Ja det är tråkigt om det är så, tiden får utvisa.Men vad tråkigt om hans intresse svalnat! Håller tummarna för att det inte är så!
Det låter mycket klokt av dig att försöka bygga ut ditt kontaktnät med kompisar tycker jag, så du mår bättre och inte, som du själv skriver, förlitar dig på en enda person (en potentiell partner). Det blir inte bra...
Känner igen det där med ekonomin också, det är skönt när man kan ta en fika (som ju blir som en vänskaps/kontakt-investering) utan att få ångest typ.
Jag ser absolut inte en partner som lösningen på ensamheten, det förstår jag vore osunt.
Ekonomin har mer betydelse än man kanske tänker på för möjligherna (i allafall i en stad) för socialt umgänge och egen utveckling. Men jag känner mig lite försiktigt hoppfull inför ljusare tider framöver på alla fronter nu när min jobbsituation blivit, om inte stabil, så iallafall betydligt mer stabil än den varit de senaste 3-4 åren. Min psykiska hälsa jobbar jag med, och den märker jag ju för det mesta tankas upp och blir bättre när jag deltagit i sociala sammanhang.