Dejtingtråden del 21

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det låter som en väldigt tuff och svår situation för er båda :( Är det för att han finns där som det är svårt att släppa? Eller för att han hoppas? Och får du ut något positivt av att ha kvar honom i ditt liv? :)
Jag hoppas nog att han ska bli allt han säger att han vill bli/förändras till, men han bevisar om och om igen att ingenting är annorlunda. Jag har få vänner, så att han ändå funnits där för mig har gjort att jag fått något positivt ut av vår relation, men det gör det så klart svårare att gå vidare i det långa loppet. Jag hatar att såra folk och jag vet att han skulle bli förkrossad om jag klippte allt och rent intelligensmässigt förstår jag att det inte är mitt problem/fel, men jag klarar inte riktigt att ha det på mitt samvete i dagens läge och jag har alltid haft väldigt svårt att släppa folk oavsett om det gäller kärlek eller vänner oavsett hur de behandlat mig.
 
Åh! En massör/naprapat/kiropraktor vill jag leta upp! Tänk att kunna ha en sådan tillgänglig hela tiden :heart:D

Sån har jag. En alladeles egen kiro.:heart Vi träffades i jobbet. Han är bästa kiron min übertrasiga och överrörliga kropp mött. Han behandlar både mig och hästen bäst.
Suveränt tex på semester etc när man flugit aslänge/sover i mindre bra säng och inte kan gå till sin "hemma-kiro".
Drömmen!
 
Jag hoppas nog att han ska bli allt han säger att han vill bli/förändras till, men han bevisar om och om igen att ingenting är annorlunda. Jag har få vänner, så att han ändå funnits där för mig har gjort att jag fått något positivt ut av vår relation, men det gör det så klart svårare att gå vidare i det långa loppet. Jag hatar att såra folk och jag vet att han skulle bli förkrossad om jag klippte allt och rent intelligensmässigt förstår jag att det inte är mitt problem/fel, men jag klarar inte riktigt att ha det på mitt samvete i dagens läge och jag har alltid haft väldigt svårt att släppa folk oavsett om det gäller kärlek eller vänner oavsett hur de behandlat mig.

:heart
 
Jag hoppas nog att han ska bli allt han säger att han vill bli/förändras till, men han bevisar om och om igen att ingenting är annorlunda. Jag har få vänner, så att han ändå funnits där för mig har gjort att jag fått något positivt ut av vår relation, men det gör det så klart svårare att gå vidare i det långa loppet. Jag hatar att såra folk och jag vet att han skulle bli förkrossad om jag klippte allt och rent intelligensmässigt förstår jag att det inte är mitt problem/fel, men jag klarar inte riktigt att ha det på mitt samvete i dagens läge och jag har alltid haft väldigt svårt att släppa folk oavsett om det gäller kärlek eller vänner oavsett hur de behandlat mig.
Vilken skitsituation det låter som
:( Förstår verkligen att det är svårt att bryta när både det att relationen delvis är positiv och det att du känner ansvar för hans känslor är anledningar att ha kvar kontakten just nu.

Går det kanske att försöka träffa andra personer/träffa nya vänner som gör att du blir lite mindre ”beroende” av att ha honom som vän? Bara en tanke liksom - att det kanske kan hjälpa om du fokuserar på andra (vänskaps)relationer så den du och exet har inte blir lika betydelsefull och därmed håller dig kvar i det gamla :)
 
Jag har kommit på nu att jag vill mer med min tidigare kk. För att han alltid är snäll med mig, för att han bryr sig om mig. Och antagligen för att jag känner mig lite ensam och ynklig just nu. Tyvärr talade jag också om det. Han undrade om jag hade druckit :laugh: :banghead: (det har jag inte). Men trots att jag inte har druckit finner jag ändå nåt mod vid den här tiden, efter lite sömn kommer jag skämmas ihjäl :crazy:.
 
Jag hoppas nog att han ska bli allt han säger att han vill bli/förändras till, men han bevisar om och om igen att ingenting är annorlunda. Jag har få vänner, så att han ändå funnits där för mig har gjort att jag fått något positivt ut av vår relation, men det gör det så klart svårare att gå vidare i det långa loppet. Jag hatar att såra folk och jag vet att han skulle bli förkrossad om jag klippte allt och rent intelligensmässigt förstår jag att det inte är mitt problem/fel, men jag klarar inte riktigt att ha det på mitt samvete i dagens läge och jag har alltid haft väldigt svårt att släppa folk oavsett om det gäller kärlek eller vänner oavsett hur de behandlat mig.

Fast att vänta att någon ska förändras, är sällan en bra idé.
Utgå aldrig att någon förändras, en är ju som en är. Att ha pojkvänner som projekt, är dömt att misslyckas (Självklart finns undantagen som bekräftar regeln).
De förtjänar att hitta någon som gillar just den detaljen med en, och du förtjänar hitta någon som du uppskattar för den den är.
 
Vilken skitsituation det låter som
:( Förstår verkligen att det är svårt att bryta när både det att relationen delvis är positiv och det att du känner ansvar för hans känslor är anledningar att ha kvar kontakten just nu.

Går det kanske att försöka träffa andra personer/träffa nya vänner som gör att du blir lite mindre ”beroende” av att ha honom som vän? Bara en tanke liksom - att det kanske kan hjälpa om du fokuserar på andra (vänskaps)relationer så den du och exet har inte blir lika betydelsefull och därmed håller dig kvar i det gamla :)
Tack för din input! Jag borde verkligen försöka träffa nya människor och ska nya vettiga relationer :)


Fast att vänta att någon ska förändras, är sällan en bra idé.
Utgå aldrig att någon förändras, en är ju som en är. Att ha pojkvänner som projekt, är dömt att misslyckas (Självklart finns undantagen som bekräftar regeln).
De förtjänar att hitta någon som gillar just den detaljen med en, och du förtjänar hitta någon som du uppskattar för den den är.
Alltså detta är jag den första att skriva under på. Jag har aldrig velat ha något projekt i form av en pojkvän - det är ju därför jag gjort slut för att jag inte tror på förändring på det sättet - annars hade vi ju fortsatt ihop och kämpat att få det annorlunda, fortfarande tillsammans. Jag tror att folk i allmänhet inte förändras, särskilt inte för någon annan.
 
Fast att vänta att någon ska förändras, är sällan en bra idé.
Utgå aldrig att någon förändras, en är ju som en är. Att ha pojkvänner som projekt, är dömt att misslyckas (Självklart finns undantagen som bekräftar regeln).
De förtjänar att hitta någon som gillar just den detaljen med en, och du förtjänar hitta någon som du uppskattar för den den är.

Pratade med en bekant i helgen som babblade på om sitt liv som om vi vore goda vänner, och ville ha råd som sin relation. Dom hade gjort slut men nu börjat träffas igen, och hon visste inte vad hon ville. Hon var missnöjd med mycket hos honom. Hon frågade vad jag tyckte och jag sa "Det låter ju inte som att du är helt nöjd med honom, så är det värt att satsa på då?". Hon tänkte ett tag, sen svarade hon "Men samtidigt.. om ingen säger åt honom så kommer han ju aldrig bli bättre heller?" Jag blev helt paff. Dels att hon verkade ha en så stark tro på att han faktiskt skulle kunna bli bättre med hennes hjälp, det finns det ju ingen som helst garanti för. Men också för att det lät lite som att hon verkade känna ansvar för att han ska bli bättre, redan nu i beslutsfasen om hon ens vill ha en relation med honom. Vill hon inte vara med honom så bör det ju rimligtvis vara helt irrelevant för henne hur han beter sig.

@starcraft du är stark som har lämnat en relation som du inte tror på :heart Ibland tar det tid att gå vidare och släppa helt, men babysteps är bättre än inga steps.
 
@Singoalla jag hittar fasen inte tillbaka till instakontot. Minns att han var mörk o hon ljus, massa islandshästar och en bild från Strömsholm. Förutom då att han var hovis och ett inlägg var på canvastavlan av deras matchning :D
 
Alltså vilse det är du det :rofl::rofl::rofl:

Mitt tydligaste minne av dig är sittandes i min säng helt galen över att inte få internet att funka för att kunna logga in på buke. Jag fattade inte ens att man loggade in där varje dag sedan gjorde du mig helt fast :laugh:
Jag var... eehmm.. liiiiite bukeberoende på den tiden :D

Jag ska inte tipsa dig om min osteopat :love:
Är han singel och ser bra ut? Annars har jag både en kiropraktor och massör som försöker få rätt på min kropp för tillfället (de är dock inga jag tänker dejta ;) )

Sån har jag. En alladeles egen kiro.:heart Vi träffades i jobbet. Han är bästa kiron min übertrasiga och överrörliga kropp mött. Han behandlar både mig och hästen bäst.
Suveränt tex på semester etc när man flugit aslänge/sover i mindre bra säng och inte kan gå till sin "hemma-kiro".
Drömmen!
Låter underbart. Tror jag ska göra ett tillägg på min kravlista nu..... :cool::D
 
Jag känner igen mig litegrann i det @starcraft skriver, fast min situation var lite annorlunda. Jag höll länge på med exet och försökte få det att fungera. Jag fick massa lovord om att han skulle förbättras på vissa punkter där jag tyckte att han behandlade mig lite ovärdigt, men om och om igen fick jag bli besviken för att det inte blev någon skillnad (och det var säkert vice versa från hans synvinkel). Nu är jag visserligen fortfarande jättekär och därför vet jag att om han kommer tillbaka, vilket han dock aldrig kommer att göra, så kommer jag att falla pladask. Jag hade hela mitt liv kring honom och hans nära och kära. Inga egna vänner, ingen familj i närheten. Sånt där är jättetufft och gör nog att det blir desto svårare att släppa taget kring en person. För inte bara lämnar man sin partner, utan hela ens liv bakom sig. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att se hur det för alla som stått mig så nära - för de går livet bara vidare, medan jag själv har tappat allt och alla jag hållit kära.

Jag tror du @starcraft gör helt rätt i att försöka träffa andra människor och bygga upp ett nytt kontaktnät. Jag försökte med det även under tiden jag var i ett förhållande men lyckades tyvärr inte alls, så för min del blev det flytt när vi väl gick isär. Inte heller helt optimalt men men, förhoppningsvis kommer det hjälpa mig på traven.
 
Jag känner igen mig litegrann i det @starcraft skriver, fast min situation var lite annorlunda. Jag höll länge på med exet och försökte få det att fungera. Jag fick massa lovord om att han skulle förbättras på vissa punkter där jag tyckte att han behandlade mig lite ovärdigt, men om och om igen fick jag bli besviken för att det inte blev någon skillnad (och det var säkert vice versa från hans synvinkel). Nu är jag visserligen fortfarande jättekär och därför vet jag att om han kommer tillbaka, vilket han dock aldrig kommer att göra, så kommer jag att falla pladask. Jag hade hela mitt liv kring honom och hans nära och kära. Inga egna vänner, ingen familj i närheten. Sånt där är jättetufft och gör nog att det blir desto svårare att släppa taget kring en person. För inte bara lämnar man sin partner, utan hela ens liv bakom sig. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att se hur det för alla som stått mig så nära - för de går livet bara vidare, medan jag själv har tappat allt och alla jag hållit kära.

Jag tror du @starcraft gör helt rätt i att försöka träffa andra människor och bygga upp ett nytt kontaktnät. Jag försökte med det även under tiden jag var i ett förhållande men lyckades tyvärr inte alls, så för min del blev det flytt när vi väl gick isär. Inte heller helt optimalt men men, förhoppningsvis kommer det hjälpa mig på traven.
Fy vad tufft! Jag tror en flytt kan vara bra, då får man liksom börja på en ny kula och går inte runt i gamla spår. Kramar :heart
 
Jag var... eehmm.. liiiiite bukeberoende på den tiden :D


Är han singel och ser bra ut? Annars har jag både en kiropraktor och massör som försöker få rätt på min kropp för tillfället (de är dock inga jag tänker dejta ;) )


Låter underbart. Tror jag ska göra ett tillägg på min kravlista nu..... :cool::D

Nej han har familj och gård därav inget tipsande :D Sjukt trevlig kille bara!
 
Jag tror du @starcraft gör helt rätt i att försöka träffa andra människor och bygga upp ett nytt kontaktnät. Jag försökte med det även under tiden jag var i ett förhållande men lyckades tyvärr inte alls, så för min del blev det flytt när vi väl gick isär. Inte heller helt optimalt men men, förhoppningsvis kommer det hjälpa mig på traven.
Ja... jag tror också att det kan vara väldigt bra att flytta, om än inte nödvändigtvis alltid och för alla.
När jag ser tillbaka på förhållandet med min ex, så var det jag som flyttade från stan och närhet till vänner och familj, och vi köpte hus i exets hemtrakter. Exets vänner blev våra vänner, även om jag byggde sociala sammanhang på egen hand också. Efter skilsmässan för snart tre år sedan blev tillvaron bedövande tom, när både den egna familjen gick sönder och de gemensamma vännerna inte längre var lika självklart sociala. Inte så att någon öppet valde sida, men umgänget blev inte samma sak längre. I det läget funderade jag på om jag skulle flytta "hem" till stan igen men kom fram till att det faktiskt var livet på landet som hade blivit "hemma" efter femton år. Den sociala kontext som trots allt fanns, den fanns i de trakterna och därför valde jag att hitta mig ett eget hus i samma bygd. Sett i backspegeln, när jag nu bott där på egen hand i drygt två år, har förankringen varit väldigt positiv och möjligen avgörande för hur jag mår idag. Inte minst den rent geografiska biten, men också sammanhangen och kontinuiteten kring arbete, ex-bonusbarn och i förekommande fall kompisar. Så flytta eller ej hänger nog väldigt mycket på den specifika situationen för var och en, tror jag. Och känns det rätt för dig så är det säkert rätt. :up:
 
Ja... jag tror också att det kan vara väldigt bra att flytta, om än inte nödvändigtvis alltid och för alla.
När jag ser tillbaka på förhållandet med min ex, så var det jag som flyttade från stan och närhet till vänner och familj, och vi köpte hus i exets hemtrakter. Exets vänner blev våra vänner, även om jag byggde sociala sammanhang på egen hand också. Efter skilsmässan för snart tre år sedan blev tillvaron bedövande tom, när både den egna familjen gick sönder och de gemensamma vännerna inte längre var lika självklart sociala. Inte så att någon öppet valde sida, men umgänget blev inte samma sak längre. I det läget funderade jag på om jag skulle flytta "hem" till stan igen men kom fram till att det faktiskt var livet på landet som hade blivit "hemma" efter femton år. Den sociala kontext som trots allt fanns, den fanns i de trakterna och därför valde jag att hitta mig ett eget hus i samma bygd. Sett i backspegeln, när jag nu bott där på egen hand i drygt två år, har förankringen varit väldigt positiv och möjligen avgörande för hur jag mår idag. Inte minst den rent geografiska biten, men också sammanhangen och kontinuiteten kring arbete, ex-bonusbarn och i förekommande fall kompisar. Så flytta eller ej hänger nog väldigt mycket på den specifika situationen för var och en, tror jag. Och känns det rätt för dig så är det säkert rätt. :up:

Det känns långt ifrån självklart rätt för min del. Jag trivdes otroligt bra i staden där jag bodde, men på grund av ett gäng omständigheter blev det som det blev och jag vet inte ännu om det var rätt beslut eller inte. Det får tiden visa. I värsta fall är jag inte direkt bunden här just nu, så jag kan alltid ta mitt pick och pack för att flytta tillbaka. :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 761
Senast: Mineur
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 260
Senast: gullviva
·
Relationer Har ni varit med om att möta en blick från någon som bränner till och världen stannar för en sekund? Jag har nu varit med om det totalt...
2
Svar
35
· Visningar
2 495
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp