M ringer, jag svarar inte. Meddelande:
- Kom igen!
- Det är verkligen svårt för dig att respektera min vilja märker jag. När jag inte vill ses över en drink, när jag inte vill prata i telefon och när jag inte vill fortsätta ses. Det är som att du inte riktigt tar mig på allvar. Tjat leder ingen vart.
- Jag skulle uppskatta att få säga adjö på ett värdigt sätt.
- Och vad jag vill är därmed oviktigt för dig?
- Absolut inte, dock svårt att tyda när du sa att det var okej att komma förbi igår.
- Jag har sagt länge att jag inte vet vad jag vill. Vilket jag inte visste igår heller, men jag gav dig en chans och du tog den inte. Så nu vet jag. Det är inte svårare än så. Det är inga hard feelings från mitt håll. Det är bara så jag vill ha det och jag önskar att du kunde respektera det. Men det är viktigare för dig att få igenom vad du själv vill, på bekostnad av vad jag vill. Det visade du både igår och idag.
- Jag är hemskt ledsen om du känner så och ber om ursäkt om jag betett mig illa.
- Det är lugnt.
- Jag har känt något väldigt fint med dig.
- Jag med, men det räcker inte alltid tråkigt nog.
- Ja, men det var därför jag ville ses.
- Jag förstod det. Men du är det som det är.
- Ja, men jag vill inte att det ska vara så.
- Så är det ibland. Man kan inte alltid få som man vill.
- Så är det verkligen.
Paus
Han igen:
- Jag vill bara träffa dig och tacka för allt. Kan jag svänga förbi ditt jobb senare så kan vi ta en kaffe?