Håller med. Om man inte gillar beteendet så är det bättre att avsluta om det upprepas än att fortsätta acceptera det och sedan klaga på dåligt beteende.Dumpa dumpa dumpa. Den där är inte sund.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Håller med. Om man inte gillar beteendet så är det bättre att avsluta om det upprepas än att fortsätta acceptera det och sedan klaga på dåligt beteende.Dumpa dumpa dumpa. Den där är inte sund.
Nä. Jag vet ju det. Jag har helt slutat höra av mig till honom (förutom idag, men det var verkligen ett undantag). Trodde att han skulle sluta höra av sig om jag inte gjorde det. Jag har det senaste... halvåret(?) inte tagit initiativ till någonting öht. Men han ger visst inte upp. Någonstans tänker jag väl också på hur kul och bra vi har haft det ihop tidigare. Samtidigt har jag hela tiden märkt av de där tendenserna till att bli irriterad när jag inte anpassar mig, bara det att det inte märktes så mycket förrän jag började jobba som jag gör nu. Nu krockar våra arbetsscheman oftare och tja, jag kan såklart inte stå med näsan klistrad i mobilen när jag jobbar heltid med post osv. Det var lättare att skicka sms och annat när jag jobbade i stall, då kunde jag snabbt slänga iväg något när jag tex gick in från någon hage, var på väg ut till ridhuset eller vad som helst.Dumpa dumpa dumpa. Den där är inte sund.
På vilket sätt accepterar jag beteendet tycker du?Håller med. Om man inte gillar beteendet så är det bättre att avsluta om det upprepas än att fortsätta acceptera det och sedan klaga på dåligt beteende.
Har du avslutat?På vilket sätt accepterar jag beteendet tycker du?
Suck. Man som jag träffade förut har hört av sig då och då senaste tiden (nämnde nog det nyligen). Häromdagen kom ett nytt "krav", nämligen att jag ska bjuda hem honom nästa vecka när han har det lugnare än vanligt på jobbetIdag behövde jag skriva och fråga honom om en sak och passade på att slänga iväg ett sms när jag stod i en hiss. Då blev han nästan sur, eftersom jag tidigare sagt att jag inte smsar på arbetstid (när han klagat på att jag "aldrig" hör av mig). Sedan höll han på och skrev massor av fjantiga svar (som inte svarade på min fråga till honom) bara för att testa hur länge jag svarade till honom, för att se hur mycket kontakt jag egentligen kan ha med honom under arbetstid osv.
Jag orkar inte med män som blir sura för tamigfan allt hela tiden, som blir sura på att jag faktiskt råkar ha ett liv där det inte är högsta prio att anpassa precis allt efter demOch jag har sagt det till den här mannen, har varit övertydlig med vad jag tycker och tänker om det, hur jag känner mig när han beter sig som han gör osv, sagt att jag inte orkar ha kontakt med honom när han ska hålla på sådär och han fortsätter ändå utan att förstå ett smack! Gah!
Jag lutar åt att det som hade bekymrat mig i det @tott beskrev, vore just det där att han SA att ärlighet varar längst. Den där lögnen har jag inga problem med, men jag har dåliga erfarenheter av personer som uttalat pratar om vikten av ÄRLIGHET. Förr eller senare strular det till sig. Tex får de för sig att den de pratar med inte är ärlig, och börjar då uttalat KRÄVA ärlighet. Det kan jag inte hantera.Jag har alltså förståelse för att man kan känna sig trängd och dra en vit lögn, men i kombination med att predika Ärlighet varar längst så tycker jag att personen visat att den har en grundsyn som är fel (för mig) så du har helt rätt i att det är bättre att hålla sig på varsin kant. Jag har jättesvårt för folk som anser sig ha en massa goda egenskaper och talar om det vitt och brett - då blir jag alltid misstänksam faktiskt, för nästan alla gånger har det visat sig att de är exakt tvärt om
Jag har varit tydlig(!) med att jag inte har någon lust att ha kontakt med honom när han beter sig sådär.Har du avslutat?
Jo... Jag ska göra det om han hör av sig igen. Han är så otroligt van vid att få som han vill hela tiden (det säger han själv), så när jag då inte gör som han vill så blir han väl frustrerad eller något. Otroligt charmigtUgghh.. peta den där. Låter som obehagligt kontroll/bekräftelsebehov.
Precis men då blir det forfarande en öppning för att du accepterar fram tills det händer igen och igen och igen. Det där är inte en felkommunikation eller missförstånd utan ett systemfel hos personen.Jag har varit tydlig(!) med att jag inte har någon lust att ha kontakt med honom när han beter sig sådär.
Jo... Jag ska göra det om han hör av sig igen. Han är så otroligt van vid att få som han vill hela tiden (det säger han själv), så när jag då inte gör som han vill så blir han väl frustrerad eller något. Otroligt charmigt![]()
Suck. Man som jag träffade förut har hört av sig då och då senaste tiden (nämnde nog det nyligen). Häromdagen kom ett nytt "krav", nämligen att jag ska bjuda hem honom nästa vecka när han har det lugnare än vanligt på jobbetIdag behövde jag skriva och fråga honom om en sak och passade på att slänga iväg ett sms när jag stod i en hiss. Då blev han nästan sur, eftersom jag tidigare sagt att jag inte smsar på arbetstid (när han klagat på att jag "aldrig" hör av mig). Sedan höll han på och skrev massor av fjantiga svar (som inte svarade på min fråga till honom) bara för att testa hur länge jag svarade till honom, för att se hur mycket kontakt jag egentligen kan ha med honom under arbetstid osv.
Jag orkar inte med män som blir sura för tamigfan allt hela tiden, som blir sura på att jag faktiskt råkar ha ett liv där det inte är högsta prio att anpassa precis allt efter demOch jag har sagt det till den här mannen, har varit övertydlig med vad jag tycker och tänker om det, hur jag känner mig när han beter sig som han gör osv, sagt att jag inte orkar ha kontakt med honom när han ska hålla på sådär och han fortsätter ändå utan att förstå ett smack! Gah!
Grejen är ju att han KAN bete sig vettigt också, annars hade jag inte haft tät kontakt med honom under något års tid (vilket jag alltså haft). Inte bara vettigt, tvärt om har han stundtals varit fantastisk att umgås med och han har hjälpt mig med mycket på ett sätt som ingen annan lyckats med. En person som från början varit så som han är nu hade jag brutit kontakten med omedelbart.Precis men då blir det forfarande en öppning för att du accepterar fram tills det händer igen och igen och igen. Det där är inte en felkommunikation eller missförstånd utan ett systemfel hos personen.
Ja och han kommer inte att sluta eller förändra sig.Grejen är ju att han KAN bete sig vettigt också, annars hade jag inte haft tät kontakt med honom under något års tid (vilket jag alltså haft). Inte bara vettigt, tvärt om har han stundtals varit fantastisk att umgås med och han har hjälpt mig med mycket på ett sätt som ingen annan lyckats med. En person som från början varit så som han är nu hade jag brutit kontakten med omedelbart.
En person som först beter sig på ett sätt jag verkligen trivs med men som sedan (plötsligt) visar upp dåliga sidor hoppas jag att ska hitta tillbaka till det bra. Många personer (och relationer) har ju svackor någon gång ibland, men med tydlig och bra kommunikation kan problem redas ut. Jag hoppades på att det skulle vara så den här gången, men har nu insett att det nog inte blir så. Tyvärr.
Nä, jag har ju insett det nu. Jag förstår inte varför du går på om att jag "accepterar att han är som han är" osv. Jag har redan skrivit att nu när jag insett hur han är så har jag slutat ta initiativ till kontakt osv (för att jag trodde att han skulle sluta höra av sig då).Ja och han kommer inte att sluta eller förändra sig.
Sorry bara väldigt trött pga sömnbrist och grinig pga arbetstjafs men iaf att jag skulle aldrig ha accepterat att hänt så många gånger men jag har nog varit onödigt hård i orden, ber om ursäkt.Nä, jag har ju insett det nu. Jag förstår inte varför du går på om att jag "accepterar att han är som han är" osv. Jag har redan skrivit att nu när jag insett hur han är så har jag slutat ta initiativ till kontakt osv (för att jag trodde att han skulle sluta höra av sig då).
Jag lutar åt att det som hade bekymrat mig i det @tott beskrev, vore just det där att han SA att ärlighet varar längst. Den där lögnen har jag inga problem med, men jag har dåliga erfarenheter av personer som uttalat pratar om vikten av ÄRLIGHET. Förr eller senare strular det till sig. Tex får de för sig att den de pratar med inte är ärlig, och börjar då uttalat KRÄVA ärlighet. Det kan jag inte hantera.
Prata i telefon innan där kommit in ett flow i pratet (vilket jag tycker tar tid) hade jag aldrig gjort. Känns läskigtAlltså Tinderångest. Har en jag faktiskt borde träffa. Och flera jag borde skriva till/svara. Det bara känns så jobbigt. Så där oöverstigligt att palla träffa en ny människa. Men jag känner mig inte längre anti att dejta som så så jag borde ju ta tag i detta. Jag gillar ju inte att prata i telefon men kanske det varit ett simpelt sätt att kolla om det kan finnas vidare intresse? Hur hade ni gjort?
Prata i telefon innan där kommit in ett flow i pratet (vilket jag tycker tar tid) hade jag aldrig gjort. Känns läskigtefter första träffen däremot!
Nej, det var helt med vilje@vilse du berättade inte om din dejt?!