På vilket sätt är KBT ta sig i kragen terapi?
På synenheten var det troligen KBT ena psykologen sysslade med och det fungerade inte på mig. Jag har inte autism, men är beredd att säga att
1. det var inte läge
2. det var inte rätt psykolog
snarare än att jag inte kan ta emot terapin.
Man måste vilja göra en förändring, så jo, om en person med autism förstår att det är att föredra i samhället att titta folk i ögonen och VILL lära sig att bemästra den konsten mer, så fungerar också KBT för att lära sig titta folk i ögonen. Varför inte liksom? Det behöver inte finnas naturligt inom en för att man ska kunna bemästra det, däremot behöver man träna in det.
Jag som har svårt med min synnedsättning och samtidiga hörselnedsättning har snarare en tendens till att inte titta på folk när jag lyssnar, för att orka lyssna! Dock vet jag tillfällen där att titta på folk är till gagn för mig och där jag faktiskt får gå utanför vad jag är van vid, vad jag orkar med och vad som är jag. Tex på intervjuer för arbeten med en arbetsgivare. Ett bra exempel på att bemästra ögonkonsten- för att sedan återgå till att inte titta på folk medan jag lyssnar, när det inte är så viktigt.
På vilket sätt skulle min bror som har autism inte fixa detta? För korta stunder fixar även autister det mesta tänker jag.