Jag har alltid vetat, har passerat 30-års ålder och har inte ångrat mig. Sen visst, saker händer men det går åt båda håll. Man trodde man ville ha barn för det är det samhället säger att man ska vilja och när man blir äldre inser man att det inte alls är ens dröm.
Jag ligger med yngre, men har dragit gränsen vid 30 numera, är själv 43...Det säger min manliga kollega som är 24, går han ut på krogen för att hitta någon att ligga med väljer han alltid en tjej runt 40 eftersom det är så otroligt enkelt
Jag har för många unga kollegor för att ens vilja ligga med någon i den åldern.
En är född 02, honom brukar jag kalla för mitt favoritbarn
Jag är själv född 85.
Yngre än så känns det mer som deras våta dröm att ligga med någon äldre och mer erfaren, vilket jag inte är villig att ställa upp på! Men att dejta mer seriöst, då behöver jag någon med lite liknande situation, som har upplevt lite mer saker i livet. Och ja, självklart finns det yngre som har den livserfarenheten, men vi har inte samma referensramar kring populärkultur, musik, tv, filmer, det blir för svårt för mig.
Jag ligger med yngre, men har dragit gränsen vid 30 numera, är själv 43...
Jag läste barnbarn och fick inte alls ihop meningenDet gör jag med
Men inte så unga som mina jobbarn
I övrigt håller jag med dig, nu är jag väldigt tramsig, har inga barn, nördar hästar och katter, lever på chips, energidryck och bubbel men vill gärna att personen ska ha lite koll på samma saker som jag.
Jag är så ambivalent och kan verkligen inte bestämma mig för vad jag vill
Ena dagen tycker jag det är toppen att vsra själv, nästa dag vill jag nog ha en pojkvän ändå för att sen ändra mig igen och ha något casual och tillbaka till ingenting.
Det är trevligt att hångla med S ibland men ja..
Jag har ju egentligen en jättebra kille för casual som är ett under av tålamod med min dåliga attityd och nonchalans.
Samtidigt vill jag ju inte dejta heller. Har varit ett par ganska lugna månader men nu drar ju allt igång igen med tävlingar, träningar, övertid och jag vill ju även träffa mina vänner också. Har redan bokat upp hela mars innan den ens börjat
så då fattar jag faktiskt inte alls varför jag har nått typ av hopp?Men du har ju han nu...Gör som jag och skaffa en gammal dejt, då behöver man inte lära känna varandra på nytthitta en sån!
Men eller hur, jag vill också ha någon som bara finns där när jag vill, aldrig ställer kvar, har oändligt tålamod och som ändå glad och tacksam. Ska det vara så svårt?Jag är så ambivalent och kan verkligen inte bestämma mig för vad jag vill
Ena dagen tycker jag det är toppen att vsra själv, nästa dag vill jag nog ha en pojkvän ändå för att sen ändra mig igen och ha något casual och tillbaka till ingenting.
Det är trevligt att hångla med S ibland men ja..
Jag har ju egentligen en jättebra kille för casual som är ett under av tålamod med min dåliga attityd och nonchalans.
Samtidigt vill jag ju inte dejta heller. Har varit ett par ganska lugna månader men nu drar ju allt igång igen med tävlingar, träningar, övertid och jag vill ju även träffa mina vänner också. Har redan bokat upp hela mars innan den ens börjat
Efter att ha letat i det så kallade havet är jag tveksam...Det finns säkert fler
Det där är ju guld! Har en gammal på tråden men vi verkar aldrig lyckas få till att ses, alltid nåt som kommer emellan. Stor begränsning när han har barn att ta hänsyn till...Gör som jag och skaffa en gammal dejt, då behöver man inte lära känna varandra på nytt
Jag och min nuvarande blev ihop på andra dejten! Färdigdejtat! Rekommenderas.
Gör som jag och skaffa en gammal dejt, då behöver man inte lära känna varandra på nytt
Det gör man ju i text.Fast måste ju fortfarande lära känna varandra. Sen vad man kallar det är ju egentligen rätt oväsentligt, det är själva träffa nya människor som jsg ändå kommer ogilla - grejen jag inte tycker är så kul
Den här förhoppningsvis sista gången på Tinder så lovade jag mig själv att inte gå på dejt med någon som jag inte verkligen ville träffa. Det underlättade faktiskt. Jag är ju inte heller speciellt glad i människor över lag.
Det gör man ju i text.
Såklart! Men jag har känt direkt om det är hit eller miss när man träffas. Tyvärr har jag lagt många timmars skrivande på folk som det har skurit sig med direkt man har träffats.Text är något helt annat för mig, då kan man ju tänka igenom, skriva rätt saker osv.
Inte alls som att faktiskt lära känna någon irl, för mig är det väldigt mycket personkemi.
Alla jag har gått på dejt med har känts väldigt vettiga i text men sen klickar det inte alls irl
Så vill gärna ses ganska snabbt och sen kan man skriva vidare. 
