Okej, jag tolkade inte kommentaren som att dina hundar var onödiga, utan att det var onödigt (möjligtvis för dem) att ha så många hundar. Och förklaringarna kan ju ha gjorts tidigare, när de inte satt på cykel. Eller så fortsatte diskussionen när de cyklat iväg. Jag håller med om att det inte var optimalt uttryck, men jag uttrycker mig också fel ibland och jag räknar med att det kommer hända även då jag har barn.
Absolut, och det håller jag med om! Jag tror mer på personlighet än förälder/icke förälder i det avseendet, även om såklart ett föräldraskap kan vara personligt utvecklande för många. Men det finns det ju mycket annat som är också, och att man skulle bli bättre på att hantera/anpassa sig efter människor i allmänhet tror jag inte på.Det är just det som är poängen med tråden föräldrar är som vilka människor som helst ibland på strålande humör ibland trötta och griniga och då hoppar grodor ur munnen på en del
Poängen med tråden uppfattar jag som hur unika och förträffliga föräldrar är och hur socialt inkompetenta vi som valt att inte skaffa ungar ärDet är just det som är poängen med tråden föräldrar är som vilka människor som helst ibland på strålande humör ibland trötta och griniga och då hoppar grodor ur munnen på en del
Ja jag skrev lite fel där såg jag nu, menade såklart att Poängen är att föräldrar inte är bättre eller sämre människor.
Ursäkta, men det här är ett argument jag är så löjligt trött på. Återigen grupperar vi i "vad som händer med föräldrar" och att det skulle vara något som inte händer i icke-föräldra-gruppen. Jag lovar dig att inomgruppsvariationen är betydligt större än variationerna mellan grupperna. Det vill säga, det finns icke-föräldrar som aldrig lär sig ta ansvar och icke-föräldrar som föddes in som förståndiga, superansvarstagande individer. Precis som det finns föräldrar som uppenbart inte tar ansvar och föräldrar som gör det.
Fast nu sa ju inte personen att det var onödigt att just den de passerade hade flera hundar, eller sa det till henne. Det var, vad jag förstod det, riktat mot dottern, och i alla fall jag kan tolka det som att det syftade till deras egen situation. Som sagt, de cyklade förbi och det kan ha sagts mer om sånt både innan och efter.
Ja, det skulle jag, för jag brukar i regel undvika att döma folk när jag bara får en bråkdel av informationen. Jag hade tolkat även det som att de pratade utifrån sin egen situation. Hade jag varit ute och gått med mitt (framtida) barn, ett par hade passerat och den ena sagt ”åh titta, ett barn” och den andra svarat ”äh, det är onödigt att ha barn” så hade jag utgått ifrån att hen syftade till sig själv, inte att hen tyckte att det var onödigt att jag hade barn eller att mitt barn var onödigt.
Jag tror inte att barn per automatik har någon slags uppstramande effekt på en persons ansvarskänsla eller moral. Visst finns det folk som "kommer ned på jorden" när de väl får barn, men jag är övertygad om att man som individ måste ha det i sig från början för att det ska komma fram, det är inget som bara dyker upp hux flux ur tomma intet. Man kan absolut diskutera den rent hormonella påverkan som en graviditet har på kroppen och psyket och diskutera huruvida hormonerna gör att en person förändras mer eller mindre men jag tror att vi människor är alldeles för komplexa för att det ska gå att bara jämföra oss rakt av med andra djur (jag menar nu inte att vi är bättre). Det mänskliga samhället är betydligt mer avancerat och vår förmåga att själva resonera, dra slutsatser, medvetet anpassa oss, medvetet lära oss saker och medvetet söka utveckling och tillpassligt är på en helt annan nivå än hos en häst som i högre grad är styrd av den "naturliga gången" och sina instinkter. Jag tror därmed att människor kan nå den där "mognaden" som rent biologiskt kanske är förknippad med barnafödande och föräldraskap utan att få barn eftersom vi kan hitta den på andra sätt i andra aspekter av vårt liv.
Absolut, det håller jag med om. Men i vissa fall formulerar man sig olyckligt så det kan tolkas på ett sätt man inte menade. Min poäng är att man inte behöver vara en dålig förälder för att man inte lyckas uttrycka sig optimalt hela tiden. Vi vet ju som sagt inte alls vad som sades varken före eller efter den meningen.
Fast föräldern kanske svarat pedagogiskt på frågan femtioelva gånger redan samma dag, och det är väl lite skillnad om man råkat höra vad någon sa jämfört med om någon säger en sak direkt till en?
Jag som är gravid nu kan garantera att hormonerna verkligen inte gör en till en bättre människa.
Just nu är det varelsen i magens behov som trumfar allt - vilket i förlängningen innebär mina behov. Och i min hjärna är det fullständigt orimligt om folk i min närhet inte förstår det utan kan gå runt och tänka på andra saker som är totalt oväsentliga i sammanhanget.
Även om det (förhoppningsvis!!) kommer lugna sig senare så har jag svårt att se att jag skulle bli mer förstående och anpassa mig efter andra vuxna människor i större utsträckning.Jag som är gravid nu kan garantera att hormonerna verkligen inte gör en till en bättre människa.
Tvärtom tänker jag väl snarare att det är större risk att jag kommer vara mindre tolerant mot beteenden som kan påverka mitt barn negativt. Och jag lär också anse att vuxna bör vara mer förstående och visa hänsyn mot barn än tvärtom (något jag i och för sig anser idag också, även om jag i allra högsta grad anser att andras barn kan vara jobbiga och att de bör kunna bete sig på åtminstone en viss nivå i olika åldrar). Det jag kan tänka mig att jag får större förståelse för är väl möjligtvis andra föräldrar och svårigheterna de kan få gå igenom i vardagen. Men i övrigt, generellt mot andra människor, har jag svårt att se vad som skulle bli ”bättre”.
Jag spinner vidare lite på det du skriver. För mig som barnlös så är det faktiskt ganska stor skillnad på hur föräldern uttrycker det här med "man prioriterar sitt barn först i alla lägen". Exempelvis då när jag har haft häst installad i kollektivstall och det är andra hästägare som har barn. För mig är det stor skillnad på "Kalle har fotbollsträning varje onsdag klockan 18 så jag har svårt att vara i stallet då, skulle vi kunna byta så att jag tar torsdagar istället för dig?" (okej anledning) och "jag har ju barn och det har inte du, så du får ta alla lördagmornar" (inte okej anledning). Eller "skulle vi kunna göra så att du tar insläppet julafton om jag tar morgonen, för vi ska iväg till X:s föräldrar och fira jul sen" (okej anledning) jämfört med "du har ju inte familj så nu får du faktiskt ställa upp och ta alla pass under storhelgerna här så vi som har familj får fira med våra familjer" (inte okej).
Visst kan personen vara trött och grinig, ledsnat på diskussionen osv. Det kan alldeles säkert hända mig också. Däremot känns det väl lite vridet att man bara ska anta att det är pga föräldern är sååå trött på sitt barns tjat eller vad det nu kan röra sig om. Hundägaren i detta fall blev ju uppenbarligen ledsen dessutom. Med all rätt kan jag tycka. Inte sjutton hade jag accepterat att någon snubbe muttrat "detta jävla kvinnofolk" åt mig för att han kanske eventuellt bråkat med sin fru på morgonen. Hade du gjort det?
Jag tror inte att någon har ifrågasatt att föräldrar sätter sina barn i första rummet. Gör man inte det undrar jag nog hur det egentligen är ställt. Det som många däremot ställer sig tveksamma till är när detta går över styr. När en del föräldrar anser sig ha rätt att köra över andra människor som en ångvält eftersom att hela världen (inte bara deras värld utan allas värld) kretsar kring just deras barn och hela världen ska anpassa sig efter deras barn som ska ha förtur i alla lägen. Jag tror man gör barnet en otjänst genom att låta det växa upp i en miljö där barnet lär sig att h*n är den viktigaste människan i hela världen och alla ska rätta sig efter h*ns behov hela tiden. Det är helt naturligt att föräldrar sätter sina barn främst och slåss för sina barns behov, rättigheter och frihet, vem ska göra det om inte föräldrarna? Men sker det på bekostnad av verklighetsförankringen så är man fel på det kan jag tycka och tyvärr tycker jag mig se en ökad trend i samhället när man tittar på hur en del föräldrar beter sig mot exempelvis skolpersonal. Lärare som blir mordhotade av föräldrar för att deras barn fått för låga betyg, för många fel på prov, för att deras barn inte kunnat bete sig i skolan och fått en tillsägelse som föräldrarna ansett vara fel osv. Fullständigt oacceptabla beteenden från föräldrar som anser sig ha speciella rättigheter.
