Dejtingtråden del 13

[the_connemara]

Vad ni krånglar!

Var det som ett svar till mig? Och typ vad menar du då?

 

[prallan]

Den legendariska Lussefesten har återuppstått, 2.0. Började med en supermysig släktmiddag med min Tinderdejt och stack sedan dit. Skulle ta bussen o sova hos honom. Nån gång där vid typ 3-4 insåg jag att jag knappt skulle hinna dit innan han skulle till jobbet så vi pratades vid, om något. Vaknade i @Bison s dejts famn, han höll sitt löfte att den dagen jag inte kunde hålla ordning på mig själv så skulle han Gav också mitt nummer till en kille som brukar vara där efter lite tjat. Men såklart också efter att gått igenom typ hela metooharrangen och gissningsvis fått vettiga svar. Oklart varför dock. Och ska såklart inte träffa min Tinderdejt idag, vet inte hur länge sedan vi inte sågs en dag Känns som att vi har en del att prata om i morgon, egentligen känns det bra. Tycker det är otroligt givande att vända o vrida på saker med honom så jag hoppas inte detta var någon dealbreaker.

Ja, jag vet inte om jag lyckades nysta upp alla trådarna i det här nystanet

 

[the_connemara]

Ja, jag vet inte om jag lyckades nysta upp alla trådarna i det här nystanet

Ibland behöver man leta efter den röda tråden. För tillfället stör jag mig mest på att folk blir så glada om man nämner att man träffar någon. Varför ska man vara glad över att vara två automatiskt när det finns så många i mina ögon bristfälliga förhållanden? Det provocerar mig enormt.

 

[Elektronen]

Är ganska ny med dejtandet efter att ha gjort slut med min före detta sambo för 4 månader sedan.
Tycker det är väldigt svårt att inte jämföra med mitt ex, men det kanske är normalt?

Har träffat två stycken mer än en gång och båda har tagit initiativ till första kyssen in public , den ena gjorde det dock på ett bra sätt när vi var på café. Den andre kändes det mer som en "attackkyss" när vi sa hejdå vid tunnelbanan och jag var inte alls beredd och kyssen var jätte dålig . Hade glömt bort den här delen med att vara singel!

 

[Singoalla]

Började skriva men det blev så förbaskat långt så ni får en kort sammanfattning. Flera saker på sistone tyder på att jag är så emotionellt distanserad till allting just nu, och alla, att jag inte ens märker när jag agerar respektlöst eller hjärtlöst. En bekant påtalade detta igår, och en vän idag. Med all kärlek och respekt då, men ändå flaggar för att jag verkar distanserad och kylig gentemot de jag träffar. Förra helgen tyder såklart på att det stämmer, och obehagligt nog så ser jag inte de andra situationerna de påtalat. Men ändå är det andra som uppmärksammat det. Jag funderar på om det är så bra för mig att dejta när jag känner mig såhär känslomässigt avtrubbad. I kombination med alkohol ser jag framför mig hur det här kan gå jättedåligt, och jag tror jag skulle behöva ta ett steg tillbaka och försöka ta reda på vad den här emotionella apatin kommer ifrån..

 

[pepp]

Är ganska ny med dejtandet efter att ha gjort slut med min före detta sambo för 4 månader sedan.
Tycker det är väldigt svårt att inte jämföra med mitt ex, men det kanske är normalt?

Har träffat två stycken mer än en gång och båda har tagit initiativ till första kyssen in public , den ena gjorde det dock på ett bra sätt när vi var på café. Den andre kändes det mer som en "attackkyss" när vi sa hejdå vid tunnelbanan och jag var inte alls beredd och kyssen var jätte dålig . Hade glömt bort den här delen med att vara singel!

Man får kyssa många grodor

 

[Snubbelfot]

Tycker det är väldigt svårt att inte jämföra med mitt ex, men det kanske är normalt?

Ja... jag tror att det är väldigt normalt, jag kommer på mig ibland med att göra det fortfarande efter två år.

 

[ptr]

Var det som ett svar till mig? Och typ vad menar du då?

Lite en och var av er som gör så!

 

[pepp]

En kille jag träffade ute i fredags la till mig på messenger idag kanske gjorde ett bra intryck... på nåt konstigt sätt, haha

 

[the_connemara]

@Elektronen Jag upplever aldrig att jag jämfört med mitt ex. Vi var tillsammans i 8 år o jag flyttade 1 september. Fast jag har också varit väldigt fokuserad på att hitta ett liv som passar mig bättre än jag i såg att vårt liv gjorde om man säger så.

 

[the_connemara]

Lite en och var av er som gör så!

Då funderar jag över vad det är vi (eller jag nu då) krånglar med. Hade mitt fokus varit att hitta en lovande kille att bli tillsammans med kanske det klassas som krångel att inte bara punktligt sticka hem till honom o dissa den där killen med numret. Fast mitt fokus är ju snarare att hitta ett sätt att förhålla mig till andra människor så att jag inte hela tiden tappar bort mig själv i deras önskan (och att hitta min önskan såklart). Då känns det inte som så mycket krångel att ge en gemensam bekant mitt nummer och senare inse att det är enklast att sova kvar på stället. Är ju inte som att den där bekanta ger mig fjärilar i magen eller att det hände något med @Bison s dejt. Han var schyst o sov kvar där med mig istället för att sticka hem när jag trött och onykter deklarerade att jag ville sova på soffan o sen var det inget mer med det.

 

[Singoalla]

Ibland behöver man leta efter den röda tråden. För tillfället stör jag mig mest på att folk blir så glada om man nämner att man träffar någon. Varför ska man vara glad över att vara två automatiskt när det finns så många i mina ögon bristfälliga förhållanden? Det provocerar mig enormt.

Jag tror att folk utgår ifrån att man är kär och lycklig om man träffat någon, och att det är det som gratuleras I första hand. Sen är väl normen en del också, att folk tror att man säker tvåsamhet och att träffa någon innebär att man hittat det man söker. Men överlag tror jag som sagt bara folk blir glada över att de antar att man är lycklig och nykär och allt det där när man säger att man träffat någon!

 

[Singoalla]

hela tiden tappar bort mig själv i deras önskan (och att hitta min önskan såklart).

Oj vad den där meningen gick rakt in. Jag tänker på när jag nu två gånger kysst, eller blivit kysst av, min vän som jag egentligen inte vill något med. Men jag vet att han vill. Eller inatt när jag kysstes med hans vän efter att ha lärt honom hur man valsar på en tom perrong kl. 5 på morgonen. Jag har egentligen inte velat kyssas, men jag har sett på dom hur gärna dom vill, och jag har velat ge dom det. Att tappa bort sig själv i andras vilja. Ett fantastiskt talande uttryck.

 

[the_connemara]

Jag tror att folk utgår ifrån att man är kär och lycklig om man träffat någon, och att det är det som gratuleras I första hand. Sen är väl normen en del också, att folk tror att man säker tvåsamhet och att träffa någon innebär att man hittat det man söker. Men överlag tror jag som sagt bara folk blir glada över att de antar att man är lycklig och nykär och allt det där när man säger att man träffat någon!

Lite positivare Är ju ändå medveten om att jag nog överreagerar lite på en del saker. Det känns lite jobbigt när jag inser hur lite jag reflekterat över detta tidigare. Jag var själv livrädd för att inte längre vara någons partner i min separation. Att flytta ifrån ett tryggt liv på hästgård och bli vadå liksom? Så tragiskt att känna så och låta det påverka en till att stanna lite längre, försöka lite till. I flera år typ.

 

[the_connemara]

Oj vad den där meningen gick rakt in. Jag tänker på när jag nu två gånger kysst, eller blivit kysst av, min vän som jag egentligen inte vill något med. Men jag vet att han vill. Eller inatt när jag kysstes med hans vän efter att ha lärt honom hur man valsar på en tom perrong kl. 5 på morgonen. Jag har egentligen inte velat kyssas, men jag har sett på dom hur gärna dom vill, och jag har velat ge dom det. Att tappa bort sig själv i andras vilja. Ett fantastiskt talande uttryck.

Jag fick själv så himla mycket djupare insikt i det efter @Gotthard s inlägg om att egentligen inte vilja ha sex men man har det ändå för man vet att den andra vill. Det är så svårt! Det är så många små grejer. Jag funderar runt detta med numret som jag gav killen igår. Sådant är rätt vanligt för mig tror jag. Där är snarare funderingen kring vad min Tinderdejt har för önskan. Och hur jag förhåller mig till det, eller snarare den tanken om hur mycket han ska påverka mig. Jag hade inte haft något emot att träffa den där killen o snacka, lät som vi gått igenom ganska lika grejer det senaste men inte som en dejt så därför fick han numret.

Btw går det fortfarande lika bra för mig o Tinderdejten att inte ses I natt föreslog jag att jag skulle strunta i att sova hos honom (sent, krångligt, onykter, han skulle hämta mig o upp o jobba osv). Han skrev efter vårt samtal att han tyckte det var en bra lösning och att han inte velat vara otrevlig o föreslå det tidigare under kvällen. Så idag sa jag till honom att nu fick han skriva det obekväma och han fattade precis o sa att han kunde höra av sig när hans kompis stuckit hem så kunde vi sova ihop i kväll ändå o snacka om igår

 

[angsmark]

Tar tillbaka det där att jag har riktigt koll på saker ha ha. Han jag träffade igår heter samma som han som smsade idag. Jag tog för givet att det var han från igår och tackade så mkt för gårdagen och hoppades vi skall ses igen! ha ha. Sen kom jag på att det var till fel person!!
Men han tog det riktigt bra och svarade att vi har ju inte setts än men jag vill gärna ses ha ha.
Vi pratade i tfn och det hela blev avdramatiserat ha ha. Herregud så pinsamt. Jag får nog inte dejta karlar med samma namn under samma vecka

 

[prallan]

@angsmark


Ni som tycker att det är svårt att träffa någon, eller framförallt, få svar eller få till träffar. Vad skulle hända tror ni om ni ökade åldersspannet? Det är så lätt att vara ytlig och säga "jag tänder inte på jämngamla/äldre" men träffar man rätt person är åldern bara en siffra Även åt andra hållet, faktiskt
Förhoppningsvis ökar dejterna, och det är väl målet för många? Sen måste man inte dejta alla som hör av sig, men kanske de som verkar schyssta och ge dem en chans? Det går ju att säga tack och hej efter första dejten
Eftersom majoriteten av folk i ett ålderspann känner sig yngre, inte bara de som endast söker yngre. Det är ju lite kliché att säga "Jag är 40 men känner mig som 20" eftersom hela omvärlden uppfattar dessa människor som en normala representanter av 40-åringar, tänk på det.

Bara en idé för att höja dejt-frekvensen för de som vill dejta mer

 

[corzette]

@angsmark


Ni som tycker att det är svårt att träffa någon, eller framförallt, få svar eller få till träffar. Vad skulle hända tror ni om ni ökade åldersspannet? Det är så lätt att vara ytlig och säga "jag tänder inte på jämngamla/äldre" men träffar man rätt person är åldern bara en siffra Även åt andra hållet, faktiskt
Förhoppningsvis ökar dejterna, och det är väl målet för många? Sen måste man inte dejta alla som hör av sig, men kanske de som verkar schyssta och ge dem en chans? Det går ju att säga tack och hej efter första dejten
Eftersom majoriteten av folk i ett ålderspann känner sig yngre, inte bara de som endast söker yngre. Det är ju lite kliché att säga "Jag är 40 men känner mig som 20" eftersom hela omvärlden uppfattar dessa människor som en normala representanter av 40-åringar, tänk på det.

Bara en idé för att höja dejt-frekvensen för de som vill dejta mer

I mitt fall som ju uttalat gillar yngre är äldre "uppvaktare" inte problemet... Det är att jag helt enkelt inte attraheras av dom. Har massor med snygga, trevliga, roliga och framför allt "potentiella" partners i min vänkrets. Någon har försökt stöta på mej (tom gick på en dejt) men det skulle aldrig funka... Och tro mej jag har försökt gå igenom "vad händer om" och alltid slutat i "nej det finns inte en chans i världen" ... Alltså personer som jag känner och vet att de skulle funka i min vardag och framförallt med mej.. Men som sagt det är tvärnit.
Nu dejtar jag inte just nu ... Men visst ... Skulle lätt kunna ha åldersspann upp till 50 men jag vet att det är typ inte realistiskt. Det funkar inte ... Jag har på riktigt inte haft sex med någon över 35. NÅNSINN (under själva sexet alltså, de är såklart personer som är äldre än mej som i dagsläget är över 50 tex...Som jag däremot inte skulle ha sex med igen)

Med det sagt hoppas jag ändå få bli gammal med den jag väl fastnar med... Så nej jag skulle inte göra slut med någon för att de blir äldre. (jo många tror så) Återigen det finns massor med snygga killar som är i min ålder och äldre. De är helt enkelt bara inte min smak nu.. Och en man är tillsammans med är ju mer än bara utseendet när man väl är där.
Självklart är personligheten när man kommit förbi utseendesållningen det viktigaste. Det är ju personligheten som får en att stanna...

 

[prallan]

I mitt fall som ju uttalat gillar yngre är äldre "uppvaktare" inte problemet... Det är att jag helt enkelt inte attraheras av dom. Har massor med snygga, trevliga, roliga och framför allt "potentiella" partners i min vänkrets. Någon har försökt stöta på mej (tom gick på en dejt) men det skulle aldrig funka... Och tro mej jag har försökt gå igenom "vad händer om" och alltid slutat i "nej det finns inte en chans i världen" ... Alltså personer som jag känner och vet att de skulle funka i min vardag och framförallt med mej.. Men som sagt det är tvärnit.
Nu dejtar jag inte just nu ... Men visst ... Skulle lätt kunna ha åldersspann upp till 50 men jag vet att det är typ inte realistiskt. Det funkar inte ... Jag har på riktigt inte haft sex med någon över 35. NÅNSINN (under själva sexet alltså, de är såklart personer som är äldre än mej som i dagsläget är över 50 tex...Som jag däremot inte skulle ha sex med igen)

Med det sagt hoppas jag ändå få bli gammal med den jag väl fastnar med... Så nej jag skulle inte göra slut med någon för att de blir äldre. (jo många tror så) Återigen det finns massor med snygga killar som är i min ålder och äldre. De är helt enkelt bara inte min smak nu.. Och en man är tillsammans med är ju mer än bara utseendet när man väl är där.
Självklart är personligheten när man kommit förbi utseendesållningen det viktigaste. Det är ju personligheten som får en att stanna...

Fast du har ju faktiskt inte några direkt problem att få till dejter, om jag har förstått det hela rätt. Det är väl "bara" att du inte hittat "den rätta"? Mitt inlägg var främst inriktat till dem som knappt får svar, och ännu färre dejter.

 

[stjarnhimmel]

@angsmark


Ni som tycker att det är svårt att träffa någon, eller framförallt, få svar eller få till träffar. Vad skulle hända tror ni om ni ökade åldersspannet? Det är så lätt att vara ytlig och säga "jag tänder inte på jämngamla/äldre" men träffar man rätt person är åldern bara en siffra Även åt andra hållet, faktiskt
Förhoppningsvis ökar dejterna, och det är väl målet för många? Sen måste man inte dejta alla som hör av sig, men kanske de som verkar schyssta och ge dem en chans? Det går ju att säga tack och hej efter första dejten
Eftersom majoriteten av folk i ett ålderspann känner sig yngre, inte bara de som endast söker yngre. Det är ju lite kliché att säga "Jag är 40 men känner mig som 20" eftersom hela omvärlden uppfattar dessa människor som en normala representanter av 40-åringar, tänk på det.

Bara en idé för att höja dejt-frekvensen för de som vill dejta mer

När jag dejtade hade jag spannet på 10 år yngre och 10 år äldre. Mer än det har jag inte kännt vara aktuellt. Dvs jag har aldrig blivit attraherad av en man 20 år äldre.