i ansiktet på folk IRL. I den här jävla pandemin är dessutom IRL-kanalerna rätt obefintliga så detta fyller en ännu större funktion.

Sen är det bara att konstatera att alla är vi olika. Jag är inte den sortens person som kan gå in i nån relation med känslor inblandade, och bara skaka av mig som vatten från en gås när det skaver lite. Det är bara att gratulera de som kan det. Om jag väl gör det, har jag redan passerat en massa gränser och det är för mig inte ett sundhetstecken. Jag blir sån när respekten är borta, både för mig och för den andra personen i fråga. Jag vill inte dit. Men vi är alla olika.

 

[Modest]

Exakt den funktionen har den här tråden för mig. Inget annat. Jag är inte ute efter medhåll, daltande osv utan behöver lufta mina tankar innan skallen sprängs. Oavsett det är realistiska tankar eller ej. Det är intressant när folk utanför ens egen bubbla ger lite input på saker och ting, men i slutänden är det ju bara en själv som står där med kaoset.
Nu har jag rageat loss i 4 dagar (nä inte bara på detta, på allt i livet). Nu är det nog. Nu går jag vidare, läser igenom allting ett varv till och kräks lite för mig själv och ja... Tar åt mig av de konstruktiva inlägg jag läst. Så funkar jag. Men får jag aldrig kräkas och vara arg, då kommer jag heller inte ut på andra sidan. Och jag tycker väl personligen att det är trevligare och mer konstruktivt att sitta på ett forum och spy galla, än att göra det i ansiktet på folk IRL. I den här jävla pandemin är dessutom IRL-kanalerna rätt obefintliga så detta fyller en ännu större funktion.

Sen är det bara att konstatera att alla är vi olika. Jag är inte den sortens person som kan gå in i nån relation med känslor inblandade, och bara skaka av mig som vatten från en gås när det skaver lite. Det är bara att gratulera de som kan det. Om jag väl gör det, har jag redan passerat en massa gränser och det är för mig inte ett sundhetstecken. Jag blir sån när respekten är borta, både för mig och för den andra personen i fråga. Jag vill inte dit. Men vi är alla olika.

Inte riktat till dig, och jag har förstått att du inte vill diskutera med mig, men jag vill bara förtydliga för andra som läser i tråden att jag absolut inte menade att man inte får uttrycka frustration/ilska/ledsamhet. Och jag menade definitivt inte att man ska "skaka av sig" problem på det sätt du beskriver.

Jag ville bara uttrycka att jag känner igen mig, vet att det är oerhört jobbigt att ha det så och att det finns hjälp att få.

 

[flyingchange]

Exakt så. Jag är ganska tolerant om jag känner att jag har koll på intentionerna, jag kan tom leva med osunda vanor bevisligen. Ingen är perfekt och ffa - vem är jag att döma? Beteendeförändring däremot, mindfuckar mig bevisligen totalt. Kan hända att det är mina hjärnspöken, han kanske inte är annat än trött. Who knows. Det är inte för inte som jag hatar att involvera mig känslomässigt med nån.

Jag är i samma sits som du, där en person jag hade mycket intensiv kommunikation med plötsligt ändrade sitt beteende mot mig från en dag till en annan. Jag vet att vissa bara kan rycka på axlarna och tycka att "jaja, det är sånt som händer, människor är människor", men jag funderar konstant på om jag har gjort något fel, vad som egentligen hände, varför personen ändrade sig så plötsligt (eller var det inte plötsligt, undanhöll hen bara sina intentioner?) osv. Så jag förstår precis vad du menar med att beteendeförändringar är det som gör en förvirrad: inte alltid beteendet i sig, utan förändringen.

 

[the_connemara]

Jag är i samma sits som du, där en person jag hade mycket intensiv kommunikation med plötsligt ändrade sitt beteende mot mig från en dag till en annan. Jag vet att vissa bara kan rycka på axlarna och tycka att "jaja, det är sånt som händer, människor är människor", men jag funderar konstant på om jag har gjort något fel, vad som egentligen hände, varför personen ändrade sig så plötsligt (eller var det inte plötsligt, undanhöll hen bara sina intentioner?) osv. Så jag förstår precis vad du menar med att beteendeförändringar är det som gör en förvirrad: inte alltid beteendet i sig, utan förändringen.

I det läget hade jag bara frågat. Får man då något luddigt jäkla svar känns det ju lönlöst (men kan såklart vara svårt att släppa ändå!).

 

[Tonto]

Ska bege mig iväg senare ikväll. Lär vara svinkallt/rått. Undrar hur många lager man kan ha på sig innan man ser ut som en filt-burrito.

 

[Wingates]

Ska bege mig iväg senare ikväll. Lär vara svinkallt/rått. Undrar hur många lager man kan ha på sig innan man ser ut som en filt-burrito.

Går man som en filt-burrito borde man ju kunna vara rätt säker på att personen gillar en för ens personlighet och inte ens utseende iaf

 

[MidnightSoul]

Snubben förre senaste killen jag skrev om i tråden är fan inte klok. Känns som att han tar ut allt skit som pågår i hans liv på mig. Jag sa till honom för mindre än 3 veckor sen att jag behöver tid för att skruva ihop mitt huvud igen (vilket kommer ta bra jävla tid) å hans jäkla random bild skickade till mig förvirrar mig totalt. Speciellt när det senaste han skrev till mig får det att låta som att vi aldrig kommer höras igen och att han kommer blocka mig så fort han skickat meddelanden.
Men nej då istället får man värdens jävla påhopp mitt i natten för att man inte har hört av sig på mindre än 3 veckor. Vi snackar 17 årig som står å skriker på sin morsa för han är sur på hela världen.

Jag pallar verkligen inte. Jag mår skit dåligt just nu å varenda gång jag får näsan ovanför vattnet å tar mig igenom dagen utan att grina är det nån jävel som trycker ner mig långt under ytan igen.