Dejtingtråden del 21

[cirkus]

Har jag missförstått eller svarade han inte på en ställd fråga utan chans till att fundera ut ett lämpligt svar?

Jag vet inte - det var inte jag som dejtade snubben.
Om han nu hade behov av att dra en vit lögn hade han kunnat strunta i att säga att "Ärlighet varar längst" när han just klämt ur sig en lögn.

 

[stjarnhimmel]

Jag har börjat inse ett par saker. Jag har drygt 90 matchningar och 95% av dessa är utanför min stad eller 10+ mil ifrån. Eller det har jag väl gjort ganska länge, även om man försöker ljuga för sig själv. En stor anledning att de flesta konversationer rinner ut i sanden är pga avstånd. Man kan prata till varann i ett par dagar eller veckor tills dom inser att det kommer att bli svårt att dejta pga avståndet eller att dom inte känner sig flyttbara. Dels det, men att dom bor i ett område med 10 ggr större utbud och nya kandidater som bor närmare dyker hela tiden upp . Så varför skulle dom resa 30+ mil för att dejta mig ? Jag har hamnat i ett status quo. Antingen flytta eller leva singel resten av livet. De flesta flyttar ju pga jobb, men känns patetiskt att flytta pga kvinnoutbud. Dessutom innebär det att flytta ifrån min familj och försvårar drömmen om nyproducerad villa med havsnära läge. Den här staden är död när det gäller utbud... mest bara ensamstående kvinnor med barn.

Om det är så som läget är så tror jag du behöver vara krass och acceptera det. Jag har hört liknande från de som bor i mindre städer.
Vad vill jag göra? Antingen dejta de som bor där jag vill bo eller så får jag vara beredd att flytta. Och då får du ju berätta det för den som du börjar maila med. Sen är det ju klart att det kan vara vissa som väljer bort dig då de inte tycker det är värt att träffa någon som bor längre bort.

 

[tott]

Har jag missförstått eller svarade han inte på en ställd fråga utan chans till att fundera ut ett lämpligt svar?

Jag frågade om han har sina föräldrar i livet. "Nope, mamma gick bort för 5 år sedan och pappa förra året." Jag frågade om syskon och om han känner sig ensam utan nära släkt - förutom barnen. I samband med det bad jag honom säga till om jag blir för personlig i mina funderingar. "Ingen fara. Jag svarar så gott jag kan" "Ärlighet varar längst"
Slut på den dagens diskussion.

 

[Bison]

Nja, jag vet inte om jag vill ha barn. Efter att jag har sett hur min bror har det med sina barn. Nu är det säkert skillnad på barn och barn. Men hans barn kan vara riktigt krävande.

Men det kommer aldrig bli ditt barn, det är hennes barn.

Jag vill aldrig ha barn, det är inget för mig. L har barn och vi löser det bra ändå.
Det är mest avståndet som har varit/är vårt problem.

 

[Hero]

Men det kommer aldrig bli ditt barn, det är hennes barn.

Jag vill aldrig ha barn, det är inget för mig. L har barn och vi löser det bra ändå.
Det är mest avståndet som har varit/är vårt problem.

Spelar ju ingen roll. Barnet kommet ju bli en del iaf.
Särskilt om man vill leva som sambos.

 

[Sharpless]

Spelar ju ingen roll. Barnet kommet ju bli en del iaf.
Särskilt om man vill leva som sambos.

Fördelen är ju då att du ändå har möjlighet att avsluta, om du inte står ut med barnen.

 

[Bison]

Spelar ju ingen roll. Barnet kommet ju bli en del iaf.
Särskilt om man vill leva som sambos.

Du verkar ha en så fast bild över hur det ska vara. Hon ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, inte ha barn, ni ska vara sambos osv osv.

Jag tror du behöver släppa på den bilden och sluta analysera sönder allting.
Det går att ha ett utmärkt förhållande utan att vara sambos, eller så klickar du asbra med kiddot och det kommer fungera utmärkt att bo ihop.

Jag sa till L att vi kan ses men jag vill inte ha en relation pga att han har barn.
Nu har vi en relation ändå, trots att jag kämpat emot som fan under vägen hit.
Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli jävligt bra ändå.

 

[Milosari]

Spelar ju ingen roll. Barnet kommet ju bli en del iaf.
Särskilt om man vill leva som sambos.

Alltså... Någonstans tänker jag att du kanske inte alls vill ha någon ny. Du vill ha tillbaka ditt ex. För helt ärligt, chansen att du ska hitta någon som passar in på din kravlista som är lika lång som en roman, som bor nära dig i en glebygd OCH accepterar både kravlistan och din... något fyrkantiga syn på hur saker och ting är. Den är nog en på miljonen typ. Och det tror jag att du någonstans inser. Även om du skyller på ”kvinnorna” eller i det här fallet din bostadsort.

 

[Flavor]

Jag frågade om han har sina föräldrar i livet. "Nope, mamma gick bort för 5 år sedan och pappa förra året." Jag frågade om syskon och om han känner sig ensam utan nära släkt - förutom barnen. I samband med det bad jag honom säga till om jag blir för personlig i mina funderingar. "Ingen fara. Jag svarar så gott jag kan" "Ärlighet varar längst"
Slut på den dagens diskussion.

Jag kan hålla med om kommentaren ärlighet varar längst efter att han dragit en sån lögn. Samtidigt vet jag många som ser sina föräldrar/syskon etc som döda i deras ögon. Och som kan formulera sig så med.

En nära vän har en pappa som lämnade mamman gravid ensam och bara drog. Planerar barn, men blev väll skraj. Hon har försökt kontakta sin pappa utan respons alls, han har en ny familj och hon har halvsyskon hon aldrig mött. När jag först frågade henne om hennes pappa (nått bladder om släkt) sa hon att han är död sen 7år. Jag beklagade och svarat var mest, ingen sorg längre.

Något år senare berättade hon att han visst lever, men i hennes ögon är död då han inte svarat på nån kontakt. Han vill på inget vis veta av henne

 

[Milosari]

Jag vet inte - det var inte jag som dejtade snubben.
Om han nu hade behov av att dra en vit lögn hade han kunnat strunta i att säga att "Ärlighet varar längst" när han just klämt ur sig en lögn.

Eller så kände han sig trängd och trasslade in sig lite. Hur som helst så säger det verkligen noll och intet om hur han är som person. Situationen är för extrem. Men är man en sådan som har misstro som utgångsläge så ska man kanske inte inleda en relation med personer som svarar fel när de blir pressade nej. Bättre att man håller sig på varsin kant.

 

[tott]

Eller så kände han sig trängd och trasslade in sig lite. Hur som helst så säger det verkligen noll och intet om hur han är som person. Situationen är för extrem. Men är man en sådan som har misstro som utgångsläge så ska man kanske inte inleda en relation med personer som svarar fel när de blir pressade nej. Bättre att man håller sig på varsin kant.

Det där är din egen tolkning av både honom och mig. ... och du känner ingen av oss. Alls.

 

[cirkus]

Eller så kände han sig trängd och trasslade in sig lite. Hur som helst så säger det verkligen noll och intet om hur han är som person. Situationen är för extrem. Men är man en sådan som har misstro som utgångsläge så ska man kanske inte inleda en relation med personer som svarar fel när de blir pressade nej. Bättre att man håller sig på varsin kant.

Jag har alltså förståelse för att man kan känna sig trängd och dra en vit lögn, men i kombination med att predika Ärlighet varar längst så tycker jag att personen visat att den har en grundsyn som är fel (för mig) så du har helt rätt i att det är bättre att hålla sig på varsin kant. Jag har jättesvårt för folk som anser sig ha en massa goda egenskaper och talar om det vitt och brett - då blir jag alltid misstänksam faktiskt, för nästan alla gånger har det visat sig att de är exakt tvärt om

 

[Niyama]

Jo, det insåg jag ju redan när vi var tillsammans. Att jag inte kommer finna motsvarigheten.
Jag tycker inte min kravlista är särskilt hög. Men samtidigt kryllar det inte av dessa tjejer där jag bor och de som finns är upptagna eller är nästan omöjliga att få chans på...
Så jag vill absolut ha någon ny. Men oddsen ser ju inte så goda ut.

Men alltså om jag minns rätt var du bor så är det ju ingen pytteliten håla och dessutom med goda tågförbindelser till andra städer. Jag har svårt att tro att det är utbudet där det är fel på faktiskt.

 

[Return_to_the_moon]

Jag förstår! För mig låter det så himla kämpigt att ha så mycket konflikter i början av en eventuell relation. För även om du bara skriver när du är irriterad så är det ju inget vidare med någon som inte kan hantera konflikter utan surar, lägger över ansvar och förväntar sig att någon annan ska lösa?

Om något sånt händer igen så får det vara för min del. Det kommer göra asont att avsluta men då vet jag att jag iallafall gav det en chans.

 

[Singoalla]

@Hero jag tycker inte att det är en dum idé att flytta, om inte annat för att få en nystart och börja om lite. Sen tror jag som många andra här att det kan vara bra att se över andra saker i ditt dejtande också, om du vill nå framgång, men att riva upp och ge sig själv en nystart är nog inte dåligt heller. Det handlar väl inte om ”bättre kvinnoutbud” utan att ge dig själv goda förutsättningar att hitta kärlek i livet. Att du flyttar nu behöver ju inte heller betyda att du ger upp din dröm med boendet. Livet är långt, du har många många år kvar! Jag tänker lite.. why the hell not? I värsta fall får du nya erfarenheter och nya vänner på vägen.

 

[Return_to_the_moon]

Hur som helst så har jag blivit för beroende av grannen. Vi har setts nästan varannan dag de senaste veckorna och min ångest triggas när vi hörs sällan. Han ville träffas ikväll då vi inte setts på ett tag för han varit bortrest. Jag vill jättegärna ses, men sa att jag var upptagen. Så ikväll har jag stängt av mobilen och ska storstäda och mysa med mina katter. Jag behöver hitta tillbaka till mitt glada ursprungsläge där jag inte behöver bekräftelse av någon jag gillar för att må bra.

Ser däremot fram emot en liten roadtrip med min kk i helgen. Han är så rolig att hänga med och inga jobbiga känslor där.

 

[Milosari]

Det där är din egen tolkning av både honom och mig. ... och du känner ingen av oss. Alls.

Naturligtvis. Men du bad oss också döma honom på ganska vaga grunder .

Jag har varit i andra sitsen, att bli misstrodd hela tiden. Och ibland har även jag dragit till med någon vit lögn, trots att jag är väldigt dålig på det. Jag anser mig trots det vara en rätt bussig människa som aldrig medvetet vill såra någon.

Men men, vi släpper det och får vara överens om att ha olika syn på saken. Lite för mycket OT.

 

[Red_Chili]

Suck. Man som jag träffade förut har hört av sig då och då senaste tiden (nämnde nog det nyligen). Häromdagen kom ett nytt "krav", nämligen att jag ska bjuda hem honom nästa vecka när han har det lugnare än vanligt på jobbet Idag behövde jag skriva och fråga honom om en sak och passade på att slänga iväg ett sms när jag stod i en hiss. Då blev han nästan sur, eftersom jag tidigare sagt att jag inte smsar på arbetstid (när han klagat på att jag "aldrig" hör av mig). Sedan höll han på och skrev massor av fjantiga svar (som inte svarade på min fråga till honom) bara för att testa hur länge jag svarade till honom, för att se hur mycket kontakt jag egentligen kan ha med honom under arbetstid osv.

Jag orkar inte med män som blir sura för tamigfan allt hela tiden, som blir sura på att jag faktiskt råkar ha ett liv där det inte är högsta prio att anpassa precis allt efter dem Och jag har sagt det till den här mannen, har varit övertydlig med vad jag tycker och tänker om det, hur jag känner mig när han beter sig som han gör osv, sagt att jag inte orkar ha kontakt med honom när han ska hålla på sådär och han fortsätter ändå utan att förstå ett smack! Gah!

 

[Milosari]

Jag har alltså förståelse för att man kan känna sig trängd och dra en vit lögn, men i kombination med att predika Ärlighet varar längst så tycker jag att personen visat att den har en grundsyn som är fel (för mig) så du har helt rätt i att det är bättre att hålla sig på varsin kant. Jag har jättesvårt för folk som anser sig ha en massa goda egenskaper och talar om det vitt och brett - då blir jag alltid misstänksam faktiskt, för nästan alla gånger har det visat sig att de är exakt tvärt om

Tala vitt och brett och kass grundsyn på grund av EN kort mening... Men nu ska jag släppa det.

 

[Milosari]

Suck. Man som jag träffade förut har hört av sig då och då senaste tiden (nämnde nog det nyligen). Häromdagen kom ett nytt "krav", nämligen att jag ska bjuda hem honom nästa vecka när han har det lugnare än vanligt på jobbet Idag behövde jag skriva och fråga honom om en sak och passade på att slänga iväg ett sms när jag stod i en hiss. Då blev han nästan sur, eftersom jag tidigare sagt att jag inte smsar på arbetstid (när han klagat på att jag "aldrig" hör av mig). Sedan höll han på och skrev massor av fjantiga svar (som inte svarade på min fråga till honom) bara för att testa hur länge jag svarade till honom, för att se hur mycket kontakt jag egentligen kan ha med honom under arbetstid osv.

Jag orkar inte med män som blir sura för tamigfan allt hela tiden, som blir sura på att jag faktiskt råkar ha ett liv där det inte är högsta prio att anpassa precis allt efter dem Och jag har sagt det till den här mannen, har varit övertydlig med vad jag tycker och tänker om det, hur jag känner mig när han beter sig som han gör osv, sagt att jag inte orkar ha kontakt med honom när han ska hålla på sådär och han fortsätter ändå utan att förstå ett smack! Gah!

Dumpa dumpa dumpa. Den där är inte sund.