Bukefalos bokbingo juni-oktober 2024

[thoora]

Jag har läst Spökhanden av Selma Lagerlöf. En feministisk klassiker i form av en kort novell. Det handlar om Ellen som inte helt frivilligt bor med två äldre damer. Hon ser två vägar ut, antingen ta sig ett jobb eller gifta sig. Då tanterna vägrar gå med på det förstnämnda återstår alltså giftemål.

Novellen gavs ut 1898 första gången, men den är inte alls svårläst. Däremot är den mångbottnad och det är skickligt på så få sidor.

Jag kryssar den som bok med max 50 sidor.

 

[Lillefrun]

Jag har läst en bok med något rött på framsidan, ångrar alla timmar jag la på det
här skräpet. Den kompletta guiden till Aspergers syndrom av Tony Attwood från 2011. Förr och för många kliniker fortfarande (har tagit upp boken med min psykolog) ansågs Atwood vara framåtskridande och väckte uppmärksamhet. Jag tycker tvärtom och blir rädd för hur dom som tycker Attwood är för framåt själva ser på personer med autism.

Hans Asperger som var först med att diagnostisera barn och vuxna med Asperger hjälpte nazisterna att skicka tusentals personer med Aspergers till antingen förintelseläger eller gasades på plats. Nu menar jag inte att Attwood tänker så hemskt men i hela boken beskriver han människor som antingen personer med Aspergers syndrom eller Normala eller vanliga människor. Om och om igen.

Han pratar om autister/aspergare som när man beskriver djur vid skyltarna på en djurpark och mycket är bara så fel. Dessutom är språket torrt och hänvisningar till källor varannan rad så troligtvis används den i en del utbildningar.

Jag är glad att dom bytte till AST Autismspektrum tillstånd, men i min journal står det Asperger men veckan efter bytte mottagningen diagnosen till AST och alla nuvarande behandlare säger autism men inte i journalen. Jag hatar att det jag har som enligt Hans Asperger som ville utrota oss kommer ha sitt namn i alla papper om mig i hela livet.

Så alltså en bok 420 sidor hemskt tråkig text rekommenderar jag att inte lägga tid på. Daterad.

 

[Lillefrun]

 

[Mineur]

Jag har läst en bok med något rött på framsidan, ångrar alla timmar jag la på det
här skräpet. Den kompletta guiden till Aspergers syndrom av Tony Attwood från 2011. Förr och för många kliniker fortfarande (har tagit upp boken med min psykolog) ansågs Atwood vara framåtskridande och väckte uppmärksamhet. Jag tycker tvärtom och blir rädd för hur dom som tycker Attwood är för framåt själva ser på personer med autism.

Hans Asperger som var först med att diagnostisera barn och vuxna med Asperger hjälpte nazisterna att skicka tusentals personer till antingen förintelseläger eller gasades på plats. Nu menar jag inte att Attwood tänker så hemskt men i hela boken beskriver han människor som antingen personer med Aspergers syndrom eller. Normala eller vanliga människor. Om och om igen.

Han pratar om autister/aspergare som när man beskriver djur vid skyltarna på en djurpark och mycket är bara så fel. Dessutom är språket torrt och hänvisningar till källor varannan rad så troligtvis används den i en del utbildningar.

Jag är glad att dom bytte till AST Autismspektrum tillstånd, men i min journal står det Asperger men veckan efter bytte mottagningen diagnosen till AST och alla nuvarande behandlare säger autism men inte i journalen. Jag hatar att det jag har som enligt Hans Asperger som ville utrota oss kommer ha sitt namn i alla papper om mig i hela livet.

Så alltså en bok 420 sidor hemskt tråkig text rekommenderar jag att inte lägga tid på. Daterad.


Visa bifogad fil 147639

Intressant, om än beklämmande, att läsa för mig som inte har någon insikt alls i detta. Tack för att du tog dig tid att skriva så utförligt om boken!

 

[Mineur]

Lyssnade just klart på Den fjärde doktrinen av Denise Rudberg, som är den fjärde boken i Kontrahentera-serien. Jag var lite besviken på tredje boken som kändes som lite av en transportsträcka, men den här var som tur är bättre! Det kändes som att det hände något i varje kapitel, och även om jag inte är helt förtjust i alla vändningar den tog* var den en trevlig lyssningsupplevelse överlag. Ska ta en paus och lyssna på annat ett tag nu, innan jag tar tag i femte boken som kom ut för några veckor sedan.

*

Spoiler

Delen om kärleksrelationen mellan Signe och Svartström samt Iris och Bremer kändes både märklig och onödig, tycker jag. Delarna om Elisabeths graviditet kändes lite hastigt inslängda sådär och som något som hanterades på ett ganska konstigt sätt av både henne själv och omgivningen.

Glömde visst att säga vilken ruta jag kryssade Jag valde "Referens till känd person" eftersom boken flera gånger nämner (ö)kända personer från andra världskriget, t.ex. Adolf Hitler och Hermann Göring.

 

[Lillefrun]

Intressant, om än beklämmande, att läsa för mig som inte har någon insikt alls i detta. Tack för att du tog dig tid att skriva så utförligt om boken!

Tack, ja jag känner starkt för dom här sakerna så om bara någon läser något nytt eller intressant så betyder det mycket

 

[Monimaker]

Jag har läst en bok med något rött på framsidan, ångrar alla timmar jag la på det
här skräpet. Den kompletta guiden till Aspergers syndrom av Tony Attwood från 2011. Förr och för många kliniker fortfarande (har tagit upp boken med min psykolog) ansågs Atwood vara framåtskridande och väckte uppmärksamhet. Jag tycker tvärtom och blir rädd för hur dom som tycker Attwood är för framåt själva ser på personer med autism.

Hans Asperger som var först med att diagnostisera barn och vuxna med Asperger hjälpte nazisterna att skicka tusentals personer med Aspergers till antingen förintelseläger eller gasades på plats. Nu menar jag inte att Attwood tänker så hemskt men i hela boken beskriver han människor som antingen personer med Aspergers syndrom eller Normala eller vanliga människor. Om och om igen.

Han pratar om autister/aspergare som när man beskriver djur vid skyltarna på en djurpark och mycket är bara så fel. Dessutom är språket torrt och hänvisningar till källor varannan rad så troligtvis används den i en del utbildningar.

Jag är glad att dom bytte till AST Autismspektrum tillstånd, men i min journal står det Asperger men veckan efter bytte mottagningen diagnosen till AST och alla nuvarande behandlare säger autism men inte i journalen. Jag hatar att det jag har som enligt Hans Asperger som ville utrota oss kommer ha sitt namn i alla papper om mig i hela livet.

Så alltså en bok 420 sidor hemskt tråkig text rekommenderar jag att inte lägga tid på. Daterad.


Visa bifogad fil 147639

Oj, en till autist (grad 1) här är glad att veta att jag slipper lägga tid på den boken. När jag fick min diagnos blev jag rekommenderad en bok som heter 'Konsten att fejka arabiska', är det något du läst?

 

[Shpongle]

Vad roligt att du också läst den, jag har inte stött på någon annan som ens hört talas om den.

Jag har inte heller sett någon läsa boken. Själv ramlade jag över den av en slump och nu finns den på Goodreads också. Vad tyckte du om boken?

 

[thoora]

Jag har inte heller sett någon läsa boken. Själv ramlade jag över den av en slump och nu finns den på Goodreads också. Vad tyckte du om boken?

Jag tyckte den var väldigt spännande och lite udda grepp kring världsbygget (om man nu kan kalla det så, världsjusteringarna?). Lite orolig var jag att det skulle spåra ur i någon väldigt vidrig eller väldigt sorglig riktning, men jag tycker den höll ihop hela vägen.

 

[thoora]

Har läst ytterligare en av nomineringarna till Årets bok, Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt. Den handlar om Sarah som är i 50-årsåldern och jobbar på ett äldreboende. Hennes liv går till största delen ut på att avsluta saker som de gamla håller på med när de dör. Det kan handla om att göra klart ett handarbete, lösa klart ett korsord eller läsa de sista kapitlen i en bok. Växelvis får man följa Sarah i nutid, Sarah som barn och även Sarahs föräldrars historia. Sakta växer den väv som utgör Sarahs liv fram och man förstår att det påverkas av flera generationer tillbaka.

Boken börjar lite trevande platt på samma sätt som viss feel good kan vara. Men den utvecklar sig till en komplex historia om tillhörighet, psykisk ohälsa och att faktiskt leva sitt liv och inte bara överleva det. Jag vet inte hur trovärdig den är i alla delar, men det spelar inte så stor roll för jag tyckte om berättelsen. Det växelvisa berättarperspektivet, både gällande tid och person, fungerar också riktigt bra.

Jag kryssar rutan bok där en trädgård förekommer då ett viktigt parti i boken är då Sarah som barn gömmer sig i en trädgård.

 

[Lillefrun]

Oj, en till autist (grad 1) här är glad att veta att jag slipper lägga tid på den boken. När jag fick min diagnos blev jag rekommenderad en bok som heter 'Konsten att fejka arabiska', är det något du läst?

När fick du diagnosen.
Konsten att fejka arabiska är jätte bra, lite segt bara en bit i mitten då det mest handlar om att åka in och ut ifrån sjukhuset men det känns som om jag skulle skrivit boken själv. Hon hade också anorexi när hon var yngre även om mitt fortsatte upp i vuxen ålder. Men dom flesta tankar och känslor känner jag igen mig i. Hon var journalist och om jag någon gång ska jobba ska det vara med hundar eller som journalist. Jag har journalistutbildning till och med.

Min terapeut som aldrig jobbat med autism förut lånade den och fick ut en hel del av den, mamma läste men för henne blev det jobbigt för att hon förstod att jag hade liknande tankar och känslor som Lina.

Jag sett Lina Liman föreläsa och pratat med henne och hon beskriver det som (kanske inte blir ordagrant men innebörden är samma.) Hon förklarar att det är som olika operativ system där alla Nt människor har en IPhone som styr hjärnan och autister har en android hjärna. Två sätt att vara men inget är fel

 

[Lillefrun]

Har läst ytterligare en av nomineringarna till Årets bok, Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt. Den handlar om Sarah som är i 50-årsåldern och jobbar på ett äldreboende. Hennes liv går till största delen ut på att avsluta saker som de gamla håller på med när de dör. Det kan handla om att göra klart ett handarbete, lösa klart ett korsord eller läsa de sista kapitlen i en bok. Växelvis får man följa Sarah i nutid, Sarah som barn och även Sarahs föräldrars historia. Sakta växer den väv som utgör Sarahs liv fram och man förstår att det påverkas av flera generationer tillbaka.

Boken börjar lite trevande platt på samma sätt som viss feel good kan vara. Men den utvecklar sig till en komplex historia om tillhörighet, psykisk ohälsa och att faktiskt leva sitt liv och inte bara överleva det. Jag vet inte hur trovärdig den är i alla delar, men det spelar inte så stor roll för jag tyckte om berättelsen. Det växelvisa berättarperspektivet, både gällande tid och person, fungerar också riktigt bra.

Visa bifogad fil 147671

Jag kryssar rutan bok där en trädgård förekommer då ett viktigt parti i boken är då Sarah som barn gömmer sig i en trädgård.

Den vill jag nog också läsa, lägger den i raden av alla böcker

 

[doppler]

Jag har lyssnat på Kärlekens bakgata av Anna Laestadius Larsson. Krysset hamnar på Max två ord i titeln.

Boken beskrivs som en historisk kriminalroman och utspelar sig 1897 i Stockholm. Huvudpersonen Ellen Bergman har en egen juridikbyrå, vars verksamhet går mindre bra.

Språket är fantastiskt, och det ryms dessutom mycket kvinnohistoria, både rent allmänt, men specifikt om prostitutionen och reglementeringen. Kort sagt, en riktigt bra bok.

Fantastisk inläsning av Angela Kovacs.

 

[Islandshästryttare]

Jag har lyssnat på Kärlekens bakgata av Anna Laestadius Larsson. Krysset hamnar på Max två ord i titeln.

Boken beskrivs som en historisk kriminalroman och utspelar sig 1897 i Stockholm. Huvudpersonen Ellen Bergman har en egen juridikbyrå, vars verksamhet går mindre bra.

Språket är fantastiskt, och det ryms dessutom mycket kvinnohistoria, både rent allmänt, men specifikt om prostitutionen och reglementeringen. Kort sagt, en riktigt bra bok.

Fantastisk inläsning av Angela Kovacs.

Åh den lägger jag till på min lista har verkligen gillat hennes tidigare böcker och den här lät som en bok precis i min smak.

 

[doppler]

Åh den lägger jag till på min lista har verkligen gillat hennes tidigare böcker och den här lät som en bok precis i min smak.

Då kommer du säkert gilla den. Jag har lyssnat på ett antal av hennes tidigare böcker, och gillat dem. Den här var ännu bättre.

 

[Islandshästryttare]

Då kommer du säkert gilla den. Jag har lyssnat på ett antal av hennes tidigare böcker, och gillat dem. Den här var ännu bättre.

Låter lovande

 

[cassiopeja]

Hade svårt att välja vad jag skulle kryssa, då boken passade in på hela ÅTTA rutor….
Men valde tillslut att kryssa “Bok i en serie” med boken Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.
Bokens handling börjar ifrån en amerikansk kvinna vars pappa plötsligt försvinner. Hon får upp ett spår som lever till faderns födelseland Burma. Hon reser dit och en märklig och fantastisk historia rullas upp för henne.

Boken fångade mig och jag kunde knappt lägga ifrån mig den, men det konstiga är att jag egentligen inte riktigt kan förklara varför. Kanske var berättelsen fängslande, kanske var det intressant att läsa om en annan kultur. Kanske var det att boken så målande beskrev ett annat sätt att förnimma världen på. När jag i efterhand försöker analysera handlingen i boken så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som var bra, men känslan i boken svepte mig med fullständigt. Roligt när det blir en sån upplevelse!

 

[Lingon]

Hade svårt att välja vad jag skulle kryssa, då boken passade in på hela ÅTTA rutor….
Men valde tillslut att kryssa “Bok i en serie” med boken Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.
Bokens handling börjar ifrån en amerikansk kvinna vars pappa plötsligt försvinner. Hon får upp ett spår som lever till faderns födelseland Burma. Hon reser dit och en märklig och fantastisk historia rullas upp för henne.

Boken fångade mig och jag kunde knappt lägga ifrån mig den, men det konstiga är att jag egentligen inte riktigt kan förklara varför. Kanske var berättelsen fängslande, kanske var det intressant att läsa om en annan kultur. Kanske var det att boken så målande beskrev ett annat sätt att förnimma världen på. När jag i efterhand försöker analysera handlingen i boken så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som var bra, men känslan i boken svepte mig med fullständigt. Roligt när det blir en sån upplevelse!

Ooh! Det kan ju vara ett kryss i nästa bokbingo! Boken passar in på minst 5 andra kryss! Eller nåt sånt.

 

[Islandshästryttare]

Ooh! Det kan ju vara ett kryss i nästa bokbingo! Boken passar in på minst 5 andra kryss! Eller nåt sånt.

Bra ide frågan är då om man får välja en ruta eller flera att kryssa! Men lite spännande tankeexperiment ändå!

 

[__sofia__]

Hade svårt att välja vad jag skulle kryssa, då boken passade in på hela ÅTTA rutor….
Men valde tillslut att kryssa “Bok i en serie” med boken Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.
Bokens handling börjar ifrån en amerikansk kvinna vars pappa plötsligt försvinner. Hon får upp ett spår som lever till faderns födelseland Burma. Hon reser dit och en märklig och fantastisk historia rullas upp för henne.

Boken fångade mig och jag kunde knappt lägga ifrån mig den, men det konstiga är att jag egentligen inte riktigt kan förklara varför. Kanske var berättelsen fängslande, kanske var det intressant att läsa om en annan kultur. Kanske var det att boken så målande beskrev ett annat sätt att förnimma världen på. När jag i efterhand försöker analysera handlingen i boken så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som var bra, men känslan i boken svepte mig med fullständigt. Roligt när det blir en sån upplevelse!

Fascinerande hur olika vi ändå är med vad man gillar När jag läste den förra året var det mer att jag fick traggla mig igenom den, för att jag inte alls fastnade Men jag vet visserligen med mig att jag inte brukar gilla böcker med för mycket beskrivningar, utan jag vill att saker ska hända Så är det böcker som folk tycker om för dess målande beskrivningar (som du delvis verkar ha gjort i det här fallet ) så brukar det bli så att jag inte riktigt fastnar för dem