Hur vågar man komma ut i dejtingvärlden igen, efter ett svårt uppbrott?
Man låter det ta sin tid, tar hand om sig själv och läker ihop tills man är redo.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hur vågar man komma ut i dejtingvärlden igen, efter ett svårt uppbrott?
Men åh, svara då!! Han alltsåHan har läst det
Ja, eller hur?! Dålig magkänsla….Men åh, svara då!! Han alltså
Tack. Jag visste inte vad jag skulle skriva. Men det kändes djupt olustigt.Sorry för att jag är en sådan tråkmåns i den här tråden men ingen annan har berört det och det känns inte ok att ditt inlägg står okommenterat.
Att lägga sig på tågspåret är inte kärlek, inte förälskelse eller ens i närheten av det acceptabla känslospektrat. Det är gravt patologiskt, utan att gå in på närmare detaljer. Om nu en vilsen tonåring råkar läsa ditt inlägg - det är inte normalt att reagera eller göra så.
Ber om ursäkt igen för att jag skriver det uppenbara men jag kunde inte utläsa något starkt avståndstagande i din text.
Nej! Inte för mycket begärt.Jag vill bli kär igen
Åh, vad jag saknar den pirriga känslan jag fick av kollegan. Såg henne knappt på jobbet förra veckan och nu är hon ledig igen. Och så har jag ju börjat se lite mer sansat på det hela efter vår fika… men jag saknar det. SÅ himla mycket!
Och att det kändes som det spirade något på dejten med H, som gick i kras.
Det kommer och går så himla mycket folk på min arbetsplats, kan inte min drömtjej bara ramla in någon dag så det ordnar upp sig?!
ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?!
AbsolutNej! Inte för mycket begärt.
En till dej och en till mej tack så mycket.
Nej alltså det var gränslöst gjort, var iofs inget tågspår utan spårvagnsspår och jag var väldigt ung och under påverkan av diverse när detta hände. Min ungdom var rätt kaosig, och jag vill verkligen inte uppmuntra till några suicidförsök men tyckte det framgick att jag inte hade några såna intentioner när jag satte mig där. Utan mer att jag var en tjurig, gränslös tonåring.Sorry för att jag är en sådan tråkmåns i den här tråden men ingen annan har berört det och det känns inte ok att ditt inlägg står okommenterat.
Att lägga sig på tågspåret är inte kärlek, inte förälskelse eller ens i närheten av det acceptabla känslospektrat. Det är gravt patologiskt, utan att gå in på närmare detaljer. Om nu en vilsen tonåring råkar läsa ditt inlägg - det är inte normalt att reagera eller göra så.
Ber om ursäkt igen för att jag skriver det uppenbara men jag kunde inte utläsa något starkt avståndstagande i din text.
För mig funkar tilliten som att den är högst personlig, ny person ny portion tillit. Det tar tid att läka inombords. Jag dejtar i hopp om att träffa npn jag verkligen gillar men jag vet också att det handlar om bekräftelse och att visa att jag duger. Inte så snyggt men tydligen behövs det för mig.Hur vågar man komma ut i dejtingvärlden igen, efter ett svårt uppbrott?
Fast sådär är det nog inte många tonåringar som är normalt funtande som tycker sorry men så är det. (Jag tillhör ju inte tråden så valde att inte svara, men jag tror många reagerade). Det är/var ett sjukt beteende och vi har en annan tråd där en sjuk karl tror han kan få någon att stanna med diverse hot. Det finns inget romantiskt i ett sådant beteende alls, oavsett vilket stjärntecken man är, det hoppas jag du inser?Nej alltså det var gränslöst gjort, var iofs inget tågspår utan spårvagnsspår och jag var väldigt ung och under påverkan av diverse när detta hände. Min ungdom var rätt kaosig, och jag vill verkligen inte uppmuntra till några suicidförsök men tyckte det framgick att jag inte hade några såna intentioner när jag satte mig där. Utan mer att jag var en tjurig, gränslös tonåring.
Jag var väl inte normalt funtad då? Eller liksom vad vill ni att jag ska säga? Detta är nästan 20 år sedan, jag var minderårig, hög på benzo och alkoholpåverkad. Men jag har ingen personlighetsstörning, hur gärna ni än vill få det till det. Jag var en väldigt vilsen och olycklig tonåring, that’s it.Fast sådär är det nog inte många tonåringar som är normalt funtande som tycker sorry men så är det. (Jag tillhör ju inte tråden så valde att inte svara, men jag tror många reagerade). Det är/var ett sjukt beteende och vi har en annan tråd där en sjuk karl tror han kan få någon att stanna med diverse hot. Det finns inget romantiskt i ett sådant beteende alls, oavsett vilket stjärntecken man är, det hoppas jag du inser?
Ok, känns lite märkligt att sitta och skryta om det för att man är en romantisk oxe, med orden att det var kul att bete sig så och those where the days och emojis att man fick följa med hem igen efter att ha lagt sig på tågspåret 20 år senare, det är inget jag skulle skryta om kan jag säga men vi tänker säkert olika och jag släpper det nu. Olustigt kändes det i alla fall.Jag var väl inte normalt funtad då? Eller liksom vad vill ni att jag ska säga? Detta är nästan 20 år sedan, jag var minderårig, hög på benzo och alkoholpåverkad. Men jag har ingen personlighetsstörning, hur gärna ni än vill få det till det. Jag var en väldigt vilsen och olycklig tonåring, that’s it.
Ja det var kanske dumt att skriva här, fel forum helt enkelt. Om det är till någon tröst är jag 100% säker på att personen som lät mig följa med tog exakt 0% skada av upplevelsen, han var en ännu mera slipad dramaqueen tro det eller ej.Ok, känns lite märkligt att sitta och skryta om det för att man är en romantisk oxe, med orden att det var kul att bete sig så och those where the days och emojis att man fick följa med hem igen efter att ha lagt sig på tågspåret 20 år senare, det är inget jag skulle skryta om kan jag säga men vi tänker säkert olika och jag släpper det nu. Olustigt kändes det i alla fall.
För mig funkar tilliten som att den är högst personlig, ny person ny portion tillit. Det tar tid att läka inombords. Jag dejtar i hopp om att träffa npn jag verkligen gillar men jag vet också att det handlar om bekräftelse och att visa att jag duger. Inte så snyggt men tydligen behövs det för mig.
tycker det är så intressant det här med dejting. Min vän säger att det finns en gyllene regel att man hör av sig tidigast tre dagar efter dejten. Och ni säger att man kan höra av sig direkt. Inte så konstigt att det är svårt att dejta
Jag vet inte? Det är inte min åsikt. Jag vill ha besked direktVarför skulle man vänta tre dagar?
Ingen av de jag dejtat (förutom där det var uppenbart nej direkt så att säga) har väntat tre dagar. Snarare tre sekunder (och jag har svarat).
Jag tror din vän har sett för många amerikanska rom-coms.tycker det är så intressant det här med dejting. Min vän säger att det finns en gyllene regel att man hör av sig tidigast tre dagar efter dejten. Och ni säger att man kan höra av sig direkt. Inte så konstigt att det är svårt att dejta
tycker det är så intressant det här med dejting. Min vän säger att det finns en gyllene regel att man hör av sig tidigast tre dagar efter dejten. Och ni säger att man kan höra av sig direkt. Inte så konstigt att det är svårt att dejta