Jag vet hur jag tänker, men hur skulle ni tänka i liknande scenario:
Jag har i några veckor haft tinderkontakt med en man som bor några timmar härifrån. Han känns vanlig och vettig och bra. Vi har lite smått diskuterat att ses här hos mig. Senast igår tänkte jag att det nog snart måste bli av.
Han har tidigare nämnt att båda hans föräldrar har dött - mamman för 5 år sedan och pappan ifjol. I samband med de diskussionerna bad jag om ursäkt om han tyckte att jag var för frågvis, och då svarade han att han svarar så gott han kan och "Ärlighet varar längst". Sånt gillar jag! ...men igår...då skulle han och tända ett ljus på pappans grav. Bra så. Jag frågade typ, "mamman då?" ...och skrev också att han inte behövde svara om han inte ville. Det tog hela dagen innan han svarade - att mamman lever, men de har ingen kontakt sedan ca 20 år och har egentligen aldrig haft någon kontakt sedan föräldrarnas skilsmässa då han var 3 år (nu 50).
Jag blev paff! Jo verkligen - "ärlighet varar längst" - in my ass...
Jag tappade helt smaken för den här trevliga mannen. Varför ljuga?
Vad säger ni?
Jag tycker det hade varit lättare från början om han hade sagt att han inte har nån kontakt med mamman.