Dejtingtråden del 17

[ptr]

Får ju säga du är rasande snabb om du öppnat och lossat och stängt på 13 min! Att du sen ägnade dina 45 min rast åt att prata tycker jag du gjorde helt rätt i! Rast ska vara rast och vad bättre kan man använda den till än att prata en stund med någon som är trevlig. Skulle vara att äta då.

 

[ptr]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

Känner igen det där! Och rätt vad det är så har den man spanar efter hittat någon annan och då står man där som ett fån och undrar varför blev det på det här viset - och värst av allt, igen.

 

[Sezziyanen]

Tinder har tydligen mer eller mindre dött för mig. Måste vara fel på appen, eller hur var det nu igen

 

[durachiny]

Tinder har tydligen mer eller mindre dött för mig. Måste vara fel på appen, eller hur var det nu igen

Får du också bara match på 3/10 högerswipes istället för vanliga 9/10?

 

[Sezziyanen]

Får du också bara match på 3/10 högerswipes istället för vanliga 9/10?

x 1000

 

[Aningsfull]

Igår fick jag ta det jobbiga snacket med bondgrabben. Att dom rätta känslorna inte finns där för mig. Det blev jobbigt eftersom att dom verkligen gör det för honom. Så jag känner mig som en idiot. Även om jag förstås också förstår att jag inte kan träffa någon bara för hans skull liksom.
Men han kommer nog länge att vara min teoretiska man. För rent teoretiskt är han perfekt för mig och är verkligen en genuint jättefin människa som jag önskar att jag kunde tycka om på det sättet.

Så nu har jag liksom avvecklat hela mitt dejtande från att samköra flera så står där bara en åter. Och jag vet inte ens om han ser mig på det sättet. Haha. Går nog in i ökenfas i singellivet nu.

 

[Ceta]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

Förstår att det är jobbigt att falla handlöst när en inte gjort det på så länge, och dessutom innan en vet om intresset i fråga är ömsesidigt.

Det som jag tänker efter att ha läst det du skrivit nu är, utnyttja det! Du har tidigare trott att du inte kunde känna såhär, men nu vet du ju det och det är bra Försök prata med personen och fråga om hen vill ses på tumanhand! Vill hen inte det, eller det skiter sig på annats sätt, så vet du ju iaf nu att du är kapabel till känslorna. Kom ihåg det! Kanske blir inte nästa förälskelse en blixt från klar himmel, och det behöver den inte heller vara, men då vet du ju att den kan komma. Även om det inte blir mer med personen du fallit för nu.

Men först och främst, försök att inte gömma dig för mycket, se det som en övning Lycka till och håll oss gärna uppdaterade!

 

[Bison]

Jag är väldigt inaktiv på Tinder nu, kan tråkswipa med någon kompis i brist på annat att göra men jag känner mig inte så motiverad att skriva med någon.
Tiden räcker inte till att träffa flera och vill hellre lära känna den gulliga och lägga tid på honom.

Idag ska jag jobba med snygga kollegan, han har med sig fika
Efter sex år vet han precis hur ska provocera mig, som att kalla mig sin lilla blomma
Men har överseende med det idag pga fika

 

[Singoalla]

Men det där är ju lite goddag yxskaft.

Det är ju inte jättelätt att njuta av en känsla som ger en så pass mycket ångest att man helst bara vill undvika alltihop.

Jag var sådär kär en gång. Det var fruktansvärt, på alla sätt.

Idag, i avsaknad av den känslan under flera år, så saknar jag den.

 

[Nepenthe]

Tänkt på en sak senaste dagarna. Ofta när det framkommer i sociala sammanhang att jag är singel, eller att jag varit singel länge, så ramlar diskussionen väldigt snabbt in på att jag är kräsen. Antingen är det jag själv som hävdar att "Jag är nog lite kräsen.." eller så är det personen jag diskuterar med som säger att "Du måste bara kräsen gissar jag?" med följande ryggdunk. Jag gissar att det är ett försvar från min sida, det är enklare att lite skämtsamt hävda att ingen varit bra nog än att öppna sig och erkänna att det är tufft. Sedan är väl sanningen att jag är just kräsen, jag kommer inte ingå en relation om det inte känns fullt ut rätt. Men även om jag sållat bort många personer på resans gång så är ju sanningen att jag blivit både sårad och dumpad på vägen, också.

Jag tror att jag skulle vilja anstränga mig lite för att få bort den där "Singo är så himla kräsen höhö" stämpeln som jag fått och försöka få till lite riktiga diskussioner om relationer i stället. Jag har inte lyckats hitta rätt person helt enkelt, och vet inte om jag kommer göra det heller. Det är tidvis tufft.

Jag tänker att för vissa går det snabbare att hitta den rätta. Inte att de har mindre krav men just pga slumpen hittade de hen tidigt i livet?
Och vissa får vänta längre. Hen kanske är upptagen nu? Men kommer bli singel i framtiden?

Har förklarat det för många som ville påstå att jag var kräsen, "jag har bara inte funnit min rätta, sen att du har det redan vill jag bara gratulera till" t.ex

Men det var vid den tiden jag verkligen landat i att inte vara i ett förhållande och jag trivdes
Att dela livet med någon skulle bara bli en bonus

 

[TheRedLightning]

Jag pratade med en av mina kollegor idag på telefon och vi pratade om TK (truckkillen). Jag tror jag är lite småkär. Va längesen jag kände så här, hade en dröm i natt där han var med och vi var inte ihop, men var i en lägenhet som var hans och hela min släkt skulle komma å fira något. Så de träffade honom innan det ens blivit något seriöst.

 

[TheRedLightning]

Får ju säga du är rasande snabb om du öppnat och lossat och stängt på 13 min! Att du sen ägnade dina 45 min rast åt att prata tycker jag du gjorde helt rätt i! Rast ska vara rast och vad bättre kan man använda den till än att prata en stund med någon som är trevlig. Skulle vara att äta då.

Misstänker att det där var riktat mot mig.

Färdskrivaren stod förvisso inte på rast under tiden vi pratade...

Dagen innan hade varit lite stressig och fick inga riktiga raster, men bröt ej mot KoV. Gillar egentligen inte att göra så, men någon gång då och då är ingen fara. Brukar jämna ut sig i slutänden ändå.

 

[Wenniz]

Vågade mig ut på en dejt förra veckan, snubben var jättetrevlig och vi hade mycket gemensamt men det blev inget mer än så. Tydligen får jag hålla tillbaka lite med min öppenhet och att jag kan prata om precis allt utan att skämmas i framtiden

 

[Sezziyanen]

Vågade mig ut på en dejt förra veckan, snubben var jättetrevlig och vi hade mycket gemensamt men det blev inget mer än så. Tydligen får jag hålla tillbaka lite med min öppenhet och att jag kan prata om precis allt utan att skämmas i framtiden

Hur menar du? Tyckte du att du sa för mycket?

 

[Wenniz]

Hur menar du? Tyckte du att du sa för mycket?

Jag har tidigare fått kommentarer om att jag kanske är lite väl öppen av mig, jag själv kan också hålla med om att jag kanske inte behöver prata om allt och kanske bör "känna av läget" lite mer, bara för jag har lätt för att prata om vissa saker betyder det inte att andra har lika lätt för det vilket jag många gånger glömmer bort.

 

[TheRedLightning]

Jag har tidigare fått kommentarer om att jag kanske är lite väl öppen av mig, jag själv kan också hålla med om att jag kanske inte behöver prata om allt och kanske bör "känna av läget" lite mer, bara för jag har lätt för att prata om vissa saker betyder det inte att andra har lika lätt för det vilket jag många gånger glömmer bort.

Jag är också väldigt öppen av mig, dock inte haft några problem med det. Tycker de inte om den jag är, kan det lika gärna kvitta.

 

[ptr]

Bara du inte vänjer arbetsgivarna och transportledarna vid det så. Finns ju annat att göra på rasten än att jobba.

 

[Masqueradee]

Alltså besvikelsen som infinner sig varje gång man kollar upp någon man träffat på typ Facebook eller liknande så är de upptagna..

 

[TheRedLightning]

Bara du inte vänjer arbetsgivarna och transportledarna vid det så. Finns ju annat att göra på rasten än att jobba.

Funkar inte citeringen eller?
Nädå, de märker ingen skillnad.

 

[ptr]

Funkar inte citeringen eller?
Nädå, de märker ingen skillnad.

Det var ju för en god sak ju!