Bli frisk från depression

Medicin kan ge symptomfrihet. Det är inte min definition av att vara frisk.
Må så vara och jag förstår hur du tänker då jag också varit i det tänket. Kanske även lite fortfarande i ärlighetens namn. Men om vi vänder då på det, du vill inte äta medicin pga anledningar. Ponera att du "slipper" det mot att du "vill bli frisk", att du ska kämpa och gå igenom dina "demoner", gör du det då? Där du kan inte "komma undan dina fobier" och där dina bortförklaringar kastas i soptunnan osv.
För om du inte vill medicinera, vad är alternativet nu?
Eller kan du tänka dig att medicinera en tid för att komma upp från svarta hålet och tillsammans med terapi arbeta mot att må bättre?
 
Hur menar du med enkla att bota? Jag håller verkligen inte med dig. Jag har och är fortfarande grymt rädd för allt som heter sprutor. Har tyvärr blivit sjuk nu och för en tid framöver väntar mycket besök på sjukhus och provtagningar mm. Det är verkligen en hemsk känsla varje gång jag åker till sjukhuset. Så att sitta och säga att det är enkelt att bota får det att vända sig i magen på mig.

Att kalla det 'ganska enkelt' är sisådär tycker jag som lider av en liknande fobi som TS och har gjort hela livet.

Enkelt som i "inte komplicerat", utan man vet tämligen väl vilka steg man måste igenom och i de allra flesta fall går det att lösa. Inget hokus pokus och väldigt lite slump. Sen är det väl tyvärr så att behandlingarna inte alltid får ta den tid det tar, och då blir det knappast bättre.

Jag har själv fobier som jag fått under kontroll, och någon som jag inte lyckats med än. Det är ju för mycket att hoppas på att man inte ska känna obehag eller rädsla, poängen är ju att få den förlamande fobin att "bara" vara en jobbig rädsla, så att man kan ta sig igenom vård och annat nödvändigt, om så med hjälp av lugnande om det behövs.

För min del landade det i att jag förfarande inte kan titta på en "sticksituation" eller det material som används, och det händer titt som tätt att jag dråsar i backen om jag tittar åt fel håll. Skillnaden är att det numera inte hindrar det som måste göras = den problematiska fobin är inte längre där.

(Sen verkar det tyvärr som att åtminstone jag måste underhålla det där, för om jag får gå för länge utan exponering går det åt fel håll igen. Men det ligger liksom inte något konstigt eller oväntat i det, de flesta med kraftiga fobier har liknande loopar.)

Jag kan ju tillägga att det tog åtminstone tre år i mitt fall, och då hade jag ändå inga försvårande omständigheter i livet just då. Vi kanske lägger in olika mycket i vad som är "enkelt"? I jämförelse med mina andra sjukdomar som ibland inneburit kämpig medicinering utan att man haft en idé om något alls utan bara gissat, så är fobiterapi tämligen förutsägbart. Jobbigt, definitivt, men inte så komplicerat.
 
Senast ändrad:
Jag är skräckslagen inför att bli stucken. Och så har jag blodfobi.
Jag har nog aldrig hört talas om någon som blivit medicinskt inlagd pga av insättning av ssri. Jag har vänner som fått hjärklappning (återigen venlafaxine) och då fått eko-taget och blodtryck men inte några blodprover och jag har vänner som fått mer ångest/suicidrisk just vid insättning och då blivit inlagda på psyk för övervakning. Inget av detta har involverat något blodprov eller sprutor i någon form. Prata med din läkare om det här, så kanske hen kan berätta för dig om riskerna för att drabbas av något kopplat till medicineringen som kräver blodprov eller sprutor.
 
Åh, du får gärna berätta om ditt tillfrisknande i ett PM.Om du vill. Jag har Hashimotos och det håller bokstavligt talat på att ta livet av mig på alla sätt och vis... vore intressant att höra din historia.

Har också Hashiomotos. Det är nog mitt minsta problem just nu dock. Vad har du för problem/symtom relaterat till detta? Jag fick liksom detta lite på köpet typ ”jaha suck och så har du Hashimotos”. Men alla läkare lämnade det typ bara pga fanns mer akuta/större problem att rodda i. Undrar dock lite om det ändå finns ngt samband liksom. Eller om det var en slump att det upptäcktes just nu.
Pm-a gärna om du orkar!
 
Har också Hashiomotos. Det är nog mitt minsta problem just nu dock. Vad har du för problem/symtom relaterat till detta? Jag fick liksom detta lite på köpet typ ”jaha suck och så har du Hashimotos”. Men alla läkare lämnade det typ bara pga fanns mer akuta/större problem att rodda i. Undrar dock lite om det ändå finns ngt samband liksom. Eller om det var en slump att det upptäcktes just nu.
Pm-a gärna om du orkar!
Har du varit i kontakt med denna kliniken?
https://medicheck.se/skoldkortelkliniken-online/
 
Har också Hashiomotos. Det är nog mitt minsta problem just nu dock. Vad har du för problem/symtom relaterat till detta? Jag fick liksom detta lite på köpet typ ”jaha suck och så har du Hashimotos”. Men alla läkare lämnade det typ bara pga fanns mer akuta/större problem att rodda i. Undrar dock lite om det ändå finns ngt samband liksom. Eller om det var en slump att det upptäcktes just nu.
Pm-a gärna om du orkar!
Eller så är det orsaken till övriga besvär. Obehandlad hypotyreos (följden av hashimotos) ger nämligen problem med bland annat hjärtat, att det slår långsamt/oregelbundet, så jag hoppas du får behandling för hypotyreosen.
 
Har också Hashiomotos. Det är nog mitt minsta problem just nu dock. Vad har du för problem/symtom relaterat till detta? Jag fick liksom detta lite på köpet typ ”jaha suck och så har du Hashimotos”. Men alla läkare lämnade det typ bara pga fanns mer akuta/större problem att rodda i. Undrar dock lite om det ändå finns ngt samband liksom. Eller om det var en slump att det upptäcktes just nu.
Pm-a gärna om du orkar!

Jag skulle fräckt nog vilja påstå att du ska nog fokusera lite mer på din Hashimotos. Det ställer till det långt mkt mer än folk vet (ffa läkare). En bra början är att läsa på Sköldkörtelförbundets hemsida https://skoldkortelforbundet.se/sjukdomar/

Jag skriver symptomen här i tråden, eftersom det är en vanlig sjukdom som dock är dold och kunskapen i vanlig offentlig vård är pinsamt dålig. Många lider nog av detta utan att veta att det är detta som är problemen, många får behandling för depression (som ej hjälper eftersom det ej är orsaken).

Jag har många diffusa symptom men mest påtagliga är "endast" dessa : enorm trötthet, viktpendling, humörsvängningar, nedstämdhet (skulle utan tvekan klassas som depression om jag sökte vård för det specifikt - vilket jag inte gör då det ej är primärorsaken och jag vill få behandling för min sköldkörtelsjukdom och inte för symptomen), hudbesvär, dimmig syn, hjärndimma, muskelsvaghet som försämras av träning, sömnbesvär, ångest, obefintlig stresströskel...

...för att ej tala om hur det påverkar min vardag genom kosthållningen som man bör hålla sig till (eller hitta en som passar en) då Hashimotos mer eller mindre uteslutande hänger ihop med känsligheter/ diffusa allergier mot bla gluten, stärkelse, kolhydrater, mjölkprotein, alkohol... ja praktiskt taget allt som är gott och ingår i ett socialt liv ihop med andra :grin:

Det är noll och ingen livskvalitet och det finns dagar då jag önskar att jag hellre fått diabetes. Inte för att det är en lättsam sjukdom, men för att det går att få gehör inom vården. Vill du har mer info så kontakta mig i PM :)
 
Jag har nog aldrig hört talas om någon som blivit medicinskt inlagd pga av insättning av ssri. Jag har vänner som fått hjärklappning (återigen venlafaxine) och då fått eko-taget och blodtryck men inte några blodprover och jag har vänner som fått mer ångest/suicidrisk just vid insättning och då blivit inlagda på psyk för övervakning. Inget av detta har involverat något blodprov eller sprutor i någon form. Prata med din läkare om det här, så kanske hen kan berätta för dig om riskerna för att drabbas av något kopplat till medicineringen som kräver blodprov eller sprutor.
Jag har inte blivit erbjuden ssri. Vet inte om det går då jag ju redan medicinerar med en annan antidepressiv medicin. Den går inte att kombinera hur som helst.
 
Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Nuvarande medicin började jag med för att jag ansåg att jag inte hade något val. Men försvinner behovet så slutar jag.
Jag tycker att du tänker bakvänt.
Jag är frisk för att jag äter medicin. Och jisses så mycket mediciner jag äter!
Skulle jag sluta med dem skulle jag dö.

Samma med mina antidepressiva. Jag är frisk när jag äter den. sluta jag så kommer jag sannolikt att dö.

Uppdelningen i "frisk" och "sjuk" är i min värld en - ursäkta - sjuklig syn på saken.
Livet, kroppen och verkligheten är betydligt mer komplicerad.

Jag är precis samma tanten som jag alltid varit. Medicinerna hjälper mig att var den människa jag är.

Jag tror att du blir den verkliga Wille när du äter den medicin som visar sig passa just dig. Men vägrar du prova - ja då väljer du att stanna kvar i din sjukdom. Det är ditt val. Jag hade inte gjort det valet.

Ta hand om dig.
 
Krasst sett så är det väl få människor, speciellt när man börjar komma upp lite i åldern, som inte äter någon typ av medicin. Om det så är för högt blodtryck, sköldkörteln, diabetes, antidepressiva, smärtlindring etc etc etc i all oändlighet.

Du är ju inte frisk nu så att sitta och spekulera i vilka mediciner du hypotetiskt måste ta även om du hypotetiskt inte skulle behöva känns lite kontraproduktivt.
 
Eller så är det orsaken till övriga besvär. Obehandlad hypotyreos (följden av hashimotos) ger nämligen problem med bland annat hjärtat, att det slår långsamt/oregelbundet, så jag hoppas du får behandling för hypotyreosen.

Nej det är inte orsaken. Har en annan sjukdom. Mitt hjärta slår inte långsamt eller oregelbundet heller.

@_Taggis_ vad hemskt det låter, stackare! Jag har nog inga av dina symtom förutom viktuppgång.

@dobbis jag har inte testat det. Fick en burk levaxin typ. Antar att de ska ta nya prover senare
 
Nej det är inte orsaken. Har en annan sjukdom. Mitt hjärta slår inte långsamt eller orefelbundet heller.

@_Taggis_ vad hemskt det låter, stackare! Jag har nog inga av dina symtom förutom viktuppgång.

Då är ju en av de lyckliga, min mor är en annan (har haft detta i 40 år men upplever inte mkt bekymmer med Levaxin). Men för din egen skull bör du nog läsa på lite ändå, en autoimmun sjukdom kan snabbt bli värre och kan du hålla den i schack nu med små medel är det ju en fördel. Då kanske du slipper får samma bekymmer som en annan.
 
Då är ju en av de lyckliga, min mor är en annan (har haft detta i 40 år men upplever inte mkt bekymmer med Levaxin). Men för din egen skull bör du nog läsa på lite ändå, en autoimmun sjukdom kan snabbt bli värre och kan du hålla den i schack nu med små medel är det ju en fördel. Då kanske du slipper får samma bekymmer som en annan.

Yes bra att du uppmärksammade mig! Skickar en fråga på PM till dig om ok?
 
Ja, det antar jag också. Och som sagt har jag inte blivit erbjuden ssri, som alla här tjatar om att jag måste ta.
Vad än för ytterligare medicin du fått -utöver den du tar- utskriven för att läkaren uppenbart bedömt att du behöver den, så tar du den ju inte, så det går ju inte att ta för givet att du anser att läkaren vet bättre än du i fråga om medicinering.
 
Ja, det antar jag också. Och som sagt har jag inte blivit erbjuden ssri, som alla här tjatar om att jag måste ta.

Det är väl inget som tjatar om att du ska ta en specifik medicin? Eller har jag missat ngt?

Jag kan fatta att du inte vill ta en massa mediciner, det vill inte jag heller. Tror få vill ta mediciner för skojs skull. Men syftet med medicin/behandling är ju att du ska må bättre. Sen som många påstått så är en ju inte ”sjuk” per se bara för att man är under ngn slags behandling.

Att gå led en obehandlad sjukdom (psykisk eller fysisk) borde också leda till större risk för inläggning på sjukhus rent krasst.
 
Vad än för ytterligare medicin du fått -utöver den du tar- utskriven för att läkaren uppenbart bedömt att du behöver den, så tar du den ju inte, så det går ju inte att ta för givet att du anser att läkaren vet bättre än du i fråga om medicinering.
Det är inte läkaren som riskerar att bli inlagd eller bli utsatt för vård p.g.a. allvarliga biverkningar. För denne är väl det en smal sak. Det är det inte för mig. Jag ifrågasätter inte medicinens effekt men kalkylerar med risken det innebär att ta den. Och den risken är jag inte villig att ta.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
296
Kropp & Själ Jag är lite nyfiken på hur det ser ut runt om i landet, då jag själv upplevt att den vård man erbjuds kan variera väldigt beroende på...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
2 892
Senast: corzette
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Är det nån härinne som varit i kontakt med jourhavande präst? Hur var det? Kändes det som det gav nåt? Är inte troende och tvekar även...
2
Svar
26
· Visningar
2 058
Senast: nullo-modo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp