Barn och frihet

[Luff]

Sv: Barn och frihet

Jag har faktiskt pratat med en äldre dam - hon var säkert 80-90 år och jag träffade henne i mitten på nittitalet - som gått som gåsapiga på ett av dom störregodsen här i skaraborg när hon var 3 år. Hon skulle skydda gässen från räven och se till att dom kom in när det blev mörkt och inte la sig att ruva ute. Hon berättade hur rädd hon varit, för att få skäll och för att vara ensam och någon gås hade varit dum.

För att barn fick sånt stort ansvar DÅ ska väl inte våra barn IDAG få lida.

Mina tokar är 5 o 7 år och ute på gräsmattan själva, om dom frågar får dom gå längre bort på gården men då kikar jag inte var 10:e minut utan var 5:e och ropar alltemmellanåt.

Som sagt var man kan låta barn utforska världen och få tro att dom är alldeles ute på egen hand fast vi har koll ändå.

Sen kan man inte skydda sig mot allt - i grannsamhället dog en liten 4 årig tös ute på logen då hennes pappa stog 10 m därifrån och pratade - på något sätt välte en stor kärrlämm över henne.

....säger Luff som växte upp I en bäck och I alla höga träd jag kunde hitta.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och frihet

"Varje år anmäls 1.700 barn som försvunna till polisen. Av dessa har ca 700 barn gått vilse i skogen. Det är i genomsnitt två barn per dag året runt."
Källa civilförsvarets förbund.
Då är inte alla dom barn som går vilse och hittar rätt själv alternativt hittas av förälder utan anmälan medräknade.

Men jag har väl aldrig sagt att barn inte går vilse, därmot tror jag att det är mindre risk att barnet går vilse om det har fått vara i skog och mark och dessutom lärt sig lite överlevnadas kunskap. Idag när föräldrar har mindre och mindre tid för sina barn och dessutom är ute i skogen med sina barn väldigt sällan, ja då är det kanske inte så konstigt att barnen går vilse när de får chansen att komma ut i skogen.

Jag har aldrig sagt att man ska se till att barnen hamnar i en krissituation men jag anser att man är skyldig att ge sina barn så mycket kunskap som man bara kan så om olyckan är framme så har de en rimlig chans att klara upp den. Jag har även skrivit att jag inte har möjligheten att släppa ut våra barn på samma sätt som jag kunde röra mig fritt men istället ser vi till att vi är ute mycket tillsammans och de får lära sig så mycket vi bara kan lära ut. Dessutom får de vara med på pappas jobb trots att det är en farlig arbetsplats för att lära sig vad som är farligt och inte, dottern har full koll på att lastmaskiner är farliga och man får absolut inte gå fram till dem utan pappa eller mamma, men vi litar inte på henne i de situationerna för det är så lätt hänt att hon glömmer bort sig och vill till pappa, men genom att pränta in det redan nu är chansen större att hon lär sig tidigare...

Att dom barn som för 60 år sedan gick med djuren ut i skogen aldrig gick vilse vill jag nog allt ha källhänvisning till och att barnen ofta var i så låg ålder själva.
Förr hade man dessutom inget val och fick räkna med ett visst svinn för att kunna fastställa släktens överlevnad och inte jämförbart med idag då det inte är ett måste.
Har du haft barnomsorg innan barnen börjat skolan?
I så fall varför om barn i förskoleåldern nu för 60 år sedan klarade sig så bra själva?
Det borde dina barn också göra då om man skall gå efter din logik.
Jämföra då och nu är vanskligt eller hur?

Jag har fortfarande inte skrivit att barnen inte gick vilse men att de hade kunskaper nog för att komma till rätta eller göra sig hörda så att folk hittade dem. För källhänvisning så prata med en äldre person som har bott på bondgård så kommer du att få reda på fakta. Att sen tro att familjen räknade med lite svinn är otroligt cyniskt och inte särskilt förankrat i verkligheten, barnen betydde lika mycket då som nu... Min mammas faster grät fortfarande när hon berättade om sin dotter som dog vid födelsen 70 år tidigare...
Ja jag har barnomsorg och varför för att jag inte har någon som kan hjälpa till med barnpassning, tidigare innan barnomsorgen var utbyggd fungerade det nämligen så att antingen var mamman hemma och tog hand om barnen, eller oxå om de bodde på bondgård så hade man oftast far/mo föräldrar som hjälpte till med barnpassning eller oxå hade man barnflicka om mamman jobbade. Eftersom jag arbetar, visserligen hemifrån men ändå så anser jag inte att det är schysst mot dottern att hålla henne hemma när jag inte har tid med henne, alltså är barnomsorgen väldigt bra, men hade det fungerat med att mormor eller farmor kunde tagit hand om henne ja då hade jag kanske valt det istället, eller om vi hade haft råd att anställa en barnflicka...

 

[kamomillo]

Sv: Barn och frihet

Jag har inte orkat läsa hela tråden, men för oss som bor i fjällen är det inget konstigt med att barnen leker själv i skogen..
Skogen är inget "farligt" ställe med mördare, kidnappare eller andra konstiga typer, utan en trygg plats där barnen blir kreativa och njuter.

Jag menar förstås inte att en 2 åring skulle få vara helt ensam i skogen, men att vi måste våga utgå från att barn inte ränner iväg rakt in i geografin bara för att lekplatsen är en skog...

Jag känner inte ett enda barn som gått vilse "på riktigt", och då har jag varit dagisfröken i över 20 år, och känner väl till byns och omgivningens barn,

Men jag vet att det händer

* Jenny *

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Jaa du. Det här med källhänvisning. Min mamma (idag 65 år gammal) började som 13-åring arbeta som piga hos hennes morbror. De hade just fått trillingar och behövde hjälp helt enkelt.
Detta får jag höra OFTA, så fort hon anser att jag är lat och har haft en alldeles för slapp uppväxt...
Även om det inte handlade om att valla kor i skogen så hade hon ändå väldigt ansvarsfulla arbetsuppgifter (trillingar tex) och det gick bra. Jag menar INTE att detta är det ultimata sättet för barn att växa upp, bara påvisa att det faktiskt har varit så här. Och om 13-åringar jobbade som pigor på 50-talet så kan man ju tänka sig hur det var ännu tidigare. Däremot tror jag inte att min mormor och morfar tänkte att "lite svinn får man räkna med"...

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Det är lugnt! Trodde ett tag där om det var jag som yrat bort mig alldeles vilsen... Lätt hänt, känns det som.

Jag tror att jag hade en rätt "fri" uppväxt, alltså fick vara ute själv mycket. Nu bodde jag mina första år i Malmö och enligt min mamma så var jag alltid ute på gården själv från 2 års åldern. När jag som 4 åring flyttade till ett hus i en mindre by fick jag också vara ute själv, trots att vägen som går genom byn var hårt trafikerad. Så i just den frågan var jag inte så hårt hållen alls faktiskt.

Kanske är jag för försiktig, men jag tycker ändå inte det. Just älven vid din mans föräldrahem tycker jag är skrämmande, jag hade inte vågat släppa ut dem ensamma där förrän de var betydligt äldre än mina är nu. Och kanske är det så du också tänker... eftersom du inte skrivit ut en ålder menar jag Men där speglas jag kanske av min egen rädsla för den.

Jag är glad att vi inte har något "farligt" här där jag bor. Fast givetvis blir jag nervös när grannen kör med en massa taktorer på åkrarna som ligger runt huset. Eller när andra grannen kör hem sina rundbalar från åkern utan att spänna fast dem och den översta ligger allt annat än stilla när han kör i groparna i vägen......

Bra! Det är absolut lätt att gå lite vilse här

Håller med om att älven är skrämmande och det blir nog svårt att på ett vettigt sätt förklara för barnen att man inte leker där...
Jag hade nog inte heller släppt ut så små barn som dina ensamma där med tanke på omständigheterna...
Vet hur lätt hänt en olycka kan hända. En bekant och hennes dotter druknade utanför Lysekil för ett par år sedan när de var på söndagsutflykt med familjen. Pappan & lillasystern såg på... Det var rätt mycket dyning och tjejerna lekte nere vid vattnet. En stor våg drog med sej 11-åringen ut, mamman fick panik och hoppade i för att rädda henne, och det slutade med att båda dog. Väldigt tragiskt.
I ett sånt läge kan jag känna att man utsätter sina barn för stora risker fastän man är med. För den som känner till havet vet hur stora krafter det bor där och är det dyning så håller man sig ifrån vattnet. Det spelar liksom ingen roll att man kan simma. När man bara har upplevt ett "snällt" hav när det är fint väder och man är ute och badar är det nog svårt att förstå att havet kan byta skepnad på det sättet. Så det är nog undervisning som är enda sättet.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Ursäkta mig för att jag har uttryckt mig konstigt och jag inser nu att jag kanske skulle ha uttryckt mig i mer frågor.
Din åsikt får mig att tro att du anser att det inte är vanligt med att barn går vilse och absolut inget farligt med det då barn överlever men samtidigt har du inte delgett mig när du anser att det är (vilken ålder). Du får det att låta som att barn ofta hittar vägen tillbaka själv även om dom går vilse. Nu är det ju så att det som lärs ut är just att barn INTE skall leta sig hem själv när dom går vilse utan när dom upptäcker att det händer skall dom hitta ett träd på platsen och stanna där. Med andra ord tvärt om mot vad du gjorde när du gick vilse och blivit lärd.
Jag är inte bara emot att släppa ut barn i skogen i för liten ålder utan det gäller i städer mm också eller ute på gårdarna där föräldrar friskt släpper ut sina barn och har sedan minimal kontroll och där barnet har varit ner i så låg ålder som 1½ som lägst och med en mamma som hade inställningen att det finns andra som kan leda dottern hem om hon kommer bort.

Jag lär mitt barn hur man beteer sig i trafiken men släpper inte iväg henne innan hon har mognaden nog och då är den mentala mognaden en viktig del i det hela. Mognaden att lyda har hon så hon gör inte en massa saker som hon inte får när hon är ute men iom att vissa delar inte är tillräckligt utvecklade än pga hennes ålder så saknar hon tillräcklig med förmåga att koncentrera sig och hålla koncentrationen på viktiga saker även om hon är rätt uppslukad av mindre viktiga saker. Det är samma som när barn spelar fotboll, bollen flygger av plan och ut på vägen och barnet springer ut och glömmer att titta efter bilar trots att barnet alltid annars i andra situationer gör detta. När barn leker på pakeringar och vägar och är så inne i leken att dom glömmer att att hålla koll på viktigare saker.
Min dotter kan simma mycket bra (tagit 5 km märket) men hon får ändå inte åka och bada utan vuxen än heller. Hon får heller inte leka vid bäcken eller Uggledammen utan vuxen med sig ännu utan vi följer med när hon fiskar grodyngel.

"För som sagt för 60 år sedan var det inget konstigt att skicka ut en femåring och valla kossorna, och de barnen överlevde oxå."

Detta får mig att undra varför du har barnomsorg. Om det nu gick att skicka ut barn i 5 års ålder i skogen och passa djuren (tar många timmar utan vuxna) och dom överlevde och det verkar ok för dig att jämföra med. Du sa inte att det bara var en viss liten del som var jämförbar.

Att man får räkna med ett visst svinn har väl knappast med känslor att göra utan det var ju den krassa verkligheten precis som många i Afrika idag vet att alla deras barn troligtvis aldrig kommer att växa upp och räknar med svinn dvs dom är fullt medvetna om att en del av deras barn kommer att dö men sätter ändå barn efter barn till världen. Detta innebär dock inte att jag tror att dom inte sörjer över deras barn som dör. Det har jag nämligen aldrig påstått att jag tror någnstans.
Dom som skickade in sina unga barn i skogen med korna var väl knappas dom föräldrar som kunde välja annorlunda om dom skulle överleva. Det var ju snarast dom som var tvungna oavsätt vad för risker som kunde räknas in där. Med andra ord fick man räkna med att risken fanns att barnet kunde råka illa ut och tom dö oavsätt om det gav sorg dvs räkna med ett visst svinn.
Svinn är helt enkelt ett väldigt enkelt sätt att beskriva något utan att lägga in värderingar eller känslor i det hela.
Vill du diskutera känsloaspekten när man förlorar någon oavsätt om man är medveten om att riskerna är stora eller ej får du gärna öppna en ny tråd om det ämnet så vi kan gå in på ett mer komplicerat plan.

För källhänvisning måste jag åka runt till en hiskelig massa gamla människor och fråga för att få ett bra underlag. Dessutom till föräldrar som idag oftast är döda vilket försvårar avsevärt.
Hur du lyckats med detta vet jag inte men en omöjlighet för mig trots lite jobb i hemtjänst och praktiserat i långvården en kort stund på högstadiet. Jag ville vet var jag kunde få reda på fakta inte på några enstaka människors upplevelser.
Du menar då att du bara har några människors berättelser bara där du frågat om just denna sak som fara med att skicka ut yngre barn i skogen?
Bara så jag har fattat rätt.

Farlig arbetsplats...är det tillåtet att ens ha barn på en farlig arbetsplats?

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Men en 13 åring kan man knappast jämföra med en 5 åring och i detta fall är det 5 åring det gällde. En 13 åring har jag inga som helst problem att släppa iväg in i skogen med. Den mentala utvecklingen är ju miltals ifrån.

 

[Welsh]

Sv: Barn och frihet

Som 6-7 åring löpte jag fritt i skogen. Jag älskade min skogoch kunde den utan och innan. När det var matdags så visslade min pappa och den visslingen kunde jag höra hur långt som helst.
Idag är det mina äldsta som får springa fritt i skogen. Redan som 5 resp 7 åringar så gick de ut ensamma och plockade blåbär. Har aldrig varit med om att de gått vilse. Att jag inte släpper ut 3 åringen i skogen beror på att man måste gå över en rätt så trafikerad väg. Annars så får han vara ute ensam på tomten.
Underbart med barn som får vara i skogen. Lära sig skogen på sitt eget sätt.

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Men en 13 åring kan man knappast jämföra med en 5 åring och i detta fall är det 5 åring det gällde. En 13 åring har jag inga som helst problem att släppa iväg in i skogen med. Den mentala utvecklingen är ju miltals ifrån.

Nä, det inser jag också. Jag vill bara upplysa om att det är inte så väldigt avlägset tidsmässigt att förhållandevis små barn arbetade på gårdar. Det var ju inte hemma hos sina egna föräldrar hon jobbade och det var inte för sina egna småsyskon hon hade ansvar utan för morbrorns trillingar... Då kan man kanske inse att det inte är otroligt att mindre barn än så fick "lättare" arbetsuppgifter, som att valla djur i skogen...
Jfr gärna den andra tråden om att lämna barn ensamma där vissa anser att en 16-åring inte är mogen att klara sig själv hemma.

Jag tycker inte heller att det är så bra att släppa ut 2-3-åringar vind för våg i en okänd skog. Men en 5-åring tillsammans med tex ett äldre syskon i en skog där man har lekt hela sitt liv och som dessutom ligger alldeles runt husknuten tycker jag funkar. Men jag tror nog att varje förälder själv känner sitt barn bäst och kan avgöra vad de är mogna för...

 

[Gnist]

Sv: Barn och frihet

Jag har inte orkat läsa hela tråden, men för oss som bor i fjällen är det inget konstigt med att barnen leker själv i skogen..
Skogen är inget "farligt" ställe med mördare, kidnappare eller andra konstiga typer, utan en trygg plats där barnen blir kreativa och njuter.

Jag menar förstås inte att en 2 åring skulle få vara helt ensam i skogen, men att vi måste våga utgå från att barn inte ränner iväg rakt in i geografin bara för att lekplatsen är en skog...
* Jenny *

du uttrycker precis min tanke

 

[jarakamandan]

Sv: Barn och frihet

Den här diskussionen har verkligen fått mej att tänka tillbaks på min egen uppväxt och kanske framförallt mina kusiners...
Min morbror och hans fru klassas säkert av många som oansvariga och de har kanske låtit sina barn utsätta sig för onödiga risker, men de hade å andra sidan hemskt mycket roligt.
De två äldsta är det 2 års skillnad på och när de var typ 8 & 10 eller så fick de en egen ponny. Den red de in själva och sen var det full sula i skogen för det mesta... När de var 12 & 14 fick de en lillebror... Mamman hade ganska nyss startat ett eget företag och var därför hemifrån ganska mycket redan när den lille var ganska liten. Så han hängde mycket med sina storasyskon. Han var med storebror ute och åkte cross och storasyster ute och red.. Och då var han inte gammal.
Sen när han var äldre så var han ute med grannarna och red (att han inte sa till hemma var väl kanske inte så populärt...)
Från det att han var 2 så var han med pappa på jobebt och körde grävmaskin. (Fast när han satt i hytten och lekte med en kniv var det lite mer än vad hans far klarade. Han kastade sig in i hytten och skulle ta kniven i från killen och råkade dra sitt lillfinger redigt ur led. Men det var ju bara att dra det rätt igen och fortsätta jobba...)

Ett av mina minnen från när jag var liten var när jag var 6 år gammal och vi bodde på morbrors gård ett lov för att pappa höll på att bygga om lite hemma.
Då var jag & min syster med mellankusinen ute i skogen och körde och red deras häst. Jag var alltså sex, kusinen 10 & min syster 11... Nu i efterhand när man tänker på det, så känns det märkligt att de inte var äldre egentligen... De var ju "stora" då...

Iaf. Som sammanfattning kan man väl säga att mina kusiner har haft stor frihet under sin uppväxt och de hade mycket väl kunnat stryka med flera gånger... (mellankusinen ändrade utseende en del när hon var 4 och åkte lian på lon... Tyvärr stod det en vägg i vägen...) Men som tur är har det gått bra, och de är idag vuxna och inte mindre risktagande... Äldsta kusinens barn har vart med i stallet hela sitt liv. På med en overall bara så kan han krypa runt... För ett par månader skulle mamman till äldsta kusinens barn ut med fyrhjulingen till hästarna och för att kunna få med sig pojkarna (½ resp 2½ år gamla) så fick hon binda fast barnvagnen på fyrhjulingen...

Jag uppmuntrar inte detta sätt att uppfostra sina barn, för det är väl lite i överkant. Men de här barnen har blivit väldigt självständiga, orädda och de har framförallt ett fantastiskt självförtroende...
Nåt slags mellanläge mellan detta och "fastklistringsmetoden" tror jag är bra.
Tilläggas bör ju att min mamma glatt släppte iväg oss med våra kusiner...

Antar att jag kommer bli halshuggen nu, men det är smällar man får ta...

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och frihet

Ursäkta mig för att jag har uttryckt mig konstigt och jag inser nu att jag kanske skulle ha uttryckt mig i mer frågor.
Din åsikt får mig att tro att du anser att det inte är vanligt med att barn går vilse och absolut inget farligt med det då barn överlever men samtidigt har du inte delgett mig när du anser att det är (vilken ålder). Du får det att låta som att barn ofta hittar vägen tillbaka själv även om dom går vilse. Nu är det ju så att det som lärs ut är just att barn INTE skall leta sig hem själv när dom går vilse utan när dom upptäcker att det händer skall dom hitta ett träd på platsen och stanna där. Med andra ord tvärt om mot vad du gjorde när du gick vilse och blivit lärd.
Jag är inte bara emot att släppa ut barn i skogen i för liten ålder utan det gäller i städer mm också eller ute på gårdarna där föräldrar friskt släpper ut sina barn och har sedan minimal kontroll och där barnet har varit ner i så låg ålder som 1½ som lägst och med en mamma som hade inställningen att det finns andra som kan leda dottern hem om hon kommer bort.

Läser du överhuvudtaget vad jag skriver? Jag skrev nämligen
"Men jag har väl aldrig sagt att barn inte går vilse, därmot tror jag att det är mindre risk att barnet går vilse om det har fått vara i skog och mark och dessutom lärt sig lite överlevnadas kunskap. Idag när föräldrar har mindre och mindre tid för sina barn och dessutom är ute i skogen med sina barn väldigt sällan, ja då är det kanske inte så konstigt att barnen går vilse när de får chansen att komma ut i skogen."
Alltså jag vet och förstår att barn går vilse men jag anser att man ska ge sina barn så mycket kunskap som man kan för att undvika det. Du gör det genom att inte släppa ut barnet i skogen, jag gör det genom att lära barnen så mycket som möjligt... Sen var kanske jag extremt duktig som varken gick vilse eller dog men fakta är att jag vistades i skog och mark från det att jag var sju med många av mina vänner och det gick alldeles utmärkt, bra eller dåligt får väl vara upp till var och en...

"För som sagt för 60 år sedan var det inget konstigt att skicka ut en femåring och valla kossorna, och de barnen överlevde oxå."

Detta får mig att undra varför du har barnomsorg. Om det nu gick att skicka ut barn i 5 års ålder i skogen och passa djuren (tar många timmar utan vuxna) och dom överlevde och det verkar ok för dig att jämföra med. Du sa inte att det bara var en viss liten del som var jämförbar.

Att man får räkna med ett visst svinn har väl knappast med känslor att göra utan det var ju den krassa verkligheten precis som många i Afrika idag vet att alla deras barn troligtvis aldrig kommer att växa upp och räknar med svinn dvs dom är fullt medvetna om att en del av deras barn kommer att dö men sätter ändå barn efter barn till världen. Detta innebär dock inte att jag tror att dom inte sörjer över deras barn som dör. Det har jag nämligen aldrig påstått att jag tror någnstans.
Dom som skickade in sina unga barn i skogen med korna var väl knappas dom föräldrar som kunde välja annorlunda om dom skulle överleva. Det var ju snarast dom som var tvungna oavsätt vad för risker som kunde räknas in där. Med andra ord fick man räkna med att risken fanns att barnet kunde råka illa ut och tom dö oavsätt om det gav sorg dvs räkna med ett visst svinn.
Svinn är helt enkelt ett väldigt enkelt sätt att beskriva något utan att lägga in värderingar eller känslor i det hela.
Vill du diskutera känsloaspekten när man förlorar någon oavsätt om man är medveten om att riskerna är stora eller ej får du gärna öppna en ny tråd om det ämnet så vi kan gå in på ett mer komplicerat plan.

För källhänvisning måste jag åka runt till en hiskelig massa gamla människor och fråga för att få ett bra underlag. Dessutom till föräldrar som idag oftast är döda vilket försvårar avsevärt.
Hur du lyckats med detta vet jag inte men en omöjlighet för mig trots lite jobb i hemtjänst och praktiserat i långvården en kort stund på högstadiet. Jag ville vet var jag kunde få reda på fakta inte på några enstaka människors upplevelser.
Du menar då att du bara har några människors berättelser bara där du frågat om just denna sak som fara med att skicka ut yngre barn i skogen?
Bara så jag har fattat rätt.?

Jag vet inte hur jag ska nå fram men jag gör ett försök till... Jag menar att barnen för 60 år sedan tex fick mer kunskaper och klarade sig alltså bättre än dagens barn, jag försöker ge mina barn så mycket kunskaper jag kan... Hur jag har hunnit prata med äldre? Ja du jag har alltid gillat att prata med äldre och har umgått mycket med äldre, med tanke på att min släkt är ganska så stor och utspridd så har det blivit många samtal sedan jag lärde mig att prata och lyssna... Sen beror det ju även en hel del på hur folk har levt, en överklass familj lever ju på ett helt annat sätt än en bondfamilj och en stadsfamilj lever annorlunda mot en familj på landet.
Dessutom finns det ganska väl dokumenterat i de flesta historibeskrivningar, och även en hel del i biografier, bla Moa Martinsson skriver om hur hon fick klara sig själv som ett litet barn.

Farlig arbetsplats...är det tillåtet att ens ha barn på en farlig arbetsplats?

Ja vad ska man göra när man är småföretagre? Vi har ett grusföretag och ibland måste barnen följa med för att vi inte har barnvakt eller barnomsorg eller oxå för att de tycker att det är roligt. Dessutom vill de gärna titta vad pappa, farbror och pappas kusiner sysslar med... Där har återigen en familj som har låtit sina barn vara med från början, min man började arbeta på firman som 15 åring med att köra lastmaskin... Krossverk och sorteringsverk har han hållt på med sedan 10 års åldern att vara med och laga... Samma sak hans kusiner... Sen står lastmaskinen hemma på våran gård alltså körs den nästan dagligen och vi måste lära barnen att hålla sig undan... För det är nästan omöjligt att se något rakt nedanför en lastmaskin... Vilket min man lärde sig den hårda vägen genom att hans nya cykel blev mos som 12 åring och hans ena kusin blev av med sin bil när han parkerade dumt... Så nog är det en farlig arbetsplats om man inte lär sig att se upp...

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

När min dotter är 16 år kommer hon med största säkerhet att få vara hemma själv under en helg med grannar som uppbackning om något händer/hon behöver stöd. På samma sätt som när hon flyttar hemifrån finns jag här när/om hon behöver hjälp och stöd.
Jag har aldrig påstått att barn skall vara under 100% bevakning till dom blir 18 år gamla eller flytar hemifrån. Jag har inte påstått att barn ens inte skall vistas i skogen själv innan dom blivit myndiga utan bara att jag anser att man skall vänta in så hjärnan är tillräckligt utvecklad och att man innan dess bör hålla barnen under uppsikt. Leka själv i skog är inget nödvändigt för en 7 årings utveckling även om leka i skog är av positiv inverkan.

Jag tror nog att du missuppfattats vad som sagts i den tråden för vad jag förstår är protesten att någon 15 års ålder skall ha ansvar för en 10 åring och inte att någon i 15 års ålder är ensamma hemma med någon som inom nära håll tittar till dom.
Problem blir det ju aldrig om ingen kris uppstår och kris uppstår ju tack och lov väldigt sällan. Om kris uppstår är det dock ett mycket tungt ansvar som lagts på en 15 åring för den har ju fått uppgiften att vara ansvarig för det yngre syskonet. Händer det något som skapar skador för all framtid och tom död när 15 åringen har ansvar kommer det att skapa så stora skuldkänslor och rädslor att det kan påverka hela dennes liv så fullständigt att tom funktionshinder uppstår.
Hade 15 åringar varit mogna för totalt ansvar för andra så skulle det ju vara fullt ok att låta sina 15 åringar skaffa barn själva om dom känner för det.
Som förälder har man mycket svårt att förlåta sig själv om något händer bara för man lagt för stort ansvar på barn som inte klarar upp det.
Sedan är det väl upp till var och en att göra som dom vill för det gör dom ändå men jag tycker det blundas för mycket för riskerna som finns (när man läser tråden kan man stundvis tro att riskerna är obefintliga och barn som är vana att vistas i skogen stort sätt aldrig går vilse). Jag hoppas att åtminstånde något som visselpipa skickas med när det skall lekas i skogen och en reflexväst på med grälla färger samt undervisning praktiskt om hur barnet skall uppträda om det kommer vilse.

 

[Gnist]

Sv: Barn och frihet

Min 14-åriga pojke kan lämnas ensam hemma, med lillasyster 11 år.
Den backup dom har är = Farmor i granngården (vi bor på samma tomt)
Var själv ensam hemma, när jag var i den åldern och tycker inte att det är fel.
Tänk på alla yngre sk "nyckelbarn". Är det så mycket bättre att låta sina barn vara det, än att barnen Nån Enstaka Gång, vid 14-15 års ålder får vara ensam över en dag / helg, med stöd från grannen/släkting??

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Jag har inte sagt att jag håller dottern borta från skogen. Vi har skog precis bakom gården här och en stor sådan med massa motionsslingor ringlande runt om varav en är belyst när det är mörkt.
Jag har heller inte sagt att jag inte lär henne hur man skall göra om en krissituation uppstår eller hur man beteer sig i skogen.
Jag gör på samma sätt som med simningen. Min dotter får inte bada i en sjö själv men hon kan simma då hon fått lära sig det under vuxen övervakning (simskola), tagit simborgarmärket och 5 km märket samt fått lära sig om sjövett (även på båt om än den praktiskt biten) till på köpet. När jag anser hon är gammal nog kommer hon att få gå till Ugglebadet själv för att simma och leka. Rent praktiskt och teoretiskt kan hon men hamnar hon i en situation hon känner hon inte kan hantera så är risken för att det faktiskt inte hjälper och ju yngre hon är desto större är risken för att irrationellt tänkande kommer fram i en för henne krissituation.
Jag har inte tillräckligt med is i magen för att ta reda på hur väl min dotter hanterar kris i olika situationer genom att testa mig fram så dottern får hellre vänta lite längre och under tiden får hon lära sig hur man gör och inte gör.
Att låta bli att träna är att skapa fara i längden om dottern får för sig att testa själv när hon blir äldre. Jag har aldrig menat att det inte skall tränas och det är ju därför som dottern får tälja, hamra, såga (hon har alldeles egna verktyg), klättra i träd, tända ljus osv.
Jag menar på att det i vissa lägen släpps för fort på övervakningen och ett allt för stort ansvar läggs på barnen att fixa saker och ting.
Det handlar egentligen inte bara om hur mycket övervakning som behövs när barn är på stan, i skogen mm utan även i skolorna där det brukar finnas mobbing bla.

Barn i 7 års ålder har mycket svårare att handla rationellt i en krissituation än en 10 åring. Hur mycket du än lär barnet så spelar det ingen roll om barnet inte klarar av att tänka rationellt i för dom en krissituation och det vet du ju inte innan. Hur ett barn hanterar en krissituation beror delvis på hur stor utveckling som hunnit skett i hjärnan men givetvis så spelar också temperament odyl in. En del barn blir aldrig mogna nog att hantera en krissitaution ens som vuxen.
Min svärmor tillhör den kategorin och lägg till att hennes orgenteringssinne är urkast så trots att hon är 66 år gammal så bör hon inte få "leka" själv i skogen hon heller.

Barn på farliga arbetsplatser är inget jag skulle våga mig på alls och frågan är om det är tillåtet ur miljöskyddsynpunkt oavsätt om ni har barnvakt eller ej. Barn skall inte behöva lära sig den hårda vägen med farliga saker alls.
Om ni inte har något val kan jag ju förstå att ni gör så oavsätt och det är inte alltid lätt i sådana situationer även om dom är farliga. Samtidigt är jag väldigt kluven där för hur skulle ni gjort om ni hade haft ett barn med tex AD/HD eller som en av pojkarna som jag var barnflicka till som sprang för att komma till sin pappa som var ute på åkern och skördade havren med skördetröskan?
Han var inte ett dugg ovan för fordonen och inte ett dugg rädd för att det skulle hända något farligt heller för det har det ju aldrig gjort tidigare. Att alla andra blev förskräckta bekom honom inte utan han trodde fullt fast att hans pappa skulle se till att ingenting hände för hans erfarenhet sa honom att så har det varit förr.
Frivilligt hade jag inte haft ett barn på en sådan arbetsplats hur kul dom än anser att det är.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Ensam under dagen är nog dom flesta tonåringar då det inte finns barnomsorg. Det kallas inte för nyckelbarn i den ålder du nämner utan nyckelbarn är dom som är yngre.
Skulle nyckelbarn förövigt göra det mer rätt att lämna en 13 åring ensam hemma under en helg då och då?
Antingen är det rätt oavsätt hur andra gör eller så är det inte rätt oavsätt. Ett fel kan aldrig göra andra saker rätt per automatik.
Skall en 13 åring diktera vad den vill göra eller inte göra?
Jag kan tala om att det kommer inte att hända i detta hushållet. Egen bestämmanderätt får hon när hon blivit myndig och flyttat hemifrån. Tills dess bestämmer jag.
När dottern är 13 år får hon snällt föja med när vi åker iväg på något som varar mer än en dag alternativt bo hos någon annan där vuxen finns. Möjligen vara hemma på dagarna men på nätterna får hon inte vara själv.
När hon är 15 år är det diskutabelt.
När det gäller inlägget vad det ansvarkänsla och skuld som gällde.
Lämnar du en 15-åring ensam med en 11-åring över dagen så är det väl inget utan absolut fullkomlig normalt utan att ens socialkontoret skulle höja ögonbryna.
11-åringen får väl ha ansvar över sig själv i sådant läge och 15-åringen bör väl få åka iväg utan att behöva ta hänsyn åt att sitta barnvakt.
Lämnar du över helg så anser jag nej. 11-åringen hade snällt fått sova hos den som ändå skall hålla uppsikt. En 11-åring skall inte diktera vad den skall sova eller inte för det bestämmer jag som vuxen.
Låter du 11-åringen bestämma vad du skall tillåta eller ej?
15-åringen åter igen beror det på personen i fråga.
Händer det 11-åringen något när 15-åringen har fått ansvar över 11-åringen spelar det ingen roll om "huvudansvaret" finns ett telefonsamtal bort eller 10 minuter ifrån. Den psykiska reaktionen blir den samma som om där inte var så för ansvaret har lagts på 15-åringens axlar. En 15-åring har nämligen problem med att se helheten och har därför svårt att inte ta ansvaret på sådant sätt som om den vore huvudansvaret.
Om 11-åringen har ensamt ansvar över sig själv och 15-åringen ensam ansvar över sig själv blir det inte samma tyngd på skuldkänslorna.
Det kan tyckas som liten skillnad men för resultatet så blir skillnaden stor.
Det handlar aldrig om att man skall förvänta sig att saker och ting skall hända eller att barnen inte klarar av det i stora drag för barn som sköter sig fixar det. Dom skulle faktiskt kunna klara sig själva långt mer än en helg om så vore. Det är när något händer som det kan gå så väldigt fel speciellt om barnet har tagit på sig huvudansvaret oavsätt om det är förälderns önskan eller inte.

 

[Gnist]

Sv: Barn och frihet

11-åringen får väl ha ansvar över sig själv i sådant läge och 15-åringen bör väl få åka iväg utan att behöva ta hänsyn åt att sitta barnvakt.

Min son har större avsvarskänsla än att lämna lillsyrran ensam hemma .....

Låter du 11-åringen bestämma vad du skall tillåta eller ej?

Vart har du fått det ifrån I det här huset är det vi vuxna som bestämmer...

Händer det 11-åringen något när 15-åringen har fått ansvar över 11-åringen spelar det ingen roll om "huvudansvaret" finns ett telefonsamtal bort eller 10 minuter ifrån.

Kan ju lika gärna hända henne något, när jag är hemma, fast upptagen med att förlösa en tacka ute i fårstallet, eller är ute och går med hundarna...

Och sonen är fortfarande 14 år och inte 15.....

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Du blir inte ett dugg halshuggen av mig för jag anser att du har rätt.
Kunskapen om säkerhet är störrenu än förr och förr skulle barnen enbart rätta sig efter föräldrar och kontrollerades genom främst psykiskt men också fysiskt för att lyda. Genom rädsla så kunde man kontrollera så barnen inte gjorde farliga saker. Idag tar också föräldrar större ansvar för barnen och tenderar inte lika mycket att lägga på ansvaret på barnen när något går snett. Barn skräms inte till lydnad i samma utsträckning och en del av vuxna idag växte upp när det var mer "fritt" har nu inser hur galet det hade kunnat gå och rättar sig efter det. Jag menar när jag tänker på hur jag åkte bil när jag var liten så är jag evigt tacksam för att jag aldrig blev skadad. Visst var det väldigt skönt att få ligga ner på sätet och sova och sitta precis som man ville och jättekul att åka längst bak i kombin men tänk om vi hade krockat eller åkt av vägen.

Idag finns större kunskap i utvecklingspsykologi gör att man lättare förstå hur barn tänker och fungerar för det är ju absolut inte samma som när man är vuxen.
Det spelar ju ingen roll om vad för säkerhet eller vems säkerhet det gäller för det kommer alltid att vara skilda åsikter där oavsätt om det gäller transport av häst, hund i koppel, hjälm vid ridning, säkerhet kring barn osv.

 

[Stollan]

Sv: Barn och frihet

Du sa aldrig om det gällde en helg eller över dagen.
Över dagen anser jag fortfarande att det är ok men inte över natt. Inte heller en 14 åring hade jag lämnat ensam nattetid.
Förlåt jag skrev fel ålder. Jag har svårt med koncentrationen och det är extra pga regn.
Jag har en sjukdom som gör att det blir så ibland. 14 år är iofs inte bättre än 15 tvärtom.

Så då har din son ansvar över sin syster och det är ett ansvar som kan vara knäckande om det händer något. Något som är för stort för hans ålder och mer lagom då det är lagom att skaffa egna barn.
Det är inte samma sak som när du är hemma vid eller är 14 åringen barnvakt då med och känner att han har ansvaret över sin syster?
Så länge som din 11-åring inte klarar av att ta ansvar för sig själv och ha ansvar över sig själv när vuxna inte finns i närheten (dvs din son kan göra precis vad han vill utan att tänka på systern) så anser jag att det är fel att lämna henne. Normalt sätt brukar en 11 åring klara av att vara ensam dagtid och är också orsaken till att väldigt få har omsorg efter skolan vid den åldern.
14-åring skall inte behöva ha ett sådant ansvar som du lägger på honom och jag säger det ur egen erfarenhet då jag är storasyster till 7 varav 3 som fanns när jag bodde hemma. Jag utnyttjades flitigt som barnvakt och har gjorts sedan jag var 10 år gammal. Jag är på intet sätt okunnig vare sig när det gäller ansvarskänsla och barn och ju större ansvarskänsla desto större skuldkänslor om det händer något. Då kändes det bra men idag när jag är vuxen och kan se helheten så inser jag att jag tackar min lyckliga stjärna att det aldrig hände något.
Jag ser att du inte förstå skillnaden vilket betyder att du inte har en aning om skillnaden på press när man symboliskt fått ansvar och när man symboliskt inte har det. Jag kan tyvärr inte lära dig den skillnaden utan det är något du måste uppleva själv.

Vad jag menar om 11-åringen bestämmer eller inte var ju om ni var borta under helgen och hon inte ville sova hos barnvakten. Fast tydligen är det du som tycker det är lämpligt att låta din son ha ansvar över en 11-åring så jag antar att det är du som bestämmer och jag anser att det är helt galet val.

Hur skulle du lösa saker om du inte hade haft 14-åringen som vaktade 11-åringen?
Skulle allt rasa samman då eftersom det tydligen är ett måste nu?

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och frihet

Jag menar på att det i vissa lägen släpps för fort på övervakningen och ett allt för stort ansvar läggs på barnen att fixa saker och ting.
Det handlar egentligen inte bara om hur mycket övervakning som behövs när barn är på stan, i skogen mm utan även i skolorna där det brukar finnas mobbing bla.

Barn i 7 års ålder har mycket svårare att handla rationellt i en krissituation än en 10 åring. Hur mycket du än lär barnet så spelar det ingen roll om barnet inte klarar av att tänka rationellt i för dom en krissituation och det vet du ju inte innan. Hur ett barn hanterar en krissituation beror delvis på hur stor utveckling som hunnit skett i hjärnan men givetvis så spelar också temperament odyl in. En del barn blir aldrig mogna nog att hantera en krissitaution ens som vuxen.
Min svärmor tillhör den kategorin och lägg till att hennes orgenteringssinne är urkast så trots att hon är 66 år gammal så bör hon inte få "leka" själv i skogen hon heller..

Du verkar fullständigt ha hängt upp dig på att jag klarade mig själv i skogen som sjuåring så vi kan säga för din skull att jag var 15 så kanske det känns bättre? Det verkar som vi överlag har samma åsikter men att jag kanske fick lov att göra lite mer än vad din dotter får... Än så länge är våran dotter 3 år och hon får inte gå särskilt fritt än... För vårat hus ligger nära en riksväg och jag vill inte riskera något... Däremot är vi ute i skogen allihopa minst två gånger i veckan nu under hösten... Oftas blir det ännu fler gånger...

Barn på farliga arbetsplatser är inget jag skulle våga mig på alls och frågan är om det är tillåtet ur miljöskyddsynpunkt oavsätt om ni har barnvakt eller ej. Barn skall inte behöva lära sig den hårda vägen med farliga saker alls.
Om ni inte har något val kan jag ju förstå att ni gör så oavsätt och det är inte alltid lätt i sådana situationer även om dom är farliga. Samtidigt är jag väldigt kluven där för hur skulle ni gjort om ni hade haft ett barn med tex AD/HD eller som en av pojkarna som jag var barnflicka till som sprang för att komma till sin pappa som var ute på åkern och skördade havren med skördetröskan?
Han var inte ett dugg ovan för fordonen och inte ett dugg rädd för att det skulle hända något farligt heller för det har det ju aldrig gjort tidigare. Att alla andra blev förskräckta bekom honom inte utan han trodde fullt fast att hans pappa skulle se till att ingenting hände för hans erfarenhet sa honom att så har det varit förr.
Frivilligt hade jag inte haft ett barn på en sådan arbetsplats hur kul dom än anser att det är.

Nu läser du in ännu mer i texten, ja dottern får lov att vara med ibland och korta stunder, som sagt har vi barnomsorg men ibland så jobbas det över och som förra julafton var min karl tvungen att lassa då det var sandning, eftersom det innebär att enbart sitta i maskinen så följde dottern med så jag fick en del undanstökat hemma, alla glada och nöjda och ingen som kom till skada... Att sedan våran gård även borde klassas som farlig arbetsplats är inte så mycket att göra åt, vi kan inte ha maskinerna stå någon annanstans då små huliganer som inte får någon som helst uppfostran brukar roa sig med att slå sönder och förstöra maskinerna så ofta de kan... Ja de är polisanmälda ett 20 tal gånger men eftersom de är minderåriga så kan polisen inget göra och föräldrar rycker på axlarna och tycker att det är pojkstreck...

Att sen min karl och kusinerna har fått lov att jobba från att de var små, ja då var det inget konstigt, de fick betalt, de fick umgås med sina pappor och de lärde sig en massa saker, en ganska ultimat situation...

Om vi hade fått ett barn med ad/hd ja då kanske vi hade fått gjort saker och ting annorlunda men jag förstår inte varför vi skulle behandla våra barn som om de hade sjukdommar som de inte har? Hur skulle du göra om ditt barn var allergisk mot hästar?

Att du sen inte kunde ha koll på grabben som du var barnflicka förklara ju varför du är så rädd för att låta andra barn få röra sig mera fritt, som sagt har vi präntat in vissa saker hos våra barn och stanna är ett sånt som sitter stenhårt, alltså hade hon inte kommit så långt, eftersom jag inte släpper henne ur synhåll när lastmaskinen är igång...