Men hur gamla människor pratar du om, människor födda på 1800-talet, eller? Just om man har erfarenhet av epidemier så vet man väl exakt hur farliga de är?
Ja, de har nära erfarenhet av isolering, långa sjukhusinläggningar, hög dödlighet och att många som överlevde blev aldrig helt återställda.
Fast det var ju på ett annat plan ändå, man stängde inte ner hela samhället, utan bara satte de smittade i karantän.Nja, både polio och TBC togs på största allvar, även spanska sjukan när den grasserade i början av 1900-talet. Det fanns sanatorier och hemmen gasades vid TBC så nog tror jag att många äldre minns hur fasansfullt det var för många och att många dog. Min morfar var inlagd på sanatorium utanför Umeå i många månader och hemmet gasades, de visste inte om han skulle komma hem mer. Mormor stod ensam med två små barn och en fjällgård med häst och mjölkkor som skulle mjölkas, hö skördas och ta hem ved från skogen.
De hade inte heller samma kunskap i smittspridning och folk rörde sig inte som i dagens samhälle. Det var mycket få jorden-runt-resenärer och sportlovsfirare i Alperna.
Jag vet inte vad Worldometer är, WHO är ju FN:s organ för att spåra och samordna. Att inte förse dem med info verkar jättekonstigt (Sverige har inga nya fall, inga nya dödsfall, "bara" 3 döda)
Det verkar som WHO har en fördröjning i sin rapportering.
Kan bara hålla med!Den här insändaren tar upp en sak jag funderat på några dagar.
För mig känns det som att det här håller på att gå över styr på ett sätt som kommer skapa mer dödsfall och förstörda liv än vad en ohämmad epidemi hade gjort
Nu när allt stänger ner kommer arbetslösheten stiga till gigantiska tal, det medför att skatteintäkter försvinner vilket medför att samhället inte kan upprätthålla sin basala service i form av sjukvård och äldreomsorg.
Risken att vi vinner slaget men förlorar kriget känns för mig som överhängande
Ja konsekvenserna av det här känns väldigt allvarliga, och kommer påverka långt många fler än de som dör på ett sätt som jag inte tycker man kan ta så lätt på. Priset att skydda riskgrupper är att göra alla andra arbetslösa. När det här viruset inte längre är ett uttalat hot, hur många självmord och självmordsförsök har vi på vårt bord då? Finns det tillräckligt många psykologer åt alla som mår dåligt? Psykvården är ju inte jättekänd för att ha gott om tider, plats och möjligheter att ta hand om alla som mår akut dåligt. Hur kommer en redan nu överbelastad Arbetsförmedling kunna ta hand om alla som kommer? Har kommunerna råd med fler på försörjningsstöd? Hur många familjer kommer bli vräkta?Den här insändaren tar upp en sak jag funderat på några dagar.
För mig känns det som att det här håller på att gå över styr på ett sätt som kommer skapa mer dödsfall och förstörda liv än vad en ohämmad epidemi hade gjort
Nu när allt stänger ner kommer arbetslösheten stiga till gigantiska tal, det medför att skatteintäkter försvinner vilket medför att samhället inte kan upprätthålla sin basala service i form av sjukvård och äldreomsorg.
Risken att vi vinner slaget men förlorar kriget känns för mig som överhängande
Jag som lyssnat på sagda presskonferens och framför allt dess inledning, gissar att det kan ha ett samband med näthat. Ordet ovärdigt användes i sammanhanget.
Tragiskt om det är fallet, missade nästan hela presskonferensen idag men reagerade på att tegnell inte var med.
Och priset att inte skydda riskgrupperna (och alla andra som blir allvarligt sjuka och behöver vård) är att sjukvården kollapsar.
