Dejtingtråden 33

[hopphast]

Varför blir vissa människor liksom förbytta efter en tid? Är det för att jakten är över och de fick vad de ville ha?

Grävarn har gått från typ 50 snappar om dagen till i bästa fall en. Jag frågade och han kom med någon lam ursäkt jag inte kunde tro på. Dessutom har han tagit bort matchningen på Tinder.

Jag ska snart ha mens så jag är extra känslig med hormonellt betingad ångest, så det räcker typ med min egen skit just nu. Till råga på allt hörde stridspiloten av sig och det slutade med att han blev sur på mig för att jag påpekade att han var dålig på att svara.

Jag tror vissa killar fastnar i jakten eller bekräftelsen. När de fått det lägger de ner.

Har skrivit med en jätte trevlig kille i flera veckor, vi Bokade dejt i lördags, killen hör av sig dagen innan och behöver jobba och hinner inte. Vi bokar om till söndag. Samma sak kille måste jobba och vi ska ses i veckan istället. Vi skulle höras om dag. Fick precis svar att han har väldigt mycket att göra både i veckan och helgen och har svårt att få till tiden just nu

Suck är det bara att lägga ner eller?

 

[_Taggis_]

Suck är det bara att lägga ner eller?

Den där hade jag då verkligen lagt ner, eller åtminstone lagt hela bollen i hans knä. Orka jaga liksom...

 

[Bison]

Jag tror vissa killar fastnar i jakten eller bekräftelsen. När de fått det lägger de ner.

Har skrivit med en jätte trevlig kille i flera veckor, vi Bokade dejt i lördags, killen hör av sig dagen innan och behöver jobba och hinner inte. Vi bokar om till söndag. Samma sak kille måste jobba och vi ska ses i veckan istället. Vi skulle höras om dag. Fick precis svar att han har väldigt mycket att göra både i veckan och helgen och har svårt att få till tiden just nu

Suck är det bara att lägga ner eller?

Hade lagt ner.
Ställer någon in så ghostar jag personen

 

[Flixon]

Har fått ganska många stunder tillsammans med Honom de senaste veckorna, och kommer kunna ses även kommande veckor. Så himla mysigt att få umgås och inte bara sakna... Det fortsätter att kännas väldigt, väldigt bra och vi kan prata om allt, både lätt och tungt.
En ganska ny känsla för mig är att jag kan berätta precis hur jag känner, utan att behöva vara rädd för att han inte kan hantera det. För han både kan och vill. Jag har varit så himla van vid att skydda den andres känslor, alternativt att mina känslor inte riktigt räknats för att de varit "fel", så att slippa det är så skönt.

Och jag har fått erkänna för mig själv att jag är så jävla dunderkär så det finns inte han är rätt på så många sätt, och vi har så jäkla kul ihop. Och så skadar det verkligen inte att vi är oerhört kompatibla i sängen

 

[Ramona]

Hade lagt ner.
Ställer någon in så ghostar jag personen

Fast jag kan bli inringd på jobb ibland när det krisar på mitt jobb. En natt för mig på övertid är värd 4400:- så för mig är det ett ganska enkelt val att hellre ta en extranatt än att gå på dejt med någon jag aldrig träffat. Degen ska ju in.

Att jag tackar ja till jobb innebär inte att jag inte är intresserad, eller att jag förtjänar att bli ghostad, det innebär bara att jag just nu prioriterar min ekonomi.

 

[Bison]

Fast jag kan bli inringd på jobb ibland när det krisar på mitt jobb. En natt för mig på övertid är värd 4400:- så för mig är det ett ganska enkelt val att hellre ta en extranatt än att gå på dejt med någon jag aldrig träffat. Degen ska ju in.

Att jag tackar ja till jobb innebär inte att jag inte är intresserad, eller att jag förtjänar att bli ghostad, det innebär bara att jag just nu prioriterar min ekonomi.

Absolut, jag har jobbat på tåg med mängder av ändrade scheman osv.
Men med någon jag inte träffat så innan så bryr jag mig inte så hårt.
Är det någon jag träffat ett tag så är det något annat.
Men att börja med att att bli dissad, oavsett anledning går bort.

 

[Kiwifrukt]

Jag tror vissa killar fastnar i jakten eller bekräftelsen. När de fått det lägger de ner.

Har skrivit med en jätte trevlig kille i flera veckor, vi Bokade dejt i lördags, killen hör av sig dagen innan och behöver jobba och hinner inte. Vi bokar om till söndag. Samma sak kille måste jobba och vi ska ses i veckan istället. Vi skulle höras om dag. Fick precis svar att han har väldigt mycket att göra både i veckan och helgen och har svårt att få till tiden just nu

Suck är det bara att lägga ner eller?

Jag har varit med om något liknande, minus själva grejen om att jobbet var anledningen. Visade sig att han hade träffat en annan tjej som det snabbt blev seriöst med, man han var inte så rakryggad att han kunde säga det till mig utan hittade på tusen olika mer eller mindre dåliga ursäkter för varför vi inte kunde ses just då (han sa heller inte vi kan inte ses alls), och lät mig som final få veta om hans nya förhållande via en allmän uppdatering på Facebook.

Detta var alltså en kille som jag träffat i verkliga livet genom en helt annan icke dejtrelaterad aktivitet och som jag fortfarande var tvungen att träffa och prata med flera gånger i veckan i ytterligare två år, vilket han också var väldigt väl medveten om. Han var självklart den som hade varit mest på om att vi skulle träffas på ett dejtrelaterat sätt innan den andra tjejen kom in i bilden.

Efter det skulle jag inte slösa mer tid på någon som hela tiden kommer med bortförklaringar till att inte ses. Men läget är ju lite ett annat om man redan träffats ett par gånger, känt att något klickat och det personen säger ändå låter trovärdigt (vissa jobb kan ju vara sådär, absolut), men då hade jag låtit bollen ligga hos honom och så får han ta initiativ.

 

[hopphast]

Jag har varit med om något liknande, minus själva grejen om att jobbet var anledningen. Visade sig att han hade träffat en annan tjej som det snabbt blev seriöst med, man han var inte så rakryggad att han kunde säga det till mig utan hittade på tusen olika mer eller mindre dåliga ursäkter för varför vi inte kunde ses just då (han sa heller inte vi kan inte ses alls), och lät mig som final få veta om hans nya förhållande via en allmän uppdatering på Facebook.

Detta var alltså en kille som jag träffat i verkliga livet genom en helt annan icke dejtrelaterad aktivitet och som jag fortfarande var tvungen att träffa och prata med flera gånger i veckan i ytterligare två år, vilket han också var väldigt väl medveten om. Han var självklart den som hade varit mest på om att vi skulle träffas på ett dejtrelaterat sätt innan den andra tjejen kom in i bilden.

Efter det skulle jag inte slösa mer tid på någon som hela tiden kommer med bortförklaringar till att inte ses. Men läget är ju lite ett annat om man redan träffats ett par gånger, känt att något klickat och det personen säger ändå låter trovärdigt (vissa jobb kan ju vara sådär, absolut), men då hade jag låtit bollen ligga hos honom och så får han ta initiativ.

fy vad dåligt gjort

La över hela bollen i hans knä som någon skrev här innan. Fick då svar att han nyligen slutat dejta någon och att vi började skriva väldigt tajt inpå. Så osäker på om han inte ville ses pga det eller att han hade mycket att göra eller både och. Han föreslog också att vi skulle ses i en stad som ligger mittemellan oss. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ge det en chans eller lägga ner

 

[_Taggis_]

La över hela bollen i hans knä som någon skrev här innan. Fick då svar att han nyligen slutat dejta någon och att vi började skriva väldigt tajt inpå.

Och det var inget han visste innan? Nä jag hade inte orkat slösa min tid.

 

[Modest]

fy vad dåligt gjort

La över hela bollen i hans knä som någon skrev här innan. Fick då svar att han nyligen slutat dejta någon och att vi började skriva väldigt tajt inpå. Så osäker på om han inte ville ses pga det eller att han hade mycket att göra eller både och. Han föreslog också att vi skulle ses i en stad som ligger mittemellan oss. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ge det en chans eller lägga ner

Låter ovärt att lägga tid på. Iaf om du önskar dejta folk som har sin shit together.

 

[Kiwifrukt]

fy vad dåligt gjort

La över hela bollen i hans knä som någon skrev här innan. Fick då svar att han nyligen slutat dejta någon och att vi började skriva väldigt tajt inpå. Så osäker på om han inte ville ses pga det eller att han hade mycket att göra eller både och. Han föreslog också att vi skulle ses i en stad som ligger mittemellan oss. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ge det en chans eller lägga ner

Jag hade inte lagt ner mer tid på det. Hör han av sig med ett konkret förslag på att ses kan du ju ta ställning till det då, men mer än så hade jag inte engagerat mig. Jag har varit i andra änden, försökt dejta när det egentligen har funnits känslor för någon annan, och nej, det blir inte bra. Varken för den som försöker tvinga sig och den som blir indragen i det hela. Det är därför jag inte dejtar alls.

 

[_Taggis_]

Gör ett nytt försök här i rätt tråd

Hade en trevlig kväll igår efter att min telefonpolare plötsligt dök upp på jobbet. Trodde jag såg i syne. Och tro det eller ej så var jag ledig på kvällen så jag drog iväg med honom på ett annat jobb och kom hem 22.30. Wow alltså. Nu har vi förvisso haft kontakt i flera år även om det går lång tid mellan gångerna vi ses, men jag är så sjukt fascinerad över lättsamheten. Det bara flyter på. Är aldrig tungpratat och inte heller såna där fjärilar i magen så man tappat huvet. Bara rakt igenom en trevlig upplevelse. Han blir en perfekt katalysator i min tillvaro nu när jag tappat allt hopp. Dvs jag kan ju alltid trösta mig med att om det finns en sån så finns det nog fler. Kanske. Och om inte så är det iaf trevligt under tiden man traskar runt i sin ensamhet.

 

[Ramona]

Då var grävaren nerlagd och jag kan inte känna annat än att det är något som fattas hos mig. Något som gör att jag inte attraherar några vettiga män…som jag själv är attraherad av. Även om det var jag som tog beslutet så ger det ändå en känsla av att jag inte räcker till, inte duger. För jag tog ju beslutet för att det var så uppenbart att jag inte är viktig i hans liv. Och då får det vara. Jag kräver verkligen inte mycket av en man, ger mängder med frihet att göra vad de vill. Men det förutsätter ju att de ibland prioriterar mig ibland.

Suck. Känner mig håglös och ledsen. Varför träffar jag ingen att bli kär i som är lika kär i mig?

 

[_Taggis_]

Suck. Känner mig håglös och ledsen. Varför träffar jag ingen att bli kär i som är lika kär i mig?

Känner samma. Varför får jag aldrig vara förstahandsvalet för nån? Kan hända att jag känner extra mkt så ikväll efter att en väninna ställde in för att åka iväg på en annan aktivitet. Och för att jag såg fram emot en rolig uteväll igår men alla fick bråttom hem till sina repspektive efter middagen vid 21... Vet att det inte har med trådens ämne att göra men jag är så trött på att sitta här ensam och bara glo bort ledig dagar och helger i min ensamhet medan andra lever sina liv i nåt sammanhang som inte bara handlar om dem själva. Här är det jag och hunden liksom. Wow.

Gnäll gnäll. Jag vet att många uppskattar mig osv men jag känner mig ändå som en outsider som alltid bara kommer "hit men inte längre" oavsett det gäller karlar eller nya potentiella vänner. Tex för några månader sedan då jag träffade gamla stallbekanta och den enas barn sa "ja mamma har pratat länge om att vi borde bjuda hem dig igen, det vore roligt"... Ptja men gör det då? Det är 6 månader sedan, ingen inbjudan har kommit. Jag vill inte alltid behöva bjuda in mig själv till folk för att slippa vara ensam.

 

[Ramona]

Känner samma. Varför får jag aldrig vara förstahandsvalet för nån? Kan hända att jag känner extra mkt så ikväll efter att en väninna ställde in för att åka iväg på en annan aktivitet. Och för att jag såg fram emot en rolig uteväll igår men alla fick bråttom hem till sina repspektive efter middagen vid 21... Vet att det inte har med trådens ämne att göra men jag är så trött på att sitta här ensam och bara glo bort ledig dagar och helger i min ensamhet medan andra lever sina liv i nåt sammanhang som inte bara handlar om dem själva. Här är det jag och hunden liksom. Wow.

Gnäll gnäll. Jag vet att många uppskattar mig osv men jag känner mig ändå som en outsider som alltid bara kommer "hit men inte längre" oavsett det gäller karlar eller nya potentiella vänner. Tex för några månader sedan då jag träffade gamla stallbekanta och den enas barn sa "ja mamma har pratat länge om att vi borde bjuda hem dig igen, det vore roligt"... Ptja men gör det då? Det är 6 månader sedan, ingen inbjudan har kommit. Jag vill inte alltid behöva bjuda in mig själv till folk för att slippa vara ensam.

Jag vet precis hur du känner, även om jag tack och lov har bra vänner. Men jag har många singelvänner också, och det hjälper ju till.

Sen är det tyvärr min erfarenhet att man måste dra igång aktiviteter själv om det ska bli några. Folk verkar vara så upptagna med sitt att de inte orkar med att dra igång någon aktivitet. Jag har dock en singelkompis som alltid klagar på att hon och jag inte gör någonting ihop, men sen lägger hon upp på Snap där hon är ute på långpromenad med hundarna och grillar i skogen - själv! Varför sa hon inte att hon hade sådana planer så hade jag och hunden kunnat hänga med? Det är så märkligt.

 

[_Taggis_]

Jag vet precis hur du känner, även om jag tack och lov har bra vänner. Men jag har många singelvänner också, och det hjälper ju till.

Sen är det tyvärr min erfarenhet att man måste dra igång aktiviteter själv om det ska bli några. Folk verkar vara så upptagna med sitt att de inte orkar med att dra igång någon aktivitet. Jag har dock en singelkompis som alltid klagar på att hon och jag inte gör någonting ihop, men sen lägger hon upp på Snap där hon är ute på långpromenad med hundarna och grillar i skogen - själv! Varför sa hon inte att hon hade sådana planer så hade jag och hunden kunnat hänga med? Det är så märkligt.

Jag ska säga att jag har jättebra vänner jag med, så ingen får tro annat, men de flesta bor så långt bort att vi bara ses några ggr per år. Här där jag bor har jag även kontakter men som sagt, de har fullt upp med sina liv och de flesta är från orten med en väletablerad umgängeskrets redan.

Jättemärkligt att en i samma sits inte kan höra av sig om hen vill umgås? Jag hade älskat att ha nån att göra sånt med, speciellt nu när det börjar vara trevligt utomhus igen. Men jag har ingen bekant här med sådana intressen. Jag brukar ofta vara den som hittar på aktiviteter så där sitter det inte fast, men man ska ju ha nån att bjuda med på dessa aktiviteter också...

 

[Ramona]

Jag brukar ofta vara den som hittar på aktiviteter så där sitter det inte fast, men man ska ju ha nån att bjuda med på dessa aktiviteter också...

Dags att dra igång en buketräff!

 

[_Taggis_]

Dags att dra igång en buketräff!

Nja, det är inte för mig. Men jag hittade precis en grupp på fb för ett av mina intressen. Kanske kan jag hitta nån i närheten där som man kan hänga med...

 

[Cosinus]

Liten uppdatering om den nygamle: vi pratade till slut ut om händelsen och sågs några dagar den här veckan. Jag ogillar skarpt beteendet han uppvisade men tänker att alla kan göra knäppa grejer någon gång. Dock ser jag själv den röda flaggan och har satt en gräns för vad jag kan acceptera och inte.

En av dagarna nu när vi sågs var rent ut sagt magisk på alla vis men på kvällen, som från ingenstans, tog han plötsligt upp anledningen till samtalshysterin och verkade irriterad över det där igen. Jag blev faktiskt lite ledsen och stämningen var hyfsat sabbad resten av kvällen även om det inte var katastrofalt på något vis. Igår skulle han följa med mig på en grej, men jag är personlighetstypen som inte vill att någon ska känna sig tvungen att hjälpa mig och jag tar inte heller för givet att någon ska göra det bara för att erbjudandet kommit. Jag tänker också att man har rätt att ångra sig.

När han betade av några jobbsamtal satte jag mig i soffan och svarade på ett sms och helt plötsligt frågade han om jag ”skulle träffa någon” och om det var därför jag inte ville ha med honom. Jag kan ha låtit tveksam, så jag kan förstå om det verkade som att jag kanske inte ville att han skulle följa med, men det var ju för att jag var osäker på om han verkligen ville följa med. Sen kom tillägget ”ja, du har ju hållit på att sms:a och grejer en hel del” och han lät rätt irriterad över det.

Saken är den att jag knappt rörde min mobil de dagarna han var här mer än när jag hade kontakt med min bror och mamma då vi skulle ses på en släktgrej några timmar en av kvällarna.

Den röda flaggan svajar rätt tydligt i mitt synfält. Är det någon som har erfarenhet av ett fungerande förhållande trots att ena personen i relationen är svartsjuk? Jag har aldrig varit det själv, så jag kan inte riktigt relatera. Till en viss gräns kan jag göra vad som underlättar för partnern, men det är under förutsättning att denne håller sig inom en rimlig gräns och att jag inte ska må dåligt över det.

Jag gillar verkligen karln och det är inte många män som jag har gillat under åren, så jag vill gärna ge det en chans men samtidigt hade jag nog givit min kompis rådet att dumpa för att slippa problem.

 

[Wille]

Liten uppdatering om den nygamle: vi pratade till slut ut om händelsen och sågs några dagar den här veckan. Jag ogillar skarpt beteendet han uppvisade men tänker att alla kan göra knäppa grejer någon gång. Dock ser jag själv den röda flaggan och har satt en gräns för vad jag kan acceptera och inte.

En av dagarna nu när vi sågs var rent ut sagt magisk på alla vis men på kvällen, som från ingenstans, tog han plötsligt upp anledningen till samtalshysterin och verkade irriterad över det där igen. Jag blev faktiskt lite ledsen och stämningen var hyfsat sabbad resten av kvällen även om det inte var katastrofalt på något vis. Igår skulle han följa med mig på en grej, men jag är personlighetstypen som inte vill att någon ska känna sig tvungen att hjälpa mig och jag tar inte heller för givet att någon ska göra det bara för att erbjudandet kommit. Jag tänker också att man har rätt att ångra sig.

När han betade av några jobbsamtal satte jag mig i soffan och svarade på ett sms och helt plötsligt frågade han om jag ”skulle träffa någon” och om det var därför jag inte ville ha med honom. Jag kan ha låtit tveksam, så jag kan förstå om det verkade som att jag kanske inte ville att han skulle följa med, men det var ju för att jag var osäker på om han verkligen ville följa med. Sen kom tillägget ”ja, du har ju hållit på att sms:a och grejer en hel del” och han lät rätt irriterad över det.

Saken är den att jag knappt rörde min mobil de dagarna han var här mer än när jag hade kontakt med min bror och mamma då vi skulle ses på en släktgrej några timmar en av kvällarna.

Den röda flaggan svajar rätt tydligt i mitt synfält. Är det någon som har erfarenhet av ett fungerande förhållande trots att ena personen i relationen är svartsjuk? Jag har aldrig varit det själv, så jag kan inte riktigt relatera. Till en viss gräns kan jag göra vad som underlättar för partnern, men det är under förutsättning att denne håller sig inom en rimlig gräns och att jag inte ska må dåligt över det.

Jag gillar verkligen karln och det är inte många män som jag har gillat under åren, så jag vill gärna ge det en chans men samtidigt hade jag nog givit min kompis rådet att dumpa för att slippa problem.

En person som vill äga mig går bort. Jag skulle aldrig orka med sånt där och vill inte hålla på och tassa på tå för någon. Då är det bättre att vara ensam.