Barn och frihet

[Luff]

Sv: Barn och frihet

Hmm
- just utbrändhet - dom 3 personer jag känner som blivit utbrända har verkligen tagit ansvar för sig, syskon, föräldrar, egna barn, andras barn, jobb. Från mycket unga år.

Utbrändhet har nog mer att göra med en personlighetstyp än med ansvar i unga år.
Fast sen finns det ju olka sorters utbrändhet, mina bekanta har verkligen försökt axla hela världen och inte fixat det hela. Andra som är utbrända verkar mest vara leva i hopplöshet.

 

[KungTulle]

Sv: Barn och frihet

Blir man påkörd av en bil är nog snarast frågan hur föraren körde, hurpass trafikvett 8 åringen hade (8 åringar har förörvigt heller inte den mentala utvecklingen för att cykla i trafik) samt var i helaste friden han fick cykla någonstans.
.

Målle blev påkörd för att han rusig av lycka cyklade rakt ut på asfaltsvägen från grusvägen utan att stanna och titta efter ifall det kom en bil.

Det var definitivt inte bilistens fel i det här fallet. Denne körde som tur var också långsamt.

/KT

 

[KungTulle]

Sv: Barn och frihet

1. Krama ett träd
Det är viktigt att du stannar på ett ställe om du gått vilse. Krama ett träd och låt trädet bli din "kompis" tills någon hittar dig.

2. Synas & höras
Ha färggranna kläder, reflexer och visselpipa. Gör stopptecken genom att lägga tre grenar eller tre rader med t.ex. stenar eller mossa över en stig där du stannat. Häng upp saker som syns i eller nära ditt "kramträd".

3. Håll värmen
Behåll kläderna på. Bygg en koja vid eller mot ditt träd som skydd för väder och vind. Sitt på ett lager av t.ex. torrt gräs eller ris för att skydda dig mot den kalla marken.

Detta projektet kom igång just pga att barn går vilse och att det kan skapa fara för barnet.

Bra regler me lika bra är regeln:

a/Sitt alldeles tyst och lyssna. Hör du bilar? Däråt finns en väg. Gå mot vägen, följ den, vid vägar finns hus, i hus finns folk, knacka på, säg du är vilse och ring dina föräldrar. ( I case om små barn skriv deras namn och telenr i lappar isydda i kläderna).

Iofs passar väl den reglen bäst i Skåne där man nästan överallt hör trafik någonstans ifrån.

/KT

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Det går inte att skydda barn från allt ont och det är inte vad det handlar om heller. I så fall skulle en madrasserad cell vara mer lämplig.
Det handlar om att lägga på barn för stora ansvar. Barn lär sig ansvar genom att ta mer och mer ansvar för sig själv när dom växer upp. Kan en människa ta ansvar för sig själv brukar det inte vara problem att ta ansvar för andra heller.
Min dotter får klättra i träd fast hon kan trilla ner och bryta nacken och får rida fast jag själv råkade ut för en olycka som skickade mig att ligga inne på sjukhus i 7 veckor och det samma kan hända henne. Hon får också åka rollerblades fast hon har ramlat med skridskor och brutit armen. Min dotter är en sådan som har blåmärken och skrubsår som standard.

Du kan inte jämföra ett barn med en vuxen. En vuxen har den mentala utvecklingen att se bortom sig själv och se helheten som spelar mycket stor roll för hur man kommer vidare i sorgearbete och bearbeta skuldkänslor.
Ett barn har inte förmågan att se bortom sig själv och därför lägger hela skuldbördan på sig själv speciellt när dom anser att ansvaret låg på dom själva. Det spelar ingen roll vad dom som vuxen säger i ett sådant läge för deras oförämåga att se bortom sig själv gör att dom inte tror på det.
Det är alltså utvecklingspsykologin som gör skillnad.
Så om ett vuxen har svårt att bearbeta så kan du ju gissa hur mycket värre det är för ett barn. Multiplicera skuldkänslorna ett antal gånger så kommer du närmare sanningen. Lägg på att när ansvaret känns riktigt och vad som uppfattades innan något hände i sin tur förstärker skulden ännu mer.
Varför chansa när det inte behövs?
Ansvar, skuld mm är inget som måste läras in som många tror utan det kommer automatsikt med hjärnans mognad precis som detta med impulskontroll osv.

Många gånger är inte ansvar något som rent praktiskt sägs rätt ut utan är tysta krav. Barn reagerar så olika och kan till synes betee sig som om dom inte bryr sig att ta ansvar när det tvärt om är att dom har för stort ansvar. Ansvar är så mycket mer än att plocka upp efter sig, borsta sina tänder, göra läxor mm.
Jag är absolut för ansvar men det skall vara personliga sådana i lagom mängd och storlek.

Jag kan förstå att det kan vara svårt att förstå för det är vad man skulle kalla för överkurs att förstå detta med utvecklingspsykologi i mer nogrann detaljering. Det är just förståelse för detta med biologi och inte bara inlärda beteenden som gör skillnad. När det tex gäller ad/hd har bilogi och vad som händer i hjärnan mm varit en viktig del för att förstå vad som skiljer ett barn med ad/hd från en livlig, impulsiv, presesptivt barn med stor envishet. Det är inget som man bara så där förstår utan kräver kunskap som läses in och rent praktiskt testas, funderas, observeras osv.
Jag har svårt att lättfattligt förklara utvecklingspsykolog och biologin om hjärnans utveckling från 0 år och uppåt och vad som avgör ett barns tänkande i vissa åldrar. Det är inget som låter sig förklaras lättfattligt helt enkelt.
Dom flesta vuxna kommer inte ihåg så mycket när dom är 6 år om det inte är starka händelser. Dessutom krävs det bra EQ för att förstå andras känslomässiga tillstånd som är utöver ens egna erfarenheter och minnen.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Ansvarskännande och för höga krav på sig själv och livet hänger ihop med varandra. En känsla av meningslöshet/hopplöshet är inget man har om kraven inte är förstora.
Ansvarskänsla är ju i flera skepnader och något som tillsynes kan verka vara en ansvarslös människa kan faktsikt vara en människa där stora outtalande krav eller för vad dom uppfattar krav ialla fall har spelat en stor roll. Deras stora krav är så övermannade att dom inte har energi nog att uppfylla dom vilket gör att dom hamnar i en cirkel av självuppfyllande profetia.
En människa som känner hopplöshet har för låg självkänsla och detta med att ha ett egenvärde är viktigt. Om man misslyckas att leva upp till andras och egna krav gång på gång påverkas självkänslan kraftigt. Krav hänger ihop med ansvar och så har vi tagit oss runt när det gäller hur allt hänger ihop.
Låg självkänsla när det gäller vissa saker är inget som skapar skuld eller höga krav utan det är bristen på självkänsla som gör det. Så givetvis är det inte bara stort ansvar som liten som avgör huruvida man blir utbränd eller inte för så enkel är inte människan. Självkänslan är ju givetvis en stor del i det hela men den är påverkbar av just ansvarskänslor och skuld och därför så har det en avgörande faktor i sig. Hur lätt/svårt påverkbar självkänsla är beror på temperament. Vissa människor föds med fel i hjärnan som påverkar förmågan att känna skuld och där med också ansvar medans andra föds med en extrem känslighet. Dom flesta hamnar någonstans i mitten.

Människor reagerar så annorlunda och vissa med så annorlunda tecken på vad som är fel att dom misstolkas. Tecken som kan likna annat och kräver en djupare annalys för att kunna särskilja från orsak och verkan.
Just detta med krishantering, höga krav osv är något som verkligen kommer fram i dager vid sjukdom som är kronisk och skapar funktionshinder. Jag har själv varit sjuk i 7 år nu och har fått "nöjet" att följa andras krishantering och en av dom vanligaste är att man inte klarar av att göra saker och ting som förr och detta visar på vad höga krav man ställer på sig själv och vad höga krav man tror/tycker att samhället runt om en tycks ha på en själv som individ.
Det är först när saker och ting ställs på sin spets som det verkligen visar hur det ligger till.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Det var snarare att han cyklade på fel ställe då mot hur säker han var på cykeln än att han fick vänta. Det finns en del barn varje år som inte lär sig cykla innan 8 års ålder för dom helt enkelt inte vågar eller inte har ett intresse av att lära sig som inte råkar mer illa ut än yngre tvärt om faktiskt.
Min kompis dotter lärde sig i sommar och var då 8 år gammal. Hennes mamma har försökt i flera år att få hennes dotter att cykla men dottern har vägrat.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Mycket bra regel det med.
Måste jag kopiera och spara på.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Tänkte detta på säkerheten.
När det gäller för barn att råka illa ut är faktiskt pedofiler en av dom större riskerna. Det skrämmande med den biten är att många av dom hittas i barns fritidsaktiviteter, ibland i barnomsorgen (vilket gör att alla killar som vill jobba där misstros och vi förlorar killar som jobbar med barn bara därför), hemma hos kompisar eller vad jag tror är vanligast i det egna hemmet. Hemst men sant.
Mördare är inte lika vanligt när det gäller barn och oftast är det då en familjemedlem som är mördaren.
Rån är väl något som ökat mer och då främst mobiltelefoner mm tyvärr.
Det värsta tycker jag nog att det är barn och ungdomar som ibland står för brotten.
Fram med mer fritidsgårdar igen och med nattvandrande föräldrar. Om dottern är ute på kvällarna när hon blir tillräckligt gammal så kommer jag allt bli en kvälls- och nattvandrande mamma.

 

[martha]

Sv: Barn och frihet

Tänkte detta på säkerheten.
När det gäller för barn att råka illa ut är faktiskt pedofiler en av dom större riskerna. Det skrämmande med den biten är att många av dom hittas i barns fritidsaktiviteter, ibland i barnomsorgen (vilket gör att alla killar som vill jobba där misstros och vi förlorar killar som jobbar med barn bara därför), hemma hos kompisar eller vad jag tror är vanligast i det egna hemmet. Hemst men sant.
Mördare är inte lika vanligt när det gäller barn och oftast är det då en familjemedlem som är mördaren.
Rån är väl något som ökat mer och då främst mobiltelefoner mm tyvärr.
Det värsta tycker jag nog att det är barn och ungdomar som ibland står för brotten.
Fram med mer fritidsgårdar igen och med nattvandrande föräldrar. Om dottern är ute på kvällarna när hon blir tillräckligt gammal så kommer jag allt bli en kvälls- och nattvandrande mamma.

ja, det är det jag menar att det är synd hur samhället förändrats, från "mitt" 60 tal och grabbens "80" tal..det jag gjorde som liten och min grabb gjorde som liten...det skulle man förmodligen inte våga göra idag..eller så har man blivit fegare när man är äldre, men det tror jag inte, utan hela alltet har blivit mycket tuffare o grymmare , psykfall släng ut på gatan , psykvården är mycket "sämre" osv osv....

 

[SessCa]

Sv: Barn och frihet

När jag var två år lyckades jag smita iväg 1½ km till en lekpark, i ett obevakat ögonblick när familjen byggde staket.

det tog inte många sekunder innan jag vart borta. Det är när de är små som man kan bli chockad över hur fort och långt barn kan försvinna.


Dock tycker jag inte att det gör något att barnen är ute och busar utan vuxen i skogen. Jag fick själv gå med kompisar till skogen efter att jag fyllt 6 år. Men behöver få vara ute utan föräldrarna ibland, det är bra för kreativiteten och fantasin inbillar jag mig.

Dock ska man ju inte släppa iväg ungarna vid för våg.

Förstår dock att om man bor i tätare byggd kanske man inte vill släppa barnen ensama pga opålitliga vuxna. Men jag är uppvuxen på landet. Viste inte ens vad en invandrare var innan jag fylde 8.

 

[ainasoja]

Sv: Barn och frihet

Tillägg:
Om du inte förstår fast "" runt barnvakt så tänkte jag förklara ännu bättre.
Jag anser att ingen skall behöva ha ansvar över andra människor innan dom blivit tillräckligt vuxna att ta helt ansvar för egna barn.
Har jag varit tillräckling tydlig nu?

Ja det har du men jag instämmer inte i det du skrivit.

Man är iallafall inte barnvakt åt sina egna barn oavsett om det är "" runt om ordet eller inte. Jag instämmer inte heller i att man inte kan vara barnvakt i nån timme även om man inte är mogen att vara förälder på heltid.

Jag tycker att du i dom flesta av dina inlägg hela tiden är fokuserad på allt det hemska som kan hända barn och helst det värsta scenariot som finns, när din dotter är ute och cyklar sitter du då och tänker igenom allt som kan inträffa under den tiden hon är ute på cykeln ifall att det händer, eller när ni åker bil nånstans? Det är inte illa menat jag är bara nyfiken!

 

[Asa_S]

Sv: Barn och frihet

*knapplån*

"Skogen" blir ju inte riktigt samma sak här som i stan. Här är skogen mer som en förlängning av trädgården, och den är inte milsvid. Egentligen omgärdas skogen av ett hygge på en sida och en grusväg på 3, och det finns grannar både nedanför och ovanför (utom synhåll). Det finns inga barn hos någon av grannarna och därmed inte något som drar. Jag skulle tro att jag har bättre koll på vart mina barn är än min kompis som bor i lägenhetsområde i stan, där barnen drar ut och in hos varandra hela tiden, och det dessutom är cykelavstånd till affär, kiosk etc. Det mest spännande här är väl blåbär!

Det finns farliga saker här, en vattentunna tex där barnen brukar gå och hämta vatten med sina vattenkannor, och skulle 2-åringen ramla i den, så lär han ju drunkna, så det klart att jag har väldigt mycket mer koll på vart de är när han är ute. Dock tror jag fullt och fast att 6-åringen och 4-åringen klarar av att vara ute och springa "på egen hand", vilken i princip innebär att jag hör vart de är. De vill ju inte heller sticka iväg så långt att de inte hinner hem på toa, eller missar mat, etc. Som bonus är de starka och friska och "modiga", de är rätt så mogna för sin ålder och har bra självförtroende. Som regel är de också hungriga som vargar, så det är sällan det är något tjafs om mat!