Barn och frihet

[ainasoja]

Sv: Barn och frihet

Jag skulle aldrig ta den risken att förlora ett barn, bara för att jag inte orkar vara med dem ute.

Det handlar nog inte om att inte "orka vara ute med dom" som du skriver utan att man kanske har annat att syssla med också!

 

[Enya]

Sv: Barn och frihet

Självklart är det inte det ultimata. Men har man ett jordbruk & ett enormt hus som ska skötas så är det inte alltid möjligt att vara med barnen ute och leka. Det handlar inte om ork... Man kan ju inte låsa in barnen heller, de måste ju få gå ut.

Visst måste barnen få gå ut, men har du ett jordbruk att sköta är du väl med ute? Sedan får man kanske prioritera vilket som är viktigast; ett rent fläckfritt hem eller barn. ÄR barnen för små för att vara ute själv så är man med ute oavsett hur trist det är, eller så fixar man så någon annan är det. Och så tar man städningen vid ett annat tillfälle som det passar bättre. Och frågan var ju lite om skogen, vilket jag tycker är lite vågat att släppa ut dem i. Om du läser mitt inlägg igen så får min 3½ åring vara ute själv, men inte min 2 åring. Och givetvis bara i trädgården.

Dessutom är inte allt antingen eller, utan man kan ofta kompromissa lite grann så att det löser sig till det man vill.

 

[Enya]

Sv: Barn och frihet

Det handlar nog inte om att inte "orka vara ute med dom" som du skriver utan att man kanske har annat att syssla med också!

Visst, men vid vatten i närheten så hade jag hellre haft ett stökigt hem än släppt ut dem ensamma! I just den frågan får man välja vad som är viktigast.

Men visst, kanske är jag hönsig i den frågan, då jag inte kan simma och är väldigt rädd för vatten som är djupare än mitt badkar....

Jag har inget farligt ( skog, vatten, större vägar) här och min äldsta får vara ute själv. Det är inte att vara ute själv som är det "farliga" utan att vara ute själv i skogen eller vid vatten.

 

[hjortron]

Sv: Barn och frihet

Det är inte för att jag har varit inne och städat som mina barn fått vara ute,mitt hem är nog en katastrof vad det gäller ordning och reda. Vi bor nära älven som är ström men jag tror att barn som bor nära vatten får en naturlig respekt för vatten, hur är det med alla öbarn inte är de inlåsta. Jag har alltid varnat för älven och vi har aldrig gått dit och lekt med barnen så för dom är det inte naturligt att gå dit medan skogen är en van lekplats. Nu har aldrig mina barn gått in i skogen flera mil och vad jag vet inget annat barn i bygden heller.Jag vill inte heller förlora något av mina barn,men man kan inte stå över dom hela tiden barn behöver svängrum.

 

[KungTulle]

Sv: Barn och frihet

När jag var liten fick jag och min bror tända ljusen på bordet om det skulle vara fest, under översyn av vuxen förstås.

Det var både en och två andra vuxna som skällde ut min morsa för att hon lät oss göra "farliga saker" vi akulle antagligen snart bränna ner både det ena och det andra kanske tom hela huset.

Men för oss var det inte särskilt spännande att tända en eld, närmast rutin. Dessutom visste vi att eld var farligt eftersom vi brände oss på fingrarna i början innan vi lyckades lära oss proceduren ordentligt. Vi lekte aldrig med eld.

Samma sak med vapen, min far lärde oss tidigt att krut och vapen var farliga, vi togs med till skjutbanan och fick titta när det skjöts och lkka in saker som pappa skjutit genom, med hemliga rysningar förstod man att det som trängde genom tjocka träbitar etc också trängde genom en kropp. Man fick aldrig peka på någon annan med ett vapen, den läxan tog så hårt att tom när vi lekte krig bar vi våra "k-pistar" gjorda av trädgrenar med piporna nedåt, presis som MAN gör på skjutbanan.

Så fort vi var stora nog (typ 6 år eller så) fick vi tälja och använda morakniv, i början under mammas uppsikt och sedan när vi "kunde" ensamma. Såga och hamra etc fick vi också.

I skogen lekte vi själva i varje fall när jag var i 9 årsåldern (min bror är 2 år yngre än jag). Tillsammans med vuxna lärde vi oss HUR man gångar i skogen, hur man hittar och vad man gör när man går vilse. Detta var på tiden innan det fanns mobiltelefoner.

I skogen fanns både bäck, träsk och sjö....det fanns hagar med kossor och tjurar.

Min erfarenhet är att om barn lär sig hur man gör gradvis så råkar dom sällan ut för olyckor. Tvärtom det är barn som styrs upp hårt av oroliga föräldrar som när dom får chansen gör allt det förbjudna, och då eftersom dom är ovana hände olyckorna.

Som tex min brors kompis som äntligen när han fick en cykel blev påkörd av en bil nästan samma dag. Han klarade sig som tur var ( han var ca 8 år då), hans mamma hade vägrat att låta honom cykla innan för att han var så "vold". Min bror var minst lika vild, men hade fått cykla redan när han var jätteliten och kunde hålla balansen själv på en tvåhjuling. Brorsan hade i lugn och ro övat upp motorik hemma på gården och på små grusvägar samt lärt sig trafikreglerna av morsan.

/KT

 

[Tokmaja]

Sv: Barn och frihet

Orkar och orkar.
Men jag tror att barn mår bra av att inte alltid ha en vuxen runt dem som står och glor.
Det är väl samma sak inne då, det kan hända olyckor där också, är du med barnet/barnen hela tiden där också.
OM jag hade varit tvingad att leka på gården där både grannar och föräldrar såg mig hade jag inte alls haft kul, nu var det visserligen i lite äldre år på den förbjudna tiden att leka, men i alla fall.
Har man tex en fors brevid huset hade jag ju givetvis inte släppt ut sonen själv.
Men det beror ju också på hur man bor, bor man brevid en riksväg, vid en sjö, där det rinner en älv förbi en stor brant.. ja då hade jag ju haft staket runt gården och han skulle INTE få gå ut från gården förrens han blev större.
SOm tex vi bor så har vi 500m till en annan väg, och som det är nu traskar han inte dit själv.. han kan möjligtvis gå ner till grannarna, 50 m bort, men de har hund och det är han rädd för så dit går han inte heller.
Så för mig känns skogen som en ganska trygg miljö att vistas i.
Så visst orkar jag vara ute med honom, men varför skulle jag, när han leker själv och har roligt kan ju jag passa på att göra trista saker för att sen kunna leka med honom när han får tråkigt.

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn och frihet

*knapplån*

Jag hade själv inte överlevt som barn om jag inte fått rymma ensam till skogen. Eller ån.

Vidar betyder "skogens man".

Man måste lära barnen att ta ansvar för att klara sig själva och släppa dem längre och längre bort allt eftersom de kan ta ansvar för det. Gränserna måste få vara olika för olika individer.

Jag vill citera det bästa Afzelius skrivit:

"Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter få leva där dom trivs
lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt dom få slippa ett onaturligt liv
låt den du älskar få pröva sina vingar
en dag så flyger den älskade rätt
vill du bli respekterad av din avbild
får du visa din avbild respekt."

Tim

 

[martha]

Sv: Barn och frihet

Jag är uppvuxen på 60 talet i göteborg, och vad jag kan minnas så var man ute själv..kanske inte som 2 åring, men väl som 5.6 åring...ibörjan bodde vi i biskops/brämaregården och det är ju ganska så trafikerat..sen flyttade vi ut till ett ställe som heter Brunnsbo...inte lika mycket "mitt i" men vi hade aldrig föräldrarna med oss...det värsta som hände som jag kommer ihå´g var en blottare som la pengar utanför vid svalarna för att locka fram oss barn....det tyckte vi var jättespännande

synd att samhället förändrats så mycket att det är rent farligt att släppa barnen ur sikte....

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och frihet

Det har med "det funkade för oss och vi mår bra" mentaliteten att gör om du inte uppfattade det. Bara för att det funkade och bara för att ni inte uppfattade det som dåligt eller att ni kom i någon fara innebär det inte per automatik att det ÄR bra eller hur?
Vilse i skogen är potentielt lika farligt vintertid om inte farligare än att åka bil utan bilbälte.

Det går en massa barn vilse i skogarna varje år och en 7 åring har inte den hjärnkapasiteten än för att ha så stort ansvar som att leka i en skog utan vuxen som är där och backar upp vid problem.
Varför tror du räddningsverket har igång något som heter "Hitta vilse" om det nu är så harmlöst att låta barn vandra i skogen på egen hand?
Vissa situationer gör att barn att även "snälla" barn som "aldrig" gör något kan gå vilse pga att dom lätt kan bli distraherade och glömma av sig. Andra är rent utav sagt äventyrliga av sig och chansar.
Du vet sällan i förväg hur ett barn väl reagerar på en mycket stressfull situation där den inte har stöd från vuxen.
På vintern speciellt är skogen farlig även om man som 7 år vet hur man skall göra för att förska överleva.

Jag vidhåller att en 7 åring inte har i skogen själv att göra och jag vet att genom att ha läst vad barn i samma ålder som min får göra och inte får göra och jämföra med min uppväxt så tycker en hel del föräldrar samma sak som mig.

Visst är det så att det är barn som går vilse varje år, men jag skulle gärna vilja veta vilken skogsvana de har?
För det är faktiskt så att barn kan lära sig mycket även om man enligt böckerna inte kan... Precis som många andra i den här tråden så har jag fått lära mig saker hela tiden och fått lov att prova på, först under mammas och pappas vakande öga sedan på egen hand, visst hände det att jag inte var helt säker på var jag var i skogen, men eftersom min föräldrar hade lärt mig saker hur jag skulle hitta rätt så var det aldrig något problem, jag greps aldrig av panik osv utan gjorde det som jag hade blivit lärd... Sånt vill jag även lära mina barn för att ge dem samma trygghet.
Barn kan skada sig och dö på många ställen och sätt, jag tänker ialla fall ge mina barn så mycket kunskaper som jag kan för att ge dem en chans att överleva och för att lära sig måste man även få prova.
För som sagt för 60 år sedan var det inget konstigt att skicka ut en femåring och valla kossorna, och de barnen överlevde oxå...

 

[ainasoja]

Sv: Barn och frihet

Visst, men vid vatten i närheten så hade jag hellre haft ett stökigt hem än släppt ut dem ensamma! I just den frågan får man välja vad som är viktigast.

Man ska inte ha förutfattade meningar om människor. Jag har ingenstans läst att barnen är ute ensamma för att mamman inte orkar eller för att hon måste städa... läs inte in sånt som inte står i texten.

 

[Enya]

Sv: Barn och frihet

Man ska inte ha förutfattade meningar om människor. Jag har ingenstans läst att barnen är ute ensamma för att mamman inte orkar eller för att hon måste städa... läs inte in sånt som inte står i texten.

Nej, det ska man inte. men de hade andra sysslor att göra. Oavsett vad det är föräldrarna gör när barnen är ute själv så tycker jag att man kanske ska tänka en gång till.

Det skulle aldrig falla mig in att släppa ut så pass små barn med vatten i närheten, därför har jag svårt att förstå att någon annan kan göra det.

Jag tycker inte att man kan jämföra med hur det var för 20 - 30 år sedan, de som överlevde hör man i den här tråden, men alla de sm inte gjorde det?

Jag försöker göra det bästa för mina barn, lagom "lössläppta" efter åldern och individuell mognad. Och jag HAR svårt att släppa efter ännu mer, jag vill inte ta risken att de skadas allvarligt. Därför är jag ute när 2 åringen är ute, förutom när jag måste pinka, men det är ju också ett sätt att ge ökat ansvar till honom, att lära honom att klara sig själv de futtiga minuterna.

 

[Gnist]

Sv: Barn och frihet

*lån*

Mina barn har ganska stor frihet och får "drutta omkring" ganska mycket på egen hand.
Vad dom inte vet är att mamma håller ett vakande öga "i Smyg"

Nu är ju dom två äldre så pass stora att jag Inte håller ett öga på dom. Däremot 4-åringen gör jag det på, fast det vet hon inte om.....

Jag anser att barn mår bra av att få vara ensam ute och göra saker. Det ingår i deras utveckling att få göra saker på egen hand. Dom växer mentalt av att känna att "jag Kan" och "jag Vågar" själv.
Barn måste få lära sig att dom kan vara själva, även ute och att vissa saker är farliga. Dom lär sig på sätt och vis att ansvara över sig själv.

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Visst måste barnen få gå ut, men har du ett jordbruk att sköta är du väl med ute? Sedan får man kanske prioritera vilket som är viktigast; ett rent fläckfritt hem eller barn. ÄR barnen för små för att vara ute själv så är man med ute oavsett hur trist det är, eller så fixar man så någon annan är det. Och så tar man städningen vid ett annat tillfälle som det passar bättre. Och frågan var ju lite om skogen, vilket jag tycker är lite vågat att släppa ut dem i. Om du läser mitt inlägg igen så får min 3½ åring vara ute själv, men inte min 2 åring. Och givetvis bara i trädgården.

Dessutom är inte allt antingen eller, utan man kan ofta kompromissa lite grann så att det löser sig till det man vill.

Och när är man tillräckligt gammal för att vara ensam ute då? Jag skrev ju aldrig att de var ensamma ute i när de var 2 eller 3... Desstuom tror jag att det kan vara minst lika farligt att ha barn springande runt traktorer, tröskor och slåttermaskiner som i skogen...
Trådskaparens barn som var i skogen var ju 4 & 6 om jag inte minns fel och då tycker jag nog att man kan börja utforska omgivningarna lite själv...
Och jag gillar inte heller älven...

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

När jag var liten fick jag och min bror tända ljusen på bordet om det skulle vara fest, under översyn av vuxen förstås.

Det var både en och två andra vuxna som skällde ut min morsa för att hon lät oss göra "farliga saker" vi akulle antagligen snart bränna ner både det ena och det andra kanske tom hela huset.

Men för oss var det inte särskilt spännande att tända en eld, närmast rutin. Dessutom visste vi att eld var farligt eftersom vi brände oss på fingrarna i början innan vi lyckades lära oss proceduren ordentligt. Vi lekte aldrig med eld.

Samma sak med vapen, min far lärde oss tidigt att krut och vapen var farliga, vi togs med till skjutbanan och fick titta när det skjöts och lkka in saker som pappa skjutit genom, med hemliga rysningar förstod man att det som trängde genom tjocka träbitar etc också trängde genom en kropp. Man fick aldrig peka på någon annan med ett vapen, den läxan tog så hårt att tom när vi lekte krig bar vi våra "k-pistar" gjorda av trädgrenar med piporna nedåt, presis som MAN gör på skjutbanan.

Så fort vi var stora nog (typ 6 år eller så) fick vi tälja och använda morakniv, i början under mammas uppsikt och sedan när vi "kunde" ensamma. Såga och hamra etc fick vi också.

I skogen lekte vi själva i varje fall när jag var i 9 årsåldern (min bror är 2 år yngre än jag). Tillsammans med vuxna lärde vi oss HUR man gångar i skogen, hur man hittar och vad man gör när man går vilse. Detta var på tiden innan det fanns mobiltelefoner.

I skogen fanns både bäck, träsk och sjö....det fanns hagar med kossor och tjurar.

Min erfarenhet är att om barn lär sig hur man gör gradvis så råkar dom sällan ut för olyckor. Tvärtom det är barn som styrs upp hårt av oroliga föräldrar som när dom får chansen gör allt det förbjudna, och då eftersom dom är ovana hände olyckorna.

Som tex min brors kompis som äntligen när han fick en cykel blev påkörd av en bil nästan samma dag. Han klarade sig som tur var ( han var ca 8 år då), hans mamma hade vägrat att låta honom cykla innan för att han var så "vold". Min bror var minst lika vild, men hade fått cykla redan när han var jätteliten och kunde hålla balansen själv på en tvåhjuling. Brorsan hade i lugn och ro övat upp motorik hemma på gården och på små grusvägar samt lärt sig trafikreglerna av morsan.

/KT

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Det skulle aldrig falla mig in att släppa ut så pass små barn med vatten i närheten, därför har jag svårt att förstå att någon annan kan göra det.

Hur pass små? Ser ingen angiven åler i mitt inlägg.. Säger som Ainasoja: läs inte in sådant i inläggen som inte står...

 

[Enya]

Sv: Barn och frihet

Det jag svarade på från början var hjortrons inlägg för det var hos henne det fanns en älv och deras barn fick vara ute själv från 2-3 års åldern. Du svarade mig där....

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Visst måste barnen få gå ut, men har du ett jordbruk att sköta är du väl med ute? Sedan får man kanske prioritera vilket som är viktigast; ett rent fläckfritt hem eller barn. ÄR barnen för små för att vara ute själv så är man med ute oavsett hur trist det är, eller så fixar man så någon annan är det. Och så tar man städningen vid ett annat tillfälle som det passar bättre. Och frågan var ju lite om skogen, vilket jag tycker är lite vågat att släppa ut dem i. Om du läser mitt inlägg igen så får min 3½ åring vara ute själv, men inte min 2 åring. Och givetvis bara i trädgården.

Dessutom är inte allt antingen eller, utan man kan ofta kompromissa lite grann så att det löser sig till det man vill.

Okej. Ber om ursäkt... Liten överreaktion kanske. Men detta var ett svar till mej iaf... Och här utgår du ifrån att barnen ÄR för små för att vara ensamma ute.

Jag tror att det kan vara så att man har en annan syn på det där när man själv är uppvuxen med frihet och har föräldrar som vuxit upp på samma sätt. Jag förespråkar inte att 3-åringar ska va ensamma i skogen!!! Det har jag inte skrivit någonstans. Jag menar däremot att barn mår bra av att redan ganska tidigt få känna att de klarar sig själva. Samt på ett naturligt sätt lära sig respektera naturkrafter.

Min dröm är att jag och min sambo någon gång ska ta över hans föräldrahem och jag hoppas att jag kommer låta mina barn vara ensamma ute då också. Fastän det är en älv i trädgården... För om man inte vågar låta sina barn gå ut så tappar man ju hela poängen med att låta dem växa upp på landet. Tycker jag.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

"Varje år anmäls 1.700 barn som försvunna till polisen. Av dessa har ca 700 barn gått vilse i skogen. Det är i genomsnitt två barn per dag året runt."
Källa civilförsvarets förbund.
Då är inte alla dom barn som går vilse och hittar rätt själv alternativt hittas av förälder utan anmälan medräknade.

Överskatta inte barns förmåga att klara ut krissituationer själva.
Runt 9-10 år börjar barnet bli gammalt nog att vara ute i skogen så smått själv. Innan dess är den mentala mognaden inte nog. Läser man på om utvecklingspsykologi så kan man se att innan dess är orgenteringssinnet inte tillräckligt utvecklat, det logiska tänkandet samt det abstrakta tänkandet är för outvecklat. Impulskontrollen behöver vara mer utvecklad och förmågan till att upphålla koncentrationen på flera saker samtidigt.
Det utesluter ju inte att det inte går att träna barnen inför kommande utflykter på egenhand.
Barn skall ha frihet och inte hålla på att hindras men samtidigt har dom behov av att en vuxen kan träda in och ta kommandot när en krissituation uppstår. Ett barn som är 7 år tänker inte lika rationellt som en 10 åring utanför en krissituation och det förändras inte vid en kris. Dessutom är tänkandes hos så unga barn konkret
Jag har god kontroll över min dotter och hennes havande och oftast lägger hon inte märke till att hon är bevakad. Jag griper bara in när konflikter som är lite svårare händer eller om hon skadar sig.
Skillnaden är att hon får frihet men jag har möjlighet att gripa in så fort en krissituation uppstår. Ansvar för en krissituation är något som man skall undvika om möjligt för har krisituationen en dålig utgång kan det påverka barnet psykiskt mycket kraftigt och vara svårt att "fixa" igen. På samma sätt som att jag skulle ha mycket svårt att förlåta mig själv om jag gav henne mer ansvar än hon klarade av att hantera och fick men av det oavsätt om det är psykiskt eller fysiskt det gällde.

Att dom barn som för 60 år sedan gick med djuren ut i skogen aldrig gick vilse vill jag nog allt ha källhänvisning till och att barnen ofta var i så låg ålder själva.
Förr hade man dessutom inget val och fick räkna med ett visst svinn för att kunna fastställa släktens överlevnad och inte jämförbart med idag då det inte är ett måste.
Har du haft barnomsorg innan barnen börjat skolan?
I så fall varför om barn i förskoleåldern nu för 60 år sedan klarade sig så bra själva?
Det borde dina barn också göra då om man skall gå efter din logik.
Jämföra då och nu är vanskligt eller hur?

 

[Enya]

Sv: Barn och frihet

Okej. Ber om ursäkt... Liten överreaktion kanske. Men detta var ett svar till mej iaf... Och här utgår du ifrån att barnen ÄR för små för att vara ensamma ute.

Jag tror att det kan vara så att man har en annan syn på det där när man själv är uppvuxen med frihet och har föräldrar som vuxit upp på samma sätt. Jag förespråkar inte att 3-åringar ska va ensamma i skogen!!! Det har jag inte skrivit någonstans. Jag menar däremot att barn mår bra av att redan ganska tidigt få känna att de klarar sig själva. Samt på ett naturligt sätt lära sig respektera naturkrafter.

Min dröm är att jag och min sambo någon gång ska ta över hans föräldrahem och jag hoppas att jag kommer låta mina barn vara ensamma ute då också. Fastän det är en älv i trädgården... För om man inte vågar låta sina barn gå ut så tappar man ju hela poängen med att låta dem växa upp på landet. Tycker jag.

Det är lugnt! Trodde ett tag där om det var jag som yrat bort mig alldeles vilsen... Lätt hänt, känns det som.

Jag tror att jag hade en rätt "fri" uppväxt, alltså fick vara ute själv mycket. Nu bodde jag mina första år i Malmö och enligt min mamma så var jag alltid ute på gården själv från 2 års åldern. När jag som 4 åring flyttade till ett hus i en mindre by fick jag också vara ute själv, trots att vägen som går genom byn var hårt trafikerad. Så i just den frågan var jag inte så hårt hållen alls faktiskt.

Kanske är jag för försiktig, men jag tycker ändå inte det. Just älven vid din mans föräldrahem tycker jag är skrämmande, jag hade inte vågat släppa ut dem ensamma där förrän de var betydligt äldre än mina är nu. Och kanske är det så du också tänker... eftersom du inte skrivit ut en ålder menar jag Men där speglas jag kanske av min egen rädsla för den.

Jag är glad att vi inte har något "farligt" här där jag bor. Fast givetvis blir jag nervös när grannen kör med en massa taktorer på åkrarna som ligger runt huset. Eller när andra grannen kör hem sina rundbalar från åkern utan att spänna fast dem och den översta ligger allt annat än stilla när han kör i groparna i vägen......

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Blir man påkörd av en bil är nog snarast frågan hur föraren körde, hurpass trafikvett 8 åringen hade (8 åringar har förörvigt heller inte den mentala utvecklingen för att cykla i trafik) samt var i helaste friden han fick cykla någonstans.
Min bror blev påkörd på ett övergångställe med trafikljus där gubben lyste grönt och inte sjutton hade det med att göra när han lärde sig cykla.

Nu är det ju så att lek i skogen utan vuxna inte är likamed att inte få tälja, inte får spika, såga eller för den delen skjuta luftgevär. 9 år för mig något i underkant men inget jag blir väldigt upprörd för heller när det gäller att leka i skogen.
Däremot 7 år och att en 9 åring skall ha yttersta ansvaret för en 7 åring om en krissituation uppstår. Det handlar om att lägga för stort ansvar OM det händer något. Ungefär som att släppa ut en liten sällskapshund med en 7 åring. En liten hund är ingen match för en 7 åring att klara av att hålla och därför inga problem att lägga ansvaret för att gå ut någon gång på 7 åringen MEN om där kommer en lös större hund springandes och överfaller den lilla hunden så är ansvaret helt plötsligt allt för stort. Det är situationen som avgör om ansvaret är för stort eller ej inte att barnet klarar av att hantera det så länge som ingenting händer alternativt bara något mindre händer.
Barn behöver lära sig fixa saker på egen hand och bör lära sig fixa saker på egen hand men ha tryggheten i att veta att om dom misslyckas så finns den vuxna där och backar upp alternativt ta över hela ansvaret vid krissituationer. Det är skillnad på frihet under tillsyn och frihet med för liten tillsyn.
Brist på frihet blir det när barnen hindras att upptäcka världen vilket barn kan göra under tillsyn så väl som utan tillsyn.

Frågan är hur många av barnen som släpps ut i skogen för att leka idag har visselpipor och kläder med grälla färger och reflexband.
Hitta vilse projektet går ut på att barnet lär sig att bli hittad lättare och inte på att barn själva skall hitta tillbaka.

Om ett barn går vilse i skogen finns det tre grundregler som är lätta att lära:
1. Krama ett träd
Det är viktigt att du stannar på ett ställe om du gått vilse. Krama ett träd och låt trädet bli din "kompis" tills någon hittar dig.

2. Synas & höras
Ha färggranna kläder, reflexer och visselpipa. Gör stopptecken genom att lägga tre grenar eller tre rader med t.ex. stenar eller mossa över en stig där du stannat. Häng upp saker som syns i eller nära ditt "kramträd".

3. Håll värmen
Behåll kläderna på. Bygg en koja vid eller mot ditt träd som skydd för väder och vind. Sitt på ett lager av t.ex. torrt gräs eller ris för att skydda dig mot den kalla marken.

Detta projektet kom igång just pga att barn går vilse och att det kan skapa fara för barnet.