Bryta upp med sambo (långt)

[lilstar]

Detta kanske är en helt korkad tanke men om det blir skitsvårt och han verkligen inte kan ta till sig det kanske parterapi skulle kunna vara en grej. Att få prata om varför förhållandet inte funkar längre under ledning av en expert. Det är ju som du själv säger ett läge där det är helt omöjligt att ha en framtid som par men samtidigt vill du gärna avsluta fyra bra år på ett bra sätt.

 

[muslidag]

Jag tror TS återberättar vad hennes sambo sagt, det får vi lita på. Att män inte har koll på hur kvinnokroppen och våra hormoner fungerar är inte direkt ovanligt.

Nej det är inte ovanligt men detta som är urklippt från hennes originalinlägg tycker jag kan hänvisa till båda:

"du kan väl förklara alla dina skäl till att inte vilja ha barn mer ingående, och det finns ju hormoninjektioner man kan ta, så kanske du ändrar dig ändå?"

- det vill säga det finns hormoninjektioner man kan ta som fertilitetshjälp när man är äldre om man ändrar sig
- hormoninjektioner för att vilja ha barn

Eftersom hormoninjektioner för att vilja ha barn inte verkar existera som fenomen i världen, kanske man ska ändå ge sambon tilltron att han kan ha menat det första.

Oavsett vilket kan TS välja att dumpa sambon, man behöver inget skäl till att gå vidare mer än att man inte vill längre.

 

[Kamomilla]

Alltså.. Kan man ens ta hormoner för att plötsligt vilja ha barn?

Som när man sprutar igång ett sto eller tik för att de ska brunsta/löpa och då vara parningsvilliga och vilja ha bäbis.

 

[parellikusken]

Nej det är inte ovanligt men detta som är urklippt från hennes originalinlägg tycker jag kan hänvisa till båda:

"du kan väl förklara alla dina skäl till att inte vilja ha barn mer ingående, och det finns ju hormoninjektioner man kan ta, så kanske du ändrar dig ändå?"

- det vill säga det finns hormoninjektioner man kan ta som fertilitetshjälp när man är äldre om man ändrar sig
- hormoninjektioner för att vilja ha barn

Eftersom hormoninjektioner för att vilja ha barn inte verkar existera som fenomen i världen, kanske man ska ändå ge sambon tilltron att han kan ha menat det första.

Oavsett vilket kan TS välja att dumpa sambon, man behöver inget skäl till att gå vidare mer än att man inte vill längre.

Men herregud. Det är väl rimligare att tro på TS än spekulera i vad sambon menat?
Vad är det du vill med att misstro TS?

 

[Utsikt]

Jag tvivlar hårt på att det finns hormoninjektioner för att få någon att vilja ha barn.

Är du säker på att han inte menade som hjälp för att få barn när man blir äldre, om man nu skulle ändra sig i barnfrågan. Säger inte att du gör det, men tänker att det är skillnad på att hormonbehandlas för att överhuvudtaget vilja få barn och hormonbehandlas för att man VILL ha barn när man är äldre och inte kanske så fertil.

Tror jag svarade på det längre upp på sida 2.
Det var alltså, så att jag skulle ändra mig och vilja ha barn. Inte att jag blivit äldre, ändrat mig och sedan behövde hjälp av hormoner för att KUNNA bli gravid.

Detta kanske är en helt korkad tanke men om det blir skitsvårt och han verkligen inte kan ta till sig det kanske parterapi skulle kunna vara en grej. Att få prata om varför förhållandet inte funkar längre under ledning av en expert. Det är ju som du själv säger ett läge där det är helt omöjligt att ha en framtid som par men samtidigt vill du gärna avsluta fyra bra år på ett bra sätt.

Inte alls korkad! Vi har gått i parterapi ett tag för att reda i detta. Eller, i barnfrågan.
Sambon kände inte att det gav nåt, mestadels för att vi inte grävde tillräckligt i mina anledningar. (Hans egna ord.) Innan jag nu bestämt mig helt sa jag att vi kunde prova någon annan men nu känner jag mig mer.. Inte klar, men säker på mitt beslut.

-----
Som grädde på moset damp det nu ner brev från skatteverket där de avslår att folkbokföra honom i Sverige. Jag som tänkte att han iaf skulle ha ett personnummer... Jävla brexit.
Det står också att de skickat ett brev för komplettering 13 april. Det har inte dykt upp.
Och av någon anledning har jag nu dåligt samvete och vill fixa detta iaf, innan han... Måste flytta tillbaka? (Fast han inte tog tag i att ansöka förrän 29dec.)

Fan då.

 

[tanten]

Inte alls korkad! Vi har gått i parterapi ett tag för att reda i detta. Eller, i barnfrågan.
Sambon kände inte att det gav nåt, mestadels för att vi inte grävde tillräckligt i mina anledningar. (Hans egna ord.) Innan jag nu bestämt mig helt sa jag att vi kunde prova någon annan men nu känner jag mig mer.. Inte klar, men säker på mitt beslut.

Ähum... grävde ni tillräckligt i hans anledningar till att vilja ha barn då?
Ju mer du skriver desto tristare blir det.

Curla inte med ansökningar och skatteverket. Han är vuxen och kan klara sånt själv. Det klarade mina invandrarelever som inte ens pratar engelska. Du ska inte behöva fixa åt en vuxen människa.

Släpp taget.

 

[Utsikt]

Ähum... grävde ni tillräckligt i hans anledningar till att vilja ha barn då?
Ju mer du skriver desto tristare blir det.

Curla inte med ansökningar och skatteverket. Han är vuxen och kan klara sånt själv. Det klarade mina invandrarelever som inte ens pratar engelska. Du ska inte behöva fixa åt en vuxen människa.

Släpp taget.

Åh, måste du komma här och peka ut allt så himla vettigt (). Va?

Jag curlar och tar ansvar och projektleder... Och ha jättedåligt samvete så fort jag inte gör det. (Detta något att jobba med med min egen psykolog, för jag vill inte fortsätta så i livet.)

Men! Jag borde kanske inte vänta med beslut om oss för att jag känner att jag först borde fixa en massa annat för honom. Även om det känns jävligt jobbigt. Bara en extra grej som känns.. Jobbig. Men som du säger. Är det något han verkligen vill ordna så.. Kan han göra det också. Även från England senare, om det är så.

 

[Wysiwyg]

Men! Jag borde kanske inte vänta med beslut om oss för att jag känner att jag först borde fixa en massa annat för honom. Även om det känns jävligt jobbigt. Bara en extra grej som känns.. Jobbig. Men som du säger. Är det något han verkligen vill ordna så.. Kan han göra det också. Även från England senare, om det är så.

Du är inte hans förälder, du har inget ansvar för honom och hans liv. Jag förstår att det låter tufft men du måste se till dig själv och vad du vill. Stanna inte kvar i ett förhållande för att du "bara ska".. Det kommer aldrig komma ett bra tillfälle att bryta upp och det blir förmodligen inte lättare heller. Och han verkar ju inte ha någon brådska oavsett hur dåligt det blir eftersom han aldrig kommer göra slut? Du får nog räkna med att projektleda dig ur detta. Men gör du det är det ju ditt sista projekt du rodda med kring honom i alla fall!

 

[tanten]

Åh, måste du komma här och peka ut allt så himla vettigt (). Va?

Jag curlar och tar ansvar och projektleder... Och ha jättedåligt samvete så fort jag inte gör det. (Detta något att jobba med med min egen psykolog, för jag vill inte fortsätta så i livet.)

Men! Jag borde kanske inte vänta med beslut om oss för att jag känner att jag först borde fixa en massa annat för honom. Även om det känns jävligt jobbigt. Bara en extra grej som känns.. Jobbig. Men som du säger. Är det något han verkligen vill ordna så.. Kan han göra det också. Även från England senare, om det är så.

Du behöver inte fixa något alls åt honom.
Är han inte vuxen nog att fixa själv kan han be sin mamma.

Herregud.

 

[a1agnlju]

TACK!

För det är så mycket som far genom huvudet. Och jag kommer på så många anledningar att vänta lite, bara.
(Jag menar.. "Vi köpte precis ny router. Vad ruttet om det var 'i onödan'" (Blir mållös på mig själv.)

Jag lär dyka upp med både tankar och funderingar och allmänt ur-ösande i dagarna.
Det är verkligen... jätteläskigt. Och svårt att bara ta steget ut, fast jag vet att jag måste.

Jag har aldrig hört talas om att man skulle kunna ta hormoner för att vilja bli gravid. Jag är rätt säker på att det inte går att göra på artificiell väg, eller, om det går, att det anses etiskt riktigt. Vad skulle hända efter man slutar med dessa hormoner i så fall. Slutar man vilja ha barn då eller? Ja, ja, jag tror han är ute och far på den fronten.
att inte vilja göra slut har enbart med lättja och osäkerhet att göra. Rädslan att inte ha någon, att inte vara omtyckt. Det är så mycket enklare att vara offret som blir lämnad så klart.

Jag tror inte att ni har någon framtid tillsammans. Han kommer alltid hoppas och du kommer alltid känna pressen. Det blir inte bra i längden.

Säg till honom att du tänkt vidare på barnfrågan och har beslutat att ni ska gå skilda vägar. Att du inte vill ha barn och därför inte kan uppfylla hans önskemål nu eller någonsin.

 

[Modest]

Jag har aldrig hört talas om att man skulle kunna ta hormoner för att vilja bli gravid. Jag är rätt säker på att det inte går att göra på artificiell väg, eller, om det går, att det anses etiskt riktigt. Vad skulle hända efter man slutar med dessa hormoner i så fall. Slutar man vilja ha barn då eller? Ja, ja, jag tror han är ute och far på den fronten.
att inte vilja göra slut har enbart med lättja och osäkerhet att göra. Rädslan att inte ha någon, att inte vara omtyckt. Det är så mycket enklare att vara offret som blir lämnad så klart.

Jag tror inte att ni har någon framtid tillsammans. Han kommer alltid hoppas och du kommer alltid känna pressen. Det blir inte bra i längden.

Säg till honom att du tänkt vidare på barnfrågan och har beslutat att ni ska gå skilda vägar. Att du inte vill ha barn och därför inte kan uppfylla hans önskemål nu eller någonsin.

Det existerar inte sådan hormonbehandling (i Sverige i alla fall) av förklarliga etiska skäl.

 

[Utsikt]

Du behöver inte fixa något alls åt honom.
Är han inte vuxen nog att fixa själv kan han be sin mamma.

Herregud.

Alldeles riktigt. Har insett att detta är ett av mina största problem också, jag riktigt kastar mig in i det och får dåligt samvete annars. Work in progress. Men hjälps inte heller av någon som tycker att det är helt i sin ordning med extramamma.

Jag har aldrig hört talas om att man skulle kunna ta hormoner för att vilja bli gravid. Jag är rätt säker på att det inte går att göra på artificiell väg, eller, om det går, att det anses etiskt riktigt. Vad skulle hända efter man slutar med dessa hormoner i så fall. Slutar man vilja ha barn då eller? Ja, ja, jag tror han är ute och far på den fronten.
att inte vilja göra slut har enbart med lättja och osäkerhet att göra. Rädslan att inte ha någon, att inte vara omtyckt. Det är så mycket enklare att vara offret som blir lämnad så klart.

Jag tror inte att ni har någon framtid tillsammans. Han kommer alltid hoppas och du kommer alltid känna pressen. Det blir inte bra i längden.

Säg till honom att du tänkt vidare på barnfrågan och har beslutat att ni ska gå skilda vägar. Att du inte vill ha barn och därför inte kan uppfylla hans önskemål nu eller någonsin.

Nej jag har inte hört om det heller.. Mycket möjligt en förhoppning tagen ut luften
Stor suck.

Många smarta punkter här, och i hela tråden.
Tack för allt stöd jag måste verkligen acceptera att jag FÅR och kan ta det här beslutet. För oss och för mig.

 

[a1agnlju]

Det existerar inte sådan hormonbehandling (i Sverige i alla fall) av förklarliga etiska skäl.

Nä, tänkte väl det

 

[Utsikt]

Du är inte hans förälder, du har inget ansvar för honom och hans liv. Jag förstår att det låter tufft men du måste se till dig själv och vad du vill. Stanna inte kvar i ett förhållande för att du "bara ska".. Det kommer aldrig komma ett bra tillfälle att bryta upp och det blir förmodligen inte lättare heller. Och han verkar ju inte ha någon brådska oavsett hur dåligt det blir eftersom han aldrig kommer göra slut? Du får nog räkna med att projektleda dig ur detta. Men gör du det är det ju ditt sista projekt du rodda med kring honom i alla fall!

Det här vill jag nästan skriva ut och hålla i när det är dags.

 

[Fibusen]

TACK!

För det är så mycket som far genom huvudet. Och jag kommer på så många anledningar att vänta lite, bara.
(Jag menar.. "Vi köpte precis ny router. Vad ruttet om det var 'i onödan'" (Blir mållös på mig själv.)

Jag lär dyka upp med både tankar och funderingar och allmänt ur-ösande i dagarna.
Det är verkligen... jätteläskigt. Och svårt att bara ta steget ut, fast jag vet att jag måste.

Fast det är okej. Jag separerade fast vi nyss hade köpt ett hus. Vi var dessutom gifta och hade barn. Men jag kände att det bara fick räcka helt enkelt. Han var fin och bra på många sätt, men dom rätta känslorna fanns inte kvar, och det blev ännu mer tydligt när vi köpte huset. Jag ville dra igång och renovera, och han stod som en kloss ivägen med ”det går inte” ”det är ingen idé’” osv.

Det blev så tydligt att vi var på helt olika nivåer där och då och en dag så bara kastade jag ur mig att jag ville separera. Och vi överlevde det båda två.

 

[Lovisaleonora]

Det här vill jag nästan skriva ut och hålla i när det är dags.

Tar ett av de sista inläggen. Av vad jag läser här är det inte ens barnfrågan som är det stora brytet, det är helt enkelt att ni inte kan fungera ihop. Han behöver känna att han kan manipulera dig att ändra dig (för annars är du inte tillräckligt kär, ett argument jag känt på själv). Barnfrågan har fått dig att inse att han inte är den du trott, för inte trodde du väl att han var sådan du beskriver här?

Barnfrågan har visat på att ni är väldigt olika i ert tankesätt vad gäller förhållande, livet, partners, projektledare för AB Förhållandet. Han är någon du inte vill ha ett förhållande med. Barnfrågan är en liten del av det. Men det saknas ju plattform för att bygga en vettig relation.

Jag hade sett det som ett tecken från försynen, att han inte får stanna. Och är du helt säker på att brevet inte kommit men blivit uppsnappat av... honom?

 

[Happimess]

Inte alls korkad! Vi har gått i parterapi ett tag för att reda i detta. Eller, i barnfrågan.
Sambon kände inte att det gav nåt, mestadels för att vi inte grävde tillräckligt i mina anledningar. (Hans egna ord.) Innan jag nu bestämt mig helt sa jag att vi kunde prova någon annan men nu känner jag mig mer.. Inte klar, men säker på mitt beslut.

Vadå "inte grävde tillräckligt i mina anledningar?" För mig låter det bara som att han tänkte att om ni bara hade analyserat dina anledningar mer så hade ni kunnat "bearbeta problemet bakom varför du inte vill ha barn" och du skulle ändrat dig? Jag får verkligen inte vibben att det handlar om förståelse och acceptans från hans sida.

Du har inget ansvar för honom över huvud taget. Inte för hans barnvilja, inte för hans oförmåga att ta tag i saker i tid, inte för hans känslor när ni gjort slut.

 

[Utsikt]

Tar ett av de sista inläggen. Av vad jag läser här är det inte ens barnfrågan som är det stora brytet, det är helt enkelt att ni inte kan fungera ihop. Han behöver känna att han kan manipulera dig att ändra dig (för annars är du inte tillräckligt kär, ett argument jag känt på själv). Barnfrågan har fått dig att inse att han inte är den du trott, för inte trodde du väl att han var sådan du beskriver här?

Barnfrågan har visat på att ni är väldigt olika i ert tankesätt vad gäller förhållande, livet, partners, projektledare för AB Förhållandet. Han är någon du inte vill ha ett förhållande med. Barnfrågan är en liten del av det. Men det saknas ju plattform för att bygga en vettig relation.

Jag hade sett det som ett tecken från försynen, att han inte får stanna. Och är du helt säker på att brevet inte kommit men blivit uppsnappat av... honom?

Angående det första så har du rätt, jag vill nog gärna knappt inse det själv dock. För det är ju väldigt skönt om det "bara" är barnfrågan. (Inte för att den inte är viktig, och det är väl den som fått mig över gränsen sas.)

Det sista, där är jag iaf säker då all sådan post skickas till min mamma som care of.

 

[Utsikt]

Vadå "inte grävde tillräckligt i mina anledningar?" För mig låter det bara som att han tänkte att om ni bara hade analyserat dina anledningar mer så hade ni kunnat "bearbeta problemet bakom varför du inte vill ha barn" och du skulle ändrat dig? Jag får verkligen inte vibben att det handlar om förståelse och acceptans från hans sida.

Du har inget ansvar för honom över huvud taget. Inte för hans barnvilja, inte för hans oförmåga att ta tag i saker i tid, inte för hans känslor när ni gjort slut.

Jag tror det är ungefär så han känner. Vi fortsatte prata om det igår, ("men VAD är det exakt som gör det?") och även om han säger att det inte är för att jag ska komma på något som får mig att ändra mig så "skulle det ju kunna hända". Att jag skulle plötsligt låsa upp något och inse att jag vill ha barn.

Det känns inte som att det finns någon acceptans alls, bara ett "men vi håller ut så kanske du ändrar dig".

Vi pratade rätt länge igår, det lär komma ett utförligare inlägg för återigen är det mycket som snurrar i huvudet

 

[Cambrie]

Det är sällan jag sällar mig i bukekören att dumpa. Men, allvarligt. Spring, inte idag, inte imorgon, utan igår.