Beståndsdelar i förhållanden...

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Visst är det så ang krångel.

När det har stormat här har jag dock vägt två, för mig, i princip lika tunga delar mot varandra: Ryta ifrån ordentligt med risk att det leder till att det skiter sig och därmed riskera att ha en helvetisk situation på jobbet. Eller att bita ihop och stå ut på fritiden. Jag har hittills inte kunnat se vad som varit värst, men jag har många gånger varit rädd om jobbsituationen eftersom jag inte trivs så bra med den. Jag har inte velat ha fler problem med att stå ut med jobbet i väntan på att jag hittar nytt.
Men jag har nu inlett en seriös process med att utvärdera vad som är värst, egentligen.

Kan säkert tyckas vara en löjlig fråga utifrån sett, men för mig har det varit precis det jag varit mest rädd för - att få det hemskt på jobbet och därmed även privat då vi faktiskt tvingas att jobba väldigt tajt ihop. Kan vara jobbigt att öht tvingas se sitt ex under den akuta fasen, än värre att prestera ihop kan jag tro...

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

För att jag tycker att det är trevligt att ingå i ett sammanhang med den jag lever med, jag intresserar mig för vad han intresserar sig för i den mån jag kan förstå det och tycker det är roligt. Jag vet också att jag gör nån nytta där, vilket ännu mer gör att jag trivs med att följa med på liknande. Och för att vi sedan har nåt att se tillbaka på och tala om.
Jag tycker att det ä ett sätt att intressera sig för sin partner som person, att intressera sig för vad han tycker om att göra.

Det känns alltmer så, tyvärr.

.

Du tycker inte att det borde vara åt två håll, dvs att båda parter i någon mån intresserar sig för den andres tankar och intressen? För det är ju en stor del av vad personen är, personens innehåll liksom.

Sedan angående 77:an, om det nu är så du vill att ett förhållande ska vara, kanske du ska utvärdera vad som uppfylls i nuvarande förhållandet. Är det för lite, kanske du skulle söka dig någon som fungerar mer som du, som drömmer och vill samma saker som du. Någon som ger och tar mer lyhört och med vilja till gemenskap på fler plan?

 

[Inte_Ung]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Det är alldeles för skönt att bo själv för att stå ut med nån annans krångel.

Huvudet på spiken.
Precis så.
Och är inte sexet tillräckligt bra så är det inte värt det.
Oavsett hur fantastisk personen än är för övrigt.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Ja, precis.

Ja, kanske det. Det är iaf min dröm. Kanske trodde jag för mkt på passionen med denna, jag vet inte. Nu när jag ställt vårt förhållande på kanten känner jag mig ambivalent, men samtidigt inte eftersom jag vet vad jag vill ha. Jag älskar honom men vet ärligt talat inte om vi kommer kunna leva ihop på ett bra sätt. Nu är han helt förtvivlad och vet inte alls hur han ska agera. Och jag har inga svar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Ditt inlägg #77 måste vara det bästa jag läst på länge. Du har precis beskrivit hela grejen med ett förhållande öht, så som jag ser det. Det tackar jag för

Så lite så Kanske hjälpte det dig lite i dina funderingar.

Hoppas verklighet att det ordnar sig för dig.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Det gjorde det verkligen

Usch, jag är så lessen och förvirrad. Idag när jag kom hem från stallet hade han varit hem till mig och ställt en blombukett på bordet och ett kort i. Jag tror verkligen på honom att han är förtvivlad och lessen över detta och inget hellre vill än att det ordnar sig.
Men det är så jäkla svårt. Jag är snart 30 år, jag har ingen lust att sitta o titta på medan han kanske växer upp. Jag är för gammal. Jag vill leva mitt liv, inte leka och fjanta runt och definitivt inte vara den som lär honom hur man ska bete sig. Och sen om det inte blir nån större skillnad, eller om olikheterna ändå är för stora? Ska jag inse det när jag slösat bort flera år till på att vänta på att han Kanske mognar?

Han är fin innerst inne, men det är så mkt praktiskt runtikring som verkligen inte klickar ihop med mig.

 

[cirkus]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Äh, menar du att sexet är den största anledningen till att bo ihop ?

 

[Inte_Ung]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Äh, menar du att sexet är den största anledningen till att bo ihop ?

För mig så är det i alla fall det.
Annars så skulle jag hellre ha ett eget boende i lugn och ro.

 

[cirkus]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Jamen sex kan man ju ha utan att bo ihop ? Jag får liksom inte riktigt ihop det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Jamen sex kan man ju ha utan att bo ihop ? Jag får liksom inte riktigt ihop det.

Ja absolut.
Men det är ju så praktiskt att bo på samma ställe.
Om man för övrigt kan stå ut med varandra.

Tandborsten är alltid på rätt ställe då så att säga.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Om vi ska tala om bökigt så måste jag isf tycka att det verkar bökigt att bo ihop för att få ligga. Vill jag bara ligga är jag ju glad om jag slipper resten.

 

[lil-sis]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Men om personen dessutom är sjukt trevlig i övrigt och tillför ngt i vardagen så är det ju smidigt att bo ihop. Lättare att att ligga när andan faller på också.

 

[No1]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Huvudet på spiken.
Precis så.
Och är inte sexet tillräckligt bra så är det inte värt det.
Oavsett hur fantastisk personen än är för övrigt.

100% bifall.
Det betyder inte att sex är allt i en relation men avsaknaden av lätttillgängligt bra sex hade dödat min motivation att leva ihop med någon.

 

[Inte_Ung]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Vill jag bara ligga är jag ju glad om jag slipper resten.

Precis.
Det innebär att personen måste vara oerhört trevlig och enkel att leva med för att göra det mödan värt.
Och sexet måste vara fantastiskt.

Annars så är det ju inte värt besväret.

Bra sex behöver tillgänglighet för att utvecklas.
Att bo tillsammans ger god tillgänglighet.

 

[rutans]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Precis.
Det innebär att personen måste vara oerhört trevlig och enkel att leva med för att göra det mödan värt.
Och sexet måste vara fantastiskt.

Annars så är det ju inte värt besväret.

Bra sex behöver tillgänglighet för att utvecklas.
Att bo tillsammans ger god tillgänglighet.

Alla tycker vi olika...

Själv så har jag stort sexbehov, ändå levde jag under samma tak i fem år som inte hade större sexbehov än varannan vecka, vilket är väldigt lite för mitt tycke. Men det var inte ens av den orsaken det sedan tog slut och inte var han dum eller svår heller.

Sedan mötte jag den STORA passionen! Har aldrig och kommer aldrig att ha så grym sex igen, den kontakt Vi hade både i och utanför sängen var inget jag mött hos någon annan. Men det föll rejält av andra orsaker.

Efter en hel del korta och längre försök har jag nu en karl, där inte alls den stora passionen fanns från början, sexet var väl "ok". Men det här tror jag på, det började alltså med något helt annat än grym sex och stor passion. Det har fått byggas upp i efterhand. För mig är det något helt annat som avgör om jag vill ha en relation och bo ihop. Tror det är helheten och glädjen att vara två att dela på upplevelser och vardag. En delning jag inte skulle få ut samma sak mentalt om jag delade det med mina nära vänner. För denna delning krävs mer än bra sex och att karln är lätt att ha att göra med och snäll. Vad fan.. DÅ skulle jag lika gärna kunna bo själv.

Finns två bullshit för mig: ' Du känner när det är rätt' och ' förlorar du en finns det tusen åter'... Det sista är väl sant om jag bara vill ha nån för natten, men då finns det nog mer än tusen också

 

[tanten]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Men om personen dessutom är sjukt trevlig i övrigt och tillför ngt i vardagen så är det ju smidigt att bo ihop. Lättare att att ligga när andan faller på också.

Jag är beroende av hud. Naken hud. att få vara nära en annan människa och ha hans hud under mina fingrar och mot min hud. Ligga nära nära och bli så bekant med hans kropp att den känns som min egen under fingrarna.

Sexet är viktigt, men skulle jag inte få röra vid honom i vardagen och när vi sover ihop skulle det vara rätt värdelöst.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Ja, inget av det har jag väl sagt emot från början?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Det gjorde det verkligen

Usch, jag är så lessen och förvirrad. Idag när jag kom hem från stallet hade han varit hem till mig och ställt en blombukett på bordet och ett kort i. Jag tror verkligen på honom att han är förtvivlad och lessen över detta och inget hellre vill än att det ordnar sig.
Men det är så jäkla svårt. Jag är snart 30 år, jag har ingen lust att sitta o titta på medan han kanske växer upp. Jag är för gammal. Jag vill leva mitt liv, inte leka och fjanta runt och definitivt inte vara den som lär honom hur man ska bete sig. Och sen om det inte blir nån större skillnad, eller om olikheterna ändå är för stora? Ska jag inse det när jag slösat bort flera år till på att vänta på att han Kanske mognar?

Han är fin innerst inne, men det är så mkt praktiskt runtikring som verkligen inte klickar ihop med mig.

Hur går det för dig i funderingarna?

Jag förstår att det känns tufft men det verkar ändå som att du vet innerst inne vad du vill.

 

[Inte_Ung]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Det som du beskriver tycker jag hör ihop med sexet.
Bra sex tar tid i vardagen och då behövs tillgänglighet.
Vardagssensualitet behövs för ett bra sex.
Det ger inte samma kvalitet att bara träffas och ligga litet snabbt.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Beståndsdelar i förhållanden...

Igår var vi tvungna att samtala lite eftersom jag hade glömt endel saker hos honom som jag behöver ha denna vecka. Så jag var tvungen att åka dit i vilket fall, helst hade jag velat vänta med samtal tills jag haft mer tid. Och han med för den delen. Det är så lätt att man faller tillbaka bara för att man är ambivalent och tycker situationen är jobbig - det är enklare att ta tillbaka än att genomföra nån separation. Enkel psykologi.

Hur som haver förstod han att han betett sig illa, och att han är barnslig ibland. Vi talade om det jag tycker att vi inte har, och han verkar ärligt inställd på att anstränga sig. Men samtidigt har jag varit med förr, till skillnad från honom har jag haft några förhållanden. Och min erfarenhet säger att det är väldigt svårt att liksom bara ändra sig, om man inte har nån direkt egen önskan om dessa saker från början. Det känns mer som en känslomässig reaktion när man inser att den man lever med är på väg bort.
Dock kan det ju vara en ren mognadsfråga, vilket jag tror till stor del, och då kan ju hända att det går att ändra i större utsträckning än en personlighet.

Dock känns det bra att jag var tydlig med att jag inte tänker sitta och titta på medan han växer upp, eller för den delen uppfostra honom. Jag är för gammal för detta, jag vill leva mitt liv och inte leva som en tonåring som bara väntar på att allt ska fall en i händerna. Jag tar mitt liv dit jag vill ha det och har inte hans inställning att "jag tar dagen som den kommer och fattar beslut när saker dyker upp". Är ju mkt därför vi aldrig kan planera nåt, han väntar tills nåt har hänt innan han tar ställning.
Jag sa också att jag inte har nån större tilltro till en varaktig förändring, vi är så olika så att det känns som en utopi. att jag tycker det är jobbigt men att jag ändå känner så.

Jag gav honom i uppgift att fundera över hur han vill ha en relation, och då ta bort mig ur sammanhanget. Han måste få en klar bild av vad han vill få ut, oavsett vem han lever med, och sedan kan vi se om vi går att jämka ihop. Just nu känns han bara inställd på att behålla mig i sitt liv, utan att fundera desto mer vad han egetligen vill ha.