Jag tror inte alls att det är orsaken och jag tycker att det är att förminska människors lidande att tänka så. Man sörjde inte mindre förr och man led inte mindre förr även om döden då fanns mer närvarande. Jag tror snarare att det handlar om det gamla vanliga "det drabbar inte mig" och med tillägget, "dör jag så dör jag" och "jag är mig själv närmast", så hamnar vi i en situation där människor gör som de vill utan någon tanke på att deras agerande kan göra att andra drabbas hårdare än nödvändigt. För självklart vill även "dör jag så dör jag" människorna ha all tänkbar vård den dagen det behövs och det utan en tanke på att deras agerande har inneburit att så många andra behöver vården med att det inte finns tillräckligt utan att vården måste prioritera. Jag hörde någon säga att 40-talisterna uppfann ordet solidaritet och det gäller alla utom de själva och min erfarenhet är tyvärr att det stämmer ruskigt bra på alldeles för många.Tror de är uppväxta med en annan attityd till epidemier och infektionssjukdomar också
Det var något som bara fanns och drabbades så drabbades man liksom. De har förmodligen upplevt att barn de kände blev livshotande sjuka i polio eller lunginflammation utan att det var någon samhällskris.