Fy så tråkigt! Fint att ni kunde ha ett bra samtal kring det hela, men ja...Vi har pratat och jag har kännt av allt rätt. Det är över just nu och det finns inga planer på att ses mer.
Precis som jag trodde så handlade det inte om att ex och barnen hade dykt upp vid huset. Den händelsen fanns en vettig förklaring på. Och det fanns ingen lust att gå tillbaka till exet.
Han hade helt enkelt bara känt att han inte var redo för en relation trots allt. Han behöver landa i sin nya vardag och sig själv helt enkelt. Precis som jag trodde.
Vi pratade en del om det, jag sa att jag förstod till fullo och inte håller något emot honom i detta eller är arg på honom. Det är ju inget han planerat eller kunde hjälpa.
Jag förklarade mina känslor. Att det började grymt bra på alla sätt men att grejerna som kom emellan gjorde mig osäker på var jag hade honom och då åkte min skyddsmur upp. Jag har inte känt mig avslappnad på så vis att jag varit mig själv utan stundvis varit lite "tillrättalagd"
Han förstod precis och hade känt samma. Så vi kom väl fram till att vi på så vis hamnat i en nedåtgående spiral isf att släppa loss känslorna. Vi kände båda att på sätt och vis fick vi ingen ärlig chans.
Oavsett hade han ändå inte varit redo.
Jag avlutade med att säga att jag tyckte att han var en väldigt bra människa och att jag ville att han skulle ta kontakt om han kände för det. Även om jag inte väntar på honom så stänger jag inte några dörrar heller utan kanske vi har bättre tajming nästa gång. Eller inte.
Han sa att han blev väldigt glad att jag sa så.
Just nu gör det rätt ont i hjärtat.