Dejtingtråden del 38

Jag var faktiskt på dejt igår. Han var jättetrevlig, men jag kände och känner absolut ingenting. Min syster tycker jag borde träffa honom fler gånger innan jag kan säga nått, men jag är skeptisk.

Hur gör ni som är lite mer erfarna än mig på sånt här?
När jag dejtade brukade jag ta första dejten mest för att få veta lite mer om personen, klickar kemin, har vi roligt etc. Gick jag därifrån med tanken att denna personen var intressant, jag hade kunnat tänka mig umgås mer med den så blev det en ny dejt om den andre kände likadant. Men jag är inte den som blir kär direkt så det får växa fram. Hade jag en nja känsla gick jag inte vidare att ses mer.
 
Veckans två dejter var underhållande fast på olika sätt. Den första mannen och jag var verkligen så osynkade i timing och vad vi var ute efter att det mest blev roande. När jag dejtat i avsikt att hitta en FWB har jag hittills alltid börjat med en förutsättningslös kemidejt och pratat om allt och inget över en fika eller öl. Har det klickat väldigt bra har det avslutats med diskret provhångel innan vi gått över till att prata om hur vi ska ses härnäst. Den här typen dök direkt på att ställa rätt närgångna sexuella frågor efter nån minuts kallprat (jag hann få en kopp te men inte ens börja dricka det), och ville sen ha med mig upp till sitt hotellrum "en kort stund". När jag artigt men tydligt tyckte att nej, det där går alldeles för fort framåt för mig så var hans svar "ok fint, du jag behöver nog förbereda lite inför ett möte, jag hör av mig, hejhej!". Jag lämnade min halvdruckna tekopp, tänkte att det var det sista vi hörde av varandra och att det var väldigt bra det. Men han hörde av sig på Tinder senare på kvällen och försökte få mig till att gå över till kik eller snap istället och skicka bilder, för han ville gärna träffa mig igen. Eh. No nope nay darling, har du inte jobbat något alls på att få mig entusiastisk till att träffa dig så blir det inget med det. Jag avmatchade kvickt, så kan vi båda leta efter någon som är mer synkade än han och jag.

Den andre mannen (polyamorös, ute efter en FWB där F är en viktig bit enligt sin presentation) var däremot riktigt, riktigt trevlig precis som när vi sågs förra gången. Vi lunchade och pratade tills vi upptäckte att lunchstället var på väg att stänga, bytte telefonnummer och var överens om att ses igen. Har skrivit kort med varandra efter det, bara positivt. Så då blev jag en smula förvånad och nere över att upptäcka att han plockat bort matchningen på Tinder idag. Visst, jag kan skriva till honom och fråga vad som står på, men jag vet ju att jag själv inte hade varit riktigt bekväm med att bli kontaktad på så vis om det varit jag som avmatchat och inte velat ha kontakt. Så jag får nog se mig som avpolletterad där :(
Fast ni hade väl bytt nummer, då behöver ni ju inte ha kvar matchningen på Tinder?
 
Här står det helt still just nu. Jag trodde jag hade något kul på gång, men nej! Dejten med den yngre killen, mjaaaa. Det funkade inte för mig. Han var för valpig.
Magnet-killen, det verkar gå i stöpet det med. Jag borde inte bry mig, men har svårt att släppa honom. Har försökt locka fram ett intresse från hans sida, men det går sådär.
Har en KK på g, men han är alltid upptagen så jag börjar tröttna på det med.

Så nu händer det inget, trist!
 
Är pepp på att träffa brorsan i morgon. Brukar känna mig rätt likgiltig men han verkar vettig!
Jag och kollegan är broes på jobbet och har väldigt roligt tillsammans. Känner deras pappa också som är hur trevlig som helst.
Får väl hoppas att det är ett släktdrag 😁
Vi vill samma sak, gillar samma musik, filmer, serier osv. Så ja, det ska bli spännande!

Hur gick det!?
 
Jag har lite glädjande nyheter till alla som tycket att dejtinglivet är jobbigt. Pratade med min moster idag som berättade att hennes 86-åriga väninna precis meddelat att hon skaffat pojkvän och att de var sådär löjligt förälskade och kära i varandra. Det är aldrig för sent! 😃
 
Kan ju inte direkt påstå att 2024 har varit kärlekens år för mig 😅
Kust nu känner jag mig gammal, bitter och missnöjd. Mest med mig själv så och min förmåga att ta så dåliga beslut när det gäller män.
Undrar hur länge det egentligen är rimligt att vara bitter över A, att jag var en sån jävla pussy och inte tog tag i det i våras när jag hade chansen 😒
Nej men mycket bättre att välja S som jag knappt sagt ett ord till, börja träffa mitt vandrande kaos igen och gå på en massa tråkiga dejter.
Just nu känner jag att jag vill gå fram till min kollega som i våras sa, "du är en snygg tjej, vad är problemet?", och ge honom en spark på benet 😑
 
Jag och mitt ex var ändå tillsammans i nästan tre år innan vi flyttade ihop och det var egentligen inga konstigheter. Han var lättsam, inga bråk eller tjafs osv.
Jag trivs bara bättre med att bo själv, det handlar bara om hur jag är, inte personen jag bor med. Jag är för introvert för att leva med en annan människa, det går en period, sen står jag inte ut längre 😅
Nu har jag alltid jobbat olika tider jämfört med min sambo vilket har gjort att det funkat skapligt ett par år. Skulle jag leva med någon som jobbar samma tider dom jag hade jag mått fruktansvärt dåligt.
Samma här , enda gånger det fungerade att vara sambo var när jag var ihop med en bonde. Han var ju aldrig hemma 😄
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 368
Senast: gullviva
·
Tjatter Konstigt att ingen startat en tråd? Jag började kolla andra timmen så har missat de första, får se reprisen i helgen. Tänkte inte göra...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
8 339
Senast: Sleepan
·
  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag stör mig på att jag inte har nåt att störa mig på 😂
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
103 599
Senast: pepp
·
Svar
2 001
· Visningar
98 464
Senast: pepp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp