Bli frisk från depression

[Saeta]

Vet ej. Kan kanske hända.

Men jag tycker det är svårt med mediciner. Det känns läskigt att manipulera med sånt. Jag har alltid tyckt det även om jag gått på mediciner i många år för att jag varit tvungen.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

Jag tycker också att det är obehagligt med (nya) mediciner. Mest för att jag är rädd att må illa/spy. Och det är ändå en otroligt vanlig biverkning. Men samtidigt måste jag påminna mig själv om att jag behöver mina mediciner av en anledning. Tar jag inte dessa så kanske jag blir ännu sjukare och DÅ finns risk att hamna på sjukhus och då är det större risk att stöta på illamående/spyor/nålar.

Sen känner jag också att om jag är så rädd att hamna på sjukhus pga en medicin som ska göra mitt liv lite lättare att leva, då kanske jag inte heller borde gå utanför dörren, alls, med tanke på alla risker och faror som lurar där ute.

 

[monster1]

Jag menar att det är svårt att sätta ut medicinen. Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv. Men det är ju i en del fall inte bara att sluta.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

Jag har satt ut flera SSRI och den enda jag haft verkliga problem av var Venlafaxine (som ju är en SNRI), den är erkänt besvärlig. Men det var en vecka av yrsel och illamående och sen var även den utsatt. Då är jag ändå rätt känslig för utsättningsymptom ifall jag glömmer att ta medicinen.

Sambon märkte inte av sin utsättning alls, han åt cipralex sedan flera år och satte sedan ut dom då han inte längre behövde. De flesta har faktiskt inga större problem med utsättningen av SSRI.

 

[Motacilla]

Sambon märkte inte av sin utsättning alls, han åt cipralex sedan flera år och satte sedan ut dom då han inte längre behövde. De flesta har faktiskt inga större problem med utsättningen av SSRI.

Klipper i ditt citat. Pratade med en bekant som är psykiater. Enligt honom är det ca 10 % som upplever stora besvär med utsättningssymtom och det finns metoder för att hjälpa dem.
De som har mest problem med utsättning är såna som har störst effekt av medicinen också.

 

[ginnies]

Jag har alltid haft samma åsikt, även när jag mått bra.

Men det saknar betydelse , vad som betyder något är förmågan att tänka om. Jag tog inget innan jag blev sjuk, inte blev jag glad precis men jag hade inget alternativ. För det måste du väl förstå att även om- jag gissar- de flesta av oss inte vill ta tunga mediciner så måste vi, fast vi inte ”vill”. Eller tycker du våra andras beslut beror på att vi vill medicinera med läkemedel som anses kunna ge och ger allvarliga biverkningar? Själv fick jag skriva på ett intyg om att jag förstod allvaret och att jag själv valde detta, bla förhöjd cancerrisk.

 

[Wille]

Men det saknar betydelse , vad som betyder något är förmågan att tänka om. Jag tog inget innan jag blev sjuk, inte blev jag glad precis men jag hade inget alternativ. För det måste du väl förstå att även om- jag gissar- de flesta av oss inte vill ta tunga mediciner så måste vi, fast vi inte ”vill”. Eller tycker du våra andras beslut beror på att vi vill medicinera med läkemedel som anses kunna ge och ger allvarliga biverkningar? Själv fick jag skriva på ett intyg om att jag förstod allvaret och att jag själv valde detta, bla förhöjd cancerrisk.

Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Nuvarande medicin började jag med för att jag ansåg att jag inte hade något val. Men försvinner behovet så slutar jag.

 

[Sassy]

Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Nuvarande medicin började jag med för att jag ansåg att jag inte hade något val. Men försvinner behovet så slutar jag.

Fast nu är du ju inte frisk, så det argumentet blir helt meningslöst.

Om du tittar på dig själv utifrån, tycker du att det verkar gynna dig att inte ta emot medicinsk behandling? I så fall är du nog så frisk att du klarar dig utan.
Om inte, skulle nästa steg kunna vara att jobba med den rädslan för biverkningar och vård, så att du faktiskt kan ta emot den hjälp som läkemedel (och vård) innebär?

Att göra ingenting kommer ju ytterst sällan förändra något, och då är frågan vilka små pusselbitar du behöver lägga för att kunna komma vidare.

Btw, jag är en av de där som ätit medicin varje dag i mitt liv (eller sen jag var ungefär 3 år gammal. Och vet du vad; inget som helst farligt har hänt (trots att jag har en del mediciner med riktigt allvarliga biverkningar på listan), och det har inte någonstans påverkat mitt människovärde.

 

[ginnies]

Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Men det har jag verkligen inte sagt. Och sedan frågan är, har du bestämt själv när behovet inte längre funnits eller är det läkarna?

 

[skiesabove]

Jag har alltid haft samma åsikt, även när jag mått bra.

Är det så på fler områden än bara medicin?

Dvs, har du haft samma åsikter/världsbild hela vuxenlivet och värderar det som något positivt?

Är tanken på förändring något obehagligt för dig?

 

[Wille]

Men det har jag verkligen inte sagt. Och sedan frågan är, har du bestämt själv när behovet inte längre funnits eller är det läkarna?

Det har jag bestämt själv.

Är det så på fler områden än bara medicin?

Dvs, har du haft samma åsikter/världsbild hela vuxenlivet och värderar det som något positivt?

Är tanken på förändring något obehagligt för dig?

Vet inte. Har aldrig reflekterat över det.

 

[parellikusken]

Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Nuvarande medicin började jag med för att jag ansåg att jag inte hade något val. Men försvinner behovet så slutar jag.

Fast det är ju det som är farligt, att när man börjar må bra och blir stabil sluta med medicinen på eget bevåg. Man bör ju varit stabil ett långt tag och ev sluta i konsultation med sin läkare.

 

[Wille]

Fast det är ju det som är farligt, att när man börjar må bra och blir stabil sluta med medicinen på eget bevåg. Man bör ju varit stabil ett långt tag och ev sluta i konsultation med sin läkare.

Vadå farligt? Första gången jag slutade så kom ju bara ångesten tillbaka och jag fick börja igen. Andra gången gick det utmärkt och jag kunde stämpla mig frisk.

 

[parellikusken]

Vadå farligt? Första gången jag slutade så kom ju bara ångesten tillbaka och jag fick börja igen. Andra gången gick det utmärkt och jag kunde stämpla mig frisk.

Farligt för att när man börjar må kasst igen är suicid en risk, iaf för mig.

 

[skiesabove]

Det har jag bestämt själv.

Vet inte. Har aldrig reflekterat över det.

Det kan vara rätt nyttigt att klura över. Vi riktar oftast våra tankar mot vad vi tycker om omvärlden - men vad tycker vi om innevärlden?

Identifierar vi oss med en åsikt - har den blivit en del av vårt "ego"?

Exempel: "Jag tycker såhär, och det har jag alltid gjort, för jag är sån här".

"Jag är" är identifieringsbiten.

 

[BornAgain]

Var försiktig och undvik att kasta kryckan för att du kan gå med den!

Jag känner igen mig i så mycket av ditt sätt att argumentera.

 

[Motacilla]

Friska människor ska inte äta medicin. Jag har ätit (och äter) medicin för att jag varit(är) tvungen, men när behovet inte funnits längre så har jag slutat.

Nuvarande medicin började jag med för att jag ansåg att jag inte hade något val. Men försvinner behovet så slutar jag.

Men varför denna kategoriska hållning?

Min tolkning av såna här meddelanden är att du ser ner på mig och andra som antagligen kommer att behöva medicin tills vi trillar av pinn.
Jag kan lova dig att om vi träffades skulle du aldrig ana att jag har ett halvt apotek hemma.

Man är inte en sämre människa för att man använder mediciner.

Nu ska du inte ta det här som ett påhopp eller som kritik, men har du tänkt på att det är orealistiskt att göra samma sak gång på gång men att förvänta sig ett nytt resultat.
Vill man ha ett nytt resultat är man tvungen att göra på ett nytt sätt. T.ex prova andra mediciner, behandlingar, försöka ändra sina vanor osv. Svårt? Ja. Men inte omöjligt.

 

[Wille]

Men varför denna kategoriska hållning?

Min tolkning av såna här meddelanden är att du ser ner på mig och andra som antagligen kommer att behöva medicin tills vi trillar av pinn.
Jag kan lova dig att om vi träffades skulle du aldrig ana att jag har ett halvt apotek hemma.

Man är inte en sämre människa för att man använder mediciner.

Nu ska du inte ta det här som ett påhopp eller som kritik, men har du tänkt på att det är orealistiskt att göra samma sak gång på gång men att förvänta sig ett nytt resultat.
Vill man ha ett nytt resultat är man tvungen att göra på ett nytt sätt. T.ex prova andra mediciner, behandlingar, försöka ändra sina vanor osv. Svårt? Ja. Men inte omöjligt.

Nej, jag ser inte ner på någon som måste ta mediciner. Var har jag sagt det? Jag har bara sagt att friska människor inte ska äta medicin.

 

[Sel]

Nej, jag ser inte ner på någon som måste ta mediciner. Var har jag sagt det? Jag har bara sagt att friska människor inte ska äta medicin.

Fast det kan ju hända att det är just medicinen som gör dig frisk och att du får äta den livet ut. Jag vet inte om jag skulle kalla alla mina vänner som äter mediciner för just "sjuka" bara för att de behöver medicin för att rätta till ett och annat.

 

[Motacilla]

Nej, jag ser inte ner på någon som måste ta mediciner. Var har jag sagt det? Jag har bara sagt att friska människor inte ska äta medicin.

Men skalan frisk — sjuk är en glidande skala. Det är inte svartvitt.

Vissa KAN KLARA SIG utan medicin, men har en mycket högre livskvalitet MED medicin. Är det då bättre att avstå medicin bara för att man "kan"?

Depression, ångest mfl är RIKTIGA sjukdomar. Om de påverkar ens vardag behöver man behandling.

 

[Pilot]

Nej, jag ser inte ner på någon som måste ta mediciner. Var har jag sagt det? Jag har bara sagt att friska människor inte ska äta medicin.

Väldigt många äter medicin och är "friska". Det är ju medicinen som håller dem friska och gör att de inte blir sjuka.

Det känns väldigt bakvänt att sluta en med en medicin man behöver för att man "känner" sig frisk. Du tar ju den även emellan för att slippa få skov.

 

[Wille]

Men skalan frisk — sjuk är en glidande skala. Det är inte svartvitt.

Vissa KAN KLARA SIG utan medicin, men har en mycket högre livskvalitet MED medicin. Är det då bättre att avstå medicin bara för att man "kan"?

Depression, ångest mfl är RIKTIGA sjukdomar. Om de påverkar ens vardag behöver man behandling.

Visst vet jag att depression och ångest är riktiga sjukdomar. Har liksom erfarenhet av båda. Var sjukpensionär i många år p.g.a. panikångest. Ingen medicin bet helt och hållet på ångesten. Men jag blev frisk och behövde inte medicin längre.