Wille
Trådstartare
Varför gör då inte folk det i relationer utan kräver bekräftelse av partnern?Ja, det kan man. Tänka snällt om sig själv och det man gör. Uppmuntra. Ha förståelse för att man inte alltid orkar.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Varför gör då inte folk det i relationer utan kräver bekräftelse av partnern?Ja, det kan man. Tänka snällt om sig själv och det man gör. Uppmuntra. Ha förståelse för att man inte alltid orkar.
Alltså, för mig personligen så är det mer så att det är kul om nån gillar det jag gör, men det är inte hela världen om folk inte märker vad jag gjort. Jag har inte ett speciellt stort behov av bekräftelse från andra.
Därför att man vill ha både och?Varför gör då inte folk det i relationer utan kräver bekräftelse av partnern?
Ja det har du rätt i — tecken på en bra atmosfär då beröm/feedback uppstår spontant. Tänker att såna miljöer oftast också innehåller psykologisk trygghet att vara oeniga, pröva olika idéer osv istället för att "göra som vi alltid gjort".Jag tänker att en absolut förväntan om bekräftelse är ungefär lika skadligt som förväntan om att någon ska göra något annat för en. I en omgivning där bekräftelse händer spontant och frekvent tycker jag de flesta människor verkar trivas bättre.
Är inte det att ha för höga krav?Därför att man vill ha både och?
Jag tror inte att man lever enbart på bekräftelse från partnern utan man behöver ge bekräftelse till sig själv också.Varför gör då inte folk det i relationer utan kräver bekräftelse av partnern?
Nej, det är inte för höga krav att vilja få hyfsat frekvent bekräftelse från någon man lever nära. Det kan vara för höga krav att förvänta sig bekräftelse för specifika saker.Är inte det att ha för höga krav?
Jag har som sagt aldrig förväntat mig bekräftelse av de partners jag har haft och har inte fått det heller. Har väl på min höjd fått veta att jag är duktig på att fotografera. Typ så.
Jag tycker det är skillnad på att bete sig illa och att inte ge bekräftelse.Jag tror inte att man lever enbart på bekräftelse från partnern utan man behöver ge bekräftelse till sig själv också.
Om partnern beter sig illa så vill i alla fall inte jag vara tillsammans med honom. Om han bara bryr sig om sig själv och vad han vill, så får han leva utan mig. En relation innefattar ju två personer som vill varandra väl.
Hur menar du då?Jag tycker det är skillnad på att bete sig illa och att inte ge bekräftelse.
Det är ganska spot on - i alla fall i professionella sammanhang - och kräver väldigt mycket i form av jämlikhet, där argumentation alltid är möjlig och en viss begränsning av auktoritet. I de perioder det fungerar bra blir man som chef lycklig och häpnas över vad som åstadkoms. Som alltid varvas med lite sämre perioder när man får jobba hårt för att hitta rätt igen.Ja det har du rätt i — en bra uppstår då atmosfär då beröm/feedback uppstår spontant. Tänker att såna miljöer oftast också innehåller psykologisk trygghet att vara oeniga, pröva olika idéer osv istället för att "göra som vi alltid gjort".
Och det är jävligt knepigt att hitta någon som ger bekräftelse. Av de tre relationer jag haft har ingen gett bekräftelse.Nej, det är inte för höga krav att vilja få hyfsat frekvent bekräftelse från någon man lever nära. Det kan vara för höga krav att förvänta sig bekräftelse för specifika saker.
Om man inte kan bekräfta varandra alls verkar det väldigt knepigt i min värld att leva tillsammans.
Jag ser det som att i en bra relation är man sin egen individ med sina upplevelser, som gärna vill ha bekräftelse av partnern, att den håller med.Nej, det är inte för höga krav att vilja få hyfsat frekvent bekräftelse från någon man lever nära. Det kan vara för höga krav att förvänta sig bekräftelse för specifika saker.
Om man inte kan bekräfta varandra alls verkar det väldigt knepigt i min värld att leva tillsammans.
Att inte ge bekräftelse är inte att bete sig illa.Hur menar du då?
Nä och uppenbarligen har det inte hållt heller. Vilket verkar bra .Och det är jävligt knepigt att hitta någon som ger bekräftelse. Av de tre relationer jag haft har ingen gett bekräftelse.
Men det var långa relationer. Den kortaste var 4 år.Nä och uppenbarligen har det inte hållt heller. Vilket verkar bra .
Tycker du inte? Jag tycker att det kan vara det.Att inte ge bekräftelse är inte att bete sig illa.
Fast om du aldrig fick bekräftelse, var inte det ett större lidande?Men det var långa relationer. Den kortaste var 4 år.
Och nu lider jag av att vara ensam.
Du söker väl rätt ofta bekräftelse här? I dina inlägg och i dagboksinläggen?Jag funderar på det här med att ge och få bekräftelse. Jag blir lite förvånad över när jag läser att man ska kunna kommunicera till en partner att man behöver bekräftelse och be om det. Eller be om kramar eller kärleksbetygelser. Sånt har verkligen aldrig funnits i mitt liv och det har inte funnits på kartan att be om det. Att man kan be om det var lite av ett aha-ögonblick för mig. Får smälta det tror jag.
När jag fått beröm på jobbet så har jag sett det som en trevlig bonus, men aldrig något jag förväntat mig.
När jag haft boendestödet här och boendestöd har dammsugit medan jag diskat och gjort rent vid diskbänken och spisen och sen kanske också skurat toan och handfatet så har jag kunnat utbrista hur fint det blev, men då har jag mest tänkt på boendestödets insats. Inte min egen.
Och när jag jobbade inom park förra sommaren så hände det ibland när vi var ute på jobb tillsammans att jag uttryckte att vi jobbat så bra och att det blivit så fint. Lite klapp på axeln för oss båda. Och en vilja att se positivt på arbetet. Folk som gick förbi sa också ofta att det blev så fint när vi jobbade. Min kollega tyckte det gick lite inflation i att få beröm och kände att det var lite "duktig du var nu lilla gumman". Jag berättad då att mitt ex, som ju var man, också jobbat inom trädgård och fick beröm av alla möjliga människor av olika kön och olika åldrar. Så hon borde nog ta åt sig av berömmet i stället.
Men om man nu av någon anledning inte får bekräftelse av andra, hur gör man då för att lyfta sig själv? För det är ofta i det läget jag själv befunnit mig. Kanske behöver jag också träna på att ge andra mer bekräftelse. Hur gör du själv med det här?
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här svamlet mer än prata om bekräftelsen vara och icke vara. Behöver vi verkligen bekräftelse? Och ger vi andra bekräftelse? Varför? Och varför inte?