Dejtingtråden del 38

[Bison]

Jag köper det helt och hållet!
Har också varit gift och haft hus och hela alltet, därav min grundsyn- aldrig mer sambo. Meeeeeeeen. Men troligtvis aldrig, är det 99% säker på det iaf

Jag och mitt ex var ändå tillsammans i nästan tre år innan vi flyttade ihop och det var egentligen inga konstigheter. Han var lättsam, inga bråk eller tjafs osv.
Jag trivs bara bättre med att bo själv, det handlar bara om hur jag är, inte personen jag bor med. Jag är för introvert för att leva med en annan människa, det går en period, sen står jag inte ut längre
Nu har jag alltid jobbat olika tider jämfört med min sambo vilket har gjort att det funkat skapligt ett par år. Skulle jag leva med någon som jobbar samma tider dom jag hade jag mått fruktansvärt dåligt.

 

[Ava22]

Jag och mitt ex var ändå tillsammans i nästan tre år innan vi flyttade ihop och det var egentligen inga konstigheter. Han var lättsam, inga bråk eller tjafs osv.
Jag trivs bara bättre med att bo själv, det handlar bara om hur jag är, inte personen jag bor med. Jag är för introvert för att leva med en annan människa, det går en period, sen står jag inte ut längre
Nu har jag alltid jobbat olika tider jämfört med min sambo vilket har gjort att det funkat skapligt ett par år. Skulle jag leva med någon som jobbar samma tider dom jag hade jag mått fruktansvärt dåligt.

Jag har funderat på det många gånger dock, samboskapet och har väl kommit fram till NEJ eller bo orimligt stort där jag har min egna del som jag kan låsa in till och sen en gemensam för när JAG vill ses, haha!

 

[Ava22]

Okej, dejt med 27-åringen ikväll, han är pepp som attan och jag ser framemot det med lite fjärilar i magen

 

[Bison]

Är pepp på att träffa brorsan i morgon. Brukar känna mig rätt likgiltig men han verkar vettig!
Jag och kollegan är broes på jobbet och har väldigt roligt tillsammans. Känner deras pappa också som är hur trevlig som helst.
Får väl hoppas att det är ett släktdrag
Vi vill samma sak, gillar samma musik, filmer, serier osv. Så ja, det ska bli spännande!

 

[lingonben]

Jag och mitt ex var ändå tillsammans i nästan tre år innan vi flyttade ihop och det var egentligen inga konstigheter. Han var lättsam, inga bråk eller tjafs osv.
Jag trivs bara bättre med att bo själv, det handlar bara om hur jag är, inte personen jag bor med. Jag är för introvert för att leva med en annan människa, det går en period, sen står jag inte ut längre
Nu har jag alltid jobbat olika tider jämfört med min sambo vilket har gjort att det funkat skapligt ett par år. Skulle jag leva med någon som jobbar samma tider dom jag hade jag mått fruktansvärt dåligt.

Jag har insett att jag funkar likadant. Tog mig en massa år att komma fram till, men det är väldigt skönt att ha landat i att det är såhär jag funkar helt enkelt. Särbo är det maximala jag kan tänka mig i relationsväg.

 

[lingonben]

Veckans två dejter var underhållande fast på olika sätt. Den första mannen och jag var verkligen så osynkade i timing och vad vi var ute efter att det mest blev roande. När jag dejtat i avsikt att hitta en FWB har jag hittills alltid börjat med en förutsättningslös kemidejt och pratat om allt och inget över en fika eller öl. Har det klickat väldigt bra har det avslutats med diskret provhångel innan vi gått över till att prata om hur vi ska ses härnäst. Den här typen dök direkt på att ställa rätt närgångna sexuella frågor efter nån minuts kallprat (jag hann få en kopp te men inte ens börja dricka det), och ville sen ha med mig upp till sitt hotellrum "en kort stund". När jag artigt men tydligt tyckte att nej, det där går alldeles för fort framåt för mig så var hans svar "ok fint, du jag behöver nog förbereda lite inför ett möte, jag hör av mig, hejhej!". Jag lämnade min halvdruckna tekopp, tänkte att det var det sista vi hörde av varandra och att det var väldigt bra det. Men han hörde av sig på Tinder senare på kvällen och försökte få mig till att gå över till kik eller snap istället och skicka bilder, för han ville gärna träffa mig igen. Eh. No nope nay darling, har du inte jobbat något alls på att få mig entusiastisk till att träffa dig så blir det inget med det. Jag avmatchade kvickt, så kan vi båda leta efter någon som är mer synkade än han och jag.

Den andre mannen (polyamorös, ute efter en FWB där F är en viktig bit enligt sin presentation) var däremot riktigt, riktigt trevlig precis som när vi sågs förra gången. Vi lunchade och pratade tills vi upptäckte att lunchstället var på väg att stänga, bytte telefonnummer och var överens om att ses igen. Har skrivit kort med varandra efter det, bara positivt. Så då blev jag en smula förvånad och nere över att upptäcka att han plockat bort matchningen på Tinder idag. Visst, jag kan skriva till honom och fråga vad som står på, men jag vet ju att jag själv inte hade varit riktigt bekväm med att bli kontaktad på så vis om det varit jag som avmatchat och inte velat ha kontakt. Så jag får nog se mig som avpolletterad där

 

[Bison]

Jag har insett att jag funkar likadant. Tog mig en massa år att komma fram till, men det är väldigt skönt att ha landat i att det är såhär jag funkar helt enkelt. Särbo är det maximala jag kan tänka mig i relationsväg.

Mig med
Jävla normer, man ska vilja bo med någon, vi är flockdjur yada yada.
Men nej, jag vill bo med mina katter.
Kvalité framför kvantitet!
Hur kul är det med vardag egentligen. Vem ska handla? Går du ut med soporna? Vad ska vi äta?
Nej tack

 

[AbCdE]

 

[cambodia]

Jag och mitt ex var ändå tillsammans i nästan tre år innan vi flyttade ihop och det var egentligen inga konstigheter. Han var lättsam, inga bråk eller tjafs osv.
Jag trivs bara bättre med att bo själv, det handlar bara om hur jag är, inte personen jag bor med. Jag är för introvert för att leva med en annan människa, det går en period, sen står jag inte ut längre
Nu har jag alltid jobbat olika tider jämfört med min sambo vilket har gjort att det funkat skapligt ett par år. Skulle jag leva med någon som jobbar samma tider dom jag hade jag mått fruktansvärt dåligt.

Det sa min kompis/kollega när vi var på resa ihop och hon visade var de hade gift sig.

”Tänk att vi varit gifta i 25 år, det är nog bara för att vi jobbat så mycket som vi har stått ut så länge!”

(Nu är de snart pensionärer båda två, hur ska det gå? )

 

[Sel]

Det sa min kompis/kollega när vi var på resa ihop och hon visade var de hade gift sig.

”Tänk att vi varit gifta i 25 år, det är nog bara för att vi jobbat så mycket som vi har stått ut så länge!”

(Nu är de snart pensionärer båda två, hur ska det gå? )

Min före detta chef med make hade faktiskt jätteproblem när han till sist pensionerade sig. Han jobbade på oljerigg och låg ute tre veckor i stöten, hemma två tror jag? Hon skötte stallet och gården och när han började vara hemma hela tiden gick de nästan isär - plötsligt ville han ju engagera sig i hem och gård. Han hade inget annat att göra och hon blev skogstokig!

 

[Trott]

Visa bifogad fil 155713

Och så funderar dom (män) på varför dom inte hittar dejter

Editch Ja, jag har förutfattade tankar att det var en karl som skrivit det där i bilden

 

[monster1]

Visa bifogad fil 155713

Om man ville skicka bilder på sin inoljade bakdel till okända män så hade man väll startat ett onlyfans konto istället för en profil på en dejting app.

 

[MissFideli]

Jag var faktiskt på dejt igår. Han var jättetrevlig, men jag kände och känner absolut ingenting. Min syster tycker jag borde träffa honom fler gånger innan jag kan säga nått, men jag är skeptisk.

Hur gör ni som är lite mer erfarna än mig på sånt här?

 

[athena_arabians]

Jag var faktiskt på dejt igår. Han var jättetrevlig, men jag kände och känner absolut ingenting. Min syster tycker jag borde träffa honom fler gånger innan jag kan säga nått, men jag är skeptisk.

Hur gör ni som är lite mer erfarna än mig på sånt här?

Det beror ju på hur en fungerar, vissa känner ju rätt snabbt om det är värt att gå vidare och andra behöver mer tid.

Det viktiga är ju vad DU vill. Om han var trevlig, ni hade trevligt och det inte är uteslutet att det skulle kunna bli något så varför inte ses igen?

För mig personligen så känner jag ett "Nej, absolut inte" rätt snabbt men ett "Ja" kan ta lite mer tid. De gånger det blivit ett snabbt "Ja" har det väl inte varit aktuellt med något längre utan snarare en natt

 

[MissFideli]

Det beror ju på hur en fungerar, vissa känner ju rätt snabbt om det är värt att gå vidare och andra behöver mer tid.

Det viktiga är ju vad DU vill. Om han var trevlig, ni hade trevligt och det inte är uteslutet att det skulle kunna bli något så varför inte ses igen?

För mig personligen så känner jag ett "Nej, absolut inte" rätt snabbt men ett "Ja" kan ta lite mer tid. De gånger det blivit ett snabbt "Ja" har det väl inte varit aktuellt med något längre utan snarare en natt

Jag känner spontant att det inte finns nått att bygga på alls.

 

[athena_arabians]

Jag känner spontant att det inte finns nått att bygga på alls.

Då skulle jag säga att det är bättre att inte ses igen

 

[lingonben]

Jag känner spontant att det inte finns nått att bygga på alls.

Säger din magkänsla det så tycker jag du ska lyssna på den.

 

[Nepenthe]

Vad är grejjen med killar som måste berätta ”ingen vill se mig arg”?
När en pratar om humör.
Är det för att skrämmas eller?
Ja tycker de känns olustigt

 

[gammalek]

Vad är grejjen med killar som måste berätta ”ingen vill se mig arg”?
När en pratar om humör.
Är det för att skrämmas eller?
Ja tycker de känns olustigt

Helt klart olustigt. Skulle aldrig vilja umgås med en sådan man. Bra att han erkänner i alla fall (även om det säkert inte är syftet).

 

[Trott]

Vad är grejjen med killar som måste berätta ”ingen vill se mig arg”?
När en pratar om humör.
Är det för att skrämmas eller?
Ja tycker de känns olustigt

Men fy, snacka om