Dejtingtråden 32

[Lillefrun]

Det var så lite så! Jag tror att det är många som är demi utan att veta om det eller vilja sätta etikett på sig. Det tog mig själv en evighet att lista ut att det var det som var "fel" när alla andra i omgivningen tycktes gå från relation till relation ganska fort (i mina ögon då). Asexualiteten däremot är konstant och orubblig för mig, jag skulle kunna vara störtkär och ändå ha noll intresse av att ligga eller göra något annat sexuellt med personen.

Det gör tyvärr också att söka partner känns meninglöst eftersom de flesta inte vill ha en sexlös relation, och jag känner mig inte bekväm med någon överenskommelse som innebär att vi är tillsammans men partnern har sex med andra för att fylla det behovet. Det hade nog varit betydligt lättare att vara helt aromantisk, istället för att leva med känslan av att jag måste hålla andra på armlängds avstånd för tänk om jag skulle börja få känslor.

Känner igen mig i mycket här med, sånt jag kan tänka på också

 

[Lillefrun]

Med det vi skrivit om nu i åtanke så kommer ju frågan om att sova över. För att orka och klara att lyckas slappna av lite med andra människor omkring mig så behöver jag vara pigg, helt ologiskt men närvaro av andra människor tar energi. Så om någon sover över är jag oftast tröttare än om jag inte hade sovit alls.

Och jag vill att om han ska börja vara mer här, sova över och så. Då vill jag att det ska vara seriöst. Jag ska våga ta upp det med honom. Inget stanna här utan förhållande, blivit sviken nog i såna tillfällen och vill inte bli det igen.

 

[the_connemara]

Vi är gifta för att vår livskvalitet är högre tillsammans än var för sig

Det var verkligen det mest relevanta uttryckt extremt precist! För mig i alla fall. Tack!

 

[the_connemara]

@sorbifolia han verkar INTE vara någon som kan ge dig någon större behållning ens ett begränsat tag! Hoppas du hittar någon mer respektfull.

 

[sorbifolia]

@sorbifolia han verkar INTE vara någon som kan ge dig någon större behållning ens ett begränsat tag! Hoppas du hittar någon mer respektfull.

Ja alltså, det här blev ju en klassisk "let the garbage take itself out".....

Tror jag behöver en ny Tinderpaus.

 

[Glimra]

Varför är dejting så himla jobbigt? Har bara haft otur på dejtingappar och chansen att jag kommer hitta någon "naturligt" är minimal. Är i princip bara på jobbet, hemma och i affären. Har kollat runt vad som finns i stan vad gäller gruppaktiviteter men det är antingen dött och ointressant eller för dyrt. Egentligen har jag väl det helt okej själv men vissa kvällar blir det fruktansvärt ensamt. Har ändå svept runt lite på Tinder men så fort jag börjar skriva med någon som vill träffas så tar det bara stopp. Jag orkar/vill inte engagera mig med en ny när risken att det inte kommer fungera är så stor. Sätter jag käppar i hjulet för mig själv? Vill jag ens träffa någon? Hur hanterar ni konflikten mellan att vilja men ändå inte vilka dejta?

 

[Nahar]

Varför är dejting så himla jobbigt? Har bara haft otur på dejtingappar och chansen att jag kommer hitta någon "naturligt" är minimal. Är i princip bara på jobbet, hemma och i affären. Har kollat runt vad som finns i stan vad gäller gruppaktiviteter men det är antingen dött och ointressant eller för dyrt. Egentligen har jag väl det helt okej själv men vissa kvällar blir det fruktansvärt ensamt. Har ändå svept runt lite på Tinder men så fort jag börjar skriva med någon som vill träffas så tar det bara stopp. Jag orkar/vill inte engagera mig med en ny när risken att det inte kommer fungera är så stor. Sätter jag käppar i hjulet för mig själv? Vill jag ens träffa någon? Hur hanterar ni konflikten mellan att vilja men ändå inte vilka dejta?

Jag har bestämt mig för att bara göra saker som jag lika gärna tyckt om att göra själv fast tillsammans med nya människor. Så blir det inte som att jag känner att jag slösar tid/ork på något som ändå inte blir något. Tar bort pressen massor, både på mig själv och på dejten

 

[Angloubet]

Med det vi skrivit om nu i åtanke så kommer ju frågan om att sova över. För att orka och klara att lyckas slappna av lite med andra människor omkring mig så behöver jag vara pigg, helt ologiskt men närvaro av andra människor tar energi. Så om någon sover över är jag oftast tröttare än om jag inte hade sovit alls.

Och jag vill att om han ska börja vara mer här, sova över och så. Då vill jag att det ska vara seriöst. Jag ska våga ta upp det med honom. Inget stanna här utan förhållande, blivit sviken nog i såna tillfällen och vill inte bli det igen.

Jag träffade en ny som kom och hälsade på, har ALLTID haft svårt att sova med nån annan i sängen. Syster, syskonbarn, ex osv. Jag sov som ett litet barn med den nya! Somnade på egen kudde och vaknade i hans famn varje morgon (han stannade några dar i sträck på direkten).
Tidigare har jag inte somnat, vridit mig i timmar och sen sovit på soffan. Den här gången var allt bara Perfekt
Så även om man haft andra erfarenheter så kan det plötsligt vara annorlunda!

 

[_Taggis_]

Hur hanterar ni konflikten mellan att vilja men ändå inte vilka dejta?

Låter bli att dejta, och lider av ensamheten istället

 

[Kiwifrukt]

Låter bli att dejta, och lider av ensamheten istället

Samma här. Jag hade förmodligen tänkt annorlunda om jag träffat en person på ”naturlig väg” och redan kände personen lite, men just det där med att gå iväg gång efter gång och träffa olika personer som man sen aldrig mer vill se igen, nej, det är verkligen inte min grej.

 

[cirkus]

Fast nog vet man vad man vill i livet? Eller? Man vet väl om man vill träffa någon som man kan starta en tvåsamhet med eller om man bara vill roa sig?

Det konstiga är att jag vet inte och framför allt inte innan jag träffat människan. Jag är öppen för allt - men inte att bo ihop.

Jag är ganska död inuti förutom när det gäller kollegan.

 

[cirkus]

Samma här. Jag hade förmodligen tänkt annorlunda om jag träffat en person på ”naturlig väg” och redan kände personen lite, men just det där med att gå iväg gång efter gång och träffa olika personer som man sen aldrig mer vill se igen, nej, det är verkligen inte min grej.

Jag har nog haft lite tur - jag har bara träffat en jag inte har velat träffa igen.

Men jag ogillar hela intervjukänslan på nätdejting, men jag strävar på

 

[Fibusen]

Varför är dejting så himla jobbigt? Har bara haft otur på dejtingappar och chansen att jag kommer hitta någon "naturligt" är minimal. Är i princip bara på jobbet, hemma och i affären. Har kollat runt vad som finns i stan vad gäller gruppaktiviteter men det är antingen dött och ointressant eller för dyrt. Egentligen har jag väl det helt okej själv men vissa kvällar blir det fruktansvärt ensamt. Har ändå svept runt lite på Tinder men så fort jag börjar skriva med någon som vill träffas så tar det bara stopp. Jag orkar/vill inte engagera mig med en ny när risken att det inte kommer fungera är så stor. Sätter jag käppar i hjulet för mig själv? Vill jag ens träffa någon? Hur hanterar ni konflikten mellan att vilja men ändå inte vilka dejta?

Så var det för mig med, kunde skriva i en halv evighet, sen när dom frågade om vi skulle träffas så blev det tvärstopp. Kommer antagligen bli samma sak sen igen när jag ”ger mig ut” igen. Kommer definitivt inte träffa någon på fritiden heller eftersom jag är på jobbet eller hemma.. Det är om någon skulle ragga upp mig på Hemköp typ, men det lär ju inte hända!

Jag tror jag har alldeles för många krav nu för tiden också, och den listan blir bara längre och längre. Jag kommer nog förbli ensam!

 

[Mineur]

Jag bröt ut diskussionen om vänner vs romantik: https://www.bukefalos.se/threads/vaenner-vs-romantik-utbruten-fran-dejtingtraden-32.1503554/

/Mod

 

[Glimra]

Låter bli att dejta, och lider av ensamheten istället

Det är nog det enda alternativet, ja

 

[Lillefrun]

BNV BNm

Jag träffade en ny som kom och hälsade på, har ALLTID haft svårt att sova med nån annan i sängen. Syster, syskonbarn, ex osv. Jag sov som ett litet barn med den nya! Somnade på egen kudde och vaknade i hans famn varje morgon (han stannade några dar i sträck på direkten).
Tidigare har jag inte somnat, vridit mig i timmar och sen sovit på soffan. Den här gången var allt bara Perfekt
Så även om man haft andra erfarenheter så kan det plötsligt vara annorlunda!

Det har du rätt i, jag kan ju slappna av lite mer i hans sällskap. Jag har någon form av PTSD så det är lite komplicerat eftersom problemen varit för stora och jag inte klarat terapi. Försökt med flera psykologer och terapeuter men det blir för tufft. Dom drar igång terapi och jag bryter ihop och klarar inte att fullfölja. Haft det så i 7-8 år.

Men ibland har jag till och med vågat blunda när han rört mig och vågat känna att det är mysigt små stunder. Framsteg för mig! Men att våga sova och vara så blottad skrämmer, jag har inte kontroll på situationen då.

 

[Lillefrun]

Hur hanterar ni en person med dåligt självförtroende när ni dejtar? Killen jag träffar är ju verkligen jätte fin, varken smal eller tjock eller något jag bryr mig om för jag ser allt annat hos honom. Men han är så orolig över sin kropp, att han är tjock och otränad. Det smyger fram lite då och då och jag övertygar honom om att jag tycker han är jätte fin och absolut inte behöver ändra på sig och att jag inte skulle gilla honom mer om han går ner i vikt. Gillar ju honom precis som han är. Jag kan komma på mig själv med att säga negativa saker om min kropp automatiskt någon gåndmen jobbar på att få bort dom kommentarerna. Vill inte blanda in sånt i något fint.

Hur stöttar ni om det är någon ni dejtar som känner som den här killen gör? Jag tror han är rädd att jag ska lämna honom för något jag inte ens ser som ett problem.

Gör jag rätt eller krävs det mer? Hur mycket kan jag verkligen påverka hans självförtroende i en dejtingsituation? Det kanske är för mycket begärt att få honom trygg och nöjd på egen hand?

 

[Lillefrun]

Så var det för mig med, kunde skriva i en halv evighet, sen när dom frågade om vi skulle träffas så blev det tvärstopp. Kommer antagligen bli samma sak sen igen när jag ”ger mig ut” igen. Kommer definitivt inte träffa någon på fritiden heller eftersom jag är på jobbet eller hemma.. Det är om någon skulle ragga upp mig på Hemköp typ, men det lär ju inte hända!

Jag tror jag har alldeles för många krav nu för tiden också, och den listan blir bara längre och längre. Jag kommer nog förbli ensam!

Det kan dyka upp raggningsförsök överallt, jag blev bjuden på dejt av en kille som jobbade i en affär jag brukade gå förbi som jag inte sagt mer än hej till och som hade blivit intresserad av mig direkt sa han. En annan gång var det en kille i receptionen på en bilfirma som jag pratade med i telefon 45 minuter och sen hörde han av sig efter jobbet. Och tre grannar varav en kändes för ung och den andra bara inte kändes rätt, den sista för gammal och sliskig och försök från en hemsk rörmokare som var 30 år äldre än mig Och några till.

Och jag är inte ens flirtig just för att jag inte varit intresserad alls. Det ända är väl att jag är rätt positiv och glad,men jag klär mig i princip alltid i mjukisbyxor och jackor för hundlivet med fickor och allt vad som behövs och fokus på funktion och inte utseende. Fixar mig inget särskilt med utseendet . Ändå dyker det upp flirtar lite här och var.

 

[Eurydome]

Så var det för mig med, kunde skriva i en halv evighet, sen när dom frågade om vi skulle träffas så blev det tvärstopp. Kommer antagligen bli samma sak sen igen när jag ”ger mig ut” igen. Kommer definitivt inte träffa någon på fritiden heller eftersom jag är på jobbet eller hemma.. Det är om någon skulle ragga upp mig på Hemköp typ, men det lär ju inte hända!

Jag tror jag har alldeles för många krav nu för tiden också, och den listan blir bara längre och längre. Jag kommer nog förbli ensam!

Du om någon är väl ändå ett bevis på att det är fullt möjligt att träffa nån på Hemköp. Träffade inte du nån i typ en kyrka? Och nån var en hantverkare?

 

[Tonto]

Hur hanterar ni en person med dåligt självförtroende när ni dejtar? Killen jag träffar är ju verkligen jätte fin, varken smal eller tjock eller något jag bryr mig om för jag ser allt annat hos honom. Men han är så orolig över sin kropp, att han är tjock och otränad. Det smyger fram lite då och då och jag övertygar honom om att jag tycker han är jätte fin och absolut inte behöver ändra på sig och att jag inte skulle gilla honom mer om han går ner i vikt. Gillar ju honom precis som han är. Jag kan komma på mig själv med att säga negativa saker om min kropp automatiskt någon gåndmen jobbar på att få bort dom kommentarerna. Vill inte blanda in sånt i något fint.

Hur stöttar ni om det är någon ni dejtar som känner som den här killen gör? Jag tror han är rädd att jag ska lämna honom för något jag inte ens ser som ett problem.

Gör jag rätt eller krävs det mer? Hur mycket kan jag verkligen påverka hans självförtroende i en dejtingsituation? Det kanske är för mycket begärt att få honom trygg och nöjd på egen hand?

Jag försöker inte påverka eller ta på mig ansvar för en annan persons dåliga självförtroende.