'Läkaren, [...] som hade jour på andra dygnet, såg trött på mig. Nej. Han kunde inte hjälpa mig. Inga sjukhus tog emot människor som var sjuka av kärlek. Hur skulle det se ut?
'Men om jag var alkoholist, då skulle ni ta hand om mig, inte sant, eller om jag knarkade, och kom här och ville ha vård, då skulle ni ta emot mig', skrek jag och började storgråta, för jag blev galen av att de inte såg att jag också var en missbrukare, som inte längre hade kontroll över sina handlingar.
Men missbruk av människa, beroendet av en speciell kropp, finns inte med i giftstadgarna.
För övrigt sa han, att även om jag var alkoholist eller narkoman, så skulle det inte finnas någon plats för mig. Tre dagars avgiftning på sin höjd. Sen fick jag gå hem och supa ihjäl mig igen. Men eftersom jag nu inte ens var narkoman, och skötte mitt arbete, betalade hyra och skatt och inte låg samhället till last på något vis, så fanns det ingen som brydde sig om mig.
Såna människor får gå under utan att någon lägger sig i det.'
Kryssar för rutan 'Bok du länge tänkt läsa' med Kerstin Thorvalls 'Det mest förbjudna' från 1976. Jag har haft den här boken stående knappt påbörjad i bokhyllan i fyra-fem år och har tänkt återkomma till den flera gånger, utan att ta mig för det. Men med sina 216 sidor var den utmärkt längd!
Bokens huvudpersonen är Anna, vars far vilken hon älskar avlider när hon – precis som i verkligheten när det gäller Thorvall– är elva år gammal. Hon växer upp med sin fördömande mor som vill ha en snäll, lydig och präktig dotter, men Anna kommer långt senare att revoltera emot modern genom att leva ut sin förtryckta och undangömda sexualitet genom att inleda sexuella relationer med flertalet män, till moderns förfäran. Boken skall vara Thorvalls offentliga uppgörelse med sin egna mor.
Jag har tidigare läst Thorvalls 'När man skjuter arbetare' (1993) och uppskattar verkligen hennes rättframa, oförställda angreppssätt i båda böckerna, vilket är som ett slag i magen. Jag älskar vanligtvis vad lärare tidigare har kallat ett 'utdaterat och högtravande språkbruk', så Thorvalls språkdräkt känns befriande och uppfriskande, likt faktumet att läsaren får följa en medelålders kvinna leva ut sina sexuella lustar på ett sätt som inte uppskattades av alla. Jag kan tänka mig att den skapade en hel del debatt när den publicerades.