Jag blev visst singel igen här i helgen.
Just nu tillåter jag mig en kort semester i självömkans- och självföraktslandet. Ljuvligt. Or not. Ska snart ta mig samman, har jag lovat mig själv.
Lite arg för att jag inte kan vara självständig och bara vara. Det finns ju så mycket viktigt i livet. Varför ska just kärleksrelationen (eller brist på densamma) kräva så stor plats? Dumt ju!
Jag har iaf laddat hem Tinder igen. Skriver om än lite håglöst med tre personer. Oklart varför, lite tvångsmässigt på något sätt, men försöker vara tillåtande mot mig själv och säga, att gör det som känns viktigt just nu för att bearbeta...
Jag tänkte på en sak. Män i min ålder, jag fattar att de är runt 50, eftersom jag är det. Men varför har så många namn ur min föräldrageneration? Jag stöter liksom inte på det annars. Alla runt mig heter Niklas, Henrik, Johan, Jonas osv. Men på Tinder dyker det upp förvånansvärt många Bernt, Roger, Bengt osv. Det blir så fel i mitt huvud bara .
Just nu tillåter jag mig en kort semester i självömkans- och självföraktslandet. Ljuvligt. Or not. Ska snart ta mig samman, har jag lovat mig själv.
Lite arg för att jag inte kan vara självständig och bara vara. Det finns ju så mycket viktigt i livet. Varför ska just kärleksrelationen (eller brist på densamma) kräva så stor plats? Dumt ju!
Jag har iaf laddat hem Tinder igen. Skriver om än lite håglöst med tre personer. Oklart varför, lite tvångsmässigt på något sätt, men försöker vara tillåtande mot mig själv och säga, att gör det som känns viktigt just nu för att bearbeta...
Jag tänkte på en sak. Män i min ålder, jag fattar att de är runt 50, eftersom jag är det. Men varför har så många namn ur min föräldrageneration? Jag stöter liksom inte på det annars. Alla runt mig heter Niklas, Henrik, Johan, Jonas osv. Men på Tinder dyker det upp förvånansvärt många Bernt, Roger, Bengt osv. Det blir så fel i mitt huvud bara .