Dejtingtråden del 20

[tuaphua]

Tveksamt. Jag ser personlighet som något medfött. Men det är väl hårklyveri att diskutera om personlighet och hur man är/har blivit genom upplevelser, är olika/samma.

Men jag kan i alla fall inte se hur t.ex. trauman skulle kunna vara en del av en personlighet.

Jag tycker absolut det man varit med om kan påverka ens personlighet. Och jag tror också man kan förändra sitt anknytningsmönster.
Man är inte dömd till ett liv i ensamhet för att man haft knepigt anknytningsmönster pga uppväxt tex.

 

[Aionee]

Jag tror inte alls att det har med personlighet att göra, hur man knyter an, utan med hur man hade det under uppväxten. Det är nog det som påverkar mest. Själv antar jag att jag har ett desorganiserat ankytningsmönster, det sämsta som går att ha . Jag kommer aldrig att ha någon nära relation tyvärr.

Fast är det verkligen rätt att låta ens uppväxt sätta krokben och hindra en från att ha relationer reste av livet? Man kan jobba på att lära sig hantera det jobbiga man känner pga traumat man genomgått under uppväxten istället.

 

[Milosari]

Tveksamt. Jag ser personlighet som något medfött. Men det är väl hårklyveri att diskutera om personlighet och hur man är/har blivit genom upplevelser, är olika/samma.

Men jag kan i alla fall inte se hur t.ex. trauman skulle kunna vara en del av en personlighet.

Det är väl klart att de erfarenheter man får genom livet påverkar ens personlighet? Eller tycker du själv att du är samma person nu som för 20 år sedan? Jag har förändrats massor. Både medvetet och omedvetet.

Sedan är det klart att vissa drag absolut är medfödda. Men man är ju inte färdig som människa från den dag man föds.

 

[Magiana]

Fast är det verkligen rätt att låta ens uppväxt sätta krokben och hindra en från att ha relationer reste av livet? Man kan jobba på att lära sig hantera det jobbiga man känner pga traumat man genomgått under uppväxten istället.

Rätt och rätt. Jag har inget val och får ingen hjälp. Nu är jag återremitterad till VC och ska få snacka med en kurator en gång var tredje vecka. Det ger jag inget för. Jag saknar egna medel att gå privat. Jag gör så gott jag kan på egen hand men det känns tveksamt om jag kan lösa något själv.

Det är väl klart att de erfarenheter man får genom livet påverkar ens personlighet? Eller tycker du själv att du är samma person nu som för 20 år sedan? Jag har förändrats massor. Både medvetet och omedvetet.

Sedan är det klart att vissa drag absolut är medfödda. Men man är ju inte färdig som människa från den dag man föds.

Ja, jag är samma person, men har mer erfarenhet och färdigheter nu än för 20 år sen så jag agerar på andra sätt numera.

 

[parellikusken]

Jag var på dejt idag, men konstnärstjejen jag träffat en gång för två år sedan och pratat med sedan dess. Åkte 18 mil med bilen och träffade henne i typ 5 timmar. Mest satt vi och pratade.
Vi har sjukt mycket gemensamt och hon verkar vara väldigt vettig, gillar henne. Men attraktionen fanns tyvärr inte där alls.

Ska på dejt med en queeraktivist imorgon, det ser jag fram emot, kommer bli spännande!

 

[pepp]

Alltså vad händer.
Nu har en kille från tinder gillat 3 av mina bilder på instagram, och skrivit ett meddelande där..

Väldigt söt och verkar trevlig, men lite väl enträgen kanske...

 

[Nenii]

Hade du reagerat om han var 33 och du var så gammal som han är? Så länge han är myndig och ni båda vill ses så why not?

Njae, jag vet inte hur jag hade tänkt? Men jag har någon idé om att ålderskillnaden betydelse minskar ju äldre man blir.. men jag vet inte, vi får se..

 

[Red_Chili]

Njae, jag vet inte hur jag hade tänkt? Men jag har någon idé om att ålderskillnaden betydelse minskar ju äldre man blir.. men jag vet inte, vi får se..

Alltså, jag förstår dig Jag är själv väldigt van vid att alltid vara yngst, så personer ännu yngre än mig ser jag lätt som "små skitungar" (även om de nu råkar vara vuxna. Jag har nog lite svårt att acceptera att jag själv är tillräckligt gammal för att yngre ska vara vuxna). Någon enstaka gång har jag träffat yngre män, men då har det varit så att de är ett enda år yngre. Samtidigt märker jag inte minst nu på jobbet att de som är yngre än mig inte behöver vara småungar. Vissa av kollegorna (samtliga män) är 3-4 år yngre, och vi känns jämngamla. Däremot våra sommarjobbare som precis slutat gymnasiet, de känns extremt unga

 

[Singoalla]

Fast är det verkligen rätt att låta ens uppväxt sätta krokben och hindra en från att ha relationer reste av livet? Man kan jobba på att lära sig hantera det jobbiga man känner pga traumat man genomgått under uppväxten istället.

"Det är väl bara att.." Nä men skämt å sido, det är nog inte så enkelt. Dels så ska man ju veta att något är fel och vad som är fel, man kan ju inte veta det man inte vet så att säga. Det är nog ganska vanligt med udda beteenden och känslor kring relationer som personen i fråga inte alls förstår är avvikande eller att det kan bero på trauma. Sedan ska man ju vara motiverad att göra någonting åt det också, en del väljer nog bara ett stillsamt och härligt liv själva utan att anse att man missar något. Jag har varit i långa perioder där livet ensam känts som det absolut bästa alternativet och om det berott på traumat eller något annat har varit helt irrelevant. Sedan, även om man vill ha en meningsfull kärleksrelation och förstår att trauma är hindret så är det inte säkert att man hittar rätt hjälp eller har råd med rätt hjälp. Eller är fullt mottaglig för rätt hjälp.

Ja, bara för att nyansera det lite. Jag håller definitivt med dig i sak, jag menar bara att det kan vara ganska grötigt och svårt hela grejen.

 

[Singoalla]

Fast är det verkligen rätt att låta ens uppväxt sätta krokben och hindra en från att ha relationer reste av livet? Man kan jobba på att lära sig hantera det jobbiga man känner pga traumat man genomgått under uppväxten istället.

Såg nu att du svarade @Magiana specifikt så då förstår jag ditt svar bättre. Jag tänkte mer allmänt.

 

[parellikusken]

Jag var på dejt igår med queeraktivisten. Visste redan innan att vi skulle ha lätt att prata och att samtalet skulle vara intressant. Det visade sig att jag hade haft helt rätt. Kände nog ingen attraktion, men jag tror att den skulle kunna uppstå. Vi ska i alla fall ses igen, så det ser jag fram emot.

 

[SaraXX]

Dejt i eftermiddag. Promenad och glass. Jag pendlar mellan pirriga förhoppningar och frågan om jag har plats för någon kärlek i mitt trivsamma liv. Om han inte är trevlig blir jag besviken men det kvittar samtidigt, men vad sjutton gör jag om han är übertrevlig?!

 

[the_connemara]

Dejt i eftermiddag. Promenad och glass. Jag pendlar mellan pirriga förhoppningar och frågan om jag har plats för någon kärlek i mitt trivsamma liv. Om han inte är trevlig blir jag besviken men det kvittar samtidigt, men vad sjutton gör jag om han är übertrevlig?!

Det löser sig

 

[SaraXX]

Det löser sig

Ja, det gör väl det.

Det känns så himla gött att ha insett att jag inte behöver hitta någon som jag vill flytta ihop med och leva resten av livet med. Väldigt mycket större urval då!
Även om jag gärna skulle vilja ha en särbo och hålla mig till samma person. Men ingen brådska med det.

 

[Return_to_the_moon]

Dejten med belgaren igår var trevlig och verkar ha liknande värderingar som jag.
Först åkte vi iväg och badade i en sjö, sen åt vi på restaurang och senare gick vi vidare på några pubar. Jag bjöd med honom hem och vi hade sex. Det va bra, men jag vet inte om det är bra att ha sex så tidigt. Jag har haft det med andra män och då tycker jag fokuset hamnar på sexet istället för att försöka lära känna varandra. Typ mer åt kk-hållet.

Hur som helst så sov han över och på morgonen märkte jag att han ville ha sex igen. Jag vet inte exakt varför men jag kan tycka att kåta män är så oattraktiva, särskilt om jag själv inte är kåt. Det ger mig också flashbacks till liknande situationer där jag bara tyckt det varit jobbigt.

Så det är lite blandade känslor jag har för den här mannen. Vi kommer ses igen så får se hur jag känner då.

 

[Milosari]

Dejt i eftermiddag. Promenad och glass. Jag pendlar mellan pirriga förhoppningar och frågan om jag har plats för någon kärlek i mitt trivsamma liv. Om han inte är trevlig blir jag besviken men det kvittar samtidigt, men vad sjutton gör jag om han är übertrevlig?!

Då njuter du i fulla drag! Kärlek finns det alltid plats för, det behöver som du är inne på inte betyda att man måste förändra någonting.

 

[Milosari]

Dejten med belgaren igår var trevlig och verkar ha liknande värderingar som jag.
Först åkte vi iväg och badade i en sjö, sen åt vi på restaurang och senare gick vi vidare på några pubar. Jag bjöd med honom hem och vi hade sex. Det va bra, men jag vet inte om det är bra att ha sex så tidigt. Jag har haft det med andra män och då tycker jag fokuset hamnar på sexet istället för att försöka lära känna varandra. Typ mer åt kk-hållet.

Hur som helst så sov han över och på morgonen märkte jag att han ville ha sex igen. Jag vet inte exakt varför men jag kan tycka att kåta män är så oattraktiva, särskilt om jag själv inte är kåt. Det ger mig också flashbacks till liknande situationer där jag bara tyckt det varit jobbigt.

Så det är lite blandade känslor jag har för den här mannen. Vi kommer ses igen så får se hur jag känner då.

Om du blir avtänd av att han är kåt så är det nog inte rätt man tror jag. Fullt medveten om att vi nog associerar olika.

Såhär fungerar jag; Om jag har fått en riktigt bra sexuell upplevelse av en person, eller om jag förväntar mig att få det, så tycker jag att det räcker med att hen blir kåt för att jag också ska bli det. Men om jag hade kunnat göra det bättre själv så är det en helt annan femma. Samma om jag egentligen inte respekterar personen. Så jag har lovat mig själv att hålla mig till sexgudarna hädanefter. SÅ ovanliga är de inte.

Dessutom, det bör inte ha någon betydelse när man har sex. Snarare är det väl svårare att låta bli om man är riktigt tänd på personen. Däremot så tycker jag att man bör prata om sex innan, så man har ett hum om vad den andre gillar och (ännu viktigare) inte gillar.

 

[Return_to_the_moon]

Om du blir avtänd av att han är kåt så är det nog inte rätt man tror jag. Fullt medveten om att vi nog associerar olika.

Såhär fungerar jag; Om jag har fått en riktigt bra sexuell upplevelse av en person, eller om jag förväntar mig att få det, så tycker jag att det räcker med att hen blir kåt för att jag också ska bli det. Men om jag hade kunnat göra det bättre själv så är det en helt annan femma. Samma om jag egentligen inte respekterar personen. Så jag har lovat mig själv att hålla mig till sexgudarna hädanefter. SÅ ovanliga är de inte.

Dessutom, det bör inte ha någon betydelse när man har sex. Snarare är det väl svårare att låta bli om man är riktigt tänd på personen. Däremot så tycker jag att man bör prata om sex innan, så man har ett hum om vad den andre gillar och (ännu viktigare) inte gillar.

Det kan absolut vara så att han inte är rätt person, men jag tror också det är annat. T.ex. att jag inte va beredd på att vi skulle ha sex den dejten. Jag kände att jag ville lära känna honom lite bättre först. Jag tänker också att det jag blir attraherad av oftast är personlighet och att ha setts två ggr är ofta inte tillräckligt för att jag ska hinna få en bra uppfattning om personen.

Jag tror en grej som också fick mig att känna som jag gjorde va att han sa att han inte hade haft sex på länge. Jag vet inte varför typ 50% av de jag legat med måste säga det i och med sex. Jag har aldrig frågat de bara slänger ur sig det. När de gör det blir jag lite avtänd. Då tänker jag att de måste vara vrålkåta och att vi inte är på samma nivå.

 

[tigerflicka]

Tog en paus från Buke på ett par månader, utan att egentligen ha något bra svar på varför.
Lika mycket singel som tidigare. Dejtade en kille ett tag som jag rätt snabbt kände att set inte skulle bli nåt med men fortsatte lite till utfall att.

På sätt och vis är jag väldigt nöjd med min tillvaro och vet inte hur det ska finnas plats för en man i den, men å andra sidan skulle det vara lite trevligt att ha någon att dela den där tillvaron med.

 

[Milosari]

Allright, jag kandiderar numera till 2018 års date fail...

Har fått kontakt med en väldigt trevlig person via en annan sida och vi har träffats vid ett par tillfällen på olika evenemang och båda gångerna har vi haft jätteroligt ihop. Så jag frågade på lite vinst och förlust om hon ville ta en öl med mig ikväll. Hon var redan uppbokad men vi bestämde oss för att träffas innan det. Jag är helt osäker på i vilket syfte vi skulle träffas, som vänner eller som en dejt, men när jag kom fram så är hon något för finklädd för en kompisöl så det lutar kansle mer åt dejt? Hur som helst, en öl blev två och vi babblade och skrattade och efter en stund kom hennes sällskap för kvällen. Jag stannade kvar en liten stund men inser plötsligt vad klockan är och får jättebråttom. Är bjuden på middag hos en vän!

Och i all stress så kör jag en SPRINGNOTA. Inser det hos min kompis och försöker kontakta dejten som dock inte är inne på sidan och några andra möjligheter att kontakta henne har jag inte. Fuck fuck fuck, ångesten är total. Finns få saker som ger mig så mycket kallsvett...

Tre timmar senare så får jag i alla fall ett vänligt meddelande och hon vill träffa mig igen. Ibland ska man ha lite tur...