Dejtingtråden del 38

[Bison]

En kille från S avdelning frågade mig igår om jag ska gå på julbordet. Han är 27 och hans liv handlar om träning och äta sunt.
Mitt liv handlar om hästar, katter, äta chips och dricka prosecco.
Perfect match

 

[Trott]

En kille från S avdelning frågade mig igår om jag ska gå på julbordet. Han är 27 och hans liv handlar om träning och äta sunt.
Mitt liv handlar om hästar, katter, äta chips och dricka prosecco.
Perfect match

Såg ett inlägg på Threads om nått liknande imorse, en kvinna skrev typ "alla män på Tinder ser så vältränade och välkammade ut, jag vill hitta nån som ser ut att gilla chips mer än gymmet"

 

[monster1]

Ja, överlag tycker jag att det stämmer.
Det är eller har varit betydligt vanligare med åldersskillnad åt det hållet.
Sen vet jag inte vad du menar med stor.

För mig är en större ålderskillnad mer än kanske sju åtta år. Dvs när man dejtar någon som inte är "i ens egen ålder". Jag som ju är gammal nu då kan tänka på saker som att om jag lever med någon som är 10 år äldre då kommer den personen gå i pension 10 år före mig, När jag är i pensionsåldern finns det en risk att jag går rakt in i att hemvårda min partner. Och ja jag vet att det inte är så att alla åldras på samma vis etc,, de finns pigga äldre och det finns sjuka yngre, men ålder är definitivt en faktor och så mycket som tio år kommer att märkas.

På något sätt skulle det kännas skönare att kunna åldras tillsammans snarare än att den andra hinner före. För jag vill inte heller ha någon unga och frisk typ som påminner mig om hur gammal och stel jag själv är.

Katter, katter är vad det blir... jag bara önskar att dom levde lite längre.

 

[Bison]

Såg ett inlägg på Threads om nått liknande imorse, en kvinna skrev typ "alla män på Tinder ser så vältränade och välkammade ut, jag vill hitta nån som ser ut att gilla chips mer än gymmet"

Ja men eller hur!
Jag är inte smal men ser hyfsat fit ut iom aktiv. Men det är bara en illusion, skulle aldrig sätta min fot på ett gym och springer bara om någon jagar mig.

Häromdagen kollade jag igenom likes på fb samtidigt som jag åt lunch.
Flera som sökte en sund och hälsosam kvinna som gillar träning.
Min lunch bestod av skumnappar, dagens andra burk energidryck och snus.
En perfekt definition av sund och hälsosam livsstil

 

[Halfrek]

Detta med ålder på dejter. Det sitter väl bara i mitt huvud, men vet inte hur jag ska få bort det?
Jag har en dejt på fredag, han är 27. Jag är 40. Alltså, kan det ens komma något bra ur det? Eller sabbar jag för honom? Han är trevlig och vi har snackat ett tag på messenger.
Har ni dejtat med åldersskillnad? Hur har det gått?

Min sambo är 19 år äldre än mig, jag resonerar som så att stämmer allt annat så är ålder inget jag bryr mig om. Finns så oerhört mycket större dealbreakers

 

[MidnightSoul]

Ja men eller hur!
Jag är inte smal men ser hyfsat fit ut iom aktiv. Men det är bara en illusion, skulle aldrig sätta min fot på ett gym och springer bara om någon jagar mig.

Häromdagen kollade jag igenom likes på fb samtidigt som jag åt lunch.
Flera som sökte en sund och hälsosam kvinna som gillar träning.
Min lunch bestod av skumnappar, dagens andra burk energidryck och snus.
En perfekt definition av sund och hälsosam livsstil

Jag undviker dom snubbar med långa omvägar. Jobbar hemifrån resten av veckan min lunch igår bestod av 2 muffins (nån skum variation utan fluff topp). Det fungerar liksom inte. Hr inte ens ätit min lunch än idag. Å andra sidan åt jag äggmacka imorse, passa på när man jobbar hemma.

 

[Bison]

På lördag ska jag träffa en ny kille
Snygg som fan och verkar väldigt trevlig! Heter samma sak som min bff på jobbet, bra vibes på namnet iaf

Han söker inte seriöst och det gör inte jag heller. Alla jag skrivit med som söker långvarigt tänker väldigt långsiktigt med gemensam framtid boende osv.
Jag får panik av det, vill bo själv och föredrar att planera för en dag i taget bortsett från måsten som bilservice, hovslagare mm.
Jag vill dock ha något mer stabilt än min destruktiva MR Big eller frustrationen med S.
Svårt att definiera

 

[Dorinda]

För mig är en större ålderskillnad mer än kanske sju åtta år. Dvs när man dejtar någon som inte är "i ens egen ålder". Jag som ju är gammal nu då kan tänka på saker som att om jag lever med någon som är 10 år äldre då kommer den personen gå i pension 10 år före mig, När jag är i pensionsåldern finns det en risk att jag går rakt in i att hemvårda min partner. Och ja jag vet att det inte är så att alla åldras på samma vis etc,, de finns pigga äldre och det finns sjuka yngre, men ålder är definitivt en faktor och så mycket som tio år kommer att märkas.

På något sätt skulle det kännas skönare att kunna åldras tillsammans snarare än att den andra hinner före. För jag vill inte heller ha någon unga och frisk typ som påminner mig om hur gammal och stel jag själv är.

Katter, katter är vad det blir... jag bara önskar att dom levde lite längre.

Absolut. På tider hade jag aldrig swiepat höger på någon med större ålderskillnad.

Nu träffade jag min man i riktiga livet och då har jag andra krav. Att han är helt vettig, snäll, trevlig och vi sen klickar. Då är tio år ingen dealbrealer!

 

[Ava22]

På lördag ska jag träffa en ny kille
Snygg som fan och verkar väldigt trevlig! Heter samma sak som min bff på jobbet, bra vibes på namnet iaf

Han söker inte seriöst och det gör inte jag heller. Alla jag skrivit med som söker långvarigt tänker väldigt långsiktigt med gemensam framtid boende osv.
Jag får panik av det, vill bo själv och föredrar att planera för en dag i taget bortsett från måsten som bilservice, hovslagare mm.
Jag vill dock ha något mer stabilt än min destruktiva MR Big eller frustrationen med S.
Svårt att definiera

Nu är jag ju ganska ny i tråden, men jag har varit singel länge och varit benhård på att jag ska ALDRIG flytta ihop med någon, jag vill ha mitt liv och inte ta hänsyn till någon annan.

Men han jag skrev om, för ett par sidor sedan, magneten, den sköna natten. Vi har kontakt och ska träffas igen (men det ena utesluter inte det andra och jag har andra dejter med). Men iaf, det var så mycket klockrent med honom att jag helt plötsligt förvånar mig själv med att tänka, hmmm, hur skulle det vara att bo med honom? Det kommer troligtvis aldrig att hända och jag går verkligen händelserna i förväg men ibland är det skönt att leva i fantasiernas värld ett par minuter innan verkligheten slår till med full kraft Rätt person, andra förutsättningar. Men det är ju jag det.

 

[pepp]

Nu är jag ju ganska ny i tråden, men jag har varit singel länge och varit benhård på att jag ska ALDRIG flytta ihop med någon, jag vill ha mitt liv och inte ta hänsyn till någon annan.

Men han jag skrev om, för ett par sidor sedan, magneten, den sköna natten. Vi har kontakt och ska träffas igen (men det ena utesluter inte det andra och jag har andra dejter med). Men iaf, det var så mycket klockrent med honom att jag helt plötsligt förvånar mig själv med att tänka, hmmm, hur skulle det vara att bo med honom? Det kommer troligtvis aldrig att hända och jag går verkligen händelserna i förväg men ibland är det skönt att leva i fantasiernas värld ett par minuter innan verkligheten slår till med full kraft Rätt person, andra förutsättningar. Men det är ju jag det.

Det är samma här!
Jag levde ensam 7 år innan jag träffade partner. Jag har sagt aldrig mer sambo, men nu har vi börjat prata lite löst om det, kommer troligen dröja då det är ett helsike att få lägenhet i denna stad

 

[cambodia]

Min sambo är 19 år äldre än mig, jag resonerar som så att stämmer allt annat så är ålder inget jag bryr mig om. Finns så oerhört mycket större dealbreakers

Fick jag den jag ville är hon 22 år äldre än mig så

 

[monster1]

Absolut. På tider hade jag aldrig swiepat höger på någon med större ålderskillnad.

Nu träffade jag min man i riktiga livet och då har jag andra krav. Att han är helt vettig, snäll, trevlig och vi sen klickar. Då är tio år ingen dealbrealer!

Jag vet inte, jag tycker de som är 10 år äldre än mig känns väldigt gamla och de som är tio är yngre väldigt, väldigt unga även i verkligheten. VIsst kanske det är så att man träffar någon som man fungerar så bra med att man kommer att ha överseende med det, men men det kommer såklart alltid att finnas där ändå. Vad som är dealbreakers vet jag inte, man värderar väll någon form av helhet.

 

[Bison]

Nu är jag ju ganska ny i tråden, men jag har varit singel länge och varit benhård på att jag ska ALDRIG flytta ihop med någon, jag vill ha mitt liv och inte ta hänsyn till någon annan.

Men han jag skrev om, för ett par sidor sedan, magneten, den sköna natten. Vi har kontakt och ska träffas igen (men det ena utesluter inte det andra och jag har andra dejter med). Men iaf, det var så mycket klockrent med honom att jag helt plötsligt förvånar mig själv med att tänka, hmmm, hur skulle det vara att bo med honom? Det kommer troligtvis aldrig att hända och jag går verkligen händelserna i förväg men ibland är det skönt att leva i fantasiernas värld ett par minuter innan verkligheten slår till med full kraft Rätt person, andra förutsättningar. Men det är ju jag det.

Jag har dock varit sambo i omgångar, även varit gift och ägt ett hus
Jag är helt klar med sambolivet. Inga mer kompromisser, ingen mer hänsyn!
Jag vill göra vad jag vill, när jag vill, lyssna på vilken musik jag vill, vara i stallet hur länge jag vill utan en tanke på att någon är hemma och väntar på att vi ska äta tillsammans.
Ingen som stör min ordning!
Bara jag, mig själv och katterna

 

[Jfrelin]

Detta med ålder på dejter. Det sitter väl bara i mitt huvud, men vet inte hur jag ska få bort det?
Jag har en dejt på fredag, han är 27. Jag är 40. Alltså, kan det ens komma något bra ur det? Eller sabbar jag för honom? Han är trevlig och vi har snackat ett tag på messenger.
Har ni dejtat med åldersskillnad? Hur har det gått?

Min kille är 12 år yngre. Jag är 46, snart, och han är 34. Ingen av oss vill ha barn och det var viktigt. Jag tycker oftast det inte märks alls att vi har så stor ålderskillnad. Det är dock mest jag som nojar över det ibland.
Men det är klart, vissa referenser till gamla filmer osv fattar han ju inte.

 

[Unafraid]

Detta med ålder på dejter. Det sitter väl bara i mitt huvud, men vet inte hur jag ska få bort det?
Jag har en dejt på fredag, han är 27. Jag är 40. Alltså, kan det ens komma något bra ur det? Eller sabbar jag för honom? Han är trevlig och vi har snackat ett tag på messenger.
Har ni dejtat med åldersskillnad? Hur har det gått?

Min sambo är 12 år äldre än mig, vi träffades när vi var 25. Vi har varit tillsammans i drygt 10 år. Jag inser att jag tycker bättre om män som är runt 10 år äldre, det känns som jag är ungefär lika mogen som dom

 

[Bison]

Min sambo är 12 år äldre än mig, vi träffades när vi var 25. Vi har varit tillsammans i drygt 10 år. Jag inser att jag tycker bättre om män som är runt 10 år äldre, det känns som jag är ungefär lika mogen som dom

För mig är det tvärtom, jag trivs bäst med yngre män.
Är lika mogen som dem

 

[mysboll]

Det är samma här!
Jag levde ensam 7 år innan jag träffade partner. Jag har sagt aldrig mer sambo, men nu har vi börjat prata lite löst om det, kommer troligen dröja då det är ett helsike att få lägenhet i denna stad

Även jag har mjuknat lite på den punkten.

Min kollega var lite upprörd över en eventuell flytt ”Men du sa att du skulle leva ensam hela livet! ”

Jaja, jag säger så mycket..!

 

[Bison]

Visade bild för en kollega på killen jag ska träffa.
"Det där är min halvbror"

Wtf Vad är oddsen för det
De bor i olika städer, stor åldersskillnad, olika efternamn. Men självklart, av alla killar som finns så det en halvbror till en i mitt team

 

[Bison]

Alltså när jag är i min rosa Disney-bubbla med kaos-snubben då kan jag absolut tänka mig att bo med honom och allt skulle vara fantastiskt!
Men jag vet ju att det inte är sant, det rosa skulle skingras jävligt snabbt, verkligheten skulle komma ikapp och jag skulle efter ett tag bli lika missnöjd med att bo med någon som i tidigare relationer. Antagligen väldigt mycket snabbare med honom dessutom

 

[Ava22]

Jag har dock varit sambo i omgångar, även varit gift och ägt ett hus
Jag är helt klar med sambolivet. Inga mer kompromisser, ingen mer hänsyn!
Jag vill göra vad jag vill, när jag vill, lyssna på vilken musik jag vill, vara i stallet hur länge jag vill utan en tanke på att någon är hemma och väntar på att vi ska äta tillsammans.
Ingen som stör min ordning!
Bara jag, mig själv och katterna

Jag köper det helt och hållet!
Har också varit gift och haft hus och hela alltet, därav min grundsyn- aldrig mer sambo. Meeeeeeeen. Men troligtvis aldrig, är det 99% säker på det iaf