Dejtingtråden del 20

[Red_Chili]

Förresten. Märker ni omedelbart om det är en person ni inte har något intresse av att träffa igen? Eller hur fort märker ni det?

Alltså inte de som verkar bra o sedan känns sämre när man umgås mera utan noll intresse från början.

Det kan absolut hända att jag träffar personer och känner "Nej!" direkt. Det är inte ens ovanligt. Vad som däremot börjat hända för mig mer och mer är att jag träffar folk, känner mig mycket skeptisk men efter ett tag inser att jag faktiskt trivs med dem. Jag försöker med andra ord att inte gå allt för jättemycket på första intrycket

 

[Sagohöst]

Tar tid för mig att inse det. Jag ser oftast bra sidor hos folk direkt och hittar saker jag gillar med människor lätt. Jag behöver oftast träffa folk flera gånger för att få mig en uppfattning om vem personen egentligen är.

Så är det för mig generellt. Alltså när jag träffar personer som jag umgås med som vänner eller kollegor etc. Men när det gäller kärleksrelationer har jag aldrig varit med om att det har blivit något om jag inte har känt av den där kemin direkt vid första dejten. Att jag gillar personen och hittar bra sidor hos dem är inte för mig det där som gör att jag blir kär (det måste också finnas där såklart men det räcker inte ensamt).

 

[enough]

Förresten. Märker ni omedelbart om det är en person ni inte har något intresse av att träffa igen? Eller hur fort märker ni det?

Alltså inte de som verkar bra o sedan känns sämre när man umgås mera utan noll intresse från början.

Jag tänker att jag nog känner det rätt snabbt, i början av första dejten redan. MEN, i dessa fall har det ju aldrig blivit mer än en dejt, så jag har ingen aning om vad som skulle hänt om vi fortsatt lära känna varann.

Jag har haft 4 seriösa kärleksrelationer, i ett av fallen var det omedelbar attraktion och intresse, med de andra fanns det inte nån tanke på det förrän efter ett tag. En av dem var jag bekant med i 3 år utan att vara intresserad alls. Plötsligt råkade vi hångla på en fest, och båda var typ: "vad hände nu??".

 

[Singoalla]

Mja.
Jag har bra självförtroende och är väldigt trygg i mig själv. Jag vet att jag alltid klarar mig vad som än händer.
Är väl just det som är problemet.
När L och jag ses är allting toppen. När han är hemma och så långt bort känns det plötsligt bara avlägset och onödigt. Jag behöver inte honom, jag klarar mig lika bra ändå.
Sen ska jag träffa honom för att jag vill, inte för att jag behöver. Men jag har väldigt lätt att gå in i mitt eget, hästen, jobbet, kompisarna.

Är inte det en bästa typen av relation då? Jag behöver absolut inte MM i mitt liv, jag klarar mig alldeles utmärkt själv men jag vill gärna ha honom som ett trevligt tillskott. Att ha lätt för att gå in i eget ser jag som någonting väldigt bra.

 

[Masqueradee]

Jag känner att jag nog kan lugna ned mig lite grann gällande pub-killen. Även han har hört av sig, driver på samtalet och skickar bilder trots att han är iväg på festival. Så chansen verkar inte helt minimal att han faktiskt kommer vilja ses när han är tillbaka.
Sen har jag även börjat fundera på en annan kille.. Vi har setts i en månad nu ungefär men bara som vänner (ingen matchning på Tinder eller så), utan det är en kompis kompis liksom. Argh... Jag är så dålig på att läsa signaler, mycket lättare om man från början matchat eller så på en dejtingsite. Fick upp honom på Tinder igår, men fegade ur på att "gilla".. Får se vad som händer

 

[detordnarsig]

Kul att läsa att det går så bra för många

Själv går det mest bara åt h.....
Han med ett namn jag tyckte var fruktansvärt blockerade tydligen mig på kik, förmodligen för att jag läste men inte svarade just då. Några dagar senare så började han hänga på min hp sida och skicka flirtar?

Fick kontakt med en intressant kille på hp, preliminärbokade dejt i helgen. Han slutade svara när han fick en bild som han efterfrågat. Jag är inte olik mig från bilderna på hp. Känner mig verkligen snyggat i världen nu

Och så slut med kk som jag träffat mer än ett år tillbaka.

Det går bra nu....

 

[SaraXX]

Jag behöver verkligen en ny bh. Men visst borde jag vänta med att köpa det tills efter dejten i helgen? För att inte äventyra något.

 

[pepp]

Idag har jag snubblat över någon som jag lätt skulle kunna dejta meeen han är för ung.. men SÅ fin

Hur ung? Det behöver ju inte vara ett hinder E är 8 år yngre än mig..

 

[the_connemara]

Kul att läsa att det går så bra för många

Själv går det mest bara åt h.....
Han med ett namn jag tyckte var fruktansvärt blockerade tydligen mig på kik, förmodligen för att jag läste men inte svarade just då. Några dagar senare så började han hänga på min hp sida och skicka flirtar?

Fick kontakt med en intressant kille på hp, preliminärbokade dejt i helgen. Han slutade svara när han fick en bild som han efterfrågat. Jag är inte olik mig från bilderna på hp. Känner mig verkligen snyggat i världen nu

Och så slut med kk som jag träffat mer än ett år tillbaka.

Det går bra nu....

❤

 

[Nenii]

Jag behöver verkligen en ny bh. Men visst borde jag vänta med att köpa det tills efter dejten i helgen? För att inte äventyra något.

Nä!

 

[Nenii]

Hur ung? Det behöver ju inte vara ett hinder E är 8 år yngre än mig..

Drygt 10 år.. och jag är 33 år. Men, han blir ju äldre

 

[Return_to_the_moon]

För mig går det ok på dejtingfronten.

Varit på två dejter varav en jag för första gången på länge faktiskt kände nån typ av attraktion. Han är från Belgien, var trevlig, snackade massa så jag slapp, hade sött leende och hade inget jag störde mig på. Ska träffa honom imorgon igen. Ser fram emot det!

Sedan har jag blivit vän med en jag dejtade från tinder som bor granne med mig. Han tog det bra när jag sa att jag inte kände attraktion men gärna ville va vän. Har hängt med honom en del. Det enda är att han kan vara rätt intensiv. Sedan tar han gärna på folk typ på axeln när han snackar. Jag har fått säga ifrån att det faktiskt är mitt privata space. Sen kan han va rätt kvävande då han skriver flera ggr per dag och undrar vad jag gör och bjuder gärna in sig själv när jag hänger med andra vänner. Får se om han lugnar sig lite.

Sen går det bra med mitt kk. Vi har setts i snart 1år. Vi har börjat åka och bada och sen hem och ligga. Vi håller det lagom ytligt och trevligt.

 

[Niyama]

Kul att läsa att det går så bra för många

Själv går det mest bara åt h.....
Han med ett namn jag tyckte var fruktansvärt blockerade tydligen mig på kik, förmodligen för att jag läste men inte svarade just då. Några dagar senare så började han hänga på min hp sida och skicka flirtar?

Fick kontakt med en intressant kille på hp, preliminärbokade dejt i helgen. Han slutade svara när han fick en bild som han efterfrågat. Jag är inte olik mig från bilderna på hp. Känner mig verkligen snyggat i världen nu

Och så slut med kk som jag träffat mer än ett år tillbaka.

Det går bra nu....

Märkligt beteende av båda.

 

[Milosari]

Förresten. Märker ni omedelbart om det är en person ni inte har något intresse av att träffa igen? Eller hur fort märker ni det?

Alltså inte de som verkar bra o sedan känns sämre när man umgås mera utan noll intresse från början.

Jag märker det väldigt fort. Sällan det slår fel.

 

[Milosari]

Angående att släppa folk inpå livet så har jag jättelätt för det. Blir ytterst sällan sårad, har tur och har bara råkat ur för väldigt snälla människor som vill mig väl. Har trots det ett stort behov av personligt space, och har aldrig funkat med människor som velat kontrollera mig/som visat svartsjuka/som vill leva i symbios. Ett förhållande, oavsett sort, måste alltid ge mer än det kostar. Funkar det inte så drar jag helt enkelt, har nästan lika lätt för att avsluta som att inleda relationer.

Jag tror att det handlar om personlighetsdrag helt enkelt. Hur lätt man har att knyta an. Men förälskad blir jag sällan. Nästan alla mina relationer är olika vänskapsrelationer, med eller utan attraktion.

 

[Red_Chili]

Drygt 10 år.. och jag är 33 år. Men, han blir ju äldre

Hade du reagerat om han var 33 och du var så gammal som han är? Så länge han är myndig och ni båda vill ses så why not?

 

[Magiana]

Angående att släppa folk inpå livet så har jag jättelätt för det. Blir ytterst sällan sårad, har tur och har bara råkat ur för väldigt snälla människor som vill mig väl. Har trots det ett stort behov av personligt space, och har aldrig funkat med människor som velat kontrollera mig/som visat svartsjuka/som vill leva i symbios. Ett förhållande, oavsett sort, måste alltid ge mer än det kostar. Funkar det inte så drar jag helt enkelt, har nästan lika lätt för att avsluta som att inleda relationer.

Jag tror att det handlar om personlighetsdrag helt enkelt. Hur lätt man har att knyta an. Men förälskad blir jag sällan. Nästan alla mina relationer är olika vänskapsrelationer, med eller utan attraktion.

Jag tror inte alls att det har med personlighet att göra, hur man knyter an, utan med hur man hade det under uppväxten. Det är nog det som påverkar mest. Själv antar jag att jag har ett desorganiserat ankytningsmönster, det sämsta som går att ha . Jag kommer aldrig att ha någon nära relation tyvärr.

 

[Sagohöst]

Jag tror inte alls att det har med personlighet att göra, hur man knyter an, utan med hur man hade det under uppväxten. Det är nog det som påverkar mest. Själv antar jag att jag har ett desorganiserat ankytningsmönster, det sämsta som går att ha . Jag kommer aldrig att ha någon nära relation tyvärr.

Å andra sidan är väl personligheten till viss del skapad av uppväxten. Så den är väl med där?

 

[pepp]

Utgång igår, en kille jag matchat med på tinder kom fram och hälsade.
Skiiitsnygg och jättetrevlig!

E var med så blev inte så mycket mer än snack, det visade sig att han dejtat en kompis till mig (bor i en alldeles för liten stad..)
Vi la iallafall till varandra på snapchat

Sen blev det nakenbad med härliga människor

 

[Magiana]

Å andra sidan är väl personligheten till viss del skapad av uppväxten. Så den är väl med där?

Tveksamt. Jag ser personlighet som något medfött. Men det är väl hårklyveri att diskutera om personlighet och hur man är/har blivit genom upplevelser, är olika/samma.

Men jag kan i alla fall inte se hur t.ex. trauman skulle kunna vara en del av en personlighet.