Bedöma någon utefter dess släkt?

Tro mig, man vänjer sig :meh:

Dock har jag aldrig supit eller jagat karlar på byn. Eftersom "alla" hade fått veta det direkt ("vet ni vad XXs dotter gjorde i helgen?!") har det inte varit värt det. Plus att det har inte funnits några karlar värda att jaga.

När vänjer man sig :crazy: Jag stänger av öronen när de sätter igång. Jag orkar verkligen inte lyssna.
 
Ja det är just det jag undrar. Varför gör man det? Mitt människointresse gör att sådana här saker kan snurra i mitt huvud länge och nu måste jag verkligen reda ut vad det kommer sig av. Var gör man det bäst om inte på buke :)

Psykologi. Människan vill generellt minska ned på saker som kostar energi. Vi tar genvägar. O att dela in människor utifrån släkt o fatta sig en bedömning utifrån det är något vi gör.
 
Det kan jag förstå. Där har det en reell betydelse.

Kanske är det därför jag inte förstår intresset? Jag har en liten släkt och den är utspridd över hela Sverige. Jag har heller ingen kontakt så och det har jag inte eftersom det inte är människor jag känner behov av att ha kontakt med. Talesättet blod är inte tjockare än vatten stämmer verkligen för mig.

Jag är ganska hårt fostrad i att blod är tjockare än vatten, jag har en sån där släkt där alla ställer upp för varandra. Det har såklart med att göra att min pappa och hans syskon haft en tuff uppväxt där de bara haft varandra, de har sedan fört detta vidare till sina barn och barnbarn.
Men jag har också varit med om att när jag började gymnasiet så kom jag i samma klass som min kusin, som jag aldrig hade träffat:D Hans mamma och min pappa är halvsyskon (samma mamma), men har inte haft kontakt.

Men jag förstår att för andra är det inte särskilt intressant.
 
Den första frågan man kan få här i trakten när man blir presenterad för någon är "Vem äger dig då"? På mål låter det inte riktigt lika illa :D. Men betydelsen är "Vem är dina föräldrar då?".
 
Psykologi. Människan vill generellt minska ned på saker som kostar energi. Vi tar genvägar. O att dela in människor utifrån släkt o fatta sig en bedömning utifrån det är något vi gör.

Fast för mig tar det energi. Det är inte relevant fakta vem som är släkt med vem för mig. Det är ingen information jag behöver ha för att avgöra om jag ska anställa någon, bli kompis med någon, bli tillsammans med någon eller vad det nu kan vara. Någons släktskap säger mig inget om hur en person är.
 
Den första frågan man kan få här i trakten när man blir presenterad för någon är "Vem äger dig då"? På mål låter det inte riktigt lika illa :D. Men betydelsen är "Vem är dina föräldrar då?".

Jag skulle ta ganska illa upp, av sista frågan, och lämna frågan obesvarad. Som tur är har jag aldrig fått en sådan fråga.
 
Nej, jag dömer inte folk efter släktingar, kanske mest för att jag aldrig vet något om någons släktingar (inte förrän jag blivit tillräckligt nära vän med någon för att bli presenterad för en eventuell släkting, men samtidigt, varför ska jag träffa dem?).

Däremot dömer jag utan tvekan folk efter deras vänner!
Om jag träffat en person som varit supertrevlig, då har jag en mycket mer positiv grundinställning till personens vänner jämfört med om jag träffar någon som är riktigt otrevlig och därefter vänner till hen. Vänner går ju att välja, det är något svårare med släktingar ;)
 
Nej, jag dömer inte folk efter släktingar, kanske mest för att jag aldrig vet något om någons släktingar (inte förrän jag blivit tillräckligt nära vän med någon för att bli presenterad för en eventuell släkting, men samtidigt, varför ska jag träffa dem?).

Däremot dömer jag utan tvekan folk efter deras vänner!
Om jag träffat en person som varit supertrevlig, då har jag en mycket mer positiv grundinställning till personens vänner jämfört med om jag träffar någon som är riktigt otrevlig och därefter vänner till hen. Vänner går ju att välja, det är något svårare med släktingar ;)

Äsch, det är ju bara riktigt trevliga och duktiga människor som klarar att ha vänner av varierande typer, både extroverta, introverta och på ytan trevliga och mindre trevliga. Om alla i ett "gäng" är sådär glättigt trevliga så känner jag direkt att jag inte passar in.
 
Fast vem har sagt något om "glättigt trevliga"?

Jag, och för att det är ungefär så djupt man lär känna en människa om man inte får flera timmar tete-a-tete.

Jag menar heller inte "glättigt trevliga" som något nödvändigtvis dåligt, bara att personer på ytan kan upplevas ganska olika mot hur de sedan beter sig vid ett djupare möte.
 
Senast ändrad:
Jag är totalt ointresserad utav vem som är släkt med vem. Och jag har blivit helt ställd vid ett antal tillfällen när jag får frågor som "vad gör din arbetskamrats föräldrar för något" eller "är din hovslagare släkt med xy" Men det verkar vara relativt vanliga frågor. Och jag är ändå uppväxt på landet långt ifrån storstäder där alla verkligen har koll på allt och alla. Men för mig är det totalt ointressant.
 
Bland dom äldre här är de det dom talar om ihop med vilka som gick i samma klass och vilka som ägt olika hus/ gårdar och likande, jag ser det som något att prata om för dom äldre typ minnen eller något.

Dom yngre här pratar inte om det men vet inte om det beror på just för att dom är yngre eller för att Göteborg kommer närmare och närmare.
 
Jag skulle först skriva nej, det är inget jag varken bryr mig om eller har koll på.
Men så så kom jag på att det inte alls stämmer. På jobbet är det mycket släktband och de flesta nya har nästan alltid en mamma, pappa, farbror, kusin, syskon eller liknande och när jag hör det tänker jag alltid att få är nog personen sig och så beroende på vem den är släkt med. Helt utan att ha träffat vederbörande.
Något som ibland stämmer, ibland inte alls.
 
Jag vet inte. Nu bor jag i ett område med småstäder men många har verkligen stenkoll på släktled över hur många människor som helst.

Det låter som fenomenet där folk inte flyttar från sin hembygd där de växte upp. Jag upplever att de som bor kvar (och är nöjda alltså) ofta gör det av just intresset för sin hembygd och folket (dvs släkterna) som bor där och bott där i "all oändlighet". Jag är uppvuxen på landet o för mig är det lite mysigt sådär men jag har ju inte heller fastnar där eller är nyfiken på det viset så jag har säkert missat enassa tråkig (som i att döma utefter släkten som du tar upp). Jag har bara kopplat person med plats och de man känt igen sedan innan "hen sons nya fru" tex så har man den nya frun i ett sammanhang.

Så nej, jag tror inte jag dömer så mycket efter släkt faktiskt. Frågar inte alls om det med en ny person på min nya (långt bort) bostadsort och är inte ett dugg intresserad av att lära mig detta om min nya bostadsort heller.

Jag frågar nog oftast generellt var folk bor och vad de jobbar med, det tycker jag är intressant helt enkelt. Sen träffar jag mest hästfolk o då är det ju bara hästprat.
 
Hm. Huvudet på spiken. Nu vet jag varför jag aldrig passar in :p :cautious: Jag är helt enkelt inte nyfiken på rätt saker.

Jag tror diskussioner ang släktskap på något sätt handlar om att se mönster eller sätta saker i sitt sammanhang. Mer än att döma någon efter sin släkt " -det är en typisk Lundbergare det där" även om det också förekommer och är fruktansvärt orättvist.
Jag och städerskan på jobbet visade sig vara " släkt" genom ingifta och har nu en till koppling till varandra som kan vara en utgångspunkt för andra samtal än de om väder och vind.
Jag är en svamp när det gäller olika släktskap, inte främst genom att fråga utan genom att lyssna. Att veta vem någon är har stor betydelse i mitt arbetsliv också så för mig är det positivt.
 
Nej, det är sällan viktigt och kan även vara en känslig fråga om man inte alls känner personen. Oftast träffar jag nya personer i ett sammanhang och då är det det sammanhanget som är första och andra samtalsämne.

Oj. Det har jag aldrig tänkt på att det kan vara en känslig fråga. Jag tycker mest det är sjukt intressant. Även om jag frågad och får svar tidigt så upplever jag inte att jag dömer utifrån yrket utan jag känner mer "så spännande att en läkare kan vara såhär" typ. Vet inte ens varför jag tycker det är så intressant. Följdfrågor blir det ju oftast om man inte inser i samtalet om varför personen valt det yrket och hur hen kom in på det tex.
 
Dömer vill jag väl inte direkt påstå. Men visst har jag tänkt. ''aha den j*vla subbans unge ''. Men inte att jag på något vis skulle behandla den person annorlunda bara för vilken släkt den har.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag känner ett äldre par, som just nu är i följande situation: De bor i en gemensam villa och är gifta sedan många år. Båda är gamla...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 070
Senast: Mabuse
·
IT & mobiler Jag undrar om det är något man kan göra vid ett mindre antal tillfällen även med ett pyttelitet abonnemang, eller om det är fantasier...
Svar
5
· Visningar
483
Senast: Svartkatt
·
Samhälle Ponera att en person försvinner i området där du bor. Kan du tänka dig att hjälpa till att söka efter personen ? Jag tänker organiserade...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
2 658
Senast: co-SMAD4
·
Relationer Vi har pratat om att gifta oss ett bra tag nu, men med 3 små barn och gård så finns ingen tid för planering. Vi har även räknat lite på...
Svar
8
· Visningar
1 081
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp