Vad jag förstått som kan ha varit uppe innan är att många äldre inte bryr sig så mycket som vi anhöriga eller som samhället som helhet. Att gå ut och gå är en sak, det är ju bra men min farfar t.ex. är 95 år, har bronkit, astma, slem i halsen, diabetes, gikt och pacemaker och hade en allvarlig lunginflammation i höstas. Han tog rullatorn och traskade ner till Lidl i tisdags fast han får hem mat från sina söner. Han sa att när man är så gammal som han är så är man ändå alltid sjuk och mår dåligt så något extra spelar ingen roll.
Känner ni igen det från anhöriga? Eller från er själva om ni är över dom där 70 åren eller är i riskgruppen?
Blir lite orolig när farfar traskar runt i affären så där men nu har alla i släkten pratat med honom om det och som pappa sa så lever ju inte farfar under en sten utan han kollar på nyheter och SVT forum och lyssnar på radio plus har papperstidning plus läser på internet så han vet själv vad som gäller och kan ta egna beslut och vi kan ju inte låsa in honom liksom.
En fundering som kanske är helt fel och därav min fråga är att om det är så att gamla är extra utsatta men fortsätter vistas i affärer och dylikt, är det inte en risk för yngre och friska att smittas av just äldre då eftersom det är större risk för äldre att bli sjuka? Eller är det inte procentuellt fler äldre med smittan än hos yngre utan bara graden av sjukdom?