Bekräftelse

[Myrten]

Men jag märker det ju inte. Och jag kommer ändå att känna mig värdelös.

Jag förstår att du inte märkt det, men nu när du uppmärksammats på att det kan vara så kan det vara något att börja titta efter. Att interagera med andra människor, få och ge bekräftelse och knyta vänskapsband, består till stor del i att vara uppmärksam på varandra och intresserade av varandra.

Du har tidigare frågat hur man går vidare och skapar relationer och detta är en viktig del av det - att se andra människor.

 

[Sel]

Jag skulle bara be någon att hålla föredrag om jag visste att de var kunniga. Jag har bara blivit tillfrågad fast jag är okunnig.

Sen är det inget specialintresse. Det är ett intresse.

Men kunnigare än de andra, uppenbarligen.
Jag menar specialintresse som ett ganska smalt och hos gemene man ovanligt område. Det är väl jätteroligt att de kan se nyttan och nöjet i en skogsträdgård bara för att du lyft frågan? De hade förmodligen aldrig hört talas om det innan, jag hade då inte det.
Jag skulle kalla mitt intresse för tarantellerna för ett specialintresse också, och tycker att det är himla roligt när folk frågar vidare inom området oavsett om jag kan svara eller inte. Sprider sig intresset dessutom vidare till trädgårdsspindlar och allmänna småkryp tycker jag att det är någonting positivt jag har fått bidra med.
Det är stor bekräftelse för mig. Jag blev jätteglad när några ungar frågade om de kunde få ta med ett ömsat tarantellskal till skolan och visa för kompisarna. Förhoppningvis är det en spindel mindre som blir trampad på, och en uns större hopp till nästa generation.

 

[tuaphua]

Det mesta av det där skulle jag själv inte märka att det vore bekräftelse. Jag skulle se det som tjänster och tjänster ser jag som något som ska betalas tillbaka. Och lyssna och diskutera har jag aldrig gjort. Skulle definitivt inte se det som bekräftelse.

Och jag kan ärligt inte komma på något jag hade kunnat göra för mina ex. Att göra saker är också generellt svårt för mig. Med det sista exet så gjorde vi saker tillsammans men inte för varandra. Och jag fick aldrig tillbaka pengarna jag köpt bildelar för till hans bil. Och det andra exet lånade jag ut pengar till men fick aldrig tillbaka dem heller. Han gjorde om lånet till "kostnader för boendet" utan mitt medgivande. Jag fick inte ens ansöka om bostadstillägg för honom.

Men har du inte känt att du vill göra ngt bara för att andra blir glada av det? Tex som skrivits här med att typ ge någon vatten om den är törstig eller ge bort någon planta eller så bara för att det kan göra någon glad?

Vi kan tex bekräfta varann med:
Vi köper ibland bubbelvatten i flerpack som är inplastade. Då kan sambon i bland skära upp plasten på den förpackning som är min. För att underlätta för mig när jag ska hämta vattenflaskor. Pyttegrej som tar 4 sek men ändå visar att han bryr sig. Jag är en frusen individ och han kom hem med varma sockor till mig i veckan. Dvs han vet att jag fryser, att jag gillar gosiga sockor och visade omtanke med att köpa det. Han kan också elda extra när det är kallt för att jag inte ska frysa. Och bära in ved när han ska bort för att han inte vill att jag ska behöva frysa eller släpa tung ved.
Jag kanske ställer fram lite frukostsaker till honom om jag vet att han är trött och stressad.
Jag kanske gömmer små lappar på olika ställen i hans väska/kläder när han ska jobba borta en v. Kan vara gulliga hälsningar, skämt, roliga teckningar. Han kan säga att han är sugen på ngt och jag bakar för att göra honom glad.

Vi pratar väldigt mycket med varann. Och jag tycker det är väldigt viktigt. Vi diskuterar mycket, berättar och frågar om varandras liv, känslor etc. En av de bästa sakerna med min sambo är, förutom att han är galet rolig, att han gjort så himla mycket och är intressant att lyssna på. Har du inte bara hängt med någon, ex eller annat, och bara pratat om livet, upplevelser, känslor etc lääänge och tyckt att det varit intressant/givande?
Jag tror vi är inne på 8:e året ihop nu. Och har känt varann innan. Men vi har ju fortfarande en massa att prata om. Och bekräftar fortfarande varann i samtal. Oftast.. Ibland kan det ju skita sig.

 

[bettysmatte]

Även om andra tycker att ditten och datten är bekräftelse så är det inte säkert jag håller med. Får jag bekräftelse på ett sådant sätt så kommer det bara passera obemärkt.

Då ligger ju problemet hos dig i så fall. Bekräftelse passerar dig obemärkt om den inte ges på ett exakt sätt. Med andra så får du bekräftelse, men du missar den.

Och det är ju bra, för då kan du jobba med dig själv. Att ändra på andra människor går inte, men man kan alltid göra förbättringar hos sig själv!

 

[Lobelia]

Jag skulle bara be någon att hålla föredrag om jag visste att de var kunniga. Jag har bara blivit tillfrågad fast jag är okunnig.

Sen är det inget specialintresse. Det är ett intresse.

Så du tror någon ber dig att hålla föredrag för de anser att du är okunnig? Tror du att personen är elak, likgiltig inför dig eller rentav korkad som ber dig!?

Specialintresse syftar här nog mer på att det är smalt som gasnka få utövar.

 

[tanten]

Jag som människa är ingen. Jag betyder inget för någon. Om jag försvinner ändras inget för någon.

Släpp det. Du har en plats i väldigt många människors liv. Du är DU som är din egen största mobbare. DU som säger elaka saker om digsjälv

Men du ser det inte

 

[tanten]

Eller någon variant på "duktig". Vill höra det. Att jag är bra på något.

Jag tror folk säger det ofta. Men du hör det inte eftersom du själv bestämt vilka ord som ska användas.

Du är både duktig och kompetent.
Nån sa att bara den som saknar är fattig. Jag skulle nog anses fattig men.lever ett rikt liv.
Du saknar bekräftelse fast du får massor som du anser inte duger
Var lite snällare mot dig själv.

 

[sjoberga]

Jag är ingen bra föreläsare och tror inte jag kan bli det heller. Jag går för mycket i baklås. Och min hjärna är nog rätt trött.

Jag tyckte mest att ditt inlägg andades att du inte skulle vara bra för att du behövde jobba med ett manus. Och då menar jag att det behöver alla, det kommer inte gratis för någon.

Jag tror att du skulle kunna göra en bra och intressant föreläsning i ett sådant sammanhang. Kraven är inte alls som för professionella föreläsare som bjuds in för en stor publik och får rejält betalt. Det är en helt annan nivå, där ett engagemang och intresse för frågan ihop med förberedelser kommer göra det mer än tillräckligt bra. Hade det varit i närheten hade jag kunnat tänka mig att komma för att lyssna, det är ofta väldigt intressant att lyssna på människor som har ett intresse och vill berätta om det, även om man själv är mer nyfiken än inne i intresset.

Och jag är helt säker på att du kommer att få en dos positiv bekräftelse om du engagerar dig i det av dem som kommer för att lyssna. Det är till och med ett sådant där ganska sällsynt tillfälle när vuxna kan ge applåder till andra vuxna om de gillade stunden.

 

[Masqueradee]

Jag tyckte mest att ditt inlägg andades att du inte skulle vara bra för att du behövde jobba med ett manus. Och då menar jag att det behöver alla, det kommer inte gratis för någon.

Jag tror att du skulle kunna göra en bra och intressant föreläsning i ett sådant sammanhang. Kraven är inte alls som för professionella föreläsare som bjuds in för en stor publik och får rejält betalt. Det är en helt annan nivå, där ett engagemang och intresse för frågan ihop med förberedelser kommer göra det mer än tillräckligt bra. Hade det varit i närheten hade jag kunnat tänka mig att komma för att lyssna, det är ofta väldigt intressant att lyssna på människor som har ett intresse och vill berätta om det, även om man själv är mer nyfiken än inne i intresset.

Och jag är helt säker på att du kommer att få en dos positiv bekräftelse om du engagerar dig i det av dem som kommer för att lyssna. Det är till och med ett sådant där ganska sällsynt tillfälle när vuxna kan ge applåder till andra vuxna om de gillade stunden.

Jag arbetar nära flera professorer som jag anställer för föreläsningar. 9.9 gånger av 10 får jag ett "vi tar det datumet, för då hinner jag förbereda mig" och alla har sedan stödord/manus och bilder. Det är liksom det som är att hålla en föreläsning, man dyker inte bara upp och börjar svamla, utan förbereder sig noggrannt även om det är ens heltidsjobb att forska på en specifik sak.

 

[MiaMia]

Jag arbetar nära flera professorer som jag anställer för föreläsningar. 9.9 gånger av 10 får jag ett "vi tar det datumet, för då hinner jag förbereda mig" och alla har sedan stödord/manus och bilder. Det är liksom det som är att hålla en föreläsning, man dyker inte bara upp och börjar svamla, utan förbereder sig noggrannt även om det är ens heltidsjobb att forska på en specifik sak.

Och hålla en föreläsning handlar i de flesta fall om att det finns ett syfte med varför man ska tala om det man gör i det sammanhanget, och att det finns en målgrupp som utformning och innehåll ska anpassas efter.
En viss kunskap utgör grundförutsättning för att ha något att säga, men uppdragets kärna är sällan att maximera det kvantitativa innehållet av information.

 

[Wille]

Men har du inte känt att du vill göra ngt bara för att andra blir glada av det? Tex som skrivits här med att typ ge någon vatten om den är törstig eller ge bort någon planta eller så bara för att det kan göra någon glad?

Vi kan tex bekräfta varann med:
Vi köper ibland bubbelvatten i flerpack som är inplastade. Då kan sambon i bland skära upp plasten på den förpackning som är min. För att underlätta för mig när jag ska hämta vattenflaskor. Pyttegrej som tar 4 sek men ändå visar att han bryr sig. Jag är en frusen individ och han kom hem med varma sockor till mig i veckan. Dvs han vet att jag fryser, att jag gillar gosiga sockor och visade omtanke med att köpa det. Han kan också elda extra när det är kallt för att jag inte ska frysa. Och bära in ved när han ska bort för att han inte vill att jag ska behöva frysa eller släpa tung ved.
Jag kanske ställer fram lite frukostsaker till honom om jag vet att han är trött och stressad.
Jag kanske gömmer små lappar på olika ställen i hans väska/kläder när han ska jobba borta en v. Kan vara gulliga hälsningar, skämt, roliga teckningar. Han kan säga att han är sugen på ngt och jag bakar för att göra honom glad.

Vi pratar väldigt mycket med varann. Och jag tycker det är väldigt viktigt. Vi diskuterar mycket, berättar och frågar om varandras liv, känslor etc. En av de bästa sakerna med min sambo är, förutom att han är galet rolig, att han gjort så himla mycket och är intressant att lyssna på. Har du inte bara hängt med någon, ex eller annat, och bara pratat om livet, upplevelser, känslor etc lääänge och tyckt att det varit intressant/givande?
Jag tror vi är inne på 8:e året ihop nu. Och har känt varann innan. Men vi har ju fortfarande en massa att prata om. Och bekräftar fortfarande varann i samtal. Oftast.. Ibland kan det ju skita sig.

Nej, jag kan inte påminna mig om att jag känt det behovet. Har väl gett bort växter ibland, men utan någon tanke bakom. Får kanske ett tack och sen är det överspelat.

Minns inte om jag någonsin haft givande samtal med någon.

Jag tror folk säger det ofta. Men du hör det inte eftersom du själv bestämt vilka ord som ska användas.

Du är både duktig och kompetent.
Nån sa att bara den som saknar är fattig. Jag skulle nog anses fattig men.lever ett rikt liv.
Du saknar bekräftelse fast du får massor som du anser inte duger
Var lite snällare mot dig själv.

Tror. Du tror alltså. Jag träffar liksom knappt folk ö.h.t. Oftast är jag helt ensam. De jag träffar är mest psykolog, frisör, boendestöd. Känner inte att dessa ger bekräftelse. Ibland händer det att jag träffar andra. Det blir ytligt prat med dem.

 

[Masqueradee]

Tror. Du tror alltså. Jag träffar liksom knappt folk ö.h.t. Oftast är jag helt ensam. De jag träffar är mest psykolog, frisör, boendestöd. Känner inte att dessa ger bekräftelse. Ibland händer det att jag träffar andra. Det blir ytligt prat med dem.

Nu har du ju världens chans att lära känna folk via partiet! Lyssna på vad de har att säga, delta aktivt i samtalen (självfallet blir det ytligt till en början när man lär känna folk, men det känns inte som att ytliga samtal fortsätter speciellt länge i ett politiskt sammanhang), ge andra bekräftelse så ska du nog se att det samma ges tillbaka till dig. De har ju redan förtroende för dig, och har bekräftat de du framförde gällande trädgårdar, så pass mycket att de vill ge av er gemensamma mötestid att lyssna mer på dig. Nu har du ju världens chans att grotta ned dig och lära dig än mer inför presentationen, och jag vet ju att du fått många, inklusive mig själv, att för första gången ens höra talas om fenomenet. Starkt jobbat!

 

[miumiu]

Jag tror vi får med oss mycket ”gratis” om vi sas får det hemifrån som barn. Dvs har dina föräldrar varit bra på att prata om känslor och bekräfta dig som barn så blir det oftast lättare för dig att bekräfta andra. Jag har nog ganska nära till att berömma och bekräfta andra själv, märker jag kanske framförallt i mitt föräldraskap men även med vänner och partner. Min sambo är lite tvärt om, men han är också uppfostrad helt annorlunda. Väldigt lite bekräftelse generellt och sparsamt med beröm, och har han fått något så har det alltid varit relaterat till prestation. Han har själv sagt att han tycker det känns jättekonstigt att typ bedyra sin kärlek till någon, han börjar fnissa och flabba och blir nervös av hela situationen. Skojar gärna bort det allvarsamma. Sen är han en kärleksfull person på andra sätt, men just det verbala har han verkligen inte fått med sig.

Jag är lite sån att jag har svårt att ta beröm. Känner mig mest som ett djur och att någon försöker betinga önskvärda beteenden hos mig

 

[Lobelia]

Men jag märker det ju inte. Och jag kommer ändå att känna mig värdelös.

Du kanske kan behöva träna på det för att kunna fånga upp det. Eller kanske få hjälp att se dig själv mer positivt så du kan ta till dig det. Din psykolog kan kanske hjälpa.

Oavsett så är det något som ligger på dig. Ingen annan kan förändra hur du ser på saken.

 

[Myrten]

Nej, jag kan inte påminna mig om att jag känt det behovet. Har väl gett bort växter ibland, men utan någon tanke bakom. Får kanske ett tack och sen är det överspelat.

Minns inte om jag någonsin haft givande samtal med någon.


Tror. Du tror alltså. Jag träffar liksom knappt folk ö.h.t. Oftast är jag helt ensam. De jag träffar är mest psykolog, frisör, boendestöd. Känner inte att dessa ger bekräftelse. Ibland händer det att jag träffar andra. Det blir ytligt prat med dem.

Om du aldrig känt en vilja att göra något för någon annan är det förmodligen en stor del i att du har svårt att skapa och bibehålla relationer.

Vad händer om någon ny bekantskap sträcker ut en hand genom att göra något som de allra flesta uppfattar som bekräftelse på att de uppskattar dig eller något du gjort och du inte bekräftar tillbaka? Förmodligen släpper den nya bekantskapen det hela eftersom hen tolkar din brist på återkoppling som att du inte är intresserad av att fördjupa ert förhållande. Vänskap börjar ytterst sällan med att man känner att man kommer att vara bästisar för livet - som det mycket väl kunde göra när man var barn (och inte blev bästisar för livet konstaterar de flesta X decennier senare). I vuxen ålder byggs de relationerna upp, ibland under ganska lång tid.

Och det dyker upp tillfällen. Att dina kurskamrater (som väl f ö bekräftade dig genom att vara imponerade av dina kunskaper?) kom och hjälpte dig en dag är ett typiskt fall där man snabbt kan bekräfta tillbaka och kanske hitta varaktiga relationer. Men som @Masqueradee skriver ovan har du nu ett gyllene tillfälle i partiet där du kan hitta framtida vänner. Men du måste förstå att människor kan bekräfta dig på annat sätt än du är van och du behöver också intressera dig för att bekräfta andra människor.

Beträffande krystade diskussioner med din granne (något du skrivit om i flera år, jag skulle bli ledsen om jag var grannen och läste!) och ytligt prat - vad händer om du börjar prata om ett ämne du vill prata om?

 

[tuaphua]

Nej, jag kan inte påminna mig om att jag känt det behovet. Har väl gett bort växter ibland, men utan någon tanke bakom. Får kanske ett tack och sen är det överspelat.

Minns inte om jag någonsin haft givande samtal med någon.


Tror. Du tror alltså. Jag träffar liksom knappt folk ö.h.t. Oftast är jag helt ensam. De jag träffar är mest psykolog, frisör, boendestöd. Känner inte att dessa ger bekräftelse. Ibland händer det att jag träffar andra. Det blir ytligt prat med dem.

Har du själv fått något/hjälp med något/etc och blivit glad?
Vill du inte att andra ska bli glada på samma sätt?

Jag tänker att för att skapa och bibehålla relationer så bör man nog ha ett intresse av den personen, vad den tänker/tycker/känner och vara intresserad av att prata med den.
Och att se dem glada.

Tex när jag fick besök i helgen så hade jag fixat en liten present till dem, inget mkt alls. Bara en pyttegrej för att jag tänkte att det här tycker de om.
Och samma att de kom med några småsaker för att de vet att vi gillar det.
När en kompis till mig kände sig ensam inredde jag en egen låda till hen hos oss så att hen kände att hen alltid var välkommen hit, för att minska ensamkänslor. Jag kunde ju bara bjudit hit hen mer. Men egen låda ger ju mer känsla av att ha sin plats här. Det är inget man gör som transaktion som ska återgäldas. Man gör det för att man bryr sig om dem och inte för att vinna ngt på det.
Förvisso kommer det säkert åter. Men det är ju inte därför man gör det.

Att på olika sätt bekräfta folk är väldigt enkelt sätt att börja knyta kontakter och stärka dem.
Vet man inte hur man gör sånt men ändå vill lära sig det iom att man vill lära sig skapa relationer och stärka dem så tror jag absolut habiliteringen tex kan vara en väg att gå.

 

[Acto]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

Nu har inte jag läst hela tråden men ja, absolut ska man det. Jag skulle säga att det är jätteviktigt för ens självkänsla. Det kan ju vara allt från att högt säga efter att man tex har städat - "vad fint det blev", eller "å vad nystädat det är" eller liknande till att man faktiskt står framför spegeln och högt till sig själv säger positiva (affirmerande) ord till sig själv. Det kan kännas fånig men gör man detta regelbundet så får det faktiskt effekt. En del av oss har säkert (tyvärr) erfarenhet av att negativa ord vi säger om oss själva ger en dålig/negativ känsla i kroppen. På samma sätt funkar positiva ord. Vad jag har läst är det bra att säga positiva ord högt till sig själv tittandes i spegeln men om det känns jobbigt kan man ju börja med att först säga det i sitt huvud, sen högt till sig själv och därefter framför spegeln. Och inte att förglömma, upprepa orden!

Många människor med mycket god självkänsla har, enligt min erfarenhet, "instinktivt" en snäll och uppmuntrande "inre röst" (för att kalla det något) och är ofta bra på att högt säga till sig själv "det där var bra gjort", eller liknande.

Ovan är såklart ingen mirakellösning men det har stora möjligheter att ge en bättre självkänsla.

 

[Wille]

Om du aldrig känt en vilja att göra något för någon annan är det förmodligen en stor del i att du har svårt att skapa och bibehålla relationer.

Vad händer om någon ny bekantskap sträcker ut en hand genom att göra något som de allra flesta uppfattar som bekräftelse på att de uppskattar dig eller något du gjort och du inte bekräftar tillbaka? Förmodligen släpper den nya bekantskapen det hela eftersom hen tolkar din brist på återkoppling som att du inte är intresserad av att fördjupa ert förhållande. Vänskap börjar ytterst sällan med att man känner att man kommer att vara bästisar för livet - som det mycket väl kunde göra när man var barn (och inte blev bästisar för livet konstaterar de flesta X decennier senare). I vuxen ålder byggs de relationerna upp, ibland under ganska lång tid.

Och det dyker upp tillfällen. Att dina kurskamrater (som väl f ö bekräftade dig genom att vara imponerade av dina kunskaper?) kom och hjälpte dig en dag är ett typiskt fall där man snabbt kan bekräfta tillbaka och kanske hitta varaktiga relationer. Men som @Masqueradee skriver ovan har du nu ett gyllene tillfälle i partiet där du kan hitta framtida vänner. Men du måste förstå att människor kan bekräfta dig på annat sätt än du är van och du behöver också intressera dig för att bekräfta andra människor.

Beträffande krystade diskussioner med din granne (något du skrivit om i flera år, jag skulle bli ledsen om jag var grannen och läste!) och ytligt prat - vad händer om du börjar prata om ett ämne du vill prata om?

Jag är tystlåten och reserverad. Folk tar inte kontakt med mig. I skolan satt jag ofta i min egen bubbla när vi satt och åt tillsammans. Jag deltog inte direkt i samtalen. Om jag trots allt pratar med någon så kommer jag aldrig förbi hejhej-stadiet. Vet inte hur man gör. Kan inte knyta an till folk. Är misstänksam och rädd för att råka illa ut.

Jag har svårt för att lyfta luren och ringa till folk. Det tar emot sjukt mycket. Så det blir inte av. Och ingen ringer mig heller. Så relationer utvecklas inte.

Vad gäller grannen så är hon så tystlåten. Jag måste kompensera jättemycket för det och klämma fram frågor för att hålla samtalet igång. Annars sitter vi bara där och är tysta. Jättejobbigt. Jag vet inget annat sätt att hantera det på. Att dra igång en monolog om skogsträdgård är inte min grej.

Har du själv fått något/hjälp med något/etc och blivit glad?
Vill du inte att andra ska bli glada på samma sätt?

Jag tänker att för att skapa och bibehålla relationer så bör man nog ha ett intresse av den personen, vad den tänker/tycker/känner och vara intresserad av att prata med den.
Och att se dem glada.

Tex när jag fick besök i helgen så hade jag fixat en liten present till dem, inget mkt alls. Bara en pyttegrej för att jag tänkte att det här tycker de om.
Och samma att de kom med några småsaker för att de vet att vi gillar det.
När en kompis till mig kände sig ensam inredde jag en egen låda till hen hos oss så att hen kände att hen alltid var välkommen hit, för att minska ensamkänslor. Jag kunde ju bara bjudit hit hen mer. Men egen låda ger ju mer känsla av att ha sin plats här. Det är inget man gör som transaktion som ska återgäldas. Man gör det för att man bryr sig om dem och inte för att vinna ngt på det.
Förvisso kommer det säkert åter. Men det är ju inte därför man gör det.

Att på olika sätt bekräfta folk är väldigt enkelt sätt att börja knyta kontakter och stärka dem.
Vet man inte hur man gör sånt men ändå vill lära sig det iom att man vill lära sig skapa relationer och stärka dem så tror jag absolut habiliteringen tex kan vara en väg att gå.

Nej, jag blir inte glad om jag får hjälp. Jag känner tacksamhetsskuld och det är jättejobbigt. Känner att jag måste betala tillbaka på något sätt och jag vet aldrig hur. Det är jättebesvärligt. Jag kan faktiskt aldrig betala tillbaka.

Jag kan fejka intresse. That's it. Om det inte råkar vara så att jag är intresserad av samma saker som den andra. Då finns det ett äkta intresse. Annars inte. Jag kan inte klämma fram ett intresse som inte finns.

 

[tuaphua]

Jag är tystlåten och reserverad. Folk tar inte kontakt med mig. I skolan satt jag ofta i min egen bubbla när vi satt och åt tillsammans. Jag deltog inte direkt i samtalen. Om jag trots allt pratar med någon så kommer jag aldrig förbi hejhej-stadiet. Vet inte hur man gör. Kan inte knyta an till folk. Är misstänksam och rädd för att råka illa ut.

Jag har svårt för att lyfta luren och ringa till folk. Det tar emot sjukt mycket. Så det blir inte av. Och ingen ringer mig heller. Så relationer utvecklas inte.

Vad gäller grannen så är hon så tystlåten. Jag måste kompensera jättemycket för det och klämma fram frågor för att hålla samtalet igång. Annars sitter vi bara där och är tysta. Jättejobbigt. Jag vet inget annat sätt att hantera det på. Att dra igång en monolog om skogsträdgård är inte min grej.



Nej, jag blir inte glad om jag får hjälp. Jag känner tacksamhetsskuld och det är jättejobbigt. Känner att jag måste betala tillbaka på något sätt och jag vet aldrig hur. Det är jättebesvärligt. Jag kan faktiskt aldrig betala tillbaka.

Jag kan fejka intresse. That's it. Om det inte råkar vara så att jag är intresserad av samma saker som den andra. Då finns det ett äkta intresse. Annars inte. Jag kan inte klämma fram ett intresse som inte finns.

Oj, vad olika man kan funka! Jag menar inte det negativt eller för att trycka till dig på ngt vis. Utan bara konstaterar att det är mkt olikt hur jag funkar.

Jag tycker sånt här är intressant, hur andra fungerar/tycker/tänker.
Kan du inte känna så? Att det är intressant att ta reda på hur folk funkar?

Jag har en närstående som avskyr presenter, firande etc för att hen inte vill vara till besvär. Hen förstår inte riktigt det där med att andra kan VILJA bjuda. Och att det inte är besvärligt utan att man blir glad av att få göra ngt åt den så som baka dens favoritkaka tex. Hens partner fick tala om att du behöver inte ta med kaka tex om du ska åka på fika hos någon. För de kanske VILL bjuda själva. Det var jättekonstigt för hen iom att denne bara ville underlätta för andra. För mig är det ju fint att kunna få göra något sånt för någon jag tycker om. Det gör mig glad också, inte bara hen.

 

[Wille]

Oj, vad olika man kan funka! Jag menar inte det negativt eller för att trycka till dig på ngt vis. Utan bara konstaterar att det är mkt olikt hur jag funkar.

Jag tycker sånt här är intressant, hur andra fungerar/tycker/tänker.
Kan du inte känna så? Att det är intressant att ta reda på hur folk funkar?

Jag har en närstående som avskyr presenter, firande etc för att hen inte vill vara till besvär. Hen förstår inte riktigt det där med att andra kan VILJA bjuda. Och att det inte är besvärligt utan att man blir glad av att få göra ngt åt den så som baka dens favoritkaka tex. Hens partner fick tala om att du behöver inte ta med kaka tex om du ska åka på fika hos någon. För de kanske VILL bjuda själva. Det var jättekonstigt för hen iom att denne bara ville underlätta för andra. För mig är det ju fint att kunna få göra något sånt för någon jag tycker om. Det gör mig glad också, inte bara hen.

Nej, jag har nog aldrig haft ett sånt intresse. Tycker det är nog att själv orka vara social.

Jag gillar inte heller presenter.