Jag tycker nog inte att bruksprov kan ses som avelsutvärderingar längre och egentligen är det ingen poäng med att utesluta blandraser när man säger okej till alla renraser, alltså även de som inte är av bruksras. Jag menar, vad har pudelaveln att vinna på att pudlar går bruksprov? De som skulle vara aktuella för att starta bruksprov med blandraser är förstagångsköpare som är intresserade = med allra största sannolikhet köper de en renrasig bruksavlad hund nästa gång. Utesluts de ur verksamheten så vaknar kanske aldrig intresset för bruks eller renrashundar och det förlorar hela vår organisation på.
Utställningar är lite annorlunda eftersom hunden bedöms mot en standard, och utan standard går det inte att bedöma.
Jag har själv ägt två blandrashundar och intesset väcktes när de var relativt unga. Det dröjde alltså ganska många år innan jag hade möjlighet att köpa ny hund. Som tur var tyckte ena hunden att det var ganska roligt med lydnad så det tävlade vi i. Men han hade passat så himla mycket bättre till brukset. Jag hade heller aldrig något intresse av att vara med i någon blandrasorganisation, men eftersom jag inte riktigt fick respons av den lokala SBK-klubben så valde jag att träna privat. Nu är jag nörd ut i fingertopparna så det blev hundar av bruksras till slut och jag lägger en stor del av min fritid på min SBK-klubb men riktigt det engagemanget kan man nog inte förvänta sig av alla människor. Det finns mer i livet som lockar och vi måste erbjuda något väldigt bra för att de ska stanna.
Senast ändrad:
. Nu handlar allt om att vi ska inkludera så många som möjligt för att kunna hålla ett tillräckligt stort medlemsantal och dessutom har vi alla privata aktörer som blivit verkliga konkurrenter! Jag tror inte att SBK har råd med att vara en klubb för inbördes beundran och jag tycker mig ana de här tongångarna från förbundet också. Inte att vi ska låta blandraser gå bruksprov (DET är nog lite väl magstarkt för de gamla rävarna 
