Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?
Ja, det är möjligt att du har extremt litet sömnbehov, och/eller mycket snälla barn som från tidig ålder sovit på nätterna. Jag tror det är ganska få småbarnsföräldrar som har lyxen att kunna sova för att de tycker om att lata sig, faktiskt. Alla småbarnsföräldrar jag känner sover snarare mindre än mer än de skulle behöva, alldeles oavsett om de är hemma eller jobbar. Hela idén att det är slött att sova tycker jag är märklig, man sover väl för att man är trött? Somnar man så är man ju uppenbart trött, annars skulle man ju inte somnat.
Sen blir jag lite nyfiken på hur ni pysslar ihop era dagar när bägge jobbar 75% och har barn(en) hemma, jag tänker mig något i stil med detta:
05:00: Förälder 1 stiger upp, åker till jobbet, jobbar 6-12.
12:30: Förälder 1 kommer hem, förälder 2 åker till jobbet, jobbar 13-19
19:30: Förälder 2 kommer hem.
21:00: Förälder 1 somnar för att hinna sova tillräckligt.
Ingen av föräldrarna kan ha någon fritidsaktivitet eller träffa vänner på vardagar, såvida det inte kan hinnas med mellan 19:30 och 21:00 (eller snarare 20:30, eftersom förälder 1 behöver sova kl 21) - och det under förutsättning att arbetstiderna är så flexibla att man kan lägga dem kant i kant på det sättet, och att bägge arbetar helt utan raster. Familjetidsfrämjande kan man knappast kalla schemat, eftersom det inte blir än en dryg timme tillsammans allihop per dygn.
Eller jobbar ni på helgerna också?
Först och främst så jobbar vi skift, kan börja och sluta när som helst på dygnet.
Vi har dessutom ett jobb som kräver att man är utvilad då vi har en så kallad säkerhetstjänst.
Sen har vi ett nytt schema varje månad, vi vet när vi är lediga men inte hur vi jobbar hela året.
Vi jobbar oxå på samma jobb och vår personalfördelare ser till att vi kan gå om varandra.
Med det upplägget jag har gjort när det gäller att gå ner i tid så är det bara 2 dagar/vecka som båda två måste vara på jobbet samma dag, dom dagarna jobbar vi om varandra, tex jag tidig morgon/fm och han dagpass/kvällspass. Då blir det ju bara vid överlämningen av barnet som vi ses.
I övrigt så träffas vi nog mer nu sen vi fick barn och gick ner i tid då en alltid är hemma i princip.
Vi hjälper helt enkelt varandra så båda får sova det som behövs när bägge jobbar, dock så har jag ett mindre sömnbehov än min man har jag märkt.
När jag går hemma med bägge ungarna och min man jobbar heltid så får ju jag så klart ta det största ansvaret för "nattjobbet" med ungarna och jag vet hur trött och grinig jag var när nr:1 var liten, men jag sov inte på dagarna för det, hade nog inte ro i kroppen då jag inte gillar att sova på dagen och tanken att sätta nr:1 på dagis pga att nr:2 ska komma har aldrig slagit mej. Det är andra som frågat väldigt undrande varför jag ska ha ettan hemma som jag börjat reagera på om nästan alla känner att dom inte orkar med bägge ungarna samtidigt. Jag trodde typ alla ville/kunde det, men tydligen inte, det är nog vanligare att folk inte har sin etta hemma, oavsett ålder på ettan än att man väljer det jag valt.
Jag har egen häst som jag haft hand om själv i 9 år. När det var ca 6 månader kvar tills jag skulle börja jobba efter föräldraledigheten kände jag att jag ville ha en medryttare att introducera under den tiden för att sen ha någon en dag/vecka som tog hästen, då behövde jag bara ta med barnet till stallet en dag/vecka och den dagen fick hästen vila.
Men nu när jag är gravid igen så har jag lyckats få lite mer hjälp med hästen som tur är då jag inte är gjord för att vara gravid, problem med foglossning från vecka 12 i bägge gravidieterna och den här gången så har även ridningen blivit drabbad pga av mina problem, förra gången red jag iaf till vecka 35. Tur att han går att köra.
Min man har inget direkt intresse som han måste iväg på och självklart blir det lättare då. Men jag har sagt att om han vill göra nått så får vi ju lösa det, bara vi planerar tillsammans så går det nog att få alla nöjda.
