Dejtingtråden 33

[Nahar]

Jag minns det fortfarande glasklart hur han fnös och utbrast "Ha! Jag är väl inte din mamma?!" och skrattade till när jag precis i början frågade om han inte blev irriterad på mig när jag aldrig gick upp när jag sov hos honom i hans förra lägenhet. Det var ju kallt där Jag hade så mycket ångest över det fortfarande sedan min tid som sambo, nu 1 år senare tänker jag knappt på det. Den inställningen har han verkligen rakt igenom i alla situationer, vi är vuxna och behandlar varandra positivt och respektfullt och känner till våra vanor/ovanor men det ingår ju liksom. Jag vet att jag är konflikträdd till tusen och är otroligt känslig för minsta lilla sådan irriterad känsla (ännu en anledning till att inte ha ett förhållande ja ) men tills dess att jag kan hantera sådant bättre (för det är ju otroligt handikappade och leder till många svåra situtioner) så är jag otroligt glad att få känna att jag kan vara mig själv och att jag duger så.

Enda gången han inte bara varit överslätande med mina idéer var när vi skulle testa julchipsen och jag gjorde något med händerna så han skulle ge mig chips att smaka innan han testade själv. Först dissade jag att han tog flera "Bara ett!!" Och sedan tog ett och då var det fel storlek/form/minns inte ens vad så jag sa typ "inte så stort!". Då blev det ett stressat WTF och så fick jag rätt chips Sedan sa jag att på gott och ont är jag kanske lite för mycket mig själv fastän jag inte är ensam Och förklarade vilka chips som går att äta två av samtidigt

Jag tror (ehehehe, jag som har bingo i destruktiva relationer tills nu ska kanske inte uttala mig ) det som funkar i denna relationen är dels att vår kommunikation flutit bra sedan första messet, jag har otroligt dåligt tålamod när det inte gör det, borde aldrig mer utsätta mig för det. Dels att han är otroligt respektfull (jag blir lätt överkörd) men utan att vara osäker/mesig (då blir jag sjukt otrevlig och tappar all respekt), och lite samma där med kommunikationen att vi verkar hänga med lätt i varandras tankegångar och ofta tänka samma sak samtidigt. Och att han säger nej! Jag vet att jag alltid kan lita på ett ja och på ett nej, den tydligheten behöver jag. Och han i sin tur är såpass trygg att han inte blir osäker (så ofta) när jag inte lyckas vara lika tydlig. Plus att vi båda är otroligt inte bittra, väldigt positiva och har noll förväntningar på varandra/relationen.

Jag tror mest jag upplevt respektlöshet och därifrån irritation "Varför måste du vara så krånglig, det är ju inte viktigt!" och någon konstig oförståelse för den andres person och tankar när typ de rosa molnen i början lagt sig. Och sedan går allt bara åt helvete

Alltså jag känner igen mig i allt förutom konflikträdslan. Jag är snarare motsatsen (inte så att jag vill bråka, men är det problem så vill jag prata om det och lösa alla knutar asap) men i allt annat bara... ja.

Jag har tänkt på det mycket som att mina tidigare dejter/partners(-ish) har inte velat vara med mig utan letat efter en specifik relation (sån där en inte får missa en middag för det är en personlig förorättelse), och jag tröttnar direkt om det är sådana vibbar. Jag vet att jag är totalt missanpassad till samhället och har tusen skitjobbiga quirks men jag är ju helt beredd på att andra har det också. Kärlek för mig är ju att se och glädjas i just det. Inte att försöka gnälla på sin partner tills de är mindre sig själva

 

[the_connemara]

Alltså jag känner igen mig i allt förutom konflikträdslan. Jag är snarare motsatsen (inte så att jag vill bråka, men är det problem så vill jag prata om det och lösa alla knutar asap) men i allt annat bara... ja.

Jag har tänkt på det mycket som att mina tidigare dejter/partners(-ish) har inte velat vara med mig utan letat efter en specifik relation (sån där en inte får missa en middag för det är en personlig förorättelse), och jag tröttnar direkt om det är sådana vibbar. Jag vet att jag är totalt missanpassad till samhället och har tusen skitjobbiga quirks men jag är ju helt beredd på att andra har det också. Kärlek för mig är ju att se och glädjas i just det. Inte att försöka gnälla på sin partner tills de är mindre sig själva

Ja precis det jag ville få fram! Speciellt din sista mening! Skönt det framkom, kände mest det blev långt

 

[pepp]

Jag verkar ha gått in i celibat med mig själv. Ändå en ganska skön känsla.

N har ju hört av sig massor och velat ses. Jag ha nekat.
Igår hörde både segelbåtskillen och F av sig, men då låg jag redan i sängen.
Tidigare hade jag sagt ja på stört, men nu prioriterade jag min skönhetssömn

 

[Tonto]

Jag verkar ha gått in i celibat med mig själv. Ändå en ganska skön känsla.

N har ju hört av sig massor och velat ses. Jag ha nekat.
Igår hörde både segelbåtskillen och F av sig, men då låg jag redan i sängen.
Tidigare hade jag sagt ja på stört, men nu prioriterade jag min skönhetssömn

Låter faktiskt jättebra!

 

[Modest]

Det där med att fråga kan väl vara ett bra sätt om det är något som inte framgått av presentationen. För många är det viktigt att den man träffar inte har barn eller är allergisk mot pälsdjur t ex och det kanske man inte alltid skriver ut och då kan det väl vara bra att fråga.

Men jag vill ju gärna att den information som finns stämmer. Det kan ju vara vad som helst egentligen.

Jag träffade en som hade skrivit 39 år i presentationen men sen när vi träffades kom det fram till att den korrekta åldern var 44 och att det var en medveten felskrivning för att det skulle bli lättare att få en dejt.

Jag har inget emot att dejta någon som är 44 men det blir fel för mig om man medvetet ger fel information.

Det blir ju lite tokigt också om man ska behöva fråga om sånt:

"vill bara kolla ifall din ålder stämmer eller ifall du egentligen är 5 år äldre?"

"du förresten, tänkte bara höra om det är så om dina bilder är nya eller om du har en helt annorlunda kroppstyp nu?"

Helt on point.

 

[Viva]

Det där med att fråga kan väl vara ett bra sätt om det är något som inte framgått av presentationen. För många är det viktigt att den man träffar inte har barn eller är allergisk mot pälsdjur t ex och det kanske man inte alltid skriver ut och då kan det väl vara bra att fråga.

Men jag vill ju gärna att den information som finns stämmer. Det kan ju vara vad som helst egentligen.

Jag träffade en som hade skrivit 39 år i presentationen men sen när vi träffades kom det fram till att den korrekta åldern var 44 och att det var en medveten felskrivning för att det skulle bli lättare att få en dejt.

Jag har inget emot att dejta någon som är 44 men det blir fel för mig om man medvetet ger fel information.

Det blir ju lite tokigt också om man ska behöva fråga om sånt:

"vill bara kolla ifall din ålder stämmer eller ifall du egentligen är 5 år äldre?"

"du förresten, tänkte bara höra om det är så om dina bilder är nya eller om du har en helt annorlunda kroppstyp nu?"

Självklart, men i detta fall fanns det inga helkroppsbilder utan @sorbifolia gissade att killen hade X antal kilos övervikt. Den gissningen visade sig inte stämma om det sedan berodde på gamla bilder eller att det är svårt att se en persons kroppstyp på en huvudbild är ju svårt att veta.

 

[Wille]

Jag kan inte direkt påstå att jag är engagerad i att kolla i dejtingappar. Kollar någon gång då och då. Jag skulle ju vilja hitta någon som har samma intressen som jag, men verkar svårt. Det är i första hand det jag letar efter. Och jag tänker att jag vill kunna känna att jag i första hand kan vara vän med någon. Tror att vänskap är en förutsättning för en djupare relation.

I Facebook dating har jag skrivit att jag letar efter småprat och vänskap. Ändå noterade jag idag att en person som letar efter ett långvarigt förhållande klickat gilla på min profil. Jag kan inte låta bli att undra vad han ser som intressant hos mig. Karln är ju liksom i en helt annan snygghetsklass än jag själv. 7 år äldre men jäkligt stilig. Och hans profiltext fick mig att känna att det inte är mig han letar efter (eftersom jag ju är sjuk). Men ja, jag klickade gilla tillbaka. Kan väl inte skada tänker jag.

 

[Wille]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

 

[pepp]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

Jag bryr mig inte om utbildning eller jobb och har nog inte upplevt att nån annan brytt sig om det.
Vill dock gärna att personen ska ha jobb eller annan sysselsättning.

 

[Migo]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

Det beror så klart på personerna inblandade.

Maken och jag kommer från extremt olika bakgrund och utbildning, det är inte ett problem för oss.

 

[Mia_R]

Jag utgår från personen, inte utbildningen eller yrket. Finns så mycket idioter som är högutbildade med välbetalda jobb likväl som det finns de som är lågutbildade och arbetslösa som är det, samtidigt som det finns väldigt trevliga personer av alla sorter. Vad som jag klickar med beror på personligheten och vad vi har gemensamt.

 

[Tonto]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

Min partner är väldigt mycket mer högutbildad än mig, vilket jag inte visste när jag matchade med honom. Men det är inte ett problem för någon av oss.

 

[Wille]

Jag bryr mig inte om utbildning eller jobb och har nog inte upplevt att nån annan brytt sig om det.
Vill dock gärna att personen ska ha jobb eller annan sysselsättning.

Det beror så klart på personerna inblandade.

Maken och jag kommer från extremt olika bakgrund och utbildning, det är inte ett problem för oss.

Min partner är väldigt mycket mer högutbildad än mig, vilket jag inte visste när jag matchade med honom. Men det är inte ett problem för någon av oss.

Bra att höra att det inte behöver vara ett problem.

 

[Gnist]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

Har aldrig varit en faktor för min del vilken typ av utbildningeller yrke någon har, men om någon är helt outbildad, arbetslös och inte har några större ambitioner på att komma någonstans, så har de inte det driv och den typ av personlighet jag personligen klickar med, så såna går bort.

 

[Praeterea]

Funderar lite på det här med utbildning och klass när man dejtar. Funkar det om man är väldigt olika på den punkten? Eller söker ni bara bland dem som ligger lika med er själva?

Jag och partner har väldigt olika bakgrund och utbildning. Jag hade någon idé om att någon som liknande mig i de delarna skulle vara bra, men det här blev superfint, för vi har liknande värderingar och syn på livet. För mig är det spännande och intressant att ta del av andras perspektiv, för min partner är det kanske mer av en utmaning då hen "slängts in" i en klass långt ifrån sin egen ursprungliga klasstillhörighet.

 

[Wille]

Jag och partner har väldigt olika bakgrund och utbildning. Jag hade någon idé om att någon som liknande mig i de delarna skulle vara bra, men det här blev superfint, för vi har liknande värderingar och syn på livet. För mig är det spännande och intressant att ta del av andras perspektiv, för min partner är det kanske mer av en utmaning då hen "slängts in" i en klass långt ifrån sin egen ursprungliga klasstillhörighet.

Jag har liksom haft samma idé. Tänkt att någon som är snickare eller lastbilschaufför eller liknande är vad som skulle passa mig. Men sen så råkade jag hitta en profil där personen verkade som en trevlig prick och så är han ortoped. Och genast kände jag mig i underläge. Men jag ska väl inte hänga upp mig på det.

 

[musicmakesit]

Jag instämmer med vad flera här redan sagt, för mig har det aldrig spelat någon roll vad någon har för utbildning eller yrke. Det är personligheten, att man har samma tankar och syn på de viktiga delarna i livet och klickar på det sättet som är det viktigaste. Tex som nämnts tidigare ett driv och ambitioner, men det behöver nödvändigtvis inte vara kopplat till just utbildning eller en viss typ av yrke.
Exempelvis har jag alltid varit väldigt akademiskt lagd, "duktig" i skolan, har studerat 5+ år på universitet och har ett yrke därefter. Samtidigt som min föredetta, som är den jag levt med längst och fortfarande ser som mitt livs kärlek, inte ens gått gymnasiet. Han hoppade av och har arbetat inom jordbruk och som hantverkare och diverse. Jag trodde nog innan jag träffade honom att jag skulle fungera bäst med någon med samma akademiska bakgrund, men han är verkligen min match made in heaven – har aldrig (och kommer nog aldrig) fungerat så bra med någon annan.

 

[cirkus]

Jag har liksom haft samma idé. Tänkt att någon som är snickare eller lastbilschaufför eller liknande är vad som skulle passa mig. Men sen så råkade jag hitta en profil där personen verkade som en trevlig prick och så är han ortoped. Och genast kände jag mig i underläge. Men jag ska väl inte hänga upp mig på det.

Det du ska vara uppmärksam på är alla fejkprofiler som är just ortopeder eller läkare av något slag. Det finns massor.

 

[Wille]

Det du ska vara uppmärksam på är alla fejkprofiler som är just ortopeder eller läkare av något slag. Det finns massor.

Ja, tyvärr finns det. Men svårt att sålla ibland. En del är uppenbart fejk. Men ibland är det svårt att veta.

 

[cirkus]

Ja, tyvärr finns det. Men svårt att sålla ibland. En del är uppenbart fejk. Men ibland är det svårt att veta.

Det är svårt. De med assignment utomlands är alltid fejk. De som inte har anknytning till Sverige likaså. Jag har lärt mig att se direkt på bilderna. Det är nästan skrattretande hur lika bilderna på fejkprofilerna är och ibland kommer samma bilder