Alltså... nu kan jag inte hålla käft längre. Måste lufta.
I fredags hade vi alltså ett bra snack, enligt tidigare inlägg. Han var mån om att min version skulle komma fram, vart jag står och vad jag tänker osv. Samt att det inte ska vara på bara hans villkor, och att det även därför såklart är viktigt att jag tillkännager vad mina villkor är. Detta kom alltså från han själv. Jag förmedlade även apropå mina villkor att jag inte alls behöver ses och höras jämt, men jag blir knäpp i huvet av att det plötsligt bara är tyst. Då går jag mest och funderar på om han tröttnat eller vad det är för fel. Han sa då att han ska tänka på det, men att han helt enkelt pga sjukdom och annat inte haft en tanke på att höra av sig bara för att. Men som sagt skulle tänka på det. Så far so good.
Jag är ju rätt kass på att prata om sånt här, men jag lyckades ändå i stora drag förmedla vad jag kände och tänkte. Och i stora drag är vi överens, enligt vad jag skrev här i tidigare inlägg. Men sen for jag hem och sov på saken och på lördag kände jag att jag var inte klar med det här snacket... jag skrev då åt honom mitt på dagen typ "jag har tänkt på vårt samtal och jag känner att jag har inte pratat klart om detta, vad tror du om att ses ikväll, dricka lite vin o snacka om livet och allting?". Han svarade då att han egentligen kände för att vara ensam den dagen för han hade saker att stå i inför söndagen, men att vi skulle höras av senare och se hur han kände sig. Ja ni läste rätt, hur-Han-kände-sig. Redan där checkade jag ut, jag svarade enbart med en tummen upp och skickade för en inre syn allting rakt ner i sopkorgen med hull och hår. Han hade lagt ribban. Om hans intresse är så lågt för detta så är han varken värd min tid eller mina känslor. Sedan hörde han av sig på kvällen och skrev att han var så himla trött och inte orkade ses. Som att jag inte hade fattat vinken redan innan, men jaja, det var ju snällt att han sa det igen ifall jag är trög. Jag svarade ytterst slött med en tummen upp.
Sedan dess har det varit knäpptyst från båda håll. Det har inte gjort mig ett dugg. För mig är detta redan över, det finns inget som kan räddas till nån anständig nivå. Jag behöver inget mer jävla drama i mitt liv och jag behöver definitivt inte hänga efter nån som har så jävla lågt intresse för mig i annat syfte än att han tycker att jag är den vackraste och hetaste personen på jordens yta. Ja, jag känner det lite som att han vill och tror att han kan ha mig som bootycall - he couldn't be more wrong, I tell you. Men jag har haft tid att tänka och tänka igenom vad jag skulle ha sagt under det där samtalet som vi nu aldrig hade i lördags, IFALL han mot förmodan skulle bemöda sig att vilja veta det. Nån gång. Jag är den som alltid har svar på tal.
Så ikväll får jag ett sms, lite som
@Fibusen skulle ha kallat det, ett "nonsens"-meddelande. I stil med "jaha, måndag idag då". Jag kände bara... jaha? Vad ska jag svara på det? Vafan vill han? Tror han att jag är helt-jävla-pantad-i-skallen eller är han det rentav själv? Jag funderade i en timme och skrev sedan ett värdelöst konstaterande svar tillbaka att ja det är ju det. Han svarade att det var dags att gå och lägga sig. Jag gav en trött smilgubbe tillbaka. Efter 40 min när jag hade tid pga mitt jobb.
Alltså jag blir helt matt. Vet inte om jag överreagerar men alltså är det helt jävla orimligt att vänta sig nån återkoppling på temat vi hade i helgen? Eller tar han det så pass självklart att det spelar ingen roll, vi tar det när vi tar det...? Antagligen. Och jag vet att enda sättet att få svar är att fråga. Han är som sagt en jäkligt kommunikativ person och det är precis den delen av honom jag föll för. Så den här trötta jävla attityden tilltalar mig inte för fem öre. Även om man är sjuk elle rmår dåligt, så kan man bemöda sig med det. Eller så är han av jävligt klent virke jämfrt med mig som både roddar ångest, väggkörning, livskris och självmordstankar SAMTIDIGT som jag orkar ägna honom en mer formulerad mening ibland.
Så jag kanske borde droppa wowkillen eftersom han nog bara är ute efter något oseriöst då tänker jag. Vill inteeee!
Jag fattar inte hur dom kan slå bort något viktigt så lätt, sen bara köra på med sitt nonsens efter ett par dagar? Som om dom tror att om dom stoppar huvudet i sanden ett tag så försvinner det. Det funkar liksom inte så här i (vuxen)livet!
