Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

[sjoberga]

Jag tycker man ser tillräckligt många exempel på människor som från att ha varit empatiska människor med engagemang för medmänniskor, helt plötsligt sätter sig själv och sitt barn både på piedestaler och i första rummet, och stänger dörren till andra rum helt - för att motbevisa påståendet om automatisk positiv personlighetsutveckling vid föräldraskap.

Håller med föregående inläggare om att barn är en stor livshändelse som man lär sig mycket av, men det finns många andra sådana. Som kanske också ibland står i motsats till föräldraskap. Som att volontärarbeta mot ebola i Afrika som läkare i långa perioder. Jag tror det skulle ge mycket mer kunskap och empati om omvärlden än att skaffa barn, för de allra flesta.

 

[parellikusken]

Jag har jobbat som personlig assistent åt svårt funktionsnedsatta barn i flera år, det har utvecklat min förmåga att känna in andra personer och min empatiska förmåga mycket.
Barn som inte har något språk, inga frivilliga rörelser, väldigt mycket epilepsi. Det tror jag har utvecklat och utmanat mig på ett helt annat sätt som inte normalfungerande barn skulle göra.

Så det finns många sätt till personlig utveckling.

 

[Badger]

Jag tycker man ser tillräckligt många exempel på människor som från att ha varit empatiska människor med engagemang för medmänniskor, helt plötsligt sätter sig själv och sitt barn både på piedestaler och i första rummet, och stänger dörren till andra rum helt - för att motbevisa påståendet om automatisk positiv personlighetsutveckling vid föräldraskap.

Håller med föregående inläggare om att barn är en stor livshändelse som man lär sig mycket av, men det finns många andra sådana. Som kanske också ibland står i motsats till föräldraskap. Som att volontärarbeta mot ebola i Afrika som läkare i långa perioder. Jag tror det skulle ge mycket mer kunskap och empati om omvärlden än att skaffa barn, för de allra flesta.

Låter lite som min bild av föräldrar och familjen.

Min bild av många föräldrar är att de gärna kliver på andra barn för att ge sina egna barn kakor rätt och slätt.

 

[gulan]

Barn är små människor utan filter.
Grejar man det så blir vuxna människor en enklare sak att förstå sig på.

Håller med dig -i allt! Helt plötsligt förstår man också att vuxna människor, exempelvis i en förening eller på arbete är precis som barn. Är det ett arbete man är på eller bedrivs ett vuxendagis......Likheten kan vara slående

 

[nullo-modo]

Håller med dig -i allt! Helt plötsligt förstår man också att vuxna människor, exempelvis i en förening eller på arbete är precis som barn. Är det ett arbete man är på eller bedrivs ett vuxendagis......Likheten kan vara slående

Har själv kallat vissa ställen på förra arbetsplatsen för vuxendagis eller är det vuxenförskola det heter nu mer

 

[Stekspaden]

Har själv kallat vissa ställen på förra arbetsplatsen för vuxendagis eller är det vuxenförskola det heter nu mer

Skillnaden på dagis och förskola är väl den förenklade versionen att på dagis förvarades barnen, i förskolan har de en studieplan och leker skola.
Dvs på vuxendagiset så förvaras bara de förvuxna barnen... de lär sig inget

 

[Badger]

Skillnaden på dagis och förskola är väl den förenklade versionen att på dagis förvarades barnen, i förskolan har de en studieplan och leker skola.
Dvs på vuxendagiset så förvaras bara de förvuxna barnen... de lär sig inget

Jag har ofta tänkt på det där, att man säger att det var förvaring numera, men det var verkligen inte så i realiteten. Jag gick på kommunalt dagis och de hade definitivt en plan, inklusive lektioner för sexåringarna inför övergången till skolan sedan. Men det är ju möjligt att det var olika i olika kommuner helt enkelt.

 

[parellikusken]

Jag har ofta tänkt på det där, att man säger att det var förvaring numera, men det var verkligen inte så i realiteten. Jag gick på kommunalt dagis och de hade definitivt en plan, inklusive lektioner för sexåringarna inför övergången till skolan sedan. Men det är ju möjligt att det var olika i olika kommuner helt enkelt.

Så var det för mig med. Gick på ett litet kommun a kr dagis. Lärde mig en massa på dagis om biologi, läsa och skriva, enkel matte, keramik, vara med och laga mat, teckenspråk osv. Gick på ett fantastiskt dagis med engagerad personal som tog oss barn och vår vilja att lära på allvar.
Tror inte det hade varit så lätt för mig i skolan som det var om jag inte gått på ett sånt bra dagis och fick en så bra start.

Bara förvaring var det inte.

 

[Dentaku]

Just på detta forum så unnar jag mig att få tycka och tänka fritt utan filter. För min egen skull.

Jag kan gott tänka mig artighet men då så måste alla kränkande uttalanden om "andras äckliga och ouppfostrade ungar" upphöra.

Att man unnar sig att tycka och tänka fritt just på detta forum kan ju gälla även de som skriver att de ogillar andras barn. Om du inte tycker om den typen av inlägg kan du ju bara låta bli att läsa dem.

*

Även psykopater besitter en enorm förmåga till empati som de använder på sitt eget vis.

En av de saker som kännetecknar psykopater är just att de brister i empati och inte har samma förmåga att känna medkänsla och dåligt samvete. Däremot kan de ofta leva sig in i andra människors känslor - om de aktivt försöker/är tvungna. Det är därför de är så bra på att manipulera. Men jag skulle knappast säga att detta innebär en "enorm förmåga till empati".

 

[Marita73]

Att man unnar sig att tycka och tänka fritt just på detta forum kan ju gälla även de som skriver att de ogillar andras barn. Om du inte tycker om den typen av inlägg kan du ju bara låta bli att läsa dem.

*



En av de saker som kännetecknar psykopater är just att de brister i empati och inte har samma förmåga att känna medkänsla och dåligt samvete. Däremot kan de ofta leva sig in i andra människors känslor - om de aktivt försöker/är tvungna. Det är därför de är så bra på att manipulera. Men jag skulle knappast säga att detta innebär en "enorm förmåga till empati".

Precis så vad gäller sista stycket!

Att berätta något som sårat dig för en psykopat kan vara en förkrossande upplevelse. Får hen däremot lite tid på sig kommer den "rätta känslan" finnas där.

 

[Inte_Ung]

Att man unnar sig att tycka och tänka fritt just på detta forum kan ju gälla även de som skriver att de ogillar andras barn. Om du inte tycker om den typen av inlägg kan du ju bara låta bli att läsa dem.

Jag föredrar att bemöta dem.

 

[Imogen]

Så var det för mig med. Gick på ett litet kommun a kr dagis. Lärde mig en massa på dagis om biologi, läsa och skriva, enkel matte, keramik, vara med och laga mat, teckenspråk osv. Gick på ett fantastiskt dagis med engagerad personal som tog oss barn och vår vilja att lära på allvar.
Tror inte det hade varit så lätt för mig i skolan som det var om jag inte gått på ett sånt bra dagis och fick en så bra start.

Bara förvaring var det inte.

Det är en missuppfattning att dagis bara var förvaring. Även om syftet med dagis (som socialdepartementet ansvarade för) var att ta hand om barnen medan föräldrarna arbetade så ingick även pedagogisk och skolförberedande verksamhet. Även på dagis arbetade högskoleutbildade förskollärare.

1998 flyttades ansvaret till utbildningsdepartementet och man bytte namn till förskola för att förtydliga det pedagogiska syftet. Och även förskolan fick en skolplan.

 

[gulan]

Att man unnar sig att tycka och tänka fritt just på detta forum kan ju gälla även de som skriver att de ogillar andras barn. Om du inte tycker om den typen av inlägg kan du ju bara låta bli att läsa dem.

Skulle du hovra förbi ett inlägg där det uttrycktes att man ogillar människor från Afrika?

 

[Dentaku]

Skulle du hovra förbi ett inlägg där det uttrycktes att man ogillar människor från Afrika?

Mitt inlägg handlade framför allt om att påpeka en viss dubbelmoral i hur @Inte_Ung resonerar. Men din jämförelse är för märklig för att inte svara på.

Människor från Afrika har bara en sak gemensamt, nämligen sitt ursprung. Hela idiotin med rasism är att det inte går att skilja människor åt beroende på var de är födda eller vilken hudfärg de har; det går inte att dela upp människan i raser på det viset. Vi är alldeles för lika varandra.
Tvååringar födda i ett afrikanskt land skiljer sig alltså generellt sett inte från svenska tvååringar, om de växt upp med samma förutsättningar. Däremot har jag väldigt svårt att se att någon skulle hävda att tvååringar, tolvåringar och tjugoåringar generellt sett beter sig likadant.

Om man menar att det är jämförbart med rasism att föredra människor i vissa åldrar har jag svårt att förstå att inte inläggen där folk förklarat att de inte gillat bebistiden, utan föredragit när barnen blivit lite äldre, fått mer uppmärksamhet. För att inte tala om hur många som skrivit att man inte behöver gilla andras barn för att man ska gilla sina egna. Det skulle med ditt sätt att jämföra bli som klassikern "jag gillar inte utlänningar, men jag har en kompis som är invandrare och han är ok".

(Ytterligare en aspekt är f ö att det inte enbart var åldern som nämndes, det var OUPPFOSTRADE barn som var exemplet. Men det är bara grädde på moset, s a s.)

 

[Ramona]

Därför att det handlar om just barn.
Och därför att barn är människor på en avskalad nivå.
Människor är något som vi alla måste förhålla oss till i vårt dagliga liv. Det är den mänskliga gemenskapen som skapar civilsation. Att vara bra på just människor gör att man blir bra på just livet.
Att vissa människor inte har förmåga att ta till sig kunskaperna är ju ett annat problem. De är nog inte så bra på att ta till sig några kunskaper över huvud taget då.

Fast den här biten förstår nog egentligen de flesta. Det är lite som uttrycket att man måste klara av att rida en unghäst för att förstå hur en utbildad häst fungerar. Det stämmer så himla väl! Speciellt eftersom enormt många människor som aldrig ridit en unghäst eller en helt rå häst fortfarande tror att galoppskänkeln är någonting vi lär in, men det gör vi ju inte. Vi manar på och öppnar upp, eller blockerar. Man kan hoppa upp på en oinriden häst och få jättefina galoppfattningar!

Det är ungefär likadant med barns utveckling. Klarar man av att hantera ett agiterat barn klarar man av de flesta vuxna, för mekanismerna är ungefär desamma. Lite som någon för många år sedan skrev på Buke att teknikerna och verktygen den lärt sig på föräldrakursen fungerade alldeles ypperligt på de sura gubbarna på jobbet också.

Däremot har ju hela samhället blivit bättre på barn med mer forskning och mer förståelse. Barn är mycket mer inkluderade nu än vad de var förr. Barn får bestämma över sig själva mycket mer nu än förr. Barn är också mer medvetna eftersom de är med i bestämmandeprocessen numer. Och ju mer medvetna barnen är ju högre krav ställer det på vuxna runt barnen.

Däremot är du ju helt ute och snurrar när du tror att människor med barn har mer empati och förståelse för andra människor än vad människor utan egna barn har.

 

[Amha]

Det är säkert för att jag inte har några barn

Tänkte det med när jag såg det där

 

[Kiwifrukt]

Mitt inlägg handlade framför allt om att påpeka en viss dubbelmoral i hur @Inte_Ung resonerar. Men din jämförelse är för märklig för att inte svara på.

Människor från Afrika har bara en sak gemensamt, nämligen sitt ursprung. Hela idiotin med rasism är att det inte går att skilja människor åt beroende på var de är födda eller vilken hudfärg de har; det går inte att dela upp människan i raser på det viset. Vi är alldeles för lika varandra.
Tvååringar födda i ett afrikanskt land skiljer sig alltså generellt sett inte från svenska tvååringar, om de växt upp med samma förutsättningar. Däremot har jag väldigt svårt att se att någon skulle hävda att tvååringar, tolvåringar och tjugoåringar generellt sett beter sig likadant.

Om man menar att det är jämförbart med rasism att föredra människor i vissa åldrar har jag svårt att förstå att inte inläggen där folk förklarat att de inte gillat bebistiden, utan föredragit när barnen blivit lite äldre, fått mer uppmärksamhet. För att inte tala om hur många som skrivit att man inte behöver gilla andras barn för att man ska gilla sina egna. Det skulle med ditt sätt att jämföra bli som klassikern "jag gillar inte utlänningar, men jag har en kompis som är invandrare och han är ok".

(Ytterligare en aspekt är f ö att det inte enbart var åldern som nämndes, det var OUPPFOSTRADE barn som var exemplet. Men det är bara grädde på moset, s a s.)

Spinner vidare.

Jag är en av dem som skrivit att jag är ointresserad av barn. Men det innebär att jag är precis lika generellt ointresserad av 25-åringar, 50-åringar, 80-åringar i grupp också. Jag väljer att bedöma intressanta personer som jag vill ha något utbyte med utifrån vilka de som är individer och inte på gruppnivå. Men just när det gäller barn, ska dessa klumpas ihop och antingen gillar man barn eller så gillar man inte barn plötsligt. Samt (utanför Buke, för här är det faktiskt ganska högt i tak om vad man får säga) ute i samhället är det nästan tabu att säga att man inte gillar barn som grupp, skulle jag säga till mina kollegor att jag är ointresserad av barn skulle de döma ut mig som antingen oerhört omogen eller dum i huvudet.

Min lillebror föddes precis när jag börjat lekis/nollan/förskoleklassen. På mitt lekis fungerade det så att när någon fyllt år fick föräldrarna komma dit en dag och anordna ett litet kalas för barnet och de andra i klassen (vår klass var uppdelad i två grupper, så vi var väl typ 12 i varje grupp, man hade bara kalaset för sin egen grupp), och mamma fick då ta med sig den här nyfödingen och min andra lillebror som var fyra år. I min grupp råkade det bara gå andra flickor som själva var minstabarn i sina familjer. Jag minns än idag hysterin som utbröt när den här bebisen kom in genom dörrarna, de rusade fram som en flock glupska vargar och ägnade sig åt att ha honom som någon slags levande docka resten av kalaset. De blev till och med helt exalterade när han kräktes rakt ut. Det intresset har jag aldrig haft. Däremot hade jag förmodligen galopperat fram i samma tempo om det var en hund eller en häst som hade kommit in genom dörren.

Men bara för att jag inte beter mig som en flock vargar när en bebis kommer inom synhåll, så är jag ju inte avogt inställd till alla barn i hela världen. Jag har barn i min närhet, kusiner som är mycket yngre, som jag tycker betydligt mer om än många andra vuxna personer i mitt liv. Men en random unge som går förbi på gatan eller en kollega som tar med sig ett barn till gemensamt kontorsrum betyder inte mer för mig än random vuxen människa som hade gått förbi på gatan eller råkat titta förbi och hälsat på kollegan? Och andra människors kroppsvätskor är jag precis lika ointresserad av att befatta mig med om det är en tvååring eller en 80-åring som är ursprungskällan, men det "får man heller inte tycka", "det är ju bara lite barnbajs"?

 

[Happimess]

Spinner vidare.

Jag är en av dem som skrivit att jag är ointresserad av barn. Men det innebär att jag är precis lika generellt ointresserad av 25-åringar, 50-åringar, 80-åringar i grupp också. Jag väljer att bedöma intressanta personer som jag vill ha något utbyte med utifrån vilka de som är individer och inte på gruppnivå. Men just när det gäller barn, ska dessa klumpas ihop och antingen gillar man barn eller så gillar man inte barn plötsligt. Samt (utanför Buke, för här är det faktiskt ganska högt i tak om vad man får säga) ute i samhället är det nästan tabu att säga att man inte gillar barn som grupp, skulle jag säga till mina kollegor att jag är ointresserad av barn skulle de döma ut mig som antingen oerhört omogen eller dum i huvudet
...
Och andra människors kroppsvätskor är jag precis lika ointresserad av att befatta mig med om det är en tvååring eller en 80-åring som är ursprungskällan, men det "får man heller inte tycka", "det är ju bara lite barnbajs"?

Det finns ett tak även på bukefalos. Råkade i en tidigare tråd nämna att jag tycker barn gör äckliga grejer (inte sällan kopplat till kroppsvätskor och mat och klet som förekommer på ställen där de inte vanligtvis förekommer) och inom loppet av några minuter var jag utmålad som funkofob och åldringshatare (eftersom det i de grupperna ibland också förekommer kroppsvätskor, mat och klet på ställen som de inte vanligtvis förekommer).

Men det är ju liksom en stark anledning till varför jag inte vill ha barn. Precis som du skiver bryr jag mig inte heller om källan till kroppsvätskor, men det är inget jag vill befatta mig med. Nivån av klet, nedgrisning och stök som förekommer i miljöer där barn befinner sig skulle göra mig deprimerad på några timmar.

 

[Kiwifrukt]

Det finns ett tak även på bukefalos. Råkade i en tidigare tråd nämna att jag tycker barn gör äckliga grejer (inte sällan kopplat till kroppsvätskor och mat och klet som förekommer på ställen där de inte vanligtvis förekommer) och inom loppet av några minuter var jag utmålad som funkofob och åldringshatare (eftersom det i de grupperna ibland också förekommer kroppsvätskor, mat och klet på ställen som de inte vanligtvis förekommer).

Men det är ju liksom en stark anledning till varför jag inte vill ha barn. Precis som du skiver bryr jag mig inte heller om källan till kroppsvätskor, men det är inget jag vill befatta mig med. Nivån av klet, nedgrisning och stök som förekommer i miljöer där barn befinner sig skulle göra mig deprimerad på några timmar.

Och det är ju inte barnens fel. Men jag slipper gärna se någon byta en nerbajsad blöja på bordet där vi alla sitter och fikar (har hänt på jobbet när kollegor som fått barn kommit dit för att visa upp barnet), kombinationen bajsblöja och kladdkaka höll på att få mig att kräkas rakt ut. Jag vill inte bli nerspydd eller få bajs på mig. Det gäller liksom oavsett hur gammal personen är som orsakar spyan/bajset. Jag vill inte få hästbajs/hundbajs/kattbajs på mig heller. Jag tycker generellt bajs och kräks är äckligt.

 

[Lingon]

Spinner vidare.

Jag är en av dem som skrivit att jag är ointresserad av barn. Men det innebär att jag är precis lika generellt ointresserad av 25-åringar, 50-åringar, 80-åringar i grupp också. Jag väljer att bedöma intressanta personer som jag vill ha något utbyte med utifrån vilka de som är individer och inte på gruppnivå. Men just när det gäller barn, ska dessa klumpas ihop och antingen gillar man barn eller så gillar man inte barn plötsligt. Samt (utanför Buke, för här är det faktiskt ganska högt i tak om vad man får säga) ute i samhället är det nästan tabu att säga att man inte gillar barn som grupp, skulle jag säga till mina kollegor att jag är ointresserad av barn skulle de döma ut mig som antingen oerhört omogen eller dum i huvudet.

Min lillebror föddes precis när jag börjat lekis/nollan/förskoleklassen. På mitt lekis fungerade det så att när någon fyllt år fick föräldrarna komma dit en dag och anordna ett litet kalas för barnet och de andra i klassen (vår klass var uppdelad i två grupper, så vi var väl typ 12 i varje grupp, man hade bara kalaset för sin egen grupp), och mamma fick då ta med sig den här nyfödingen och min andra lillebror som var fyra år. I min grupp råkade det bara gå andra flickor som själva var minstabarn i sina familjer. Jag minns än idag hysterin som utbröt när den här bebisen kom in genom dörrarna, de rusade fram som en flock glupska vargar och ägnade sig åt att ha honom som någon slags levande docka resten av kalaset. De blev till och med helt exalterade när han kräktes rakt ut. Det intresset har jag aldrig haft. Däremot hade jag förmodligen galopperat fram i samma tempo om det var en hund eller en häst som hade kommit in genom dörren.

Men bara för att jag inte beter mig som en flock vargar när en bebis kommer inom synhåll, så är jag ju inte avogt inställd till alla barn i hela världen. Jag har barn i min närhet, kusiner som är mycket yngre, som jag tycker betydligt mer om än många andra vuxna personer i mitt liv. Men en random unge som går förbi på gatan eller en kollega som tar med sig ett barn till gemensamt kontorsrum betyder inte mer för mig än random vuxen människa som hade gått förbi på gatan eller råkat titta förbi och hälsat på kollegan? Och andra människors kroppsvätskor är jag precis lika ointresserad av att befatta mig med om det är en tvååring eller en 80-åring som är ursprungskällan, men det "får man heller inte tycka", "det är ju bara lite barnbajs"?

Jag hade kunnat skriva exak likadant!