Dejtingtråden 36

[Mia_R]

Och så blir "dom" bittra över varför dom aldrig får en dejt och kan inte alls förstå varför

Visst är det härligt med alla bittra karlar, jag blir sååå sugen på att skriva till någon arg och bitter typ.

 

[lingonben]

Jag förstår mej inte riktigt på det beteendet, lite som att de är de som har rätten att välja men ingen annan

Verkligen. En jag skrev med ville se bikinibilder på mig nästan omgående när vi fått kontakt. "Beror på. Har du några bilder av dig själv i badbyxor?" verkade inte vara ett svar han uppskattade. Åtminstone fick jag inga badbyxbilder

 

[caballus]

Jag förstår mej inte riktigt på det beteendet, lite som att de är de som har rätten att välja men ingen annan

Alltså, dejtingapparna är lite som att handla på Wish… man tror man vet vad man klickar hem men… det kommer alltid en twist

 

[Yeah but]

Jag älskar er och jag ber om ursäkt på förhand. Hittade inget bra sätt att välja citat så nu blir det hela deltråden, och så skriver jag svaret om mig och nästan-grannen separat, i nästa inlägg.

För en månad sedan när jag precis hade skaffat HP gjorde jag en sökning. En kille jag hittade hade skrivit ut att han bodde i min förort. Dessutom snusade han, som jag, och var lite snygg på bilderna. "Good enough".

Skrev till honom och vi chattade ganska mycket i några dagar men sen rann det ut i sanden p.g.a. att båda jobbade en massa. Han fortsatte vara upptagen när det lättade för mig, och blev dessutom rätt trist och verkade oengagerad. Synd med en nästan-granne tänkte jag, men släppte det.

Sen, när jag var lite nere över supersöta killen jag råkade chatta alldeles för mycket/länge med innan det rann ut i sanden, så tänkte jag att jag i alla fall kunde barmhärtighetsuppfostra nästan-grannen lite och berätta varför jag hade tappat intresset. (T.ex. "Om jag frågar ifall vi ska ses en viss dag och du inte kan så blir det roligare att ta ett nej som inte bara inkluderar varför det inte går utan också 'Det hade varit kul' och/eller 'Här är en tid som hade kunnat fungera'." ) Det uppskattade han faktiskt.

Igår eftermiddag hörde han plötsligt av sig och undrade om jag var ledig på kvällen. Det var jag, så vi träffades på vad som nu är min lokala favoritlokal för dejter. Det var SÅ trevligt. Han var snyggare än på sina bilder och mycket trevligare än i skrift.

Sen började han hålla mig i handen och massera mina underarmar, vilket fick mig att nästan börja gråta för att jag insåg hur svältfödd jag har varit på fysisk kontakt. Dels som singel men också under den sista tiden i mitt förra förhållande. Superhånglade i slutet av kvällen och var överens om att vi glatt hade kunnat göra mer men vill ta det lugnt.

Nu har jag också varit extremt tydlig med att jag inte vill bli exklusiv eller nödvändigtvis ens träffas särskilt ofta i starten, så får jag se om det fastnar bättre än det har gjort med de två tidigare dejterna.

Eller så kanske vi träffas två kvällar i rad för att jag har tråkigt, är totalt inkonsekvent och saknar självdisciplin? Måste duscha och sminka mig.

Repeat-dejten med nästan-grannen var också bra. Kortare för att båda jobbar idag.

Jag skämtade mest om självdisciplin igår men det kan bli en utmaning på riktigt, för jag är väldigt påverkad av geografisk närhet och enkelhet. Han bor jättenära. Och han är intresserad. Det vore superlätt att snabbt låta det här eskalera till ett förhållande, eller i alla fall börja blanda in sex, men det vore inte rättvist mot varken honom eller mig.

Han är trevlig och ser bra ut men det finns det också andra som är/gör. Jag borde utsätta mig för lite fler sådana. Också.

För att du inte är intresserad egentligen, eller varför skulle det vara orättvist?

Jag är absolut intresserad! Lite. Inte tillräckligt för att veta vad jag tycker på riktigt eller hur stor potential vi har för framtiden, och jag vet inte hur mycket som beror på att det är nytt och spännande.

Okej då förstår jag inte alls varför du funderar på om det skulle vara orättvist.

Vet inte hur många gånger ni setts men de kan va svårt att veta efter ett par gånger tänker jag?

Orättvist att ligga för tidigt och/eller att hoppa in i ett förhållande?

Ja alltså jag kan ju förstå att du inte vill rusa in i ett förhållande men jag förstår inte varför det skulle vara just orättvist.

Jag tänker att man gillar en person för den personens skull. Inte i förhållande till någon annan/något annat? Om man jämför med hela internätet blir man ju aldrig någonsin nöjd . Det finns ju alltid någon snyggare/bättre där ute.
Varför skulle det vara orättvist? I ett tidigt skede kan man ju omöjligt veta hur det kommer att kännas franöver och om man vill gå vidare. Risken att behöva avsluta finns alltid. Oavsett geografisk närhet.
Tror du inte att du känner om du inte vill fortsätta? Lita på dig själv.
Eller har jag missuppfattat hur du menar?

 

[Yeah but]

Bakgrundsinformation som bara delvis har framgått i tråden/på forumet, och då aldrig samlat allt på ett ställe: Senast jag dejtade var snart ett decennium sedan. Sen gifte jag mig, relationen dog långsamt tråkdöden och när ingen var nöjd längre så var min partners förslag på lösning skilsmässa. Eller det var inte så mycket ett förslag. Han hade visst redan funderat på alternativ som t.ex. terapi, hoppat över att diskutera det med mig och bestämt sig. Det hade kunnat vara betydligt värre - ingen var oschysst egentligen - men det krossade min bild av vem jag var och hur resten av livet skulle se ut. Jag saknar inte alls mitt ex som person men jag är inte 100% över att livet vändes upp och ned.

En av sakerna jag gillade mest med att vara gift var att aldrig någonsin mer behöva dejta. “Oops.” Jag hatar det. Jag hatar att behöva välja bort folk som, liksom jag, vill träffa rätt person att behålla länge. Jag hatar att bli bortvald av personer som jag är intresserad av. Ju mer tid, tankekraft och känslor jag har lagt på någon, desto värre är det när det inte blir något. När jag nu äntligen har gett mig in på området så är mitt viktigaste mål att försöka undvika att ha sönder mig själv eller någon annan om det går att undvika. T.ex. genom att ta det långsamt så att jag hinner tänka och känna efter, och vara tydlig med den planen.

Jag är väldigt obekväm med min kropp just nu. Jobbar på det, både på att få den närmare hur den brukade vara och på min inställning till hur den ser ut, men det kommer inte att vara “ingenting” att klä av mig tillsammans med någon annan.

Jag brukade ha sex tidigt och utan krav på förhållande, förut. Det fungerade alltid mer eller mindre dåligt, vilket jag till slut listade ut berodde på en kombination av att det ibland berodde mer på bekräftelsebehov än att jag faktiskt hade lust, och på oxytocinförgiftning. “Få mig att komma så blir jag besatt av dig”, typ. Nu efter flera år av ensamhet är dagsformen tydligen sådan att jag nästan börjar gråta av att rätt (fel?) person masserar mina underarmar. Blotta tanken på typ “A men Netflix o chill eller? ” framstår som bisarr under omständigheterna. Jag vill inte testa runt och använda det som en del i utvärderingsprocessen, för det stör den rationella delen av utvärderingen.

Tänker inte hänga ut nästan-grannen men hans senaste förhållanden har inte slutat jättebra, så jag vill vara försiktig med honom också. Jag kan inte vara säker men just nu är mitt intryck att han är (ännu) mer intresserad av mig än jag är av honom. Jag ser också en jätterisk att våra personligheter och att vi bor så nära varandra gör att vi har en snabbspolad gräddfil in i en kopia av tidigare ihjältråkade relationer, så jag är inte alls redo att fastställa att han är allra bäst för mig.

Okej, så tack för ert tålamod. Nu ska jag börja besvara några konkreta frågor, som jag tar mig friheten att sammanfatta/omformulera lite. Protestera gärna om jag har missförstått!

@monster1 Varför skulle det vara orättvist mot mig och/eller nästan-grannen att ligga lite?
För tydlighets skull menar jag inte “orättvist” som att någon får mer, någon annan får mindre. Jag menar att vi inte skulle få en rättvis chans att gå oskadda ur situationen. Inget av det jag vet talar för att jag skulle hantera det särskilt väl. I “bästa” fall blir båda superkära men det vore jäkligt förhastat. Mer troligt blir det ojämnt fördelat och sen blir någon onödigt ledsen.

@Nepenthe Kan vara svårt att veta redan nu hur intresserad jag är?
Ja, precis. Nu har vi setts två gånger. I totalt 9-10 timmar förvisso, men jag känner ju inte honom. Gillar honom i största allmänhet men ser också stora risker att han är lik (mig och) tidigare partners som jag (också har gillat men) har hamnat i TV-sofftristess med.

@Tualma 1: Bör inte varje person utvärderas för sig själv, snarare än jämföras med alla nätsinglar? Det finns alltid någon snyggare/bättre.
Nej, i mitt fall tycker jag att det är rimligt att jämföra brett. Jag bor i ett storstadsområde och det finns fler personer att välja mellan än jag någonsin kommer att hinna träffa. Jag kommer att tänka på en bitter deltidspappa som skrev till mig när jag hade tackat nej p.g.a. hans barn att “Ni förstår ju ingenting, det är inte så man blir kär. Det handlar om kemi!” och det gör det så klart, bland annat, men när valmöjligheterna är praktiskt taget oändliga så är det helt rimligt att börja med en mer rationell sållning.

Jag hinner inte testa kemi med en bråkdel av alla som hade velat. Bättre att göra en sållning utifrån viktiga dealbreakers, tycker jag då, inte t.ex. ögonfärg men sådant som påverkar sannolikheten att det kommer att fungera långsiktigt. Till slut är min läggning sådan att “there can be only one”, vilket gör att jag är väldigt motiverad att se till att den personen är riktigt bra, för mig. Allra allra bäst blir så klart omöjligt, och ganska snabbt blir egenvärdet av att behålla någon man redan lärt känna så högt att jag inte är intresserad av “uppgradering”.

@Tualma 2: Risken att behöva avsluta finns alltid [så den bör man inte ta så allvarligt på].
Ja, risken att behöva avsluta finns alltid. Men även om den inte går att eliminera så är jag övertygad om att den går att sänka, och att det går att minska jobbigheten i det hypotetiska avslutet genom att inte kasta sig hals över huvud in i något. Man begränsar sin känslomässiga investering tills man börjar känna hur mycket marken sviktar, eller inte, typ.

 

[Diabetikern]

Hade lunchdejt med D i fredags som var jättetrevlig. Lättpratad och går att prata med om allt mellan himmel och jord. Vi beslutade att träffas i söndags.
Han kom ut till mig vi tog en promenad med hundarna, fixade mat och kikade på en film.
Kändes lugnt tryggt. Han hittade en aktivitet (stå-up komik) i närheten som han bokade för oss.
Imorgon kommer han förbi och fixar med mat.
Jag vet inte vad jag känner. Jag är sjukt obekväm med att ha cvk:n vid halsen och slangen på magen. Han verkar inte bry sig det minsta.
Jag gillar att umgås med honom men vet inte riktigt om gnistan finns där.
Tänker att vi får dejta och se.
Lagt ner alla dejtingappar mm och hade arkiverat att någonsin träffa någon iom dialysen.
Är jag intresserad eller bara smickrad över att någon vill ha skadat gods liksom

 

[lil-sis]

Hade lunchdejt med D i fredags som var jättetrevlig. Lättpratad och går att prata med om allt mellan himmel och jord. Vi beslutade att träffas i söndags.
Han kom ut till mig vi tog en promenad med hundarna, fixade mat och kikade på en film.
Kändes lugnt tryggt. Han hittade en aktivitet (stå-up komik) i närheten som han bokade för oss.
Imorgon kommer han förbi och fixar med mat.
Jag vet inte vad jag känner. Jag är sjukt obekväm med att ha cvk:n vid halsen och slangen på magen. Han verkar inte bry sig det minsta.
Jag gillar att umgås med honom men vet inte riktigt om gnistan finns där.
Tänker att vi får dejta och se.
Lagt ner alla dejtingappar mm och hade arkiverat att någonsin träffa någon iom dialysen.
Är jag intresserad eller bara smickrad över att någon vill ha skadat gods liksom

Självkänslan är en svår grej.

 

[Nepenthe]

Bakgrundsinformation som bara delvis har framgått i tråden/på forumet, och då aldrig samlat allt på ett ställe: Senast jag dejtade var snart ett decennium sedan. Sen gifte jag mig, relationen dog långsamt tråkdöden och när ingen var nöjd längre så var min partners förslag på lösning skilsmässa. Eller det var inte så mycket ett förslag. Han hade visst redan funderat på alternativ som t.ex. terapi, hoppat över att diskutera det med mig och bestämt sig. Det hade kunnat vara betydligt värre - ingen var oschysst egentligen - men det krossade min bild av vem jag var och hur resten av livet skulle se ut. Jag saknar inte alls mitt ex som person men jag är inte 100% över att livet vändes upp och ned.

En av sakerna jag gillade mest med att vara gift var att aldrig någonsin mer behöva dejta. “Oops.” Jag hatar det. Jag hatar att behöva välja bort folk som, liksom jag, vill träffa rätt person att behålla länge. Jag hatar att bli bortvald av personer som jag är intresserad av. Ju mer tid, tankekraft och känslor jag har lagt på någon, desto värre är det när det inte blir något. När jag nu äntligen har gett mig in på området så är mitt viktigaste mål att försöka undvika att ha sönder mig själv eller någon annan om det går att undvika. T.ex. genom att ta det långsamt så att jag hinner tänka och känna efter, och vara tydlig med den planen.

Jag är väldigt obekväm med min kropp just nu. Jobbar på det, både på att få den närmare hur den brukade vara och på min inställning till hur den ser ut, men det kommer inte att vara “ingenting” att klä av mig tillsammans med någon annan.

Jag brukade ha sex tidigt och utan krav på förhållande, förut. Det fungerade alltid mer eller mindre dåligt, vilket jag till slut listade ut berodde på en kombination av att det ibland berodde mer på bekräftelsebehov än att jag faktiskt hade lust, och på oxytocinförgiftning. “Få mig att komma så blir jag besatt av dig”, typ. Nu efter flera år av ensamhet är dagsformen tydligen sådan att jag nästan börjar gråta av att rätt (fel?) person masserar mina underarmar. Blotta tanken på typ “A men Netflix o chill eller? ” framstår som bisarr under omständigheterna. Jag vill inte testa runt och använda det som en del i utvärderingsprocessen, för det stör den rationella delen av utvärderingen.

Tänker inte hänga ut nästan-grannen men hans senaste förhållanden har inte slutat jättebra, så jag vill vara försiktig med honom också. Jag kan inte vara säker men just nu är mitt intryck att han är (ännu) mer intresserad av mig än jag är av honom. Jag ser också en jätterisk att våra personligheter och att vi bor så nära varandra gör att vi har en snabbspolad gräddfil in i en kopia av tidigare ihjältråkade relationer, så jag är inte alls redo att fastställa att han är allra bäst för mig.

Okej, så tack för ert tålamod. Nu ska jag börja besvara några konkreta frågor, som jag tar mig friheten att sammanfatta/omformulera lite. Protestera gärna om jag har missförstått!

@monster1 Varför skulle det vara orättvist mot mig och/eller nästan-grannen att ligga lite?
För tydlighets skull menar jag inte “orättvist” som att någon får mer, någon annan får mindre. Jag menar att vi inte skulle få en rättvis chans att gå oskadda ur situationen. Inget av det jag vet talar för att jag skulle hantera det särskilt väl. I “bästa” fall blir båda superkära men det vore jäkligt förhastat. Mer troligt blir det ojämnt fördelat och sen blir någon onödigt ledsen.

@Nepenthe Kan vara svårt att veta redan nu hur intresserad jag är?
Ja, precis. Nu har vi setts två gånger. I totalt 9-10 timmar förvisso, men jag känner ju inte honom. Gillar honom i största allmänhet men ser också stora risker att han är lik (mig och) tidigare partners som jag (också har gillat men) har hamnat i TV-sofftristess med.

@Tualma 1: Bör inte varje person utvärderas för sig själv, snarare än jämföras med alla nätsinglar? Det finns alltid någon snyggare/bättre.
Nej, i mitt fall tycker jag att det är rimligt att jämföra brett. Jag bor i ett storstadsområde och det finns fler personer att välja mellan än jag någonsin kommer att hinna träffa. Jag kommer att tänka på en bitter deltidspappa som skrev till mig när jag hade tackat nej p.g.a. hans barn att “Ni förstår ju ingenting, det är inte så man blir kär. Det handlar om kemi!” och det gör det så klart, bland annat, men när valmöjligheterna är praktiskt taget oändliga så är det helt rimligt att börja med en mer rationell sållning.

Jag hinner inte testa kemi med en bråkdel av alla som hade velat. Bättre att göra en sållning utifrån viktiga dealbreakers, tycker jag då, inte t.ex. ögonfärg men sådant som påverkar sannolikheten att det kommer att fungera långsiktigt. Till slut är min läggning sådan att “there can be only one”, vilket gör att jag är väldigt motiverad att se till att den personen är riktigt bra, för mig. Allra allra bäst blir så klart omöjligt, och ganska snabbt blir egenvärdet av att behålla någon man redan lärt känna så högt att jag inte är intresserad av “uppgradering”.

@Tualma 2: Risken att behöva avsluta finns alltid [så den bör man inte ta så allvarligt på].
Ja, risken att behöva avsluta finns alltid. Men även om den inte går att eliminera så är jag övertygad om att den går att sänka, och att det går att minska jobbigheten i det hypotetiska avslutet genom att inte kasta sig hals över huvud in i något. Man begränsar sin känslomässiga investering tills man börjar känna hur mycket marken sviktar, eller inte, typ.

Min första tanke när jag läser är att det känns som du överanalyserar endel?
Du kanske skulle må bättre av att vara mer i nuet och inte tänka flera steg framåt?

Iom självbild är min också skev just nu pga vikt, men jag tänker omde vill ses igen efter 1-2 dejter så är det ingen big deal för dem?

Man vet ju inte om en människa kommer göra samma misstag i en ny relation som i förra?
Mitt förra förhållande var inte alls bra och jag känner inte igen mig alls hur jag har betett mig där. Jag hoppas inte folk dömmer mig för det, vad jag gjorde och att jag skulle "skylla mig själv". Ingen annan än en själv kan ju veta hur det är att vara i just den situationen.

Fokusera på att ha kul, träffa de du har roligt med. Ligg med dem du känner attraktion till. Krama de du vill krama liksom

 

[inverterad]

@Yeah but jag känner igen mig i dina reflektioner och din självanalys, men jag tänker att du kan vara lite bussig mot dig själv. Det är inte lätt att veta vad en vill och vad en inte vill sådär på en gång, men du behöver inte ta ansvar för något annat än hur du själv mår, och du har rätt att bara ha det kul och göra det som känns bra medan du känner dig fram i dejtingdjungeln.

 

[cewe]

Om du tycker jag är otrevlig (får man tydligen bara vara om man inte samtidigt är rund)
Varför då en skriva?

 

[cirkus]

Om du tycker jag är otrevlig (får man tydligen bara vara om man inte samtidigt är rund)
Varför då en skriva?

Visa bifogad fil 131448

Idioterna är bra på att sortera ut sig.

 

[Trott]

@Yeah but kag tycker du resonerar klokt
Jag har inte gjort riktigt samma resa, men känner igen mig på det där med bekräftelsebehovet och "få mig att komma så blir jag besatt av dig" jag har ju på "äldre dar" insett att jag i mina ungdomsår haft ett självskadebeteende med sex, där det kanske inte var så viktigt med vem jag låg med utan mer "nån vill ha mig, klart jag vill då också". Det gör att det blir svårt att "släppa loss" nu, och välmenande råd som att ligg med vem du vill, funderar inte så mycket på det så länge det känns bra blir att skava, för jag vet att det inte funkar, jag kommer hamna tillbaka i samma destruktiva spiral när det är kul ett par tre gånger sen är jag less på den personen, och det är inte schysst mot mig, min kropp eller den andra personen och jag vet med mig nu i efterhand att jag blir som besatt/beter mig som jag är kär nästan när jag träffar någon som jag har sådär riktigt jäkla bra sex, och jag orkar inte, för det får mig inte att må bra i längden.

 

[Yeah but]

Min första tanke när jag läser är att det känns som du överanalyserar endel?
Du kanske skulle må bättre av att vara mer i nuet och inte tänka flera steg framåt?

Iom självbild är min också skev just nu pga vikt, men jag tänker omde vill ses igen efter 1-2 dejter så är det ingen big deal för dem?

Man vet ju inte om en människa kommer göra samma misstag i en ny relation som i förra?
Mitt förra förhållande var inte alls bra och jag känner inte igen mig alls hur jag har betett mig där. Jag hoppas inte folk dömmer mig för det, vad jag gjorde och att jag skulle "skylla mig själv". Ingen annan än en själv kan ju veta hur det är att vara i just den situationen.

Fokusera på att ha kul, träffa de du har roligt med. Ligg med dem du känner attraktion till. Krama de du vill krama liksom

Jag uppskattar verkligen ditt engagemang, men jag måste erkänna att jag inte kommer att ta till mig något av det du säger.

Är helt medveten om att jag analyserar, men accepterar inte "över-" som prefix. Min bild är att jag har tänkt igenom vad som brukar fungera för mig, respektive lär fungera den här gången, och så justerar jag mina tidigare strategier utifrån det. Att tänka är liksom det jag gör, även på jobbet där jag håller på med statistik och rådgivning baserat på den.

Det som blir annorlunda den här gången jämfört med tidigare är att jag försöker minska mängden "tänk om"-varv efter att jag har gjort något genom att på riktigt kunna säga att jag fattade det bästa möjliga beslutet baserat på den information jag hade vid tillfället.

Jag förutsätter inte att någon jag träffar kommer att upprepa sina egna historiska mönster, men jag utgår ifrån att jag själv lätt kan göra det om jag oreflekterande börjar träffa någon som är väldigt lika mina ex.

Ligga med någon kommer jag att göra när jag vill det både i stunden och när jag väger in hur det sannolikt kommer att påverka mig, d.v.s. ganska mycket.

@Yeah but jag känner igen mig i dina reflektioner och din självanalys, men jag tänker att du kan vara lite bussig mot dig själv. Det är inte lätt att veta vad en vill och vad en inte vill sådär på en gång, men du behöver inte ta ansvar för något annat än hur du själv mår, och du har rätt att bara ha det kul och göra det som känns bra medan du känner dig fram i dejtingdjungeln.

Ja, fair enough. Jag känner inte att jag behöver ta ansvar för andras känslor. Däremot vill jag gärna det i den mån det är möjligt baserat på att inte ge falska förhoppningar.

 

[Yeah but]

Känner också att jag vill lägga in en formulering som jag använde med dejt nr 2, den supersnygge:
Jag förklarar gärna mina preferenser om det är så att du är intresserad. Jag tänker inte försvara dem, för det behöver jag inte.

(Nu har vi bestämt att vi inte ska ses igen.)

 

[monster1]

@monster1 Varför skulle det vara orättvist mot mig och/eller nästan-grannen att ligga lite?
För tydlighets skull menar jag inte “orättvist” som att någon får mer, någon annan får mindre. Jag menar att vi inte skulle få en rättvis chans att gå oskadda ur situationen.

Jag tror inte det är möjligt att dejta i hopp om att träffa någon man verkligen tycker om och ändå gå "oskadd" ur processen. Jag tror man får acceptera att risken är stor att man blir sårad och sårar andra i processen. Det går liksom inte att rationalisera processen så att ingen blir sårad. Det skulle ju betyda att man aldrig låter sig känna något förrän man vet att personen är den man vill ha en längre relation med, men utan att känna kan man ju inte veta om det är en person man vill ha en längre relation med. Så det blir ett moment 22.

Med det sagt så kan jag förstå att du vill vänta med sex eller inte springa in i något eftersom risken är att det rör till dina känslor för mycket. Det är ju helt rimligt.

 

[Squie]

Verkligen. En jag skrev med ville se bikinibilder på mig nästan omgående när vi fått kontakt. "Beror på. Har du några bilder av dig själv i badbyxor?" verkade inte vara ett svar han uppskattade. Åtminstone fick jag inga badbyxbilder

Åh. Den är bäst!
Fick att ngn ville se mig i helkropp. Vilket jag inte är så pigg på m jag skickade min helkropp fast som skuggan av. Det blev inte så populärt det heller.

 

[cirkus]

En annan sak som slår mig är hur märkliga åldersintervall snubbar har.
64 år och söker 34-42 åringar. Så jävla oskönt. Eller söker 18-99 - de är inte singlar utan vill ha nån att ligga med på sidan av.

Jag frågar konsekvent de som redan är upptagna om de vet vad de gör med sin partner när de är otrogna? Inte som en moralens väktare utan mer som en sanningens profet. De blir så sjukt obekväma och hittills har INGEN varit öppen mot sin partner att de tänker ha en annan iom att en viktig bit (alltid samma) saknas. De tycker att ligga lite på sidan av är liksom en bra plan. Sen ska de gå hem och förklara för den de varit otrogen (NÄR det uppdagas för det gör det alltid) mot att det "betydde ingenting" jomentjena - det betyder en jävla massa för partnern...och för den stackaren den legat med --- ska den inte heller vara värd nåt.

Jag har den diskussionen med en av mina kollegor väldigt ofta. Han och frugan ligger inte men han vill men inte hon. Jag har sagt att jag kommer förakta honom för alltid och göra en voodoo om han är otrogen.

 

[95johsv]

En annan sak som slår mig är hur märkliga åldersintervall snubbar har.
64 år och söker 34-42 åringar. Så jävla oskönt. Eller söker 18-99 - de är inte singlar utan vill ha nån att ligga med på sidan av.

Jag frågar konsekvent de som redan är upptagna om de vet vad de gör med sin partner när de är otrogna? Inte som en moralens väktare utan mer som en sanningens profet. De blir så sjukt obekväma och hittills har INGEN varit öppen mot sin partner att de tänker ha en annan iom att en viktig bit (alltid samma) saknas. De tycker att ligga lite på sidan av är liksom en bra plan. Sen ska de gå hem och förklara för den de varit otrogen (NÄR det uppdagas för det gör det alltid) mot att det "betydde ingenting" jomentjena - det betyder en jävla massa för partnern...och för den stackaren den legat med --- ska den inte heller vara värd nåt.

Jag har den diskussionen med en av mina kollegor väldigt ofta. Han och frugan ligger inte men han vill men inte hon. Jag har sagt att jag kommer förakta honom för alltid och göra en voodoo om han är otrogen.

Otrohet är en lögn pga att man inte vågar ta upp ämnet. Jag har många gånger funderat på det, om vi inte hade tvåsamhet som standard, hur många hade, om de funderat på det, varit öppen för att prata om sex? Tex ett par där ena vill och inte andra, om det hade tagits upp att sex är sällan och det känns tvingat tex. Att kunna utveckla mer om varför ena inte vill och om det kan finnas alternativ? Hade vi haft fler som gått isär? Eller fler som varit nöjda?

 

[Nepenthe]

Jag uppskattar verkligen ditt engagemang, men jag måste erkänna att jag inte kommer att ta till mig något av det du säger.

Är helt medveten om att jag analyserar, men accepterar inte "över-" som prefix. Min bild är att jag har tänkt igenom vad som brukar fungera för mig, respektive lär fungera den här gången, och så justerar jag mina tidigare strategier utifrån det. Att tänka är liksom det jag gör, även på jobbet där jag håller på med statistik och rådgivning baserat på den.

Det som blir annorlunda den här gången jämfört med tidigare är att jag försöker minska mängden "tänk om"-varv efter att jag har gjort något genom att på riktigt kunna säga att jag fattade det bästa möjliga beslutet baserat på den information jag hade vid tillfället.

Jag förutsätter inte att någon jag träffar kommer att upprepa sina egna historiska mönster, men jag utgår ifrån att jag själv lätt kan göra det om jag oreflekterande börjar träffa någon som är väldigt lika mina ex.

Ligga med någon kommer jag att göra när jag vill det både i stunden och när jag väger in hur det sannolikt kommer att påverka mig, d.v.s. ganska mycket.

Jag formulerade mig nog fel om fler uppfattat det som att en ska kasta sig in i saker utan att fundera. För så menade jag inte
Vill mest klargöra det

 

[cirkus]

Otrohet är en lögn pga att man inte vågar ta upp ämnet. Jag har många gånger funderat på det, om vi inte hade tvåsamhet som standard, hur många hade, om de funderat på det, varit öppen för att prata om sex? Tex ett par där ena vill och inte andra, om det hade tagits upp att sex är sällan och det känns tvingat tex. Att kunna utveckla mer om varför ena inte vill och om det kan finnas alternativ? Hade vi haft fler som gått isär? Eller fler som varit nöjda?

Ja exakt så. Jag tror det hade funnits många fler lösningar och många hade varit nöjda
Är man överens om att det är okej att vara med andra när libidot är olika är det ju fridens, men så är det mycket sällan i allafall av de som jag får kontakt med. Tjatsex vill ju ingen ha.