Bekräftelse

[Hippocampus]

Jag får sällan bekräftelse från någon men får peppa mig själv. Man får lära sig att man är värdefull och bra och tänka aktivt på hur man pratar med sig själv.

 

[Ramona]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

Jag och en kompis har "dagens tre bra" där vi på kvällen skickar till varandra vad vi gjort bra under dagen. Vi började med det när hon var utbränd och jag mådde dåligt i en separation. Våra tre bra kan se ut som:
-Duschade
-Klädde på mig riktiga kläder
-Åt lagad mat

Medan andra gånger är det:
-Högg upp 5 kubik ved
-Red alla hästarna
-Städade ut hos hönorna
-Sådde tomatfrön
-Planterade om pelargonerna
-Ringde det där jobbiga samtalet
-La om hästarnas försäkring och sparade 6000:-/året
-osv

Det handlar inte om att vi vill ge oss själva bekräftelse, men mer att vi ska fokusera på det som är bra i livet än det som är dåligt. Istället för att koncentrera oss på att vi inte mockade ur lösdriften, så fokuserar vi på det bra vi gjorde istället. För när man fokuserar på det positiva i livet så blir allt det negativa mindre viktigt.

 

[tuaphua]

Det är en nyhet för mig. Kanske inte så konstigt att jag alltid känt mig så oönskad. Eller att känslan utvecklats tidigt och hängt med sedan dess.

Det kan ju kanske också vara det som ligger till grund för att du upplevt att du måste prestera för att "vara någon". Tex som du nämnde att du ville vinna någon tävling tex.
Att du inte fått bekräftelse som får dig att känna att du som person är bra nog och vad du presterar också är det och inte hänger ihop med ditt egenvärde etc.

 

[tuaphua]

Jag tycker det är viktigt med bekräftelse. Jag kräver det inte. Men jag tycker livet blir så mycket roligare för alla om man hellre försöker vara väldigt bussig med bekräftelse än tvärtom. Om man ger bekräftelse och sprider good vibes så får man ju gärna tillbaks det också. Går man runt och gnäller och är ego blir det gärna tvärtom, en trist stämning och snålt med trevligt bemötande från andra.
Av mina favoritfolk så är de flesta sådana som är bra på att bekräfta och bry sig om andra. Man vill ju gärna umgås med folk som får en att må bra.

Vi är hyfsat bra på att bekräfta varann här hemma. Men både jag och sambo kan vara lite uppe i egna tankar och missa om den andra gjort ngt. Då kan jag tex "kolla jag har sminkat så här" och han landar i verkligheten igen, ser vad jag gjort och kan reagera. Oftast då med positiv respons/bekräftelse. Och samma om han gjort ngt.
Jag skulle inte vilja vara i en relation där man inte bekräftar varann.

 

[Milosari]

Varför gör då inte folk det i relationer utan kräver bekräftelse av partnern?

Fast alltså det är ju skillnad. Jag är jättebra på att ge mig själv bekräftelse. Jag vet om när jag har presterat bra och behöver inte så mycket feedback från chef och kollegor. Lite lagom, så jag vet att jag är på rätt spår, men för självkänslan kan det kvitta.

Men när det gäller en privat relation så vill jag att min medmänniska ser, lyssnar och förstår eller åtminstone accepterar mig. Och hur ska jag veta om jag inte får bekräftelse? Då börjar man ju hänvisa till tankeläsning?

 

[Wille]

Det kan ju kanske också vara det som ligger till grund för att du upplevt att du måste prestera för att "vara någon". Tex som du nämnde att du ville vinna någon tävling tex.
Att du inte fått bekräftelse som får dig att känna att du som person är bra nog och vad du presterar också är det och inte hänger ihop med ditt egenvärde etc.

Det är kanske en del av det, men det jar ju varit mycket annat också som jag tror bidragit.

 

[Bison]

Jag tycker det är viktigt med bekräftelse. Jag kräver det inte. Men jag tycker livet blir så mycket roligare för alla om man hellre försöker vara väldigt bussig med bekräftelse än tvärtom. Om man ger bekräftelse och sprider good vibes så får man ju gärna tillbaks det också. Går man runt och gnäller och är ego blir det gärna tvärtom, en trist stämning och snålt med trevligt bemötande från andra.
Av mina favoritfolk så är de flesta sådana som är bra på att bekräfta och bry sig om andra. Man vill ju gärna umgås med folk som får en att må bra.

Vi är hyfsat bra på att bekräfta varann här hemma. Men både jag och sambo kan vara lite uppe i egna tankar och missa om den andra gjort ngt. Då kan jag tex "kolla jag har sminkat så här" och han landar i verkligheten igen, ser vad jag gjort och kan reagera. Oftast då med positiv respons/bekräftelse. Och samma om han gjort ngt.
Jag skulle inte vilja vara i en relation där man inte bekräftar varann.

Så tänker jag med.
Är jag på jobbet och ser att någon fyllt på något är jag snabb att ge beröm för det, det kräver så lite av mig men ger så mycket för den andra.
Det ingår i uppgifterna att fylla på men jag vet att när det är mycket att göra är det lätt att missa/glömma. Så istället för att vara neggo-Stina som går runt och gnäller över saker som inte är gjorda så försöker jag uppmuntra och lyfta det som är gjort och på det sättet då folk att göra lite mer eftersom de blir sedda och uppskattade när de gör det.
So far så fungerar det mycket bra! Det märks väldigt tydligt att folk uppskattar det istället för att bara bli tagna för givet och sen få skäll om de missat något.

 

[tuaphua]

Det är kanske en del av det, men det jar ju varit mycket annat också som jag tror bidragit.

Absolut, det tror jag med!

 

[tanten]

Är inte det att ha för höga krav?

Jag har som sagt aldrig förväntat mig bekräftelse av de partners jag har haft och har inte fått det heller. Har väl på min höjd fått veta att jag är duktig på att fotografera. Typ så.

Men? Det ÄR ju bekräftelse?
Ger du ordet en annan innebörd än de flesta så begriper jag att du blir besviken.

Jag tycker att jag får bekräftelse från många håll. Vänliga tillrop på buke, tack från föreningsvänner för mina insatser, spontana beröm över mina fägglada kläder. Värme i sammanhang där jag vistas. Att jag tilltros att utföra vissa saker. Att en vän ringer bara för att få höra min röst och veta hur jag har det.

Det är inte beröm för utseende, det är inte översvallande hyllningar och det är inte sex eller kärlek. Men baske mig att det är bekräftelse i alla fall!!

 

[Wille]

Men? Det ÄR ju bekräftelse?
Ger du ordet en annan innebörd än de flesta så begriper jag att du blir besviken.

Jag tycker att jag får bekräftelse från många håll. Vänliga tillrop på buke, tack från föreningsvänner för mina insatser, spontana beröm över mina fägglada kläder. Värme i sammanhang där jag vistas. Att jag tilltros att utföra vissa saker. Att en vän ringer bara för att få höra min röst och veta hur jag har det.

Det är inte beröm för utseende, det är inte översvallande hyllningar och det är inte sex eller kärlek. Men baske mig att det är bekräftelse i alla fall!!

Är en gång på sju år tillräckligt tycker du? Eller är en gång per år tillräckligt? Det är den nivån vi pratar om. Och i ett annat förhållande hörde jag aldrig något bra. Men klagomål på att jag inte städade och lagade mat åt honom fick jag.

Jag kände mig aldrig respekterad hos någon av mina partners och mina åsikter var inte vatten värda.

Min mamma har gett mig bekräftelse endast en gång under mitt liv. Det var en wow-upplevelse eftersom det aldrig hänt förut.

 

[tanten]

Är en gång på sju år tillräckligt tycker du? Eller är en gång per år tillräckligt? Det är den nivån vi pratar om. Och i ett annat förhållande hörde jag aldrig något bra. Men klagomål på att jag inte städade och lagade mat åt honom fick jag.

Du pratar om EN person som du förväntade dig bekräftelse från?
Fanns det inget annat i ditt liv än den personen?

En person som inte är snäll, varm och bekräftande har inget i ens liv att göra och världen runt dig är stor.

Sen speglar vi människor varann. Som den gången jag gick på stan och var väldigt glad. Jag fick leenden från dem jag mötte. De smittades av min glädje och log de också.

Det är väldigt svårt att få värme tillbaka från folk om man själv är sur eller trumpen. Det kan räcka med att vara kortfattad och saklig för att folk ska anse att man är en surkärring. *vet*

Å andra sidan har jag en bekant som vänligt leende kan be folk dra åt helvete och de ler och tackar för resan.
När de sedan efteråt analyserar vad hon eg. sa så blir eftersmaken en annan

En sak till. Det är svårt att vara sur och ilsk om man ler. Som den gala sanningen att om man ler är man rider så går hästen bättre.

Fake it till you make it.

Det behöver inte vara falskt.
På samma sätt som du själv kan anse dig neutral så kan folk runt dig uppfatta dig sur. Det vet man själv aldrig. Tänk på nåt trevligt och le litegrann, så kanske det blir bättre?

 

[Wille]

Du pratar om EN person som du förväntade dig bekräftelse från?
Fanns det inget annat i ditt liv än den personen?

En person som inte är snäll, varm och bekräftande har inget i ens liv att göra och världen runt dig är stor.

Sen speglar vi människor varann. Som den gången jag gick på stan och var väldigt glad. Jag fick leenden från dem jag mötte. De smittades av min glädje och log de också.

Det är väldigt svårt att få värme tillbaka från folk om man själv är sur eller trumpen. Det kan räcka med att vara kortfattad och saklig för att folk ska anse att man är en surkärring. *vet*

Å andra sidan har jag en bekant som vänligt leende kan be folk dra åt helvete och de ler och tackar för resan.
När de sedan efteråt analyserar vad hon eg. sa så blir eftersmaken en annan

En sak till. Det är svårt att vara sur och ilsk om man ler. Som den gala sanningen att om man ler är man rider så går hästen bättre.

Fake it till you make it.

Det behöver inte vara falskt.
På samma sätt som du själv kan anse dig neutral så kan folk runt dig uppfatta dig sur. Det vet man själv aldrig. Tänk på nåt trevligt och le litegrann, så kanske det blir bättre?

Jag har aldrig haft vänner sedan jag var 15 år. De partners jag haft har varit de enda jag haft i mitt liv. Har inte jobbat så mycket heller. Enda jobbet där jag fått uppskattning är när jag jobbade som administratör. Och familjen har aldrig bekräftat mig heller. Pratar nu med en granne ibland. Det är väldigt krystade samtal.

Jag har helt enkelt haft väldigt ont om folk i mitt liv. Jag har utgått från att jag inte dugt utom i ett fall där jag användes som slasktratt.

 

[SiZo]

Den sista jag var ihop med gnällde över att jag inte uppskattade honom och gav honom beröm så jag tänkte aktivt på det och gav honom mycket uppskattning. Det var inget han märkte utan han fortsatte gnälla. Då gav jag upp. Varför ska jag anstränga mig när det ändå inte märks?

Antagligen ville han ha bekräftelse på något annat sätt. Det finns väldigt många olika sätt att bekräfta någon. Enklast är att fråga hur de vill bli bekräftade. En del vill höra uppmuntrande ord, beröm osv. Andra vill ha det i handlingar, tex att man gör frukost till dem med tills de går upp eller liknande. Finns många olika sätt att bekräfta någon på. Det viktigaste är att personen känner sig sedd, hörd och uppskattad. Men hur man gör detta är det svåra. Finns lika många sätt som människor antagligen.

 

[Enya]

Så tänker jag med.
Är jag på jobbet och ser att någon fyllt på något är jag snabb att ge beröm för det, det kräver så lite av mig men ger så mycket för den andra.
Det ingår i uppgifterna att fylla på men jag vet att när det är mycket att göra är det lätt att missa/glömma. Så istället för att vara neggo-Stina som går runt och gnäller över saker som inte är gjorda så försöker jag uppmuntra och lyfta det som är gjort och på det sättet då folk att göra lite mer eftersom de blir sedda och uppskattade när de gör det.
So far så fungerar det mycket bra! Det märks väldigt tydligt att folk uppskattar det istället för att bara bli tagna för givet och sen få skäll om de missat något.

Det har pratats en del på jobbet om att vi saknar uppskattning av våra chefer. Vet att det ibland skrivs "Bra jobbat i veckan" nästan som lite förbigående i ett mail där man vidarebefordrat information från någon annan, mail som få ens tar sig tid att läsa eftersom chefen skickar mängder med mail. Jag har tänkt just på det, att vi skulle behöva höra någon form av uppskattning/bekräftelse lite oftare, men framför allt att det lyfts lite tydligare, och inte kommer som i ett förbigående, även när det sägs. För då är det "Bra!" och så går man vidare och prata om annat lika fort igen, man hinner inte stanna upp och ta det till sig innan man ska processa ny information. Jag tror de hade tjänat på att lyfta bekräftelsen lite på arbetsplatsen, just eftersom flera personer pratar om att det saknas. Blir man uppskattad på jobbet är det större chans att man också stannar.

Personligen hade jag en kollega som nog är lite som du, det bekräftas till höger och till vänster. Det finns ju också en övre gräns, såväl som undre. Det kan bli för mycket av det goda så att säga, att man till slut inte tar till sig det eftersom det bara känns ... fånigt och överdrivet, lite falskt och omenat. Lite klapp på huvudet till och med.

Det är verkligen en konst att ge bekräftelse, jag ger för sällan, får bli bättre på det.

 

[Angel]

Det har pratats en del på jobbet om att vi saknar uppskattning av våra chefer. Vet att det ibland skrivs "Bra jobbat i veckan" nästan som lite förbigående i ett mail där man vidarebefordrat information från någon annan, mail som få ens tar sig tid att läsa eftersom chefen skickar mängder med mail. Jag har tänkt just på det, att vi skulle behöva höra någon form av uppskattning/bekräftelse lite oftare, men framför allt att det lyfts lite tydligare, och inte kommer som i ett förbigående, även när det sägs. För då är det "Bra!" och så går man vidare och prata om annat lika fort igen, man hinner inte stanna upp och ta det till sig innan man ska processa ny information. Jag tror de hade tjänat på att lyfta bekräftelsen lite på arbetsplatsen, just eftersom flera personer pratar om att det saknas. Blir man uppskattad på jobbet är det större chans att man också stannar.

Personligen hade jag en kollega som nog är lite som du, det bekräftas till höger och till vänster. Det finns ju också en övre gräns, såväl som undre. Det kan bli för mycket av det goda så att säga, att man till slut inte tar till sig det eftersom det bara känns ... fånigt och överdrivet, lite falskt och omenat. Lite klapp på huvudet till och med.

Det är verkligen en konst att ge bekräftelse, jag ger för sällan, får bli bättre på det.

Jag tycker det ofta går till överdrift med folk som vill ha bekräftelse för att de gör sitt jobb. Man är där för att jobba och som tack för det får man lön och diverse förmåner. Jag blir rent ut av obekväm om någon berömmer mig för "vardagsarbete" ofta. Visst att jag gärna får en klapp på axeln om jag gör något alldeles extra men det är absolut inte att jag vill ha en chef som står och daltar med mig för att jag gör det jag har betalt för. Normalt vanligt hyfs mot kollegor som håller upp en dörr eller hämtar något åt mig är så klart något man tackar för men för mycket tacksamhet i såna situationer är enormt obekvämt.

 

[lil-sis]

Jag tycker det ofta går till överdrift med folk som vill ha bekräftelse för att de gör sitt jobb. Man är där för att jobba och som tack för det får man lön och diverse förmåner. Jag blir rent ut av obekväm om någon berömmer mig för "vardagsarbete" ofta. Visst att jag gärna får en klapp på axeln om jag gör något alldeles extra men det är absolut inte att jag vill ha en chef som står och daltar med mig för att jag gör det jag har betalt för. Normalt vanligt hyfs mot kollegor som håller upp en dörr eller hämtar något åt mig är så klart något man tackar för men för mycket tacksamhet i såna situationer är enormt obekvämt.

Du anser att man blir daltad med när man får positiv feedback när man gör sitt jobb?

Jag fick det här av min närmsta chef häromdagen. Jag uppskattar det, även om jag gjorde exakt det som förväntades när ärendet blev tilldelat mig (av just den anledningen). Därför finns det också utrymme för negativ kritik när den behövs.

 

[Wille]

Antagligen ville han ha bekräftelse på något annat sätt. Det finns väldigt många olika sätt att bekräfta någon. Enklast är att fråga hur de vill bli bekräftade. En del vill höra uppmuntrande ord, beröm osv. Andra vill ha det i handlingar, tex att man gör frukost till dem med tills de går upp eller liknande. Finns många olika sätt att bekräfta någon på. Det viktigaste är att personen känner sig sedd, hörd och uppskattad. Men hur man gör detta är det svåra. Finns lika många sätt som människor antagligen.

Han ville ha uppskattning/beröm för sånt han gjort. Och då är det väl lämpligast att ge uppskattningen verbalt.

 

[Bison]

Det har pratats en del på jobbet om att vi saknar uppskattning av våra chefer. Vet att det ibland skrivs "Bra jobbat i veckan" nästan som lite förbigående i ett mail där man vidarebefordrat information från någon annan, mail som få ens tar sig tid att läsa eftersom chefen skickar mängder med mail. Jag har tänkt just på det, att vi skulle behöva höra någon form av uppskattning/bekräftelse lite oftare, men framför allt att det lyfts lite tydligare, och inte kommer som i ett förbigående, även när det sägs. För då är det "Bra!" och så går man vidare och prata om annat lika fort igen, man hinner inte stanna upp och ta det till sig innan man ska processa ny information. Jag tror de hade tjänat på att lyfta bekräftelsen lite på arbetsplatsen, just eftersom flera personer pratar om att det saknas. Blir man uppskattad på jobbet är det större chans att man också stannar.

Personligen hade jag en kollega som nog är lite som du, det bekräftas till höger och till vänster. Det finns ju också en övre gräns, såväl som undre. Det kan bli för mycket av det goda så att säga, att man till slut inte tar till sig det eftersom det bara känns ... fånigt och överdrivet, lite falskt och omenat. Lite klapp på huvudet till och med.

Det är verkligen en konst att ge bekräftelse, jag ger för sällan, får bli bättre på det.

Nu är jag bara arbetsledare och inte chef, men eftersom det ofta tas upp att cheferna inte är tillräckligt engagerade så gör jag mitt bästa för att vara engagerad.
Sen håller jag med om att det inte ska gå till överdrift heller. Nu har jag ändå jobbat på golvet ett tag och har rätt bra koll på vilka som uppskattar mycket beröm och behöver lite mer bekräftelse.
Jag har dessutom inte tid att överdriva eftersom jag har tusen saker att göra själv

 

[Enya]

Jag tycker det ofta går till överdrift med folk som vill ha bekräftelse för att de gör sitt jobb. Man är där för att jobba och som tack för det får man lön och diverse förmåner. Jag blir rent ut av obekväm om någon berömmer mig för "vardagsarbete" ofta. Visst att jag gärna får en klapp på axeln om jag gör något alldeles extra men det är absolut inte att jag vill ha en chef som står och daltar med mig för att jag gör det jag har betalt för. Normalt vanligt hyfs mot kollegor som håller upp en dörr eller hämtar något åt mig är så klart något man tackar för men för mycket tacksamhet i såna situationer är enormt obekvämt.

Visst är det så, å andra sidan är det kanske trist med en chef som bara kommer när det hänt något eller när någon misslyckats eller när något behöver rättas till osv. Eller som min chef kom ner till oss en dag och frågade med anklagande ton "men varför skriver ni inte? Varför är det så många diktat?". Hur skulle det vara om chefen faktiskt tog reda på hur lång tid våra arbetsuppgifter tog och bekräftade oss i att vi gjorde vårt bästa osv? Det hade känts mycket bättre än en anklagande ton och ifrågasättande.

Som jag skrev är ett överdrivet bekräftande inte ok heller, för det känns bara fånigt, det ska vara en balans, och även om man får betalt för sitt jobb ska mna ju få bekräftelse för att det man gör blir sett. Det har nog att göra med vilka yrken vi har och så, många medicinska sekreterare behandlas som luft medan "allt funkar" men så fort något går fel så jäklar blir det liv i luckan. Lönen är pissigt låg, så lön för slitet går ju att diskutera....

 

[Bison]

Du anser att man blir daltad med när man får positiv feedback när man gör sitt jobb?

Jag fick det här av min närmsta chef häromdagen. Jag uppskattar det, även om jag gjorde exakt det som förväntades när ärendet blev tilldelat mig (av just den anledningen). Därför finns det också utrymme för negativ kritik när den behövs.

Visa bifogad fil 115259

Det har jag och min chef pratat om en hel del. Får man mycket positiv feedback är det lättare att ta emot den negativa. Alla har sina svagheter och saker de behöver jobba på, men man måste även lyfta de positiva, då är det lättare att hitta viljan att jobba med de negativa.