Dejtingtråden del 17

[TheRedLightning]

Jag kan inte tolka det som desperat ens om jag försöker tolka det som så

I slutänden skrev jag inte ens något i närheten av det, skickade en bild på en sak vi hade talat om idag för att visa vad det var jag hade pratat om, samt hur smidig och snabb leveransen var. Troligen kommer han inte svara ikväll, de skulle ut på krogen en sväng.

 

[Wysiwyg]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

 

[Singoalla]

Nu har jag och frukostkillen äntligen pratat. Jag har sagt att jag inte vet vad jag vill. Att jag tycker hemskt mycket om honom, men jag vet helt enkelt inte, och att det sannolikt är därför jag känt mig uppstressad på sistone. Det visade sig att han vet inte heller. Nu åker vi båda på varsin weekend i morgon, varför det kändes lägligt att ta upp just nu när vi båda har lite roliga planer och distraktion dagarna framöver. Vi har bestämt att det kanske är lägligt att ta ett steg tillbaka just nu. Så kan vi prata vidare sen om vi kan fortsätta ses eller inte, och i så fall på vilket sätt.

 

[vallhund]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

Njut av känslan!

 

[Wysiwyg]

Njut av känslan!

Men det där är ju lite goddag yxskaft.

Det är ju inte jättelätt att njuta av en känsla som ger en så pass mycket ångest att man helst bara vill undvika alltihop.

 

[TheRedLightning]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

Igenkänningsfaktorn är hög här, i alla fall första stycket.

Delvis igenkännande på de två sista styckena också. Jag hade nog inte undvikit personen och försökt umgås så mycket som möjligt för att lära känna mer. Jag kan säga själv att jag varit undvikande, men jag tror man gör sig själv en otjänst genom att undvika, tänker nu lite i banorna "vad har jag att förlora? Ingenting."

 

[TheRedLightning]

Hemma nu,

Vad vi pratade om allt och inget. Vi pratade öl, hur dyrt det är att fika på café, samt lite arbetsrelaterat också. När jag kollade tillbaka på färdskrivaren såg jag att jag hade anlänt dit 7:42 och åkte runt för att lasta 8:55 , fast då hade vi hunnit med att lossa och innan lossning öppnade allt osv. Jag fick min rast jag inte fick igår idag istället och bästa av allt, jag hann fortfarande med allt jag skulle göra idag. Win-Win

 

[Bison]

Hemma nu,

Vad vi pratade om allt och inget. Vi pratade öl, hur dyrt det är att fika på café, samt lite arbetsrelaterat också. När jag kollade tillbaka på färdskrivaren såg jag att jag hade anlänt dit 7:42 och åkte runt för att lasta 8:55 , fast då hade vi hunnit med att lossa och innan lossning öppnade allt osv. Jag fick min rast jag inte fick igår idag istället och bästa av allt, jag hann fortfarande med allt jag skulle göra idag. Win-Win

Haha! Om hur dyrt det är att fika på café, låter som ett typiskt samtal två smålänningar emellan

 

[TheRedLightning]

Haha! Om hur dyrt det är att fika på café, låter som ett typiskt samtal två smålänningar emellan

Jag e västgöte från början, så ja e värre än smålänningarna.

Smålänningen: Vad kostar det?
Västgöten: Köstar dä någe?

 

[strawberrysylt]

Blä. Instämmer i att det är hemsk det här att fundera över vad man kan skriva o vad man inte kan skriva... :S. Jag går o våndas o väntar på svarssms nu, vill som sagt både ha det såhär och inte... men nu kan telefonen få vissla alltså...

@Singoalla Så bra att ni pratat

 

[Bison]

Jag e västgöte från början, så ja e värre än smålänningarna.

Smålänningen: Vad kostar det?
Västgöten: Köstar dä någe?

Haha!
Jag dejtade en smålänning som klagade på hur dyrt det var att äta på pizza hut, blev inga fler dejter där

 

[TheRedLightning]

Haha!
Jag dejtade en smålänning som klagade på hur dyrt det var att äta på pizza hut, blev inga fler dejter där

Tur vi är olika.

 

[Kirre]

Jag vågade! Letade fram skidinstruktörens nummer i tfn och skickade iväg ett mess. Typ kul att se dig, vill gärna höra mer om ditt nya liv innan jag åker hem. Vill du ses?

Fick svar i princip med vändande, med info vart han tänkt gå på after ski på fredag och att vi ses där.

Tar det mest som KUL att han ens svarade, han lär ju få sjukt många inviter, och så får vi se sen.

 

[Bison]

Den gulliga skrev jättefint till mig förut, han verkar ha kärat ner sig ordentligt.
Bästis tycker det är fest med ännu en kille som gått i fällan och inväntar med glädje kaos, gråt och tandagnissel, otäcka människa
Jag blir förvånad själv hur lätt män verkar fastna för mig, vet inte ens själv vad jag gör

 

[TheRedLightning]

Alltså O M G , tror det är första gången som det är så många som gillar ett inlägg jag gjort. Ni är underbara. heart

 

[ekra]

Apropå temat "ska man skriva allt man tänker och känner": Turen med kompisen som jag funderade på att informera om att det "inte var en dejt trots att vi drar iväg på övernattningstur på tu man hand" har passerat, och jag tog inte upp det temat alls. Jag är helt neutralt inställd till honom fortfarande, det blev inga närmanden eller något annat som kunde bli awkward. Frånsett att ungefär alla vi mötte och pratade med på övernattningen förutsatte att vi var ett par. "Hur träffades ni då..." osv. Mäh. Visserligen väntat, det är förmodligen inte jättevanligt att två vuxna av olika kön reser bort tillsammans bara som vänner. Fördelen var att vi fick eget rum trots att stället vi bodde på var i princip bräddfullt och det var två lediga sängar kvar i vårt rum. Haha. WIN! Och han skall ha att han sov i princip ljudlöst, såpass att jag vid ett tillfälle undrade om han fått andningsuppehåll. (Här i Norge finns det en massa "hytter/stugor" av olika storlekar som man kan bo på när man är ute i naturen, man betalar oftast per säng och inte per rum så man brukar oftast dela).

Jag ska bli bättre själv på att inte förutsätta att alla män och kvinnor som färdas i par med en av vardera sort är kärlekspar. Det var en trevlig tur, men det finns inget annat än kompiskemi. Såvitt jag känner iallafall.

 

[TheRedLightning]

Visa bifogad fil 12063
Alltså O M G , tror det är första gången som det är så många som gillar ett inlägg jag gjort. Ni är underbara. heart

Ännu ett bevis till varför jag gillar den här tråden, bland många andra anledningar.

 

[Milosari]

Men det där är ju lite goddag yxskaft.

Det är ju inte jättelätt att njuta av en känsla som ger en så pass mycket ångest att man helst bara vill undvika alltihop.

Du tycker inte det är det minsta häftigt? Jag har inte varit så himlastormande kär sedan jag var tonåring så jag hade tyckt att det var helt fantastiskt och lätt värt rätt mycket ångest.

Det är dock skitsvårt att vara rationell när man är så förälskad. Hjärnan fungerar bara till hälften. Så det är kanske inte läge att försöka sig på någon terapi egentligen. Mitt enda råd är att försöka fiska lite och se om han har liknande känslor.

 

[Trani]

Men det där är ju lite goddag yxskaft.

Det är ju inte jättelätt att njuta av en känsla som ger en så pass mycket ångest att man helst bara vill undvika alltihop.

Om du var missnöjd innan och kände dig "död på insidan" så passa på att utforska och hitta njutning i svallvågorna av känslor du upplever nu! Det är jobbigt med sådana starka känslor men det betyder inte att de är dåliga och bara obehagliga.

 

[Bison]

Funderade på att skaffa nytt nick pga självutlämnande men what the heck.

Finns det fler här i tråden som har ett undvikande beteende? Alltså jag kan träffa folk så länge det inte är några krav eller känslor inblandade till en början. Och om det blir känslor "längre fram" i dejtandet har jag ju hunnit lära känna personen och känner mig mer säker på hen. Problemet för mig brukar snarare vara att jag aldrig får känslor, har trott att jag är död på insidan i flera år. Har alltid varit den som förespråkat "men ta det luuuuugnt, det behöver inte betyda liv och död nu bla bla ta det luuuugnt".

Men nu då? Jag stött på någon som jag blivit, ja typ handlöst förälskad i. Hen har funnits i min närhet ett tag och vi har träffats nu och då och pratat lite ditt och datt bara. För ett tag sedan hände det dock något när vi sågs, det var lite som att bli slagen med en slägga i huvudet typ med känslor. Verkligen som en blixt från klar himmel. Trodde inte jag kunde bli så påverkad av någon helt plötsligt.

Hur i hela friden tar jag det här vidare nu? Alltså jag vill ju fortfarande vara lite cool och casual men. Samtidigt som jag ba spanar efter personen NON STOP när jag vet att hen kan finnas i närheten vill jag ju bara springa åt andra hållet när hen väl dyker upp i synfältet. Från att ha varit helt obrydd och pratat om det mesta undviker jag hen mest nu. Och det är ju inget bra sätt att lära känna någon djupare på. Jag inser ju rent rationellt att jag inte känner personen alls, inte mer än för ett par månader sedan i alla fall, men min hjärna har verkligen varvat upp sig på den här personen.

Någon med bra tips? KBT-tankar jag kan använda mig av, strategier, ja jag vet inte, allmänna klokheter?

Alltså: Ingenting har hänt mellan oss. Det är inget ragg. 0 fysiskt har hänt. Jag vet inte alls den andra personens inställning till mig även om jag tror hen är positivt inställd. Det är därför jag är så förvånad över min egen känslostorm som bara kom helt plötsligt.

Jag tycker det verkar häftigt på ett vis.
Har aldrig känt så för någon människa och har väldigt svårt att tro att det skulle kunna hända.
Så kan inte ge några råd men du måste uppdatera hur det går, vad du gör och hur det känns.
Heja dig