Dejtingtråden 33

[Gnist]

Plus att om en kille skriver att han är feminist tänker jag direkt att han är någon jävla Virtanen
Då blir det direkt i fängelse utan att passera gå!

Minus tanken på Virtanen så gör jag likadant, det blir ett svep vänster snabbt som tusan

 

[Lillefrun]

@Nahar
Jag är i samma situation som din kompis när jag träffar nya människor.

Jag jobbar eller studerar inte heller men har en rätt så schemalagd och aktiv livsstil. Har mer rutiner än dom flesta i min omgivning.

Klart det blir lite serietittande på dagarna men inte så mycket mer mot vad dom flesta ser. Större delen av dagarna går ut på att läsa, skriva, gå kurser, promenera, träna med hundarna, träna på gymmet och springa, fotografera. I perioder virkar jag eller tillverkar smycken. Har också gått kurser som bokcirkel, fotografkurs, luffarslöjdskurs, tvärflöjt, och har på helt egen hand lärt mig spela piano/keyboard, både det praktiska men också teorin bakom notsystemet. Städar rätt så mycket, är petig med det så det tar tid. Har också andra ärenden som jag måste utföra ett par gånger i veckan och jag har viktiga möten ett par gånger i veckan.

Så jag ligger inte på latsidan. Fast det är nog det folk tror först. Vet liksom inte vad jag ska svara på frågan om vad jag jobbar med så jag brukar skjutsa förbi den frågan fram till man känner varandra.

 

[Flixon]

Alltså jag blir lite glad ändå att det inte bara är jag som undrar varför min fina vän fortfarande är singel, fint av er


Jo men absolut, tror inte heller han menar att han vägrar dela på det utan mer att det faller sig naturligt att han gör mer om han ändå har mer tid. Men nu känns det som detaljer jag inte riktigt har insyn i i ett hypotetiskt scenario med en annan människa

Jo men han spelar mycket. Inte dygnet runt och han skulle aldrig gå med på att bli försörjd av någon annan för att spela, och jag tror inte heller att han skulle prioritera spelandet över sin partner. Men som med vilken hobby som helst blir det ju några kvällar i veckan som försvinner.

Men jo, det kanske ger fel bild initialt. Frågan är väl då om han kan säga det på något bättre sätt så att det liksom framgår att han har det som en rimlig nivå. Jag personligen är imponerad av hans driv, där han håller i en grupp som är ett internationellt safe space för sitt spel. Det är ju en social grej. Som att träna ett fotbollslag eller vad som.

Kanske ska han ta upp allt annat han gör först, men det blir ju missvisande/ljug kan jag tycka.

Eller så är det som @yamyam var inne på, att det inte är så logiskt med dejting alltid. Jag tycker att jag har en underbar vän och är lite ledsen för att han inte hittar någon, men rätt vad det är kanske han gör det

Om jag hade träffat en sån man, hade det nog fallit på att vi verkar ha helt olika livsstilar och intressen. Tänker att det kanske är hans stora problem, det är ju få som har möjlighet till samma livsstil? Jag vill gärna dela mitt liv med någon som också har ett jobb de tycker om, som förstår när jag gnäller över ledningen på jobbet eller delar roliga historier om kollegor, som kan kontra med egna berättelser eller upplevelser. Att vi är på ungefär samma plats i livet, liksom. Det är mycket möjligt att han skulle kunna vara en sån person ändå, men för mig hade min första reaktion varit att vi inte har något gemensamt och därför hade jag inte varit intresserad.

 

[Modest]

@Nahar Jag var under ett knappt år ihop med en kille som inte behövde jobba. Klart han sysselsatte sig men det är ju rätt olika liv man lever. Jag tröttnade på hans brist på driv och då hade jag typ precis gått ut gymnasiet. Idag när jag har ett väldigt stimulerande jobb som upptar en stor del av mitt liv, så hade det inte funnits på kartan att dejta en sådan kille tyvärr. Jag vill att vi kan dela den typen av erfarenheter också.

 

[pepp]

Haha, min kollega skrev just att han hade tänkt skriva igår och fråga om jag ville skeda och se film för "du luktar ju gott och är trevlig"

Vi har ju hånglat i fyllan och försökt få till det men vi kunde inte pga började asgarva.

 

[_Taggis_]

@Nahar Jag var under ett knappt år ihop med en kille som inte behövde jobba. Klart han sysselsatte sig men det är ju rätt olika liv man lever. Jag tröttnade på hans brist på driv och då hade jag typ precis gått ut gymnasiet. Idag när jag har ett väldigt stimulerande jobb som upptar en stor del av mitt liv, så hade det inte funnits på kartan att dejta en sådan kille tyvärr. Jag vill att vi kan dela den typen av erfarenheter också.

Men precis. Ett jobb är inte bara en inkomst. Det är minst lika mkt, om inte mer, frågan om ett sammanhang, personlig utveckling och nåt som fyller ens tillvaro med substans. Även om jag har fullt upp med saker jag kan fylla dagarna med så är ändå jobbet nåt som präglar min tillvaro väldigt mkt. Via mitt jobb får jag kontakter som jag har stor nytta och glädje av privat också. Jag tror att jag skulle kunna bli ganska insnöad av att bara umgås med ett fåtal hund- och hästmänniskor. Jag tror att det är bra att interagera även med människor man inte direkt väljer själv.

 

[zarmino]

@Nahar Jag var under ett knappt år ihop med en kille som inte behövde jobba. Klart han sysselsatte sig men det är ju rätt olika liv man lever. Jag tröttnade på hans brist på driv och då hade jag typ precis gått ut gymnasiet. Idag när jag har ett väldigt stimulerande jobb som upptar en stor del av mitt liv, så hade det inte funnits på kartan att dejta en sådan kille tyvärr. Jag vill att vi kan dela den typen av erfarenheter också.

Jag skulle inte ha några problem med att ha en relation med någon som inte jobbade, men så är jag inte ute efter traditionellt samboliv heller, snarare träffas när båda har lust och annars ha separata liv.

 

[Roheryn]

Jag skulle inte ha några problem med att ha en relation med någon som inte jobbade, men så är jag inte ute efter traditionellt samboliv heller, snarare träffas när båda har lust och annars ha separata liv.

Jag känner precis likadant - letar inte efter någon att bo ihop med utan någon att träffa när han och jag har lust. Och då spelar det ju ingen roll om han jobbar eller inte, tänker jag.

 

[Tonto]

Men precis. Ett jobb är inte bara en inkomst. Det är minst lika mkt, om inte mer, frågan om ett sammanhang, personlig utveckling och nåt som fyller ens tillvaro med substans. Även om jag har fullt upp med saker jag kan fylla dagarna med så är ändå jobbet nåt som präglar min tillvaro väldigt mkt. Via mitt jobb får jag kontakter som jag har stor nytta och glädje av privat också. Jag tror att jag skulle kunna bli ganska insnöad av att bara umgås med ett fåtal hund- och hästmänniskor. Jag tror att det är bra att interagera även med människor man inte direkt väljer själv.

Jag har så mycket hobbies och projekt att jag lätt kan fylla mina dagar med meningsfull tillvaro, knyta kontakter osv. så ser verkligen inte att ett jobb är enda vägen att gå för att få allt det där uppfyllt. Tror det beror mycket på hur ens övriga liv ser ut. Jag jobbar själv inte just nu för att jag inte behöver men lär hoppa på någon "riktig" utbildning i höst. Tror jag lärt känna mer människor och utvecklats personligt 20 gånger mer än när jag jobbade.

 

[Gnist]

Men precis. Ett jobb är inte bara en inkomst. Det är minst lika mkt, om inte mer, frågan om ett sammanhang, personlig utveckling och nåt som fyller ens tillvaro med substans

För vissa kanske, men för mig och förmodligen många fler behövs inte något jobb för att ha ett liv med sammanhang, personlig utveckling eller fylla tillvaron med substans.

För mig låter det lite sorgligt att jobbet har den "funktionen" i folks liv.

För mig är jobbet bara jobbet liksom, något som är nödvändigt för att kunna fylla livet i övrigt med sånt som är roligt, utvecklande osv.

 

[Mkb]

Tror det skulle kännas lite ojämlikt med någon som är ekonomiskt oberoende och inte behöver jobba alls, ojämlikhet behöver kanske inte alltid vara ett problem i sig men har man mer liknande förutsättningar kan man nog ofta relatera till varandra på ett annat sätt från start än om någon är mer privilegierad än den andra.

 

[Nahar]

Tror det skulle kännas lite ojämlikt med någon som är ekonomiskt oberoende och inte behöver jobba alls, ojämlikhet behöver kanske inte alltid vara ett problem i sig men har man mer liknande förutsättningar kan man nog ofta relatera till varandra på ett annat sätt från start än om någon är mer privilegierad än den andra.

Men om den som är ekonomiskt oberoende ändå lever på ca 15000 i månaden, är det inte lite utjämnande? Har inte direkt inblick i min väns ekonomi i och för sig, men han lever verkligen inte flashigt liksom. Eller menar du att det handlar mer om andra saker som grundtrygghet och frihet från lån m.m? Nu är detta nog för mig mer än abstrakt diskussion är just min kompis situation, jag är allmänt nyfiken på hur folk tänker kring privilegier och klassklyftor idag

 

[Flixon]

För vissa kanske, men för mig och förmodligen många fler behövs inte något jobb för att ha ett liv med sammanhang, personlig utveckling eller fylla tillvaron med substans.

För mig låter det lite sorgligt att jobbet har den "funktionen" i folks liv.

För mig är jobbet bara jobbet liksom, något som är nödvändigt för att kunna fylla livet i övrigt med sånt som är roligt, utvecklande osv.

Lustigt hur olika det är. För mig, och många av mina kollegor, är jobbet ett intresse vi delar med andra på samma arbetsplats, det är något vi bidrar med till samhället, det är roligt och utvecklande. När jag går till jobbet på morgonen ser jag fram emot att träffa kollegorna (varav jag räknar flera som nära vänner) och de meningsutbyten vi kommer ha under dagen. Jag ser fram emot den skillnad jag kan göra på jobbet just den dagen, både för enskild person och samhället. Sen är inte alla arbetsuppgifter roliga, och definitivt inte alla kollegor men i det stora hela är det helt klart något som ger mitt liv mervärde.

Sen trivs jag med min fritid också, men tänker att det inte behöver vara ett motsatsförhållande.

 

[_Taggis_]

@Tonto @Gnist
Ja det är klart att alla har olika förutsättningar och att det ser olika ut För mig som flyttat 100 mil från släkt, familj och de flesta vänner så ja, jobbet har stor funktion. Jag har tom två jobb men det ena ser jag inte som ett jobb, snarare en hobby där jag tjänar pengar (till skillnad från mitt häst- och hundintresse :P ). På min fritid knyter jag kontakter främst inom hästvärlden. Det är möjligt att det skulle kunna utvecklas väldigt mkt mer om jag inte la så mkt tid på att jobba. Men samtidigt är jag så pass realistisk att jag ser att det är mitt jobb som möjliggör hästlivet i nån vettig omfattning öht... jag har ju inte lyckats bli ekonomiskt oberoende

Jag jobbar i huvudsak med en samhällsviktig funktion. För mig personligen skänker det en extra dimension i relationen till mitt jobb. Jag vet att jag är viktig och det jag gör på jobbet är viktigt, långt mkt mer viktigt för många människor än vad det är att jag rider en timme per dag. Jag har tidigare haft ett jobb med mindre tyngd, då kände jag mest att jag jobbade för att man skulle betala räkningar. Nu känner jag att jag faktiskt har en funktion som går utanför mitt eget så att säga. Jag vet inte om jag ser det som direkt tragiskt? Men det kanske inte var vad som avsågs...

 

[Flixon]

Jag jobbar i huvudsak med en samhällsviktig funktion. För mig personligen skänker det en extra dimension i relationen till mitt jobb. Jag vet att jag är viktig och det jag gör på jobbet är viktigt, långt mkt mer viktigt för många människor än vad det är att jag rider en timme per dag. Jag har tidigare haft ett jobb med mindre tyngd, då kände jag mest att jag jobbade för att man skulle betala räkningar. Nu känner jag att jag faktiskt har en funktion som går utanför mitt eget så att säga. Jag vet inte om jag ser det som direkt tragiskt? Men det kanske inte var vad som avsågs...

Det gör jag med, kanske det gör att vi ser på våra jobb på ett annat sätt? Precis som du skriver så upplever jag också att det ger en extra dimension till hur jag ser på mitt jobb. Utöver att det oftast är väldigt roligt, spännande och intressant då!

 

[Gnist]

Jag jobbar i huvudsak med en samhällsviktig funktion.

Mitt jobb är en samhällsviktig funktion. Det är fortfarande bara jobb och även om min funktion är viktig ich jag tycker om mitt jobb, så behöver jag inte jobbet för att få sammanhang, personlig utveckling eller fylla tillvaron med substans.

 

[_Taggis_]

Mitt jobb är en samhällsviktig funktion. Det är fortfarande bara jobb och även om min funktion är viktig ich jag tycker om mitt jobb, så behöver jag inte jobbet för att få sammanhang, personlig utveckling eller fylla tillvaron med substans.

Ja, men det är ju jättebra att du har det så. Det är ju dock inte en nyhet att för många så blir avsaknaden av ett jobb ett stort tapp på just dessa bitar, är ju bara att se hur det blir för många som går i pension. För många människor är jobbet bevisligen mer än bara en inkomst.

 

[Flixon]

Mitt jobb är en samhällsviktig funktion. Det är fortfarande bara jobb och även om min funktion är viktig ich jag tycker om mitt jobb, så behöver jag inte jobbet för att få sammanhang, personlig utveckling eller fylla tillvaron med substans.

Fast jag behöver inte jobbet för det heller. Men det är en av de sakerna som jag ändå får ut av mitt jobb, och för att återknyta till frågans ursprung så ser jag gärna att den jag väljer att dela mitt liv med har en liknande syn på sitt jobb. Ett sammanhang som utgår från gaming, gå ut med hunden och laga mat hade hamnat så långt från mitt eget sammanhang att det inte vore intressant, helt enkelt.

 

[_Taggis_]

Det gör jag med, kanske det gör att vi ser på våra jobb på ett annat sätt? Precis som du skriver så upplever jag också att det ger en extra dimension till hur jag ser på mitt jobb. Utöver att det oftast är väldigt roligt, spännande och intressant då!

Eller så är vi bara tragiska? Vad vet jag. Jag ser inte att det är nåt fult med det. De allra flesta måste ju faktiskt lägga rätt stor del av sitt liv på jobbet, och det är ju en fördel om man då trivs med det...

Fast jag behöver inte jobbet för det heller. Men det är en av de sakerna som jag ändå får ut av mitt jobb, och för att återknyta till frågans ursprung så ser jag gärna att den jag väljer att dela mitt liv med har en liknande syn på sitt jobb. Ett sammanhang som utgår från gaming, gå ut med hunden och laga mat hade hamnat så långt från mitt eget sammanhang att det inte vore intressant, helt enkelt.

Precis. Det var det som jag försökte få fram, men tydligen gick bet.
För mig är jobbet jätteviktigt, det är min fritid också men det är nog främst känslan av att vara till nytta för andra som skiljer där. Invånarna här bryr sig föga om jag är i ridhuset varje dag, men uteblir jag från jobbet varje dag är det värre. Det blev inte minst tydligt under pandemin då vi under en (tackolov väldigt kort) period var 2 pers som delade dygnet på 12 tim var.

 

[Tonto]

@Tonto @Gnist
Ja det är klart att alla har olika förutsättningar och att det ser olika ut För mig som flyttat 100 mil från släkt, familj och de flesta vänner så ja, jobbet har stor funktion. Jag har tom två jobb men det ena ser jag inte som ett jobb, snarare en hobby där jag tjänar pengar (till skillnad från mitt häst- och hundintresse :P ). På min fritid knyter jag kontakter främst inom hästvärlden. Det är möjligt att det skulle kunna utvecklas väldigt mkt mer om jag inte la så mkt tid på att jobba. Men samtidigt är jag så pass realistisk att jag ser att det är mitt jobb som möjliggör hästlivet i nån vettig omfattning öht... jag har ju inte lyckats bli ekonomiskt oberoende

Jag jobbar i huvudsak med en samhällsviktig funktion. För mig personligen skänker det en extra dimension i relationen till mitt jobb. Jag vet att jag är viktig och det jag gör på jobbet är viktigt, långt mkt mer viktigt för många människor än vad det är att jag rider en timme per dag. Jag har tidigare haft ett jobb med mindre tyngd, då kände jag mest att jag jobbade för att man skulle betala räkningar. Nu känner jag att jag faktiskt har en funktion som går utanför mitt eget så att säga. Jag vet inte om jag ser det som direkt tragiskt? Men det kanske inte var vad som avsågs...

Jag jobbade med att tillverka cancermedicin och en hel del andra livsviktiga mediciner, så skulle påstå att mitt jobb också var samhällsviktigt men jag står fast vid min åsikt att jag känner att jag utvecklas mer och träffar mer människor som icke-arbetande. Så ett jobb är absolut inte nödvändigt för den biten.