Men har det verkligen varit ett vinnande koncept, att ha liknande intressen men inte vara intresserade av varann?
Det känns ju som det är därför dina relationer varit rätt bökiga.
Nu råkar ju jag leva med en man som jag delar många intressen med, även häst/djur. Men det är ju inte intressena som är det viktigaste. Utan hur vi funkar som personer i form av delar humor, fungerar ihop baserat på hur vi kommunicerar, våra olika behov matchar, på hur vi behandlar människor/varann/djur, värderingar/moral, energinivåer etc.
Ett av mina största intressen är ju häst tex. Och mina hundar. Min bästa vän har aldrig ridit, aldrig haft djur öht. Vår vänskap är en av de starkaste i mitt liv.
Jag träffar ju hur många som helst med häst- eller djurintresse iom att jag både jobbar med det och har det som hobby. Men även om de delar det intresset så är det ju inte jättemånga man blir riktigt bra vän med. De man blir det med är ju för att man klickar i övrigt med.
Är man inte intresserad av folk eller av att lära sig hur de funkar, hur relationer funkar etc så kan det nog bli ensamt.