Dejtingtråden del 13

[Tranan]

Nja, jag tappade intresset där och då. Personligen tycker jag att man kan väl försöka va lite trevlig även om man inte är så intresserad.
Men ja det var min sämsta dejt ever Hon knappade nästan hela tiden på sin mobil

Jag är nog mer orolig för att jag inte ska gilla den jag träffar än att hon inte ska gilla mig av nån anledning. Men så är det oftast när jag inte hunnit lärt känna personen innan så väl. Sen tittar man tillbaka så har jag bara varit på en dejt där jag gillat henne och hon inte velat träffats mer. Det brukar märkas om det finns nåt där

ok, lycka till och ha det trevligt.

 

[Singoalla]

Nja, jag tappade intresset där och då. Personligen tycker jag att man kan väl försöka va lite trevlig även om man inte är så intresserad.
Men ja det var min sämsta dejt ever Hon knappade nästan hela tiden på sin mobil

Ja, jag håller med dig. Även om man tycker att dejten är tråkig så kan man bete sig.

Och kul med dejt, hoppas ni får trevligt!

 

[Singoalla]

Finns det inga tjejer som föredrar lugn å ro?

Det är ju därför jag är singel

 

[Singoalla]

Frasen "lugn och ro" i såna här sammanhang får mig att tänka på stugsittare som är fast i sin vardagslunk, som inte har någon glöd och gnista i personligheten och sällan vill gå utanför sin trygga lilla fyrkant.
Så, personligen så attraheras jag av de som är som mig i grunden, men annorlunda på andra sätt för annars skulle vi mörda varandra inom en kvart. Dvs öppna, pigga människor, spontana och nyfikna på livet, även om det inte alltid behöver hända något exceptionellt går hem här.

Om det gör mig till komplex och jobbig vet jag inte, men jag skulle inte själv beskriva mig som att ha en okomplicerad personlighet.

Spinner vidare här. Efter min depression hade jag ett halvår när jag gick runt i eufori. Ja, växlingsvis då. Det var en rocky road to recovery som det brukar kallas. Men det kändes som att livet hade ett rosa filter på sig. Jag blev helt upprymd och fick fjärilar i magen bara solen kikade fram eller morgonkaffet smakade extra gott. Jag ville typ brista ut i gråt av lycka bara av livet. Jag tolkar det som en motreaktion på det svarta år som varit, när ljuset började sippra in igen. Många pratar ju också om hur bra make up sex är, när man har varit förbannade på varandra och sedan försonats. Jag tänker alltid att sorg och lycka, smärta och njutning har en direkt koppling till varandra. I lördags natt var första gången jag såg frukostkillen arg, och i söndags ville vi inte slita oss ifrån varandra när jag var tvungen att gå upp ur sängen på morgonen. Sexet har aldrig varit bättre.

Är jag helt vriden i skallen som tänker att djupare dalar ger högre toppar i livet?

 

[Pancakes]

Jag funderar. Jag och sambon gjorde slut i höstas, jag flyttade för drygt två månader sen. Jag saknar honom massor (även om det var ett gemensamt beslut) men känner också att det ska bli skönt att slippa de dåliga sidorna av förhållandet. Men, jag kan fortfarande inte se mig själv med någon annan än honom. Är det då för tidigt att försöka dejta eller vore det tvärtom kanske bra för att komma längre från den avslutade relationen? Eller är det bara orättvist mot eventuell dejt? Tankar?

 

[pepp]

Skrev nu och frågade honom vad tusan det är (han behandlar mig som luft)
Jag: Och du är sur över vad?
Han: Jag är inte sur
Jag: Avslutat wordfeud och sticker så fort jag kommer?
Han: Du har varit tydlig med vad du vill så då finns det väl ingen anledning att sitta och låtsas

Snark. Finns ju nåt som kallas vanligt hyfs och etikett. Men men. Vill han bete sig så varsågod.

 

[Singoalla]

Jag funderar. Jag och sambon gjorde slut i höstas, jag flyttade för drygt två månader sen. Jag saknar honom massor (även om det var ett gemensamt beslut) men känner också att det ska bli skönt att slippa de dåliga sidorna av förhållandet. Men, jag kan fortfarande inte se mig själv med någon annan än honom. Är det då för tidigt att försöka dejta eller vore det tvärtom kanske bra för att komma längre från den avslutade relationen? Eller är det bara orättvist mot eventuell dejt? Tankar?

Dejta på och se hur det känns för dig Jag tycker att man är skyldig att bete sig snällt mot sina dejter, men du är inte skyldig någon att du inte ska ha några känslor för någon annan. Eller seriös agenda. En dejt är en dejt och inte mer än så.

 

[Singoalla]

Skrev nu och frågade honom vad tusan det är (han behandlar mig som luft)
Jag: Och du är sur över vad?
Han: Jag är inte sur
Jag: Avslutat wordfeud och sticker så fort jag kommer?
Han: Du har varit tydlig med vad du vill så då finns det väl ingen anledning att sitta och låtsas

Snark. Finns ju nåt som kallas vanligt hyfs och etikett. Men men. Vill han bete sig så varsågod.

Drama king..

 

[pepp]

Jag funderar. Jag och sambon gjorde slut i höstas, jag flyttade för drygt två månader sen. Jag saknar honom massor (även om det var ett gemensamt beslut) men känner också att det ska bli skönt att slippa de dåliga sidorna av förhållandet. Men, jag kan fortfarande inte se mig själv med någon annan än honom. Är det då för tidigt att försöka dejta eller vore det tvärtom kanske bra för att komma längre från den avslutade relationen? Eller är det bara orättvist mot eventuell dejt? Tankar?

Jag har forfarande, 10 månader senare svårt att se mig med någon annan (också gemensamt beslut) jag träffar karlar, men jag dejtar inte direkt.

Tänker att du kanske bara får vara ärlig med hur du tänker om du träffar nån

 

[Alexandra_W]

Undrar också.. han kom inte och satt i kontrollrummet heller som han brukar efter lunchen.
Förstår absolut inte hans problem...

Nä obegripligt. Men verkligen HANS problem!

 

[prallan]

Vi är varandras raka motsatser jag och sambon. Skapar en del konflikter men det ger mig även mycket med nån som ser så totalt annorlunda på saker än jag.

Så är jag och min man med. Vi är väldigt lika i rastlöshet och behov av egen tid/hobby, men samtidigt olika så det är alltid intressant. Jag är "trädkramare " och han jobbar med amerikanska bilar

 

[Alexandra_W]

Jag gillar lugn och ro men hatar tråkigt. För mig är lugn och ro detsamma som "inget drama" när det kommer till relationer. Jag vill inte ha bergochdalbana helt enkelt.

Men lugn och ro som i alltid sitta hemma eller inte göra något, aldrig vara oense, aldrig debattera eller argumentera - nä. Men som i inte bråka destruktivt, inte sura eller inte skapa en massa drama - absolut.

Så. Trött. På. Drama. Och bergochdalbana.

 

[ptr]

Spinner vidare här. Efter min depression hade jag ett halvår när jag gick runt i eufori. Ja, växlingsvis då. Det var en rocky road to recovery som det brukar kallas. Men det kändes som att livet hade ett rosa filter på sig. Jag blev helt upprymd och fick fjärilar i magen bara solen kikade fram eller morgonkaffet smakade extra gott. Jag ville typ brista ut i gråt av lycka bara av livet. Jag tolkar det som en motreaktion på det svarta år som varit, när ljuset började sippra in igen. Många pratar ju också om hur bra make up sex är, när man har varit förbannade på varandra och sedan försonats. Jag tänker alltid att sorg och lycka, smärta och njutning har en direkt koppling till varandra. I lördags natt var första gången jag såg frukostkillen arg, och i söndags ville vi inte slita oss ifrån varandra när jag var tvungen att gå upp ur sängen på morgonen. Sexet har aldrig varit bättre.

Är jag helt vriden i skallen som tänker att djupare dalar ger högre toppar i livet?

Varför krångla? Håll i den där karln och se vart det tar vägen.

Just detta med att ha haft olika faser i sitt psyke så det hamnar utanför den normalt accepterade fåran kan vara läge till att inte fresta omdömet med tex sprit. Alkohol må göra en mer sorglös för stunden men kan trigga både ångest och ångerkänslor samt allmän oro.
Kan vara läge att helt enkelt bestämma sig för att man inte tål det längre och dra ner på det radikalt, och går det inte så får man sluta helt, åtminstone en period. Tillvaron går inte under för det.

 

[ptr]

Jag gillar lugn och ro men hatar tråkigt. För mig är lugn och ro detsamma som "inget drama" när det kommer till relationer. Jag vill inte ha bergochdalbana helt enkelt.

Men lugn och ro som i alltid sitta hemma eller inte göra något, aldrig vara oense, aldrig debattera eller argumentera - nä. Men som i inte bråka destruktivt, inte sura eller inte skapa en massa drama - absolut.

Så. Trött. På. Drama. Och bergochdalbana.

Kan inte mer än att hålla med!
Och vill tillägga att inte behöva tassa runt och välja vad jag vill göra och tycka för att håll partnern nöjd!

 

[Singoalla]

Varför krångla? Håll i den där karln och se vart det tar vägen.

Just detta med att ha haft olika faser i sitt psyke så det hamnar utanför den normalt accepterade fåran kan vara läge till att inte fresta omdömet med tex sprit. Alkohol må göra en mer sorglös för stunden men kan trigga både ångest och ångerkänslor samt allmän oro.
Kan vara läge att helt enkelt bestämma sig för att man inte tål det längre och dra ner på det radikalt, och går det inte så får man sluta helt, åtminstone en period. Tillvaron går inte under för det.

Ja alltså, mitt inlägg som du citerade är helt frikopplat från vad jag planerar för närmsta framtid med frukostkillen. Det är allmänna spekulationer och tankar som jag benar i.

Gällande alkoholen så har jag inte några problem, varken ångest eller oro. Att jag beter mig illa med alkohol i kroppen hände för första gången nu i helgen, så jag ser ingen anledning till att dra på för stora växlar och tolka det som att jag inte tål det längre och borde sluta.

 

[monster1]

Spinner vidare här. Efter min depression hade jag ett halvår när jag gick runt i eufori. Ja, växlingsvis då. Det var en rocky road to recovery som det brukar kallas. Men det kändes som att livet hade ett rosa filter på sig. Jag blev helt upprymd och fick fjärilar i magen bara solen kikade fram eller morgonkaffet smakade extra gott. Jag ville typ brista ut i gråt av lycka bara av livet. Jag tolkar det som en motreaktion på det svarta år som varit, när ljuset började sippra in igen. Många pratar ju också om hur bra make up sex är, när man har varit förbannade på varandra och sedan försonats. Jag tänker alltid att sorg och lycka, smärta och njutning har en direkt koppling till varandra. I lördags natt var första gången jag såg frukostkillen arg, och i söndags ville vi inte slita oss ifrån varandra när jag var tvungen att gå upp ur sängen på morgonen. Sexet har aldrig varit bättre.

Är jag helt vriden i skallen som tänker att djupare dalar ger högre toppar i livet?

Min upplevelse är absolut att drama hänger ihop med passion att pendeln i känslorna ger extrem höjd och extrem lågpunkt. För mig har det enbart varit destruktivt och energikrävande. Jag tycker inte det är värt det. Det blir liksom en "bipolärrelation" maniska perioder och depressiva perioder.

 

[Alexandra_W]

Kan inte mer än att hålla med!
Och vill tillägga att inte behöva tassa runt och välja vad jag vill göra och tycka för att håll partnern nöjd!

Det var självskrivet under inget drama - så absolut. Att jag får vara jag, och den andra får vara sig själv utan att det innebär problem.

 

[Singoalla]

Min upplevelse är absolut att drama hänger ihop med passion att pendeln i känslorna ger extrem höjd och extrem lågpunkt. För mig har det enbart varit destruktivt och energikrävande. Jag tycker inte det är värt det. Det blir liksom en "bipolärrelation" maniska perioder och depressiva perioder.

Jag tänker att det kan vara intressant att hitta en bra balansgång här som funkar för än själv. Jag upplever exempelvis att M är alldeles för dramatisk för att jag ska orka med honom, medan han kanske tycker att det är en lagom drama/passion balans för honom. Jag har inget intresse av att nå djupaste avgrunden och högsta bergstoppen. Jag har ett jobb att sköta, min hälsa, mina relationer och min hund. En relation med en person som M tar upp alldeles för mycket energi för mig, och gör mig dessutom ledsen i perioder. Men skulle man dra ner volymen ett snäpp så kanske jag skulle hitta en bra balansgång mellan skavigt och passionerat.

 

[corzette]

Anledningen till att jag la dejtingskorna på hyllan va för att slippa bergådalbanan...
Men nejdå den slipper jag tydligen inte ändå... Mitt egna fel dessutom...
Jag va bara tvungen att "peta i boet"... Sitter här nu och undrar varför...
Nu är jag ju i bergådalbanan likförbannat...

Appropå självdestruktiva mönster...

 

[Alexandra_W]

Jag har varit jättebra att omedvetet söka mig till drama innan. Inneburit jag hamnat i push and pull-relationer, bergochdalbana osv.

Men plötsligt en dag var jag bara så klar med det. Och numera är det otänkbart. Jag har ett bra och harmoniskt liv som singel. Jag förgyller det gärna genom att dela det med någon - men denne någon ska då inte föra med sig drama in. Då är jag hellre utan. Jag vill livet med någon enbart ska förbättra tillvaron, inte försämra. Och på samma sätt vill jag inte att någon som skulle "trigga" mina dramatiska talanger ska behöva ha det i sin tillvaro.